Albanien ett land i förändring
Efter att ha gått norr, låg vi på norra Korfu. Öster om Korfu är fastlandet Albanien, så det är väldigt nära till Albanien och staden Sarende som vi skulle gå till. Överfarten tog bara ett par timmar i god vind. Innan angöring hissade vi den Albanska gästflaggan och den gula signalflaggan Q, som betyder "Mitt fartyg är fritt från smitta och jag begär rätt till fri landsättning". I Albaninen sker inklarering med hjälp av en agent, som ordnar alla tillstånd och papper. Proceduren är den samma som för kommersiella fartyg då Albanien inte tidigare har haft turister och fritidssjöfart. När alla papper är i ordning, då kan man ta ner signalflaggan Q och är välkommen att gå i land.
Albanien har varit strikt kommunistiskt fram till 1992 då flerparti system infördes. Innan dess styrdes landet med järnhand av Enver Hoxha som förutom att vara kommunist och diktator, var han även paranoid och ansåg att alla länder var fiender som hade planer på att invadera Albanien. Han avskärmade landet från allt och alla med en fullständig utarmning som resultat. Albanerna har kommit förvånansvärt lång med förändringar och uppbyggnad, och är väl jämförbart med många andra länder.
Man skulle kunna tro att Albanerna skulle vara reserverade och inte ha ett "västerländskt tänk" men inte. De är otroligt öppna, trevliga, hjälpsamma på alla sätt.
Sarende är en mycket levande och trevlig stad, lite nergången men charmig.
En dag tog vi lokalbussarnas till Butrint en arkeologisk fyndplats som varit bebodd i 3000 år. " Alla" har varit där, Greker, Rommare, Bysantinska, Venetianer mm, området övergavs på medeltiden. Det var väl utvecklade samhällen med teatrar, badhus, förlustelserum mm. Vi gick omkring i flera timmar och det var mycket intressant.
Maten i Albanien är väldigt god och vällagad, inspirerad och med inslag från Italien, vi åt fantastiskt gott hela tiden, flera gånger det bästa vi ätit denna segling.
En annan dag tog vi bussen till "Blue eye", en 50 meter djup naturlig källa där det kommer fram 10 gr vatten året om. Det blev ett kalldopp och lunch med lokal grillad forell, mycket gott. Bussen hem passerar källan på obestämda tider och utan hållplatser, man går ut på stora vägen och vinkar så stannar dom, om dom kommer! Efter att vi väntat ett tag tog vi till tummen och liftade, straxt stannade en bil med två 25-30 åriga killar som skulle till Sarende. Det blev en mycket trevlig bilfärd där dom berättade om Albanien hur dom lever och hur dom upplever förändringen som pågår. Dom ville fortsätta guidningen på kvällen och visa mer av staden, vi tackade nej, men då propsade dom på att få bjuda på en öl efter vi kommit till stan, att vi skulle bjuda som tack för skjutsen var det inte tal om, dom tyckte att det var en ära att få bjuda turister som var intresserade av Albanien på en öl. Det blev ett trevlig minne av Albanien.
Vi seglade också till Durres en stor hamnstad som ligger nära Tirana. Man ligger tillsammans med kommersiella fartyg, vi hade tur att det inte var något fartyg som lossade vete eller kol, vi har hört om seglare som får båten full med vetekli och koldamm, inte kul.
En dag tog vi bussen till Tirana, genom ett böljande landskap var vi framme efter 40 min. Vi promenerade runt i stan och gick på historiska muséet, krig hela tiden och på slutet ett kommunistiskt styre, dom har lite att ta igen....... Förstås åt vi en utsökt lunch, att kostnadsläget är så gynnsamt gör inte saken sämre, en öl kostar 10 kr en huvudrätt 50-70 kr.
Efter att vari i Albanien i en vecka seglade vi vidare mot Montenegro.
Montenegro
Nu börjar problemen! När vi skulle checka in i Bar säger passpolisen att mitt pass gått ut, jag tror förstås att han sett fel eller att jag hört fel, tyvärr hörde jag rätt och han hade sett rätt. Passet gick ut i feb 2016!!! Jag vet inte hur många gånger jag visat passet på denna segling och ingen har lagt märke till utgångsdatumet. Ja, ja jag vet hur kan man åka iväg med ett pass som gått ut, det kan man.......... Vi fick en veckas seglingstillstånd, sen måste vi lämna landet, detta var inte förhandlingsbart. Vi hade inte tänkt stanna länge är en vecka ändå, men vart ta vägen. Inte nog med detta, samtidigt fick jag tesikel och urinvägsinfektion, feber och jätte ont. Det hela slutade med flera sjukhusbesök där jag till sist fick antibiotika. Jag säger bara det, länge leve Svensk sjukvård........ Vi hankade oss fram så där lagom uppkäftiga, men fick i alla fall se det som skulle ses av Montenegro.
Och nu då, vart skulle vi ta vägen, fortsätta till Kroatien eller tillbaka till Grekland? Med min pågående infektion och med mitt utgångna pass bestämde vi att gå tillbaka till Grekland. Vi seglade direkt på Grekland, det tog ett och ett halvt dygn. Jag konsulterade Urologen i Täby, ordnade ytterligare antibiotika. Eva hade sån tur att träffa på en läkare på Apoteket som kunde hjälpa till, så att det blev rätta substansen. Jag känner mig bättre, är feberfri och har blåst "faran över". Nu är vi alltså i Grekland och kommer så att vara tills det är dags att åka hem.
So long
"Jag kan inte förstå att jag glömde att gå till gymmet idag.
Det är 7:e året i rad."
"Mamma är jag ful?
Mamman: Jag har sagt åt dig att inte kalla mig mamma när anda hör."
"Kan elektrikern leva på sin strömförsörjning."