Det var inte lätt att säga adjö till Allesandra och Francesco (nr 3&4 från vänster), de två proffsen i Portodellegrazie i Roccella Ionica, som tillsammans med övrig personal får båtägarna att känna sig välkomna och värdefulla.
Det var alltså med saknad vi lossade tamparna tidigt på tisdagsmorgonen den 8 augusti och körde västerut mot Reggio di Calabria, hamnen på italienska sidan i Messinasundet, en sträcka på ca 54 Nm. Det finns inget alternativ på den här sträckan "under tån", förutom en eventuell ankringsplats vid Bova marina, men den kändes inte rätt. Vi blev omkörda av en fin båt och vi fick besök av delfiner.
När vi hade kommit upp en bit mot Messinasundet fick vi se något som vi hört talas om, men inte sett - en svärfiskebåt som kretsade runt runt över en ganska stor yta. Högst uppe masten satt flera spanare i en "korg" och längts ut på en stång från fören satt en person beredd med harpun. Bilden bredvid är inte den skarpaste, men det är den bästa vi kunde åstadkomma. En häftig upplevelse, även om vi inte såg om de fick någon fångst.
Vi hann inte mer än lägga till vid bryggan i hamnbassängen i Reggio di Calabria förrän den berömda Saverio kom och erbjöd sina tjänster. I över 20 år har han funnits där med sin taxi och kört båtägare till stormarknader, båttillbehörsaffärer eller bränslemack. Han säljer lokalproducerat vin, ost och öl och han ger sig inte. Rod Heikell skriver om honom i sin Pilot-bok, vilket han är mycket stolt över. Vi träffade honom förra gången och då liksom nu fyllde vi på förråden.
Reggio di Calabria kanske anses lite ruffig, men vi tycker den är ganska fin. Det finns en fin lungamare, där man ser över till Sicilien och Messina, det är mycket folk i rörelse och det finns lustiga konstverk att vila i. Vi gick en lång kvällspromenad och hittade efter mycket om och men en fin restaurang, där vi åt en god middag. Egentligen borde vi lagt oss tidigare, för nästa morgon skulle vi lämna hamn kl 05.00. Som jag skrev tidigare hade vi fått hjälp att läsa tidvattenströmtabell. Det var en italiensk vetenskapsman, en båtgranne i Roccella, som gav oss en tabell och en lektion. Det var bara det att när vi tittade närmare på tabellen och jämförde med informationen i vår plotter så blev vi inte kloka; det stämde inte!!! Efter mycket letande på nätet hittade vi så en alldeles utmärkt sida som klart och tydligt visade vid vilka tider man har medström, motström eller inget alls; http://www.correntidellostretto.it/. Den visade att den 9 augusti var det mest gynnsamt att passera den smalaste passagen vid punta Pezzo runt 7 på morgonen. Och eftersom det är 2Nm dit från Reggio di Calabria så fick vi sticka i mörker före soluppgång. Vi hade kanal 16 på på VHF och det tog inte lång stund förrän vi blev anropade av MessinaStrait-guard, som bad oss uppge längd på båt, antal personer ombord och destination, innan man uppmanade oss att ha vara standbye på kanal 10, men i övrigt fick vi klarteckan.
Passagen gick jättebra. Visst var det virvlar i vattnet, och visst blev det ibland lite oroligt - ibland en halv knop med, ibland en halv mot, men när vi kom till det smalaste stället hade vi medströms över en knop - helt enligt tabellen. Med tanke på hur svårt det var förra gången så kändes den här gången som en seger.
Efter ganska många timmars motorgång och lite segling passerade vi Tropea, som ju är en riktigt mäktig plats och där vi egentligen borde ha gjort ett stopp. Dock visste vi att det skulle komma starka vindar om några dagar och vi tänkte därför vara beredda att stanna i hamn. Tropea är väldigt dyrt, vi beslöt därför gå lite närmare Vibo Marina, som vi läst skull kunna vara lite mer moderat i pris. Vi ankrade i sand på 6m djup i kristallklart vatten, badade och tog igen oss efter den 9,5 timmar långa resan och 45 Nm. De andrade svajankrarna försvann en efter en och till sist var det bara vi kvar som stannade hela natten.
Nästa morgon, torsdag, hade vi ett val: antingen gå in i hamn och vänta där på blåsten som skulle komma natten till lördag - eller gå vidare norrut. Vi beslöt gå vidare till Cetraro, som verkade kunna erbjuda ankarplats i skydd av vågbrytare. Det blev en ny lång dag med mycket motorgång i ganska lugnt väder, förutom de tre sista timmarna, då vi hade 8-9 m/s i nosen hela tiden, vilket är jobbigt och frustrerande - men ganska vanligt. Strax efter oss kom en svensk segelbåt "La Vie" med Ulrika och Joel och deras två hundar ombord. De lade sig också på svaj och kom sen över och hälsade - vi tyckte alla det var kul att träffas!
Blåsten kom igång på fredagsförmiddagen. Ankaret satt bra och vågbrytaren gav visst skydd, men vi ville inte lämna båten, utan stannade ombord hela fredagen. När vinden äntligen lade sig för natten började sjöhävningen så natten till lördagen blev nästan sömnlös, så när vi vaknade på lördagmorgonen beslöt vi gå in in hamn. Prognosen visade fortsatt starka vindar, vi löste hamnavgift för två dagar (92€), fick en bra plats, i priset ingår dusch och fritt nyttjande av tvättmaskin - det är otroligt uppskattat! Efter några timmar kom även La Vie in i hamn, de hade också tröttnat på rullningarna.
Det var skönt att få fast mark under fötterna! Vi gick till Lidl och handlade. Sen blev vi så trötta att vi sov flera timmar innan vi hälsade på hos Ulrika och Joel i deras båt. Inatt sov vi jättegott. Blåsten har fortsatt, men verkar nu ikväll(söndag) att ha lagt sig. Eventuellt fortsätter vi i morgon, det beror på om vågorna hinner lägga sig så vi slipper motsjö. Vi gick och tittade ut över havet för några timmar sen - det ser förrädiskt lugnt ut, men om man studerar båtar som går norrut så kämpar de ganska hårt upp och ned i guppig färd. Vi har egentligen inte bråttom och behöver inte stångas med vågorna i onödan.