Loggbok
söndag 22 april 2018 - Skrivet av Christine Landstedt
Lyckad sjösättning - sen avlöser problemen varann
Bluesette hänger i luften

Varvsspersonalen förbereder lyftI fredags, efter en rekordsnabb vaxning och polering av skrovsidorna tog Lasse itu med att slipa propellern. När klockan var 14.45 hissade vi ner ankaret och kollade att ankarspelet funkade. Klockan 15 startade Fulvio kranen och det var bara för oss att göra som de tävlande i Sveriges Mästerkock - att snabbt släppa det vi hade för händerna och lämna över till experterna. Fulvios medhjälpare hoppade upp på båten, lossade akterstaget och monterade lyftremmarna.

Lasse övervakar sjosättningenSen var det bara för oss att sätta oss ner och se på när Bluesette lyftes högt upp i luften och krånglades ut från sin plats mellan sina grannar. Fulvio styrde med spakarna och lyckades sakta men säkert vrida ekipaget och föra ut det över vattnet. Det är klart att man är lite nervös, men efter så många olika lyft och sänkningar i olika medelhavshamnar är vi luttrade. Hittills har det gått bra - så även denna gång. 

Bisonråttan tuggar gräsMedan Bluesette sakta sänktes ner i vattnet tuggade Bisonråttan outröttligt på och verkade inte bry sig det minsta om vare sig högtflygande båtar, lågflygande flygplan eller att jag sprang fram och fotograferade. Hans partner - för det har visat sig att de är två - var dock inte lika modig. Han/hon dök snabbt ner i det allt annat än rena vattnet.

Det är inte gott om utrymmeMotorn gick igång och spann som den ska. Vi flyttade oss några båtlängder och lade oss utanpå en av långliggarna här. Strax upptäckte vi att det var ganska mycket vatten i kölsvinet! Efter att oroligt ha kollat att vattnet inte kom utifrån började vi felsökningen. Lasse fick krångla ner sig i stuvutrymmet i aktern. Det är inte precis walk-in-closet-standard, snarare Hoodini-konst.

Den varmvattenberedaren har gjort sittDet visade sig att varvattenberedaren läckte i skarvarna. Efter mycket arbete och avsevärda akrobatiska konster lyckades han få loss beredaren och få ut den ur det trånga utrymmet. Den är nu skänkt till skrothögen på varvet, inget mer varmvatten för oss den här resan.

Så började jobbet med att koppla ihop de slangar som varit kopplade till beredaren. Inte precis ett arbeta man längtat efter kl 18 på kvällen efter en lång dag och snart blir det mörkt. Vårt kölsvin har nog aldrig blivit torkat så många gånger på en och samma dag!

Lördag morgon tog Lasse en promenad till en välsorterad tillbehörsaffär och köpte kopplingar till slangarna. Själv var jag försedd med en dunkande huvudvärk och var inte till någon hjälp. Efter att slangarna kopplats tog Lasse tag i nästa "skitgöra": att byta packningar i toaletten. Jag bidrog inte alls, inte förrän Lasse fyllde på vatten och jag hörde hur det small till i vattentanken - och sedan hur vatten rann under soffan i salongen! Det visade sig att nivågivaren sprängts loss från sin gänga. -  Tur att det inte hände ute till havs, har vi sagt flera gånger. En ny tur till tillbehörsaffären, men den här gången blev det nobben. Så nu får vi vänta till måndag och beställa.

Mirakelmedel funkar på fendrarIdag har vi i alla fall varit två som har jobbat. Jag har dammsugit och städat skåp. Lasse har använt mirakelmedlet på fendrarna, som blivit skinande rena. De var fruktansvärt smutsiga och ingrodda, nästan som cement-belagda.   

En bussig granne bjuder påtryckluftVi har tidigare flera gånger försökt få tag i någon som kan hjälpa oss att blåsa upp våra kulfendrar, men det har visat sig omöjligt. Idag såg vi att en som arbetade på en av grannbåtarna hade tryckluft och han var bussig och lät oss låna. Mannen berättade att det varit upp till 5 minusgrader här i vinter, kanske det är förklaringen till att vårt duschmunstycke gått sönder? Det blir ytterligare en post på morgondagens inköpslista.

Det flyter mycket i TibernEtt jätteprojekt är att hitta nånstans att slänga soporna. Vi har producerat åtskilliga soppåsar med papper och trasor från våra upptorkningar. Men ingenstans finns sopstationer. Visserligen verkar Tibern vara en enda flytande soptipp, men det finns ju gränser...Vi får väl göra som alla andra - ställa soporna på gatan under en papperskorg. 

Som det ser ut dröjer det ett tag innan vi kan ge oss ut på kristallklart vatten, men det går ingen nöd på oss. Solen är varm, vindarna milda och vi äter jordgubbar till frukost!