När vi kastade loss från Riva di Traiano lämnade vi Lazio och seglade in i Toscana. Vi satte kurs mot Monte Argentario, som är en halvö utanför Orbetello ca 25 Nm norrut från Civitavecchia. Väderprognoserna spådde blåst och åska från nordväst i några dagar framöver.
Vi lade oss på svaj utanför vågbrytaren till Marina di Cala Galera. Det blåste upp till 9 m/s men inga höga vågor, så det var ok. Nästa morgon sjösatte vi jollen och tog oss in i marinan för att kolla förutsättningar för en bryggplats följande dag. Det skulle inte vara några problem. Marinan var välskött och fin, men kanske aningen off från stadsliv.
Vi gick en promenad halvvägs till den närliggande hamnen Porto Ercole, men kom aldrig ända fram, tänkte att vi kunde göra det nästa dag när vi kommit in i hamn. Så vi tog en cappuccino på ett hotell, god men lite väl dyr (5€/st). Det var varmt och svettigt, skönt att komma ut till båten efter promenaden. Två ytterligare båtar hade lagt sig på svaj för natten, det är alltid skönt med sällskap.
Söndag morgon ändrade vi oss. Vinden skulle vrida mot syd kommande natt, vi beslöt gå runt halvön till den kända hamnen Santo Stefano istället. När vi kom dit några timmar senare lade vi oss vid bränslebryggan i väntan på att få tanka diesel. Vi träffade ett italienskt par, mannen var väldigt förtjust i Hallberg Rassy-båtar - han fick ta en titt ombord.
Vi gick en sväng på stan och köpte lite mat som vi åt i båten innan mack-föreståndaren kom tillbaka från sin söndagslunch. Så småningom hittade vi också en kille som kunde ge oss en plats på gästbryggan.
Natten bjöd på blåst och regn. På lightningmaps.org kunde vi följa åskvädren som drog in över italienska kusten utifrån Korsika och Sardinien. Lasse gick upp och hängde ut extra fendrar när vinden vände temporärt och vi trycktes mot grannbåten.
Måndag morgon skrev vi in oss på hamnkontoret och betalade 73€ för två nätter - ett överpris tyckte vi med tanke på att det var långt till toaletter och dusch och inget särskilt märkvärdig bryggplats. Men levande stad och mycket att titta på. Färjorna till Isola Giglio gick regelbubreg och skyttelbåtarna med passagerare från det stora kryssningsfartyget likaså.
Vi tog oss upp för de vindlande trapporna till Forte Filippo, som är ett av de många försvarsfort, som spanjorerna lät uppföra på 1500-talet på Monte Argentario.
Det är nu ett museum, som bjöd på mycket intressant information och svindlande utsikt. Inträdespriset; 1€/pensionär var svindlande lågt och prisvärt.
Vi undrade om vi skulle kunna ge oss iväg nästa dag - havet såg lugnt och fint ut från vår utkiksplats.
Santo Stefano är en väldigt fin och trevlig plats att tillbringa några dagar på, speciellt den gamla hamnen är fin och det är häftigt att se husen som klättrar upp för bergen.
Kvällspromenad till en restaurang under molntunga skyar bjöd på skådespel, vackra färger och god mat.
Månne skulle vi kunna dra vidare nästa morgon? Skulle åskvädret dundrar in eller skulle det dra förbi?
Det blev en lugn natt. När vi vaknade i morse beslöt vi dra vidare. Efter dusch och matinköp på Punto Simply sade vi arrivederci till Santo Stefano och satte segel norrut.
Det blåste inte särskilt, faktiskt för lite, vilket gjorde att gammal sjö krängde båten. Efter ca 20 Nm kom vi till Marina di San Rocco, där vi nu ligger i en hamnbassäng innanför kontrolltornet - till det facila priset av 25€.
En bit nordväst om oss ligger Elba. Om allt går som det är tänkt drar vi dit i morgon. Ikväll sover vi gott efter att ha smällt i oss pizza (Lasse) och Spaghetti ale Vongele (jag) hos den mycket trevlige napolitanaren som hade restaurangen, som inte kunde någon engelska, men som naturligtvis visste vem Zlatan är.