Nu har det gått en vecka sedan vi styrde ut från gästhamnen i Lyon och gjorde ett snabbt stopp vid bränsle-och-tillbehörspråmen, där vi fyllde dunkar med diesel och köpte en ny båtshake, för den gamla hade tagit slut.
Tillsammans med våra vänner i Lucy har vi tuffat fram genom den franska landsbygden. Det var ganska skönt att lämna Rhone, som ju bjöd på ganska mycket motstånd i ström och avsaknad av ordentliga natthamn. När vi kom in på Saone krympte flodbredden och flodbädden blev lummig och grön. Vinfälten byttes mot majsfält och slotten mot mindre städer och byar. Vattnet blev lugnare. vi
Slussarna blev krångligare. Inte längre bekväma flytande pollare som det bara var att klamra sig fast vid och hänga med upp. Nu gällde det att flytta med tampar i fasta pollare som sitter med någon meters mellanrum i höjdled. Lite vingligt innan man får in snitsen, men det gick bra. Antalet övernattningsmöjligheter ökade - enkla ponton-bryggor finns med någorlunda jämna mellanrum.
I fina Chalon-sur-Saone satsade vi på restaurangbesök, dusch och tvånätters hamnavgift samt storhandling på Carrefour. Ett regnväder drog förbi, det var skönt att vila lite.
Annars går dagarna och är ganska lika med start efter frukost och stopp för slussning. När vi lämnade Grand Soane och gick in i den smalare Petit Soane kröp vegetationen ännu närmare och slussarna blev automatiska, dvs obemannade. Man annonserar sin ankomst genom att vrida på en plastslang, som hänger ner från en lina. Väl inne i slusskamnaren klättrar man upp ca 3 m, lägger fast linor och drar sedan i spaken för slussning. Vi hade vanan inne för fem år sedan och takterna sitter i. På ett ställe fick vi med oss en svan, som verkade sluss-van. Han fick några brödbitar för besväret.
Djurlivet består av svanar, hägrar, sumpråttor, ankor och kor. Cyklister vinkar från kanten, metare riskerar sina fiskelinor, mötande hyrbåtar med semesterfirare tränger ut oss mot kanten och sjögräset är stundtals så långt att det bromsar farten. Ibland får vi vänta på slussöppning, ibland går det direkt.
Livet går sin gilla gång. Vi har slutat räkna dagstripper i distans eller km. Nu är det antal slussningar som gäller. Naturen bjuder på vackra tavlor i kvällsljus. Det känns bra.
Igår gick vi in i Canal des Vosges. Där får vi öppna slussar med fjärrkontroll istället för plastslang. Djupet är 2,2 m - vi sticker 1,71...
Så det är bra att ni håller tummarna för oss därhemma!