Loggbok
måndag 20 augusti 2018 - Skrivet av Christine Landstedt
Sista allt - nu går vi in på upploppet!
Sista gästflaggan hissas - vi siktar Gedser i Danmark!

Sista bryggsvängen utomlandsDet är vår sista kväll i utländsk hamn. Det firar vi med wienerbröd och kaffe i sittbrunn medan sydvästen blåser och det tjuter i masterna på det hundratal båtar (varav 15 Hallberg-Rassy) som ligger i gästhamnen på Klintholm, Mön i Danmark.  Vi kom hit igår kväll efter en fin segling ca 32 Nm från Gedser och beslöt stanna två nätter för att låta den lite för hårda sydvästen minska i styrka och vrida mot nordväst. Om det blir som vi tror och hoppas så siktar vi den svenska kusten i morgon och kan söka natthamn någonstans i Skåne. Spännande! 

Hebewerk i LüneburgNedstigningen 38 meter i Shiffhebewerk Lüneburg gick smärtfritt och utan problem. Vi fick ligga och vänta någon timme innan vi blivit tillräckligt många "trafikanter" och slussvakten lät oss komma in i slusskammaren. Som jag skrev tidigare är det enkelt att slussa med ett Hebewerk, hela slusskammaren /badkaret följer med. Det enda kruxet var att det fattades några öglor för surrning just vid vår plats i badkaret - men det löste sig. Vi kom ner som planerat och körde de sista kilometrarna på Elbe-seitenkanal innan vi kom ut på Elbe.

Vi kommer till Lauenburg vid ElbeVi hade oroat oss lite för motströmmen på Elbe, vi hade ju i gott minne hur vi formligen rutschade fram för fem år sedan gick nedströms. Men det gick lätt som en plätt, ingenting jämfört med vår resa från Port Saint Louis uppför Rhone! Vi siktade Lauenburg, där vi tog in på Elbe-Lubeck-kanal och gjorde ett stopp hos "blomtanten" för att tanka diesel. Efter två slussningar uppför tog vi natthamn längs kanalen strax söder om Mölln. Det blev vårt sista stopp i "naturhamn" utanför Sverige. Börge och Christine gjorde oss sällskap och vi delade på en flaska Riesling i vår båt innan middag. 

Vattnet är en spegelNär vi nästa morgon lossade förtöjningarna hade vi våra sista 4 mil och 5 sista slussar kanaler framför oss. Det var en fantastisk avslutning på våra färder genom Europas inre vattenvägar. Vidunderliga speglingar i vattnet, så otroligt vackert! Det blev många bilder i kameran.Det blir många minnen att ta med hem och plocka fram i vinter när snöskottning står på programmet....

Sista slussenVåra fem sista slussar gick neråt och var enkla, den högsta 4,2 m och den lägsta 1,5. Vi låg hela vägen i konvoj med 5 andra båtar, varav en var en ved- och koleldad ångbåt, som vi fick vänta in varje gång. Den spydde ut rök och lät ångvisslan ljuda, onekligen en annorlunda upplevelse. Christine och jag sjöng högt när vi klarat av sista slussningar - the final countdown - vilket  våra kaptener var mindre glada åt.

Vår parkering i LübeckNär vi kom till Lübeck visade det sig att Bluesette inte kom in till land vid Lübeck--Motor-Club - gästhamnen där vi låg för fem år sedan. Det var en besvikelse, men efter lite tips från en medlem kunde vi lägga till vid bryggan för toalett-tömning (som f ö inte används). Detta var enda stället som kunde ta emot en båt med vårt djupgående på 1,72 i dessa tider med lågvatten p g a för lite regn. 

Lubeck är alltid fintBörge och Christine fick överraskningsbesök av sin dotter, måg och barnbarn. De hade bilat ner från Danmark - gissa om mormor och morfar blev glada! Vi stannade två nätter i fina Lübeck, som är värd att strosa runt i. Gott om restauranger och caféer och butiker. Den glade hamnkaptenen, tillika restaurang-föreståndare på LMCSista kvällen åt vi på restaurangen som drivs av båtklubben, vi åt Sauerfleisch, som var deras specialitet - en sorts inkokt kött i gelé och som äts med remouladsås och pommes frites - annorlunda men gott. Hamnkaptenen/restaurang--ägaren var så stolt över sin frus matlagning.

FendertvättVi passade också på att tvätta våra fendrar, som blivit duktigt smutsiga och rostiga efter att ha gnidits mot slussväggar och kanalkajer under mer än två månader. Efter tvätt fick de också på sig "kläder", fenderskydd ska man inte ha i slussar, de blir bara trasor (det lärde vi oss på nedvägen).  

Lasse och Börge fixar till masternaEfter två nätter i Lübeck åkte vi till Travemunde och Böps Werft, dit våra master kom redan före midsommar! Vi fick hjälp att få fram dem ur mastskjulet och började nästan omgående att göra i ordning dem inför påmastning, som vi bokade till nästa dag - torsdag. Vi passade också på att köra några tvättmaskiner - välbehövligt!

Bluesette blir segelbåt igenTorsdag kl 10.30 blev Bluesette segelbåt igen! Tre man från varvet ordnade med påmastningen, vi kunde bara se på. De var effektiva och spände riggen, monterade bom och rodkick. Det hela gick på mindre än en timme. Tyvärr hamnade rod-kicken i uppochner...det fick vi justera lite senare när vi satte i seglen. Efter att ha jobbat oss trötta och svettiga gick Lasse och jag in till stan och åt Fish&Chips innan vi handlade på Rewe och handlade lite basvaror inför vår segling på Östersjön.

Vi hissar gennaker mellan Travemunde och FehmarnVi gav oss av vid 8-tiden på fredagsmorgonen. Vi satte segel och lade ut kursen mot Fehmarn. Det blåste inte särskilt mycket så vi plockade fram vår gennaker (som vi inte använt en enda gång i Medelhavet) och fick några timmars fin segling i lätt akterlig vind. Efter ett tag blåste det upp och vi fick övergå till att segla med fock istället. Kändes skönt att slippa gå för motor, att få njuta av tystnaden och vågskvalp. 

I Burg på Fehmarn var det ganska fullt,  men det fanns gästplatser kvar. Lite jobbigt att lägga till för det blåste sidvind och den låga vågbrytaren gav inte mycket skydd, men det gick bra. Sista tyska hamnkontoretSkrev in oss hos hamnkaptenen och betalade avgift för en natt. Avslutade kvällen på en fiskerestaurang i hamnen - jättegott, jättemycket och jättesent. Vi fick vänta en timme innan maten kom på bordet, så det hann bli mörkt! 

Fehmarn blev vår sista tyska hamn. Halvvägs till Gedser halade vi vår tyska gästflagga och hissade den danska. Efter 7 timmars segling  och ca 30 distans kunde vi ta oss in i "rännan" till den gästhamn som vi tillbringade så många dagar iför fem år sedan när det blåste så vi inte kunde åka vidare. Det blåste nu med! En del båtar hade att göra för att ta sig in mellan pålarna och göra fast i bryggan. Börge och Christine kom in strax efter oss. Sista middagen tillsammansVi fick en sista gemensam drink i sittbrunn och en sista gemensam middag på den lokala pizzerian. Morgonen efter skulle våra vägar skiljas åt. Det var lite sorgligt att säga adjö - även om det är på återseende. Vi har levt så nära och parallellt med varann i nästan 3 månader och haft så oändligt roligt tillsammansoch vi är så tacksamma att ha fått tillbringa så mycket tid med dessa våra danska vänner!

Trotjänare som går i pensionJag avslutar dagens inlägg med att berätta att det nu är dags för mina seglar-handskar att gå i pension. De har varit mina trotjänare i över fem år och gjort ett gott jobb med att skydda mig från sår och smuts i handflator när jag hanterat linor, kättingar och slussväggar. De en gång så vackert röda handskarna är nu bleka och trasiga - väl använda och väl värda en plats här, tycker jag!

Hallå Sverige - i morgon kommer vi!

 

 

 

 

Länk till fotoalbum: Koblenz till Travemunde