Loggbok - oktober 2013
fredag 18 oktober 2013 - Skrivet av Christine Landstedt
Tack för i år!
Kapten lämnar båten som sista man

Tisdagen den 15 oktober stängde Lasse luckan till båten för den här säsongen. Nu ligger jollen på fördäck under presenning. Fendrarna är surrade vid mantåg. Skåp och utrymmen är torkade, torrvaror förpackade, kyl och gasol avstängd, vattentanken  tömd, motorrummet och kölsvinet urtorkat och motorn konserverad. Färskmaten är slängd eller bortskänkt. Sittbrunnstältet är uppspänt och ovanför det ser man den nya bågen, på vilken biminin skall monteras. Det ni ser på bilden ovan är segelmakerskans mall i plast.  

En grön ockupant

Den lilla gröna grodan, som satt vid rutan i sittbrunnen i morse när vi vaknade är avhyst. Det är en gåta hur han kom dit. Visst kan grodor hoppa, men inte flera meter upp i båt som står på land - eller???  Han är inte den enda objudna gästen vi haft, men de andra är flugor och myggor (som för övrigt är ettrigt jobbiga) och de kan ju flyga.

När vi den 122:a dagen på vårt äventyr sammanställer fakta kan vi konstatera att vi passerat 6 länder (inkl Sverige), åkt på 17 kanaler/floder (förutom Dragets och Falsterbos) och slussat oss igenom 248 slussar. Loggen visar att vi tillryggalagt 1630 Nm, men det är mer eftersom hänsyn inte tagits till strömmen på Rhone bl.a. Vi har gjort av med 8.101 kr i hamnavgifter, vilket är mindre än 67 kr/dag.

Dubbelgångare

Jag vet inte hur många soltimmar vi haft, hur många kyrkor vi besökt, hur många koppar kaffe vi druckit, hur många baguetter vi ätit, hur många glas öl eller vin vi druckit, hur många myggor vi slagit ihjäl eller hur många pråmar vi mött.  Men de är många.

En av dem får ni se här. Det är alltid roligt att få möta en tvillingsjäl....

Den 15 oktober sade vi tack och på återseende till vår trogna Bluesette, som tryggt och säkert tagit oss genom Europa till Medelhavet. Nu stundar vintervila och snöskottning.

Tack till alla som följt oss på vår färd! Vi hoppas att ni är med oss nästa år igen när vi ger oss ut på nya äventyr under segel!

À bientot!

söndag 13 oktober 2013 - Skrivet av Christine Landstedt
Marseille & Martigues i mild förening - ger en vink om livets mening...
En segelbåt på väg in i den imponerande hamnen i Marseille

Mandarinen och jag

La Mer au Golfe claire
Upp eller ner?
Gammal baguette blir lätt rätt
Den 12 oktober 2013 hade vi ställt klockan på 7! Detta är nåt som vi faktiskt vant oss av med - att låta någon manick väcka oss. Vi överlåter det åt naturen - är man pensionär så är man! Men igår hade vi bestämt oss för att passa en buss från byn och ta oss till flygplatsen för att hyra en bil, som vi kan lämna tillbaka samtidigt som vi åker hem till Sverige. Bussresan innebar ett byte i den pittoreska lilla staden/byn Martigues, där vi både fikade och tog en promenad längs kajen och kollade in båtar. Det var otroligt varmt och soligt. Och mandarinträden var fulla av frukter. Ljuvligt!
 
När vi väl hyrt bilen gjorde vi en utflykt till Marseille. Här var hamnen än mer imponerande! Vädret likaså. Av banderoller och skyltar förstår vi att Marseille är Europas kulturhuvudstad 2013. Kanske sånt man borde känna till, och nu fnissar ni väl åt oss, men vi har bara Aktuellt och Rapport ibland på SVT Play och detta har vi missat. Nåja, men vi kan i alla fall säga att -Vi var där! 
Gott om turister och gott om fina båtar, fiskare, tillbehörsbutiker, poliser (det var nån demonstration), restauranger och shoppinggator. Samt turistattraktioner och promenadstråk. Vi såg äntligen havshorisonten och kände suget efter segling, som blir verklighet i vår. 
 
Vid inseglingen till hamnen ligger två gamla "sanitaire"-byggnader, som uppfördes 1719 för att ta emot och undersöka alla sjömän som kom till hamnen - för att undvika spridning av sjukdomssmitta till befolkningen. Detta stod sedan modell för liknande inrättningar runt om i alla hamnar kring Medelhavet. Läste jag på en skylt.
 
Tunnelbanan har en uppgång på kajen. Och taket ovanför är en jättespegel (se bilden). Jag ville bara ropa: "Hallå Trafikverket/Citybanan - tänk Odenplan!!!
 
Idag söndag har vi fortsatt arbetet med att fixa till båten inför vår vintern. Tvättat fendrar och limmat damasken till S-drevet, torkat ur kölsvin och lossat slangen till vattenpumpen osv.
 
Försöker ta tillvara de sista resterna av maten så vi slipper slänga. Häromdagen åt vi fattiga riddare på gammal knastrig baguette. Funkade fint, det sista av jordgubbsmarmeladen från Gedser i Danmark (herregud, flera månader sen!) smakade gott till. 
torsdag 10 oktober 2013 - Skrivet av Christine Landstedt
Mistralen viner i masttopparna och vi putsar på båten
Bluesette får en ansiktslyftning inför vintervilan

Tvätten torkar snabbt i blåsten

Det finns gott om rejäla el- & vattenposter

Utsikt från vår \" title=

"När stormen skakar mast och tåg..." - nja det är kanske lite överdrivet, men Mistralen söker sig just nu söderut genom Rhonedalen, och vindmätaren visade på över 13 m/s för en stund sedan. Det känns i skrovet för masten vajar I byarna och det är inte helt och hållet behagligt att bo i en båt som ligger på land med masten på. 

Vi har ägnat de sista dagarna åt att göra iordning  båt och garderob inför vintern. Vi har rengjort och polerat skrovet och vi har tvättat det mesta av våra kläder så att vi inte kommer ner till en hög med smutstvätt i vår. Hoppas att Kapten Calle förlåter oss för att vi utnyttjat hans vagga för klädstreck.

Det är inte bara vi som bor i båtarna, det finns några till, Men de flesta åtar står tomma. Man får inte släppa ut avloppsvatten på marken, men det finns fina brunnar, där man kan hälla ut diskvatten.  Det finns också gott om el- och vattenposter Inom räckhåll för alla.

Förutom att jobba med båten har vi kontaktat en segelmakare på området och beställt en bimini till nästa säsong. Det kommer att kosta en slant, men är värt det - det blir duktigt hett här nere i sommar. 

Avslutar med en bild över en del av masterna som omger oss. Det är gott om betydligt större båtar än vår. Tyvärr har inte alla surrat sina fall, så det låter rätt mycket när det blåser. 

Vi får räkna med en skakig natt, tur att vaggorna är stadiga här i Port Napoleon.

måndag 7 oktober 2013 - Skrivet av Christine Landstedt
Landkrabbor med masten på - men vart tog glasögonen vägen?
Smidig upptagning i Port Napoleon

Klockan 15 idag lyftes Bluesette upp på land. Känns lite konstigt att först masta på och sen ta upp, men här har nästan alla sina master på på land. Upptagningen gick snabbt och smidigt och det var fint att se att botten var i så gott skick. 

Lasse fick hänga med traktorn

En lite vemodig Kapten Calle på land

Efter en högtryckstvätt, som avlägsnade nästan all bottenfärg placerades båten i en rejäl vagga, som kördes till Bryssel med hjälp av traktorn på bilden. Ja, inte till staden Bryssel, utan torrsättningsplanen, där både vi och Fridag nu ligger. Lasse fick hänga utanpå traktorn och jag fick åka med en beach buggy, som kördes i flygande fläng bakom. Den här hamnen ar kapacitet för 800 båtar och organisationen är väl tilltagen. Det finns gott om olika  tillbehörs- och servicefirmor på området, bra sanitetsanläggning och restaurang med god mat till humana priser. Lite långt till själva Port-St-Louis, här behöver man verkligen cyklar....

Det är fortfarande sommar, ca 25 grader och sol. Kapten Calle har packat väskan för att åka hem till Sverige en vecka före oss. Det är onekligen lite vemodigt att känna att hösten även når oss så småningom.

Dagens förlust är mina glasögon, som flög i vattnet när vi styrde in mot Port Napoleon i förmiddags. Varför? Äsch, jag ville inte att Lasse skulle fotografera mig med glasögonen på, så jag gjorde en flaxande rörelse. Och sen dess är glasögonen borta....

lördag 5 oktober 2013 - Skrivet av Christine Landstedt
Masterna är på, men cyklarna är borta!
Det är knappt skepparen får hjälpa till

Nu har vi segelbåtar igen! Efter att ha tvättat och vaxat våra master fick vi i onsdags hjälp av personalen på Navy Service - eller rättare sagt - fick vi hjälpa till när servicekillarna på Navy Service mastade på våra båtar. Kostnaden per båt är 100€ - om det går på en halvtimme. Är man dåligt förberedd och det tar längre tid kostar varje kvart ytterligare 50€ och den skrämseltaktiken funkade. Klart vi var förberedda! Allt gick bra - kl 16.30  kunde vi köra våra segelbåtar tillbaka till bryggan i gästhamnen Port-de-Saint-Louis.

Ett minne blott

Upplyst kaj skrämmer inte tjuvar

Pizza och vin duger bra som kvällsmat

Visst kändes det bra att "få tillbaka" masterna. Men tyvärr kunde vi inte glädja oss till 100%, för på kvällen innan - strax efter att jag släckt ner bloggen och berättat för er att vi var framme vid vårt slutmål - blev våra cyklar stulna! De stod som vanligt surrade på däck, precis ovanför våra huvuden i förpiken. Någon eller några hade fräckheten att snabbt och fingerfärdigt lossa surrningen, lyfta över cyklarna och springa väg med dem. Trots att vi var ombord!

Kajen var väl upplyst (se bild), men trots detta vågade man slå till. Jag var snabbt uppe på däck, för jag hörde ett mystiskt ljud, men det enda jag såg var två linor som ledset hängde ner bredvid båten, de linor som vi hade surrat cyklarna med...

För att göra en lång historia kort; våra cyklar är borta, vi har gjort anmälan till polis och försäkringsbolag. Både Capitainerie och Gendarmerie verkar känna till att någon specialiserat sig på denna typ av stölder här. 

Kapten Calles cykel finns kvar, han hade låst fast sin cykel med vajerlås, vilket vi så här i eftertankens kranka blekhet får konstatera naturligtvis är det korrekta. 

På bilden här bredvid ser ni hur vi kopplar av med pizza och vin i TV-rummet i gästhamnsbyggnaden nu ikväll. I morse tog vi bussen till Arles, så nu har vi fått ytterligare en kulturupplevelse att lägga till handlingarna. 

I morgon skall vi förbereda våra båtar för upptagning. Vi har beslutat ge dem vinterplats i Port Napoleon, vilket känns tryggt och säkert. Så på måndag ska Bluesette och Fridag läggas i vaggor.

tisdag 1 oktober 2013 - Skrivet av Christine Landstedt
Framme!
Port Saint Louis du Rhone den 1 oktober 2013

Här inne ligger våra master

Det ser bra ut

Den efterrätten är vi värda

Yes, we made it!

I morse klockan 8.15 tog vi oss igenom den sista slussen på vår färd genom Europa. Slussen in till bassängen och den statliga gästhamnen i Port Saint Louis är förvisso den med lägst fallhöjd - bara ca 30 cm - men den var knepig på grund av stark ström. Vi dansade runt en stund innan vi kunde lägga fast ordentligt, men sen var vi framme!

Det kändes jätteskönt att koppla av med en morgonfika efter väl förrättat värv. 

Därefter monterade vi ihop våra cyklar och begav oss på rekognoceringstur till Navy Service, dit vi beställt transport av våra master från Travemünde för så länge sen. Lite nervösa var vi nog; "-Tänk  om de inte är här, eller är skadade, osv."

Men det var inga  problem, vi fick själva identifiera masterna och de såg bra ut. Nu har vi beställt påmastning till i morgon kl 15. Känns lite underligt eftersom vi ju fått rapporter från Sverige angående avmastning och torrsättning. 

De närmaste dagarna tar vi beslut om var vi ska lägga båtarna i vinter. Vi har under dagen  undersökt olika alternativ. När det praktiska är ordnat kommer vi att passa på att unna oss lite sightseeing och "semester" i de härliga och intressanta omgivningarna här nere. Det är ju fortfarande sommar...

Så här fin var fruktsalladen, som ingick i "dagens rätt" på en av marinorna vi besökte dag. Det kändes helt rätt att fira lite.

I morgon är det jobbardag - då ska vi tvätta och vaxa masterna!