Idag är det måndag den 19 oktober och knappt två dygn kvar tills vi landar på svensk mark igen. Svårt att förstå att vi måste lägga ner både långbyxor och tröja i bagaget när vi fortfarande söker skugga mellan 13 och 16 varje dag för att det är så varmt. Vi har under den senaste veckan fortsatt fixa i ordning båten inför vinteruppehållet, men vi har också hunnit med att njuta. Flera gånger har vi gått eller cyklat de 2,5 kilometrarna från hamnen in till "city", för att handla lite frukt eller ta en fika (det finna gott om ställen där man kan slänga i sig bakelser) eller bara njuta av sanden mellan tårna i strandkanten. 

Vi hade en jättetrevlig grillfest på kajen tillsammans med våra nya vänner, båtgrannar som också valt att vinterparkera sin båt här i Roccella Ionica. Alla tog med sig egen grillmat och på ett särskilt bord dukades upp olika tillbehör, som alla fick smaka på. Det var en riktig fest med olika spännande smaker. Vi hade fått låna bord och stolar från pizzerian (som håller stängt på onsdagar) och hamnvärdarna bjöd på flera flaskor lokalproducerat vin. Vi kände oss verkligen välkomna. Tillsammans var vi ett sällskap på 12 personer och två hundar, alla med olika nationaliteter och bakgrunder. En del kommer att bo kvar i sina båtar hela vintern, en del gör som vi, lämnar båten och åker hem till sina nära och kära i hemlandet för några månader. Efter middagen blev det musik och sång och sen avslutades det hela med besök ombord på en av båtarna, där vi bjöds på en sängfösare. 

Tyvärr finns ingen tvättmaskin i den här marinan. Man har planer på att iordningsställa en byggnad för långliggare, där man skall kunna umgås, laga mat och även kunna tvätta kläder, men det blir nog inte så länge vi ligger här. Så häromdagen beställde vi "laundry service" genom receptionen - jättelyxigt att bara lämna två stora säckar smutskläder och få tillbaka rent och vikt dagen därpå. Det kostade 40€ och det är lite väl dyrt, men nu har vi rena kläder och en ren båt att komma tillbaka till. Det känns skönt.

I morgon är vi bjudna på avskedsmiddag hos våra jättebussiga kanadensiska båtgrannar, Maggie och Branco, som häromdagen utförde reparationsarbeten högt uppe i masten. Då fick Lasse hjälpa till genom att hålla i en extra säkerhetslina. Det är inte helt ofarligt att hänga där uppe. Vi flyger från Lamezia på onsdag eftermiddag. Vi har hyrt en bil, som grannarna tar tillbaka - bilen hyr vi genom receptionen för 30€ per dygn, mycket prisvärt. 

Det är inte utan att det känns lite underligt att lämna Roccella. Vi kommer att sakna värmen och havet, solen och att vaggas till sömns av nästan obefintlig rörelse från havet. Vi kommer att sakna att se fiskarna som tar glädjeskutt en halvmeter upp ovanför vattenytan, vi kommer att sakna fiskebåtarnas puttrande i den tidiga morgontimmen, vi kommer att sakna kaffet och pizzan och känslan att gå barfota på teakdäcket. Vi kommer att sakna blommorna, bananerna som växer på trädet i stan och den fantastiskt goda potatisen, som aldrig kokar sönder. 

Mest kommer jag nog att sakna möjligheten att kunna blicka ut över det blå oändliga havet. 

Men det ska naturligtvis också bli härligt att komma hem till ett land där sophanteringen fungerar, där man inte parkerar hej vilt och hursomhelst, där toalettdörrarna går utåt, där man kan duscha varje dag om man vill och där man förstår vad de säger på TV. 

Och vi kommer ju tillbaka. Det är det bästa av allt - äventyret är ju inte slut. 

Fler bilder från våra fina dagar här i Roccella Ionica finns i fotoalbumet Roccella Ionica. 

Vi har tillbringat en dryg vecka i Roccella Ionica. Just nu sitter vi och ser på fotboll på uteserveringen på den hamnpizzerian. Norge leder med 1-0 över Italien. Extra kul, eftersom vi har sällskap av ett par norska båtgrannar, som också beslutat sig för att låta sin båt få vinterparkera här. I morgon ska vi ha gemensam "lupper" (lunch/supper) tillsammans med ett tiotal vinterliggare - det blir barbeque på kajen tillsammans med kanadensare, scheweizare, belgare, fransmän och norrmän. Vädret är fortfarande varmt, klockan 22 på kvällen har vi visserligen tröjor på oss, men vi går fortfarande klädda i shorts - och strumpor det har vi inte börjat med än... Men det verkar som om den riktiga högsommaren börjar svika även södra Italien. Vi har haft några dagar med hård blåst och åska/regn, då vi fått uppleva 14-16 m/s i sidan på vår plats vid kajen i hamnen. Skönt att kunna konstatera att Bluesette kommer att ligga säkert även om Sciroccon viner.

Vi har bokat hemresa den 21 oktober och fördriver tiden fram till dess med att ställa i ordning båten. Idag har vi lackat ingångsluckor, peke och grabbräckena på däck. Lasse tvättar båten och polerar rostfria delar. På kvällarna syr jag förstärkningssömmar på kapellen. Vi har en lång lista på underhåll som ska fixas, men vi hinner även med att ha semester och turista. Häromdagen tog vi en tågresa till Crotone, den stad som vi egentligen funderat på att vinterparkera Bluesette i, men eftersom vi inte fick klart besked från marinan där så valde vi ju Roccella. Vi gick upp kl 5 på morgonen för att ta ett tåg 06.30. Kom till Crotone strax efter 8 och hade sedan 9 timmar att trava runt I denna stad med historiska anor. Vi lyckades lokalisera Ingemars Saudade, som fått en plats på land bland andra båtar, vi såg Castellet och museet med arkeologiska fynd sen långt före Kristi födelse (Crotone hette från början Kroton - efter de grekiska landstigarna, som skapade staden). Vi drack kaffe och åt lunch och travade ytterligare ett varv runt staden innan vi hittade tillbaka till stationen och kunde ta oss hem igen. På stationen bodde ett tiotal män från afrikanska kontinenten. De hade sitt nattläger på madrasser på perrongerna och det gör ont att se hur en del måste leva när man själv har en trygg båt att komma hem till. På tåget hade vi hade sällskap med en ung man från Gambia, som äntligen fått uppehållstillstånd, men som trots det hade svårt att få jobb och tyvärr blev illa bemött av tågpersonalen. 

Det fanns mycket att titta på i Crotone. Själv är jag ganska fascinerad av hur naturen tar över en stad. I fotoalbumet Crotone finns fler exempel på hur växterna lyckas få fäste mellan gatans stenar eller i muren.

Vi är nöjda med att ha valt Roccella Ionica som vinterplats. Hamnen är lugn och trygg och det finns gott om trevliga båtgrannar. Man kan låna cyklar "gratis" (man får lämna lite dricks), men det är lite si och så med kvaliteten och farbrorn som hyr ut dem verkar ha varannandagshumör. Idag är toalett och dusch stängda pga vattenläcka, men det är väl smällar man får ta.

Nu står det 2-1 till Italien....och slutsignalen ljuder. Sorry Norge. 

Vid 18-tiden ikväll tog vi en promenad längs beachen väster om Porto delle Grazie, öster om Roccella Ionica, och då tog jag bilden här ovan. Om man anstränger sig kan man se konturerna av castellet på höjden ovanför den gamla staden med sin medeltida bebyggelse. Strax efteråt tog Lasse den här bilden av mig, där jag poserar framför tre ankarliggare, som valt att kasta ankare utanför hamnen och på så sätt spara en hamnavgift och gunga sig till sömn i dyningarna. 

Vi kom hit i lördags kväll efter drygt elva timmars motorgång från Reggio di Calibria, som vi lämnade tillsammans med Ingemar på Saudade strax efter klockan 6 på morgonen. Vi visste att vi hade närmare 70 Nm framför oss och ville inte komma fram  efter mörkrets inbrott. Det är sparsamt med hamnar i södra Italien, så alternativ saknades. Hamnen i Roccella Ionica var därför ett självklart mål, men eftersom den enligt flera pilotböcker kan vara svår att ta sig in i p g a en sandbank som grundar ut  strax utanför vågbrytaren var vi lite osäkra på om det skulle funka. Det finns en berättelse om en segelbåt, som slagit runt då den gick in. Det var därför ingen hit att vågorna växte sig allt starkare in mot land ju närmare målet vi kom. Lasse sa att vi antagligen fick förbereda oss för att gå vidare mot Crotone om inte havet skulle lägga sig och jag tappade faktiskt sugen och blev irriterad. Ingemar på Saudade låg några distansminuter före oss hela vägen och när han ringde och sa att han kommit in i hamn med hjälp av kunnig hamnpersonal kändes det jätteskönt. Vi anropade på VHF-kanal 14 och fick kontakt med en alldeles fantastisk kvinna som ordnade med gummibåtslots förbi de farliga uppgrundningarna och fram till en fin bryggplats bredvid Saudade. 

Vi fick betala 30€ för en plats vid y-bom innanför cementbrygga. I priset ingår vatten och el samt dusch. Dessutom får man låna cyklar utan kostnad (man kan ge cykelföreståndaren nån euro, men är inte tvungen). På området finns en restaurang som serverar halvmeterspizzor och Guardia Costiera är närvarande. När vi dessutom fick veta att kostnaden för vinterplats i vattnet fr o m 1 oktober t o m 30 april skulle bli 860€ kunde vi bara inte följa med Saudade, som lade ut från hamnen tidigt nästa morgon. Vi kände att vi behövde någon dag till att fundera över om detta kanske skulle bli vårt kommande vinterparadis. Så vi vinkade adjö till Ingemar kl 06.30 dagen därpå och kände att det var synd att en så fin bekantskap skulle ta slut så fort...Vi hann inte ens bjuda igen för middagen han stod för kvällen innan (Tack än en gång, Ingemar!)

Under söndagen cyklade vi in till stan på gratislånade cyklar. Min första cykel fick punka efter 500 m så vi fick vända och vänta tre timmar innan cykelfarbrorn kom tillbaka efter lunch och siesta (this is italy). Vi passade på att ta en fika på halvmeterspizzarestaurangen och träffade då ett danskt par som legat här med båt för flera år sedan och som numera köpt lägenhet en bit norrut. De tyckte att hamnen var säker och trygg. Så småningom fick jag en ny cykel och vi kunde ge oss av in mot stan. Man cyklar längs strandpromenaden och tar sig sen in och uppför gator, som leder upp till den gamla staden och medeltida bebyggelse. Söndag eftermiddag betyder helstängt, men vi stannade vid ett litet torg för glass och kaffe. Lasse kanske upplevde stan lite för öde, men jag blev nog lite förälskad. Och vi började båda fundera på om detta kanske skulle bli vår vinterhamn. Vår kontakt i Crotone har ännu inte återkommit med besked trots påminnelser. På kvällen ägnade vi några timmar åt att undersöka flygförbindelser med Sverige och insåg att det går att ta sig via Rom/Bergamo/Venedig till Skavsta, vilket ju känns bra.

Idag träffade vi bossen -Francesco- som berättade att de kan ordna med laundry-service, prisvärda taxitransporter till flygplatser samt förvaringsplats för jollar, utombordare och annat, som man kanske inte vill ha kvar ombord under vintern. Vi får plats vid en "övervintrarbrygga", nyckel till dusch och toalett och inga extra kostnader. Efter att ha pratat med ett kanadensiskt par som ska bo med sina två hundar i sin båt på samma brygga under hela vintersäsongen kändes det så pass bra att vi bestämde oss för att detta blir vår/Bluesettes vinterhamn. Att kunna strosa barfota längs en milslång sandstrand en bit in i oktober när termometern står på 26 grader och klockan är närmare 20 på kvällen känns inte helt fel...

Vi stannar några veckor till innan vi åker hem till Sverige. Varför ha bråttom när man inte behöver?

Så här i efterhand kan man konstatera att vi nog skulle ha tagit historien om det månghövdade monstret Scylla och virvelslukaren Charybdis på större allvar... Trots den försiktiga varningen från våra vänner Bosse & Catrin så gick vi in i Messinasundet med inställningen att det här kommer att gå utan problem. Klockan var tre på eftermiddagen, vi hade seglat från Isola Vulcano över ett härligt blått hav och vi hade ca 4 distans kvar till Marina di Nettuno i Messina. Det skulle bli härligt att komma in före klockan 16, att hinna med en tur på stan innan mörkret skulle falla. -Jo tjena, som Jerry Williams skulle ha sagt.

Vi började förtjust fotografera virvlarna och de underliga vågtopparna som dök upp bredvid oss, märkligt att skåda hur vattnet mötte sig själv och dansade runt. Vi gick för motor. Vinden ökade och Lasse gasade på, loggen visade 5,5 knop - men gps-en visade att vi gjorde 0 knop i FÖG (fart över grund). 

Vår förtjusning övergick först i förvåning, sedan i förargelse och t o m ängslan. Vi kom absolut ingen vart! Inte gjorde det saken bättre att vi endast hade 1/4 tank diesel kvar - vi hade planerat att fylla på i Messina. Stora kommersiella fartyg körde i farleden både norrut och söderut och vinden ökade. Vi stångade vidare utan att komma framåt. Vi såg en katamaran som seglade söderut längs italienska fastlandet och sedan gick tvärs västerut i höjd med hamnen i Messina. Kanske var det så man skulle göra - gå närmare land i stället för att möta strömmen? Vi beslöt falla av och gå in mot sicilianska kusten, och då fick vi äntligen lite fart. Vi nästan jublade när vi gps-en visade 1,7 FÖG! För att göra en lång historia kort: det tog oss 4 timmar att gå 4 distans. Det hann bli kolsvart innan vi snirklade oss in mellan flytbryggorna i hamnen och vi tog tacksamt emot hjälp av den ormeggiatore, som mötte oss i gummibåt och hittade en bryggplats. När vi betalat hamnavgift (55€!) och duschat (gud så skönt) var klockan halv elva. Vi lagade pasta med korv och knäckte en halv flaska rödvin - det kändes ok fast timmen blev sen.

Trots den dyra hamnavgiften beslöt vi ligga ytterligare en natt i Messina. Vi tog en tur på stan för att köpa ett rensverktyg till toaletten, som ju hade ett förargligt stopp, fylla på kontantkortet för internet, vilket måste göras i speciella butiker, samt handla livsmedel för kommande dagar.

Tittade in i Domen och beskådade det fantastiska taket och Lasse kikade på veteransportbilar som stod uppställda utanför på piazzan.

Tilbaka i båten fixade Lasse toaletten, som nu fungerar utmärkt igen. Vi tog en siesta i värmen och gick sedan återigen upp på stan. Efter lite siesta och fika tog vi en sista runda på stan - det skulle bli vår sista promenad på Sicilien - och vi avslutade kvällen med att dela på en Quattro Stagnioli under valven i ett gammalt hus, där Pizzeria Vulcano bjöd på jättegoda pizzor.

Vi hade försökt sätta oss in i hur strömmarna och tidvattnet fungerar i Messina, men vi blev inte kloka trots idogt googlande och läsning i Rod Heikells Pilot. Jag frågade på hamnkontoret och fick upplysningen att dagen därpå skulle det vara utmärkt att gå söderut, strömmen skulle vara svag och gå från norr till söder. Härligt! Efter frukost torsdag 1 oktober vinkade vi adjö till hamnvakterna och styrde ut ur hamnen, där statyn vakar över sjöfararna. Bränslestationen låg ca 1,5 distans norrut, så vi gick först dit, för tanken var nästan tom. Lagom till att vi skulle lägga till vid den ganska ogästvänliga tankpiren blåste det upp och vi hade närmare 10m/s i aktern!!! Fy fasen vad jobbigt. Jag lyckades få tag i en förtamp och bensinstationskillen slängde en tamp till Lasse i aktern och så kunde vi fylla på bränsle. Därefter kastade vi oss ut i sundet igen och styrde kosan mot Reggio di Calabria på andra sidan sundet - endast 7 distans bort. 

Trots den goda prognosen angående strömmarna fick vi det tufft igen. Full fart på motorn, men bara dryga 2 knop i fart. Och en hel del färjor som korsade sundet och tankbåtar som passerar i snabb fart. På bilden bredvid ser ni att Bluesette är ensam fritidsbåt (lila färg) bland alla nyttofartyg (blå).

Det var dock lite lättare än den första dagen och efter en stund kunde vi ta en elvafika bestående av kaffe och den speciella brioche, som ser ut som på bilden bredvid. 

När vi la till i Reggio di Calabria kändes det jättebra. Och vad kul - vi fick plats bredvid en svensk båt; Saudade, som seglas av Ingemar och som är på väg åt samma håll som vi. Vi har tillsammans studerat vädret och just nu ser det ut som att vi åker vidare i morgon lördag, då målet är Rocella Ionica. Det blir tidig start, då vi har närmare 70 Nm att åka. 

Avsluningsvis kan vi bara säga: underskatta inte Messina! (Men det känns juste att ha fixat det och dragit både Scylla och Charybdis vid nosen)