Loggbok - oktober 2016
söndag 16 oktober 2016 - Skrivet av Christine Landstedt
När idyllen rämnar och fasaden krackelerar...
Bluesette har fått skador i fören - peket är avslitet

Folk brukar fråga oss om vi varit med om några stormar eller otäcka oväder när vi berättar om våra seglingar i Medelhavet. Och vi brukar alltid svara  - "nej, vi är försiktiga och kollar noggrant väderprognoserna. Vi tar det säkra före det osäkra och utsätter oss inte för några onödiga risker". Och hittills har det funkat.

Men verkligheten kom ifatt oss och fredagen den 7:e oktober 2016 blev ett datum som vi sent ska glömma. Vi hade haft en fin segling från Vivari/Khäidari, där vi legat på svaj utanför en något nedgången fiskekaj. Efter frukost beslöt vi segla till staden Navplion, som en gång i tiden var påtänkt som huvudstad i Gekland, innan man bestämde sig för Aten. 
 
Bluesette vid stadskaj i NavplionHärligt väder, fin segling i lätt vind. Vi lade till med ankare i aktern och fören mot stadskajen, vinden skulle blåsa syd 3-5, vilket skulle vara perfekt - framifrån. På båda sidor om oss hade vi 42-fots segelbåtar och totalt hade ett 20-tal båtar lagt sig vid samma kaj. Efter ett kort registreringsbesök hos hamnpolisen gick vi över gatan och rakt in i gamla stan med gamla trånga gränder, pittoreska små affärer och många restauranger. Vi tog en kaffe och smörgås på ett cafe- på höjden ovanför oss låg ett gammalt fort, som vi sa att vi kunde besöka nästa dag. På gatan framför oss cruisade veteranbilar, turistbussar kom och hämtade/lämnade turister och atmosfären var vänlig och luften varm. Navplion verkade vara en riktig idyll.
 
Vid 20-tiden lagade vi middag, som vi åt i sittbrunn. Över bergen norrut såg vi att himlen mörknade och efter en stund började det blixtra och vi hörde att det mullrade. Åska på avstånd har vi sett förr, det är inte helt ovanligt när dagarna är heta och kvalmiga med temperaturer över 30 grader. Det kan vara ett riktigt skådespel att se.
- Bara det inte börjar blåsa från nordväst, sa Lasse.
Jag kollade väderprognosen igen; ingen förändring ; syd 3-5 m/s. Så jag började förbereda mig att diska upp våra tallrikar. Klockan var 21.
 
Då - som genom ett trollslag - vände vinden. Lasse ropade till, jag slog på vindmätaren och såg hur vinden på mindre än en minut gick från 2,5 m/s till 23,8!!! Sen slutade jag titta - havet skummade av sjörök, vågorna gick höga, regnet forsade ner och vi trycktes snett bakifrån in mot kajen och båten bredvid. Lasse lyckades med nöd och näppe flytta vår största fender till babordssidan, jag skyfflade ner tallrikar och glas i diskhon. Det var kolsvart ute, båtarna upp och ner i de meterhöga vågorna. Ibland var vi uppe i luften, ibland såg det som grannbåten hängde två meter ovanför oss. Det knakade och smällde, vårt peke slogs av mot stenkajen, fendrar försvann, radarstolpen lossnade, vi fick en smäll i sidan av vår styrbordsgranne, som kastade förtöjningarna och körde ut från bryggan.
 
Det fanns inget vi kunde göra. Vi tog oss i land och där stod vi barfota tillsammans med andra besättningar på kajen. Genomblöta och frusna stod vi och beskådade ett inferno utan dess like.
 
Efter en timme lade sig blåsten. Det gick fortfarande vågor, men vi kunde säkra båten långsides mot kajen. Båtgrannar hjälpte varandra. Skakade och blöta gick besättningarna ombord på sina båtar, bytte kläder och försökte lugna ner sig och ringa försäkringsbolag. 
 
Det blev inte mycket sömn den natten. Jag tror jag var uppe en gång i halvtimmen och kollade ut genom fönstret på den förhatliga stenkajen. När morgonen kom var jag fortfarande skakis. 
 
I strålande sol och lugnt väder började vi så inspektera följderna av gårdagens mardröm. 
 
Peke med ankarfäste avbrutet och trasigt, pulpit och pushpit snedvridna, lanternor bortslitna, gelcoat- och laminatskador i fören, på sidorna och i aktern. Fotlist böjd och sönderrepad, avbärarlist trasig och delvis bortsliten. Radarstolpen bucklig, utombordarfästet trasigt, biminin snedvriden, tyget sprucket, en solcell skrapskadad, försegelkapellet sönderblåst, fendrar borta och förtöjningslinor avskavda. 
 
Det var inte bara vi som var drabbade. Samtliga båtar på kajen hade fått ordentliga skador. De hade legat med stävankare utåt och aktern mot stenkajen, mot vilken de kastats och pressats om och om igen. Vi fick rapporter om att stormen varit ännu värre i andra hamnar - i Poros t.ex. hade två båtar sjunkit, en kastats upp på kajen och många andra fått allvarliga skador. 
 
Rejält skakade samlades besättningarna på kajen i Navplion och samtalade om gårdagskvällen. De flesta gick omkring med Ipads eller mobiltelefoner och fotograferade egna och andras skador. En båtägare hade lyckats få dit en besiktningsman för dokumentation och vi bad honom även titta på vår båt. Han kunde konstatera att vår båts stabila grundkonstruktion varit räddningen. Hamnpolisen utfärdade körförbud för vissa båtar, dock inte vår.
 
För att göra en lång och tråkig historia lite kortare: det kunde ha gått mycket mycket värre. Vi lever, vi skadade oss inte, båten flyter. 
 
Det är mycket jobb med att dokumentera skador, skriva rapporter till försäkringsbolag, prata med varv och reparatörer. Jag avstår från att delge er dessa tröttsamma detaljer.
 
Många båtar i bukten utanför Porto KheliPå tisdag kommer vi att ta upp båten på varv i Porto Kheli, där man ska reparera den under vintern. Vi ligger på boj i bukten utanför hamnen och fördriver dagarna med att förbereda för upptagning (igår tog vi ned seglen). Seglingssäsongen fick ett abrupt slut, tyvärr, och vi är lite vingklippta i själen, men vi ser till att njuta också.
 
Vi har gjort lite utflykter i omgivningarna, en dag fick vi följa med en fransman till marknaden i Erimioni och en annan dag till en bra skeppshandel i Kolladhia.
 
Härliga tomater på marknad i ErimioniVi har fått se lite av inlandet och på vissa ställen är det en sorglig upplevelse - övergivna hus och hotell kantar de slingrande vägarna. Många restauranger står tomma. Enligt vår fransman är Porto Kheli slut inom några år, lönerna är låga på de få arbeten som finns. Trots detta planerar man att bygga en marina här.
 
Porto Kheli i oktober
 
- Jag fattar inte hur nåt som är så fint kan vara så förstört och övergivet, säger Lasse ofta. Vi vandrar i strandkanten. Utsikten är fantastisk, vattnet är varmt, solen skiner och ölen är kall och maten är god.
 
Det är fortfarande badväder
 
 
 
Det går fortfarande att bada, men detta var mitt sista dopp för i år, för i bukten utanför Porto Kheli bland alla bojliggare är vattnet inte alldeles rent.
Blomsterprakt
 
 
 
 
 
Blomsterprakten är fortfarande intensiv. Men soporna kantar vägarna, katterna regerar och vildhundarna skäller på natten. Och myggorna är pyttesmå men deras bett ilskna som sjutton. 
 
Grekland är kontrasternas land!
 
 
 
 
Idylliskt
 
Snart är det dags för långbyxor och tröja, flyget till Sverige går den 22 oktober.  
 
Vi ska se till att ta vara på denna sista vecka på bästa sätt.

 

fredag 7 oktober 2016 - Skrivet av Christine Landstedt
Ljuvliga dagar i vattnen kring Peleponnesos
Utsikt från pinjeskogen i Ermioni

Lata dagar i strålande solsken, dagstemperatur 25-30 grader, på natten blir det lite svalare; 21-24. Fina seglingar i bidevind och halvvind, snittfart 4 knop. När eftermiddagsbrisen sätter in kommer vi upp i 6,5. Svajankring utanför små hamnar på den frodiga Peleponnesoskusten. Promenader längs kajerna, en cappuccino eller friterade zucchinibollar och en öl på en Taverna. Så ser livet ut för oss just nu, den första veckan i oktober 2016. Vi känner oss priviligierade och skickar varma tankar till er som sliter med arbete och båtupptagning i Sverige.

Två pojkar kikar efter fisk i hamnen ErmioniFör det mesta ligger vi på svaj utanför en hamn och tar jollen in till land för att slänga sopor och gå en sväng. Men ibland är det ide att lägga till vid kaj, när vi behöver fylla på färskvatten och bunkra mycket livsmedel. Vi har en sötvattentank på 200 liter och det räcker rätt länge så vi behöver inte alltid krångla oss on bland andra båtar. 

Lasse har köpt en ny solhatt

En favorit hittills är den lilla staden Ermioni, dit vi kom på förmiddagen den 3/10. I Rod Heikells Pilot-bok stod att där på sommaren brukade vara sunkigt vatten från avlopp, så var först lite tveksamma till att gå in där. Tack och lov gjorde vi det i alla fall. Ett fantastiskt ställe, som jag genast förälskade mig i. Vi lade till med ankare i aktern och fören mot kaj - tvärtemot alla andra, som vanligt

Kaktus i brallan

Bilden högst upp är från vår vandring runt den historiska halvön med rester från tempel i grekiska gudars namn.

Under pinjetallar

Ermioni har två hamnar, en på var sida om om halvön. Vi gick runt till den andra sidan och hoppade in på en liten taverna, som serverade jättegoda friterade zuccini- bollar.

 

 

Passerade många fina hus med konstnärliga kreationer - vad sägs om de här "blomkrukorna" t.ex?

 

Granatäpplen på kvist

 

Stigarna går under pinjetallarnas yviga grenar, vi träffade en sköldpadda på promenad och såg ett äldre par som fiskade från strand.

 

 

 

Och tänk att få se granatäpplen hänga från grenar! Det har vi aldrig sett tidigare.

 

Igår låg vi på svaj utanför en hamn som heter Khädhari. Där finns två shipyards, som tar upp båtar för övervintring. Vi tog en promenad in på området och hittade en storasyster till Bluesette, en Hallberg Rassy 54, som heter Birgitta. Ägarna skulle åka hem till Nya Zeeland, där sommaren börjar nu, och hade därför tagit upp båten. Vi blev uppbjudna på en kopp kaffe och pratstund. Deras båt är från 2008, de köpte den av en finsk ägare i Helsinki och hade seglat den därifrån till Medelhavet. Klart man blir imponerad av en så fin båt! (Vi berättade naturligtvis att vi redan känner en Birgitta i HR-gänget, den Lagerbergska från Hilleshög..)

söndag 2 oktober 2016 - Skrivet av Christine Landstedt
Efter 10 dagar med meltemin finner vi lugnet i Poros med omnejd
Utsikt från vår ankarplats i lugnt vatten
Våra gäster, Mera och Stellan, fick inte uppleva det paradisiska lugn, som Lasse och jag vaknde upp till i morse. Vi låg på svaj innanför en liten holme som heter Nisis Gali strax väster om Spathi utanför östra hörnet på Peleponnisos. Söder om oss siktade vi ön Hydra i morgondiset. 
 
Cykladerna blev nog inte den upplevelse vi hade hoppats på. Knappt hade Meta och Stellan mönstrat på den 19 september förrän det började blåsa. Den första seglingsturen längs fastlandet på Attika och söderut runt sydspetsen bjöd i och för sig på fin segling. Men det var svårt att hitta en fin lävik och till slut, när mörkret sänkte sig, lade vi oss i en bukt där botten gav gott ankarfäste för natten och höll för vind upp till 10 m/s.
Bläckfiskar på linaDagen efter seglade vi i hård västvind 12 m/s norrut till Porto Rafti, där vi ankrade tillsammans med andra gästande och lokala fiske-och fritidsbåtar. Med jollen tog vi oss iland och drack kaffe i hamnen, kollade in bläckfiskar på lina och åt middag på en taverna, som Stellan googlat fram på TripAdvisor som den bästa; förrätterna var super, huvudrätterna sådär. Dagen efter bunkrade vi i välförsedd  supermarket och styrde så kosan SO mot Kea, den första ön i ögruppen cykladerna. Till en början svag vind, som snabbt ökade till 8-9 m/s. Ankrade i en viken på nordvästra sidan, där vi fick hyfsad lä. Efter middag i båten tog vi jollen in till hamn för promenad och fika. Höstmörkret sänker sig som en tät rullgardin kl 19.30 på kvällen. Jag upptäckte att pannlampa är en utmärkt motorlanterna på jollen, så från och med denna kväll har denna uppfinning en given plats i ryggsäcken när vi går iland.Bunkring på gång
Nästa dags mål - ön Andros nordost om Kea - nådde vi aldrig. Efter någon halvtimmes stångande mot hård 12 m/s motvind vände vi söderut och gick i stället till Kythnos. KythosAnkrade i nordöstra hörnet av Fikadha och åt middag på Tavernan ovanför de två fina vikarna på var sin sida om sandstranden som går ut som en landtunga till Louka, på vars topp ett litet kapell gav oss begränsad lä när vi fikade där.
 
När man ankrar i en lävik i Sverige får man verkligen lä. Här får man räkna med att vinden tar sig över bergen i alla fall och att vindmätaren visar på 10 m/s i nosen natten igenom. Det tjuter och susar och ankarkättingen knirkar, men det är ok, bara man slipper sjögång. 
Vinden och blåsten fortsatte och vi blev kvar på Kythnos flera nätter.Meta och Stellan är glada trots blåst
En dag gick vi en promenad till nästa vik, där vi fick tag i en glass på Coconut strandbar i bästa reggiestil. Promenaden satte benmusklerna på prov, högt upp över berget slingrade sig vägen. Vi passerade en hage där getter förtvivlat sökte bete i den torra jorden - och det gjorde ont att se att ägaren bundit ihop höger framben med höger bakben på dem - förmodligen för att hindra dem från att hoppa över stängslet...Meta avslutade promenaden med att trampa på en sjöborre, när hon istället för att åka jolle ut till båten satsade på att simma. Vi tillbringade många timmar med att plocka sylvassa nålar ur hennes fotsula - även här visade sig pannlampan vara ett bra redskap! 
 
Hamnen Merikha på Kythnos låg inte långt från vår ankarplats och en dag beslöt vi gå in med Bluesette för att få omväxling och bunkra vatten och mat. Trevligt att promenera på gator och titta in i turistshopar. Vi fick tillåtelse att ligga kvar över natten vid färjekajen, under förutsättning att vi lämnade senast 9.30 nästa morgon. Den natten bytte vi ljudet av knirkande ankarkätting mot knarrande fendrar mot stenkaj i den guppiga sjön.
 
Blåsten fortsatte att vina. Meningen från början var att Meta och Stellan skulle mönstra av på Mykonos den 28:e, efter att vi skulle ha besökt ett flertal öar i Cykladerna. Men den 26:e var vi fortfarande kvar på Kythnos. Vi gjorde ett försök att gå över till Siros, men 14 m/s i nosen i öppen sjö fick oss att till sist ge upp planerna. Posveidons tempel
 
Vi styrde istället "hemåt" åt Attika och seglade med revad stor till Sounion, där vi ankrade i en fin och skyddad vik under Poseidons tempel, vilket vi besökte innan vi satsade på den lilla tavernan i hamnen. Så ljuvligt det var att se solnedgången i lä!
 
Vår sista segling med Meta och Stellan gick till Varkiza Bay, ett atenarnas sommarparadis med lång sandstrand och cafeer. Varkiza är så nära Aten att det nästan kan räknas som en förort, bussar går var trettionde minut och man når city på 20 minuter, biljetten kostar 1,40€ per person.  I lugnt väder hade det varit ljuvligt att tillbringa några dagar här. Vi fick inte ankra närmare än 300 m, men botten var sand och gav god hållning i den efterhängsna meltemin, som envist ställde vindmätaren på 10 m/s - dygnet runt. Men egentligen gick det ingen nöd på oss; tack vare jolle och pannlampa kunde vi göra restauranger och cafeer rättvisa ändå.
 
 
 
Väntar på bussen i VarkizaPå eftermiddagen den 28:e vinkade vi av våra gäster vid busshållplatsen, som nu återvände hem till Sverige efter 10 blåsiga dagar i den grekiska övärlden.
 
På morgonen den 29:e vaknade vi upp till ett spegelblankt hav i gassande sol. Livet är inte alltid rättvist...
 
Vi gav oss iväg söderut och lade till vid stadskajen på Poros, där vi varit tidigare. Helt kostnadsfritt tillbringade vi två nätter i denna pärla, som vi kommit att tycka mycket om - det gör även Atenarna, som åker snabbfärja dit på helger och semester. Vi besökte Vikos Marine, marinshopen som sköts av Vangelis, en av bröderna Vikos och som pratar bra svenska efter att ha arbetat fyra år i Sverige. Hans bror, Antonis, har hand om varvet på andra sidan sundet. Vi träffade honom och gjorde upp om att få lägga upp Bluesette där under vintern.
 
Byte av flagglina på hög höjdIgår fixade Lasse ett fäste till vår nyinköpta ankarlanterna och sen hissade han upp mig i masten så att jag kunde dra i en ny flagglina och hissa nyinköpt gästflagga. Både lina och flagga blåste sönder under meltemin.
 
Nu får vi några veckor att segla runt och besöka skärgården kring Peleponnisos innan det är dags att klä på sig långbyxor och vinterjacka. Det är härligt varmt i vattnet och i luften, dagstemperatur 25-30 grader i luften, solsken och lätta vindar.
 
 
 
Tidigare idag försökte vi ta oss in i hamnen på Hydra, men det var fullt så vi beslöt åka vidare till en naturhamn på ön Nisos Dokos, där vi nu ligger tillsammans med 5 - 6 andra segelbåtar. Vi är behagligt trötta efter bad i det fantastiskt klara vattnet samt middag bestående av grekiska köttbullar och potatis. Det ska blåsa 1-2 m/s från väst. Känns lugnt.