Vilken känsla att landa!
Från havet med sin enorma flermeters dyning, runda södra Martinique och, nu i nattmörker, lokalisera inseglingsbojar för att hitta vägen in i en vik bestående av mangroveträd och korallrev.
Bojar och fyrar låg ungefär där de skulle, i alla fall flera stycken. Vissa lyste av varierande kvalitet och riktning och andra lös inte alls utan dök upp som stålskelett i mörkret.
När vi närmar oss målet är nästa hinder båtar som ligger förankrade i nattmörkret. Överallt, helt utan belysning, plötsligt uppdykande hinder
Spänning in i det sista alltså.
Vi lägger oss vid en bensinbrygga (vi ville absolut gå iland) och klättrade iland på ett underlag som inte rörde sig ett dugg. Konstigt!
Efter ett tag slutade vi hålla i oss (på bryggan) och våga gå några steg på ett underlag som inte rörde sig (det gick efter ett tag) och tog oss upp i byn. Mörkt och öde utom på några barer där vi slank in, tog en öl och lät det snurra runt i huvudet på oss. Obeskrivligt. Och där satt folk runt omkring som om allt var som vanligt?
Men vi vänjer väl oss också snart vid att inte behöva gå upp i natten och styra, äta vid ett matbord, eller att inte alltid ha ett öga i nacken för att bevaka vågor, åska, vindbyar och vädersystem.
Hemsidan och positionsbeskrivningar. Kul med responsen på hemsidan och via mail. Vi har dock inte kunnat läsa era kommentarer eller frågor på hemsidan utan bara kunnat skicka inlägg. Därför har vi inte svarat på era frågor där
Slutsats. I slutändan kan man summera att det hela har varit jobbigt men också en otrolig upplevelse. Det är en alldeles speciell känsla att två veckor från närmaste land råka ut för och hantera den situation vi råkade in i. Segel, rigg, skrov och styrning är det man minst av allt vill ha problem med.
Det är också en speciell känsla och stor tillfredsställelse att reda ut problemen, se att det fungerar och ta sig i mål. Jordnära problem som kräver sina lösningar. Och hur väl det går att anpassa sig. Bara man tänker efter lite.
Nästa större överfart känns lika angelägen som tidigare men tills vidare skall vi hålla oss i Västindien och norra Sydamerika ett tag.
Vi har också gjort en mer detaljerad sammanställning av erfarenheter för er som är speciellt intresserade. Och den hittar du under dokumentlänken nedan.
Anders & Cathrine
