Grekland 2012
tisdag 9 oktober 2012 - Skrivet av Lisa
2012 års segling till Sporaderna - andra veckan
Lisas och min segling i Sporaderna på egen hand

Vår tur av Sporaderna inledes med lilla fina hamnen Neo Klima på Skopolos västra kust. Välskött hamn som har en badstrand med dusch inom 50m från förtöjningarna, bra restaurang men dåliga provianteringsmöjligheter. Det enda negativa med Neo Klima var alla getingar som sökte sig till båten när det var ljust.
Skopolos är den fiktiva ön Kalokairi i Mamma Mia filmen och strax norr om Neo Klima ligger Kastanistranden som var en av inspelningsplatserna. Klippan med kapellet ligger på andra sidan av ön.

Från Neo Klima fortsatte vi till ön Alonissos och låg på svaj i trevliga viken Rousoumi omedelbart öster om huvudorten Patitiri. Bra ankarbotten, fint vatten och enkelt att ta sig in till stranden med restauranger, Mini Market mm. Dagen därpå fortsatte vi in till Patitiri och provianterade. Hamnen ligger i en gryta som är vindstilla och därför mycket varm. Vattenautomat (1 + 2 euromynt) hittade vi på kajen men ingen el. Bra proviantering finns ca 4—500m upp längs den östra gatan upp från hamnen. Gott om ställen att äta på samt handla kläder i mm men däremot inget av den vanliga grekiska atmosfären.

Efter bara ca 2 timmars uppehåll fortsatte vi nordost ut längs med Alonissos kust på jakt efter en lämplig och obebyggd vik. Det slutade i en ganska stor vik mitt på ön Peristeras smala midja med utsikt mot Alonissos i väster. Längst inne i viken finns några små stränder som man kan ankra utanför på 6-8m djup med bra fäste. Det var härligt att få ligga helt ogenerat och bara vara vi två ombord,

Nästa dag fortsatte vi till den norra lagunen på Kiri Panaya som är den näst yttersta ön i Sporaderna. Vi följde den östra kusten och kom då att passera öns kloster som bebos av en ensam munk. Vi valde att inte lägga till och göra den 40 minuter långa klättringen upp till klostret eftersom det var ganska varmt och vi har sett ganska många kloster vid det här laget och ”If you have seen one of them you have seen them all” som farbror Alec brukade säga om gamla borgar.

Istället blev vi första och enda båt in i den södra viken i lagunen. Ytterligare 3 båtar kom förbi men lämnade oss ifred så vi fick en egen privata vik. Den enda nackdelen med viken var att vattnet var ganska grumligt med bara ca 4-5m sikt. På kvällen lystes viken upp av fullmånen och skapade en trolsk stämning. Oj vad vi njöt.

Efter en skön förmiddag som vi inte ville att den skulle ta slut blev vi ändå tvungna att ge oss iväg. Vi fortsatte runt ön längs den mycket vilda och branta västra kusten till Agios Petros viken på södra delen av ön. Pga. vindprognosen blev urvalet av ankringsplatser begränsat och vi fick nu dela ankringsområde med 4 -5 andra seglare. Nästa morgon när vi som sista båt skulle ge oss iväg fick vi upp ett mycket stort nystan av sjögräs med kraftiga rötter och långa smala trådar som senare skulle visa sig vara fiskelina. Lisa körde ut ur viken under tiden som jag med morakniven gav mig på sjögräset. Till slut släppte nystanet från ankaret och föll med ett plask ned i vattnet. Efter bara några sekunder började Freja vibrerar. Stopp, backa och mycket riktigt ut under aktern kommer mindre rester av sjögräset. Framåt – nya vibrationer! Långsamt gick vi tillbaka till en liten grund vik med god sikt i vattnet och kastade ankar. Dags att dyka. Att behöva jobba under båten där hon är ca 4m bred tillhör inte mina favoritsysselsättningar men det fanns inget val. Nu fick jag i alla fall lite valuta av sommarens dykkurs där det ingick ett kortare moment om fridykning. Med morakniven attackerades växtligheten med efterhand bra resultat och propellerbladen blev helt rena. Kvar var nu ett antal bitar av fiskelina som satt runt propelleraxeln. Till slut var det dags för sista dyket och du vet hur det är – man ska aldrig göra sista åket i slalombacken etc. Nu bar det sig inte bättre än att jag skar mig i tummen och fick en liten kallsup i rena förskräckelsen. Väl uppe vid ytan kom jag att tänka på hajars förmåga att känna blod i vattnet på mycket långt håll och bestämde mig snabbt för att nu var det dags att gå upp. Som tur var hade jag fått bort tillräckligt mycket och vi kunde utan problem fortsätta vår färd längs västra sidan av Alonissos.

Den kusten visades sig vara lika otillgänglig som Kiri Panayas västra kust och den dramatiska naturen var fascinerande att titta på. Efter några timmar angjorde vi Skopolos hamn där det bara var att välja och vraka bland de ca 60 platserna på yttre pirens insida. Efter någon timme dök hamnfogden upp och låste upp för vatten och el. Fast pris för vattnet, 5 euro för att disponera kranen i ca 1 timme. Skopolos är en mycket mysigare plats än Skiathos och inbjuder till att stanna ett tag t.ex. för att ha som bas om man vill utforskar ön.

Nästa dag fortsatte vi runt västra delen av Skopolos ö och passerade efter ca 1½ timme klippan med Mamma Mia kapellet. Natthamn igen i Neo Klima och dagen därpå åter till Skiathos hamn för att ta emot nästa besättning som skulle komma med em. flyget från Aten. Och därmed var vår härliga solosegling avslutad men den har gett mersmak inför kommande år.

Länkar
Marina/hamn Skopolos information
Marina/hamn Information om Sporaderna
Kommentera inlägget