Grekland 2012
måndag 8 oktober 2012 - Skrivet av Lisa
2012 års segling till Sporaderna - tredje veckan
Seglingen från Skiathos till Lavrion

Något försenat svepte planet från Aten in över hamnen på låg höjd och ganska snart efteråt körde en taxi upp på kajen. Ut klev Janne och AnnMargret från Dubai /Margretelund samt Lars och Gunilla från Frösön samt en väl tilltagen hög med bagage. Som alltid tyckte gästerna att det var läskigt att gå på plankan dvs vår landgång men de blev snart vana. Välkomstmiddagen avåts igen på Dionyssos restaurang och nästa morgon bar det iväg mot Skopolos hamn via ett besök vid Mamma Mia kapellet. Det kändes lite som en risktagning att kasta ankar vid klippan med en botten full av stenar men vi lyckades efter visst letande hitta och även träffa en sandyta med ankaret. Som extra säkerhet använde vi nu för första gången en säkerhetslina till ankaret för att kunna få loss det vid behov. Men när ankaret togs upp hade linan snott sig flera varv runt kättingen så helt enkelt är det inte att använda. Undrar just vad som är rätt teknik mm?

Jollen sjösattes och snurran monterades men var därefter mest i vägen eftersom den inte ville fungera. Skepparn fick ro med svetten flödande ett antal gånger mellan Freja och en ganska otillgänglig strand innan alla kommit iland. Lisa valde att stanna ombord eftersom sjöhävning gjorde att vi upplevde ankarplatsen som osäker. Vi övriga tog oss de branta och många trappstegen, ca 110, upp till klippans topp för att kika in på det lilla kapellet och dasset samt för utsiktens skull men mest av allt för att ha varit där. Uppskattat!

Därefter fortsatt vi till Skopolos hamn via ett badstopp i den norra viken utanför hamnpiren. En god middag åt vi på en av de närmast restaurangerna följt av trevliga samtal och Irish coffee i en kaffebar. Nästa dag fortsatte vi klättrande från söndagen med en tur upp till kyrkan och gamla fästningen rakt ovanför hamnpiren och sedan en shoppingtur. Ett flertal vackra skålar inköptes och efter en liten proviantering fortsatte vi till viken Rousoumi på Alonissos för lunchstopp och bad i det fantastiskt sköna vädret. Sedan tog det oss några timmar att komma till låga ögruppen Skantzora som är ungefär halvvägs till Skiros. Vi ankrade upp i viken på den lilla ön Prasso. Vattnet var mycket klart och snorklingen längs strand riktigt bra. Efter middagen lyssnade vi bl.a. annat på soundtracket från Mamma Mia filmen inspirerade av besöket vid kapellet dagen innan.

På tisdagen fortsatte vi till Skiros och angjorde den välskötta hamnen Linaria på eftermiddagen.  I Linaria är det viktigt att inte lägga till långsides eftersom man får betala per meter kaj som man lägger beslag på. Lösenordet till hamnens grattis WLAN utlovades det att man skulle få hos hamnmyndigheten. Lisa och jag promenerade den branta vägen upp, avståndet angavs till 400m men det måste ha varit fågelvägen, vi gick en betydligt längre sträcka. Besöket tog en timme, personen som tog hand om oss hade inte mycket klart för sig och Lisa blev så utmattade av värmen på kontoret mm att hon var tvungen att sträcka ut sig på besökssoffan. Till slut blev vi klara och återvände till båten där besättningsmedlemmarna vilade ut på hamnsofforna efter sin rekrunda. Och lösenordet, det fungerade - inte!

Vi åt en hyffsad men svåräten fisksoppa på närmaste restaurangen, soppan kom i två delar, vätskan för sig och den orensade fisken och skaldjuren för sig. Att lägga i tilltugget i soppan och sedan börja rensa visade sig inte vara en bra idé. Kladdigt! Alla valde dock inte denna olämpliga metod. Middagens höjdpunkt var när färjan från Evia lade till, då strömmade en välbekant ouvertyr - men ingen kom på vad den hette -  ut över hamnen ifrån kraftiga högtalare och utgjorde en dramatisk bakgrund till en fullständigt odramatisk tilläggning. Många fordon var det dock ombord, allt från mopeder till bussar och lastbilar.

Nästa dag hade vi den längsta etappen framför oss på drygt 50 distans och ingen vind. Det innebar att vi valde att ge oss av i gryningen och det var en klart annorlunda upplevelse att styra ut i det svaga ljuset och sedan möta solens uppgång. Havet var så lugnt att vi utan problem kunde äta frukost under gång och sedan följde en mycket behaglig ”motorbåtstur” som varade i totalt 10 timmar. Vid ett tillfälle stannade vi mitt på havet där det var ca 500m djupt och badade. Det kan ge en lite svindlande känsla om man börjar tänka så bäst göra som vanligt. Några timmar senare upptäckte kapten misstänkta rörelser några hundra meter tvärs båten och mycket riktigt när vi kom närmare såg vi ett helt stim med delfiner. Vi hade nöjet att uppleva delfinerna under ca 10 min runt Freja men sedan skulle vi åt olika håll.

I början av vår färd såg vi möjligen något enstaka fartyg på långt avstånd men när vi kom in i sundet mellan Evia och Andros kunde vi som mest se ca 10 lastfartyg och färjor vid samma tillfälle. Kanske inte är så konstigt eftersom detta är huvudleden mellan norra Grekland/Bosporen/ Svarta Havet och Aten/Pireus/ central och västra Medelhavet.  Greek Waters Pilot varnar för detta sund som kan vara mycket besvärligt med starka strömmar och svår sjö men av detta märkte vi egentligen ingenting, bara att vi hade någon knops medström. Färden avslutades i Kastri på Evia som är den första viken som erbjuder skydd för de flesta vindriktningar.  Vi gick långt in i viken och kasta ankar på 4 m djup utan problem eftersom det är bra djup nästa ända fram till stranden. Runt viken ligger det lite hus och bl.a. ett kapell som prästen ringde i med rätt tät frekvens under ca 1½ timme. Noterbart var också att en häftig gräs/skogsbrand nyligen måste ha härja området för fälten runt viken var helt avbrända och även några hus var skadade.

Nästa dag var vädret för första gången lite mulet och vi fick t o m några regnstänk fram på eftermiddagen men det var ändå skönt. Vi ömsom seglade och motorseglad till Vourkari på nordvästra Kea och där fick vi sällskap av ca 15 segelbåtar i hamnen. På kvällen tog vi taxi till den gamla staden högt uppe ovanför hamnen. Resan tog ungefär 20 minuter och kostade 10 euro – fast pris. Vi kom överens med taxin att hämta oss efter 2 timmar och det var ett bra beslut. Sedan gick vi in i de smala gränderna och tog på vinst och förlust åt höger efter ca 50m och började klättra uppför i den charmiga staden. Efter några hundra meter hittade vi några restauranger och kaféer. Mysfaktorn är mycket hög och detta är ett område som vi absolut skall komma tillbaka till. Middag åt vi på lilla Rolands restaurang med sällskap av bl.a. ett glatt gäng svenska killar från Blekinge som också seglade en Navigarebåt med ägaren ombord.

Vår sista dag blev vår bästa seglingsdag på 3 veckor med 8-10m/s tvärs samt som bidevind efter lunchstoppet. Vi loggade över 8 knop när det gick som snabbast. I flera år har vi varit nyfikna på den allra sydligaste viken på Makronissos och gick därför in och kastade ankar. Snorkelkollen av ankaret avslöjade tyvärr mycket sten på bottnen och att ankarkättingen satt fast under ett stenblock. Jag kunde därför inte njuta helt av lunchen eftersom jag hela tiden funderade på hur vi skulle komma loss och vad som skulle kunna hända mer. Och det gjorde det för när kättingen väl var loss så fastnade istället ankaret mellan några stenar. På med snorklingsutrustningen och ner i vattnet för att kolla läget och ta fram en ny plan. Men då kom hjälpen simmande från närmaste båten som också lagt sig i viken. En ung man erbjöd sig att dyka ned de ca 6— 8m till botten och ta loss ankaret. Jag accepterade tacksamt och såg med beundra på när han enkelt simmade ned – utan simfötter, ställde sig på botten och slet loss vårt ankare. Innan vi hunnit få upp ankaret höll det på att sätta sig igen eftersom Freja omedelbart började driva men nästa stenblocket vändes upp och ned av kraften från Freja och ankaret kom snabbt loss igen. Det ska mycket till innan vi går tillbaka till denna viken.

Avslutningsvis fick vi en fin kryss ända in i hamnen i Lavrion och vi kom också i god tid. Därmed slapp vi stressen med att hinna med allt som skall fixas vid återkomsten samtidigt som en hungrig besättning trampar omkring på kajen och vill äta middag.  

Länkar
Marina/hamn Information om Skiros
Marina/hamn Skiros karta mm
Övrigt Jennifer - nästa äventyr
Kommentera inlägget