Efter att vi lämnat Freja behövde vi slå ihjäl en hel dag i väntan på kvällsflyget. Vi hyrde en bil på flygplatsen och gav oss iväg i trygg förvissning om att våra kartor tillsammans med vägskyltarna utan större problem skulle kunna vägleda oss. Planen var att köra ut till närmaste kuststad och sedan följa östkusten norr ut till ön Evia och återvända via motorvägssystemet.

Efter några km knappt utanför flygplatsen körde vi fel första gången. Som vanligt när trafiken är knepig och vi dessutom måste ”navigera” så körde Lisa. M a o Chris fel. Men genom att titta på solen och använda kompassen i mobilen letade vi oss fram till rätt väg igen.

I första staden förstod vi att kartorna och skyltarna inte skulle vara till mycket hjälp. Tur att det finns en kartapp i mobilen och vi använde även navigationsappen i paddan i vissa lägen längs kusten. Men intensivt användande av mobilappen drar på batteriet och 12volts laddare låg kvar i vårt förråd i Lavrion. Detta skulle få konsekvenser.

Vi letade oss fram genom små ibland pittoreska samhällen längs kusten i den ofta intensiva lördagstrafiken. Luffarlunch intogs på en höjd med fin utsikt över hamnstaden Rafina. Till slut kom vi fram till stora bron till Evia och letade oss sedan ned till strandpromenaden i Halkida där vi legat förtöjda 2012 när vi seglade Evia run. Lisa trodde hon var hungrig och beställde in en som det visade sig enorm våffla med glass. Det mesta flöt omkring på assietten när vi betalade (dyrt!) och gick iväg för att titta på skjutbron vars passage vi beskrivit under rubriken Grekland 2012; Första veckan.

Därefter var det hög tid att köra tillbaka. Nu visade batteriet i mobilen 10%, 9 %... och kontinuerlig drift var inte att tänka på. Klockan började dessutom bli mycket även om det inte direkt var någon panik…ännu.

I Athens utkanter kör vi fel när vi ska byta motorväg och nu är vi plötsligt på väg i 120 grader fel riktning.

7%!

Co-drivern uppvisar i detta läge tydliga tecken på nervositet. Vi lämnar motorvägen och försöker hitta en påfart för att kunna åka tillbaka. Men hittar ingen.

6%!

Försöker då åka genom gatusystemet till vad som verkar vara en motorvägskorsning med möjlighet att komma upp på stora vägen igen. Det är trångt på de vindlande gatorna, mycket trafik, enkelriktningar och andra hinder.

5%!

Nu har navigatören ändrat tonfall – som om det skulle hjälpa – men föraren visar ovanligt stort tålamod och kör som vanligt bra i tät trafik.

Det är varmt.

4%

Vi kommer till en motorväg men det finns bara en bro rakt över, ingen av eller påfart. Navigatören torkar sig i pannan – för femtielfte gången. Nytt vägval mot nästa motorvägskorsning

Aha – vi hittar en påfart men det är inte vägen mot flygfältet.

3%

Vi åker åt rätt håll och nu kommer den en möjlighet att växla över till rätt motorväg. Koncentrationen är hög.

Sväng av här!

Är du säker?

Ja!

Kan jag lita på det?

Ja för fan, det var nästan här vi åkt fel från början så det här måste bli rätt!

Vi svänger av och på nästa skylt står det ”Flygplats 28km”

2% - Pust.

Väl på flygplatsen efter incheckning och en lugn(!) promenad till taxfree området möter vi - Bernhard och Sibylle för 7 gången. Stor kram och glada skratt.

Bernhard är mycket noga med att påpeka att nästa år i juni kommer de att segla i ungefär samma område igen. Vi får väl se om vi ses igen.

Auf Widersehn