Efter natten vid järnvägsbron var det dags att gå vidare i konvojen. Alla stod beredda, när bron öppnade kl 9.00, klara att åka. Gårdagens genomsura sjöställ var ännu inte riktigt torrt men det gjorde inget för snart var vi genomsura igen. Ömsom i sol ömsom i spöregn öppnades bro efter bro.

Kom nu att tänka på broarna i Kielkanalen som vi åkte under. Nu var det olika brokonstruktioner som öppnades istället när vi skulle passera. Vi gick timme efter timme genom det holländska landskapet med fält och betande kor och får. Så var vi äntligen framme i Groningen. Nu var vi här igen! I lördags med tåg och nu tre dagar senare med båt. Det var trångt i hamnen. Då stod hon där plötsligt, hamnkaptenen med sin megafon, och skrek åt oss var vi skulle lägga till.

Så snart vi lagt till gick vi iland och frågade efter sjökortet som skulle komma per brev från Hjertmans men det hade tyvärr fortfarande inte kommit. Nu kunde vi inte vänta på det längre.

Sen firade vi tillsammans med våra båtvänner Birgitta och Björn med champagne. Vi hade mycket att fira. Vi hade kommit förbi den trasiga bron. Vi hade klarat tidvattnet, strömmarna och vågorna på Nordsjön. Vi skålade för oss (båtmeken och mig) då det på dagen var 42 år sedan vi träffades. Det firade vi också med en trerätters överraskningsmeny med vin på en av Groningens restauranger på tu man hand. En fantastiskt god middag!