När vi åkte var det dimma som låg kvar hela dagen. Det blev motorgång och nu fick vi träna på radarn för första gången i år. Det besvärliga var dock alla fiskebojar som låg tätt hela vägen till Povoa de Varzim där vi gjorde stopp för dagen. Då båtmeken är synskadad blev det en tröttsam dag för mig att spana efter fiskebojar som vi var tvungna att väja för.

I hamnen fick vi förutom de vanliga dokumenten vid incheckningen lämna fingeravtryck. De hade nämligen ”fingerprintacess” till grindarna ut på bryggorna och till duschanläggningarna. Här fick vi också göra bekantskap med de första elektriska grindöppnarna som sakta sakta öppnades efter det att vi identifierat oss med pekfingret. Nu mådde båtmeken ganska illa då han även är ”grindmek” till vardags då vi har elektriska grindar hemma där vi bor. ”Så illa och så sakta ska inga grindar gå” grymtade båtmeken varje gång vi passerade.

På kvällen spelade Portugal fotbollsmatch i VM och när målet kom vrålades det i alla vrår i byn. Husen i gränderna var dekorerade med portugisiska flaggor, tröjor halsdukar och handukar överallt. Här fick vi tid att fixa de sista attiraljerna till den nya gennakern innan vi gav oss vidare. Nu väntade vi bara på de rätta vindarna. Äntligen fick vi bra gennakervind och gav oss iväg mot Porto. När vi kom fram till Porto sken solen igen. I hamnen hittade vi S/Y Samantha från Sverige och vi hälsade på Johan och Maria från Göteborg som skulle vara ute ett och halvt år med Karibien och USA som mål.