Oväntad påhälsning

Och så kom förklaringen till varför noggrann tilläggning var nödvändig i de norra vikarna på Meganisi om sommaren. Sent på eftermiddagen fram till solens nedgång kommer ibland igång en stark nord-ostlig vind som pressar ankrade båtar i motsatt ankringsriktning.  Tack vare noggrann förtöjning med den ilandsimmade linan, undgick NOVA under dessa blåsiga eftermiddagstimmar att gå in i vikens ena kant. Avståndet mellan båten och kanten var högst några meter. Stranden sluttade brått ned i den djupa viken med klarblått rent, 30-gradigt vatten.

Med anledning av det korta avståndet till land, och rapporter om oförklarliga rått-påhälsningar i andra båtar, så tillverkades nu råttskydd av plasttallrikar och tejp, att fästas på tilläggslinorna. Jodå, de små kräken ryktades kunna balansera på lina från land ut till båten. Huruvida detta är en myt eller inte vågade vi inte avgöra. Hursomhelst var det bättre att vara på den säkra sidan och vidta försiktighetsåtgärder.  Vi ville inte ha de elektriska ledningarna avgnagda som vi läst att andra fått.

-Vad är detta, tror du? Kapten pekade nästa morgon på en hög med 5-6 små lortar längst ner på golvet i pentryt. Vi såg på varandra. Detta var allvarligt och skrattretande på samma gång. – Kan det vara råtta?

Lortarna dissekerades, och hade, torra som de var, tydlig fiberstruktur invändigt. Den avlånga formen med spestsiga ändar påminde om muslort, men fyndet på NOVA var större än en sådan. Det enda tecknet i övrigt på att något varit i båten, var att lakritspastillerna som låg i en liten skål var spridda över bordet, och att någon tydligt knaprat på dem. Inget annat, typ kex som låg framme, hade rörts. Vi kollade vidare. Uppe på fördäck låg två spridda lortar till. Aha, råttan måste ha klättrat uppför ankarlinan i fören. Sådant har vi kunnat läsa oss till, är möjligt. Men, nej, den teorin föll också, ty i dingen som hängde bakom båten låg ännu en omisskännligt likadan lort. Hur sjutton hade djuret kunnat komma upp i dingen?

Men det var något som inte stämde. Varför hade inte råttan käkat kex?

Rep-tallrikarna åkte all världens väg, förhörde oss med båtgrannarna, och blev inte klokare. Ingen annan hade haft påhälsning. Kanske en fågel, eller en fladdermus, föreslog de.  Tanken på att det kan ha varit en insektsätande, blodsugande fladdermus som besökt oss, kändes lättande, speciellt ifall djuret fortfarande fanns ombord. De käkar åtminstone inte ledningar.

Visst är det ironiskt att just denna enda dag när vi var ambitiösa nog att tillverka råttskydd , så fick vi påhälsning, varken förr eller senare……Är du biologiskt bevandrad eller har någon ide om vilket djur som besökte oss, så skriv gärna en kommentar.

Ormos Vliho, Säsongsavslutning

De lättjefulla dagarna gick mot sitt slut. Om ett par dar måste vi in i Ormos Vliho, innanför Nidri på Lefkas och Onassis forna ö, Skorpios. Längst inne i viken, under bergets branta ostsida ligger den okända lilla byn Vliho, med vårt båtvarv. Avståndet till Nidris restaurang- och turistmyller är inte längre än att man kan köra dit med dingen på 10 minuter. Här skulle NOVA läggas upp för vintern. I den 40-gradiga hettan i början av augusti kändes det overkligt att tänka på vintern.

Vi var fyllda av vemod då chefsnavigatören styrde in i vikens grunda vatten. Här fanns ett sant ”hurricane hole” som uppfyllde definitionens krav, dvs att man inte ser öppet hav åt något håll. Ett ställe att ligga riktigt tryggt när vinterstormarna viner i den grekiska arkipelagen. Många, många båtar hade styrt sin kosa dit. Hela viken vimlade av master. Det var bekvämt att ankra var som helst i 5-8 meters djup, och det hade man gjort också. En del skepp verkade övergivna. Kanske deras ägare lämnat dem för några månader, ankrade här i den trygga viken, för att segla vidare så snart nästa möjlighet gavs.

Ett par tavernor på ostsidan försåg oss med sedvanlig och god grekisk mat, trubadur, och återkommande påfyllnad av vätskebalansen efter dräneringen under de heta dagarna.

Det kändes inte så fräscht att bada inne i viken, så någon dag under arbetet i augustihettan med att vinterisera NOVA, sedan hon kommit upp ur vattnet, tog vi dingen till öppet vatten för att kyla ned våra heta lekamen till 29 istället för 38 febergrader. Åh det var härligt!

 Lammgyros

En tidigare greklandsresa hade satt outplånliga spår i smaksinnet genom nattlig, hemtravad lammgyros ur ett gyrosstånd i en avsides del av de vanliga stråken. Varför hade detta smakminne under denna sommar ännu inte kunnat återupplevas? Överallt fann man porkgyros, chickengyros, souvlaki, men inte hemtravad lammgyros!! De grekiska gyroskockarna gav nekande svar på frågan om lammgyros stod att finna, och porkgyros på porkgyros slank med i våra magar. Smakar ju gott, de också!

Undrar varför lammdito inte finns längre? Efterfrågan hade troligen minskat på grund av den ökända ull-lammsmaken. Lamm är möjligen inte lika vanligt i Joniska havet som i Cykladerna? Det kanske var enklare att få tag i griskött, ja man kan bara spekulera.

 Krånglig hemfärd och en vänlig varvsägare

Varvsägaren var vänligheten och tjänstvilligheten själv. Talade bra engelska, liksom hans assistent. Innan något vidare samtal kunde föras, fick man en flaska kallt vatten i handen, vilket var himmelskt, och gjorde i hettan skillnaden mellan nervös spänning och avslappnat välbefinnande i förhandlingarna om NOVAs vinterviste.

Här var det goda relationer. Flera av de som arbetade på varvet kom fram till oss, presenterade sig och pratade med oss, strax efter att NOVA kommit upp ur vattnet. Den unge man, son till en av varvsarbetarna, som kunde hjälpa till med det båtelektriska, kom som en skänk från ovan, och hade svar på alla frågor som samlats under de sju veckorna. Vi och NOVA var i goda händer. 

 Hemfärden skulle gå via buss från Lefkas till Igoumenitsa, båt till Korfu och till sist flyg från Korfu. – Bus from here(Vliho) to Lefkas? I don’t know the timetable, but I’ll drive you there, no problem. I’ll pick you up close to your boat boat when it is time! It’s a service to our customers.  Han gillade att på ett öppet, direkt och äkta sätt, prata med folk, diskutera världsläget, Greklands ekonomi, och det amerikanska systemet. Vid busstationen i Lefkas ordnade han med hela baletten. Betalade till och med de mynt jag inte hade till biljetten. Naturligtvis hade han även ett tips för var man kan få lammgyros. –You should have asked me, I can show you the right place for lambgyros!

Nästa år blir det banne mig äkta lammgyros!!