2015
fredag 17 juli 2015 - Skrivet av Fia Isendahl
Kalymnos och Telendos
tvättsvampar på Kalymnos

Stånga och stånka

En besättningsmedlem som deltagit alla somrar i medelhavsprojektet med NOVA lade märke till en ändring i vokabulären mellan Kapten och chefsnavigatören.  Ord som inte tidigare förekommit, hade nu tagit plats i samtalet, och dessutom  med en mycket hög frekvens. NOVAs framfart i stark vind och norrut beskrevs som att ”stånga” mot vågorna, och hon ”stånkar” sig fram för motor med den starka viden stick i stäv- utan att kunna segla på den bogen. Kanske sade denna ändring i ordbruk något om de nya förhållandena i Cykladerna, kanske inte. Eller kanske sade den något om inställningen till projektet. Inte längre lust att stånga och stånka, utan önskan om lugn och ro och finväderssegling.

 

Kalymnos

Till klättringsön, tillika tvättsvampsön Kalymnos anlände jag med Blue Star Ferries. Även om kaptenen och besättningen hade saknat en chefsnavigatör under min frånvaro, så hade de hjälpligt kunnat navigera fram bland gyros och brödbutiker för att finna föda. En stor supermarket fanns dessutom just vid gästhamnen. Den sympatiske hamnkaptenen visade sig ytterst behjälplig med att finna kunniga yrkesmän som snabbt kunde utföra de reparationer som fanns att göra på NOVA. Ankarspelet hade överhettats och kraschat för tredje gången på vår medelhavsresa. Saltvattenspumpen till motorkylningen läckte. Det visade sig vara ett kullager som hade rostat. Trygga snabba reparationer till ett rimligt pris. Det gick inte att vandra runt i staden utan att stöta på de på öppna platser utspridda natursvamparna. Naturlig tvättsvamp plockad ur havet av dykare på 15-25 m djup. Stora mängder låg på tork utanför några vackra museibyggnader med detaljer i samma okragula färg som svamparna. En äldre herre till båtgranne berättade att hans pappa varit svampdykare på ön, men under senare delen av yrkeslivet tvingats resa till Sudan för att arbeta, då mängden natursvamp som kunde plockas på Kalymnos inte längre räckte till för den växande efterfrågan.

Från hamnen gick flera gånger om dagen en gratis buss den korta sträckan över krönet till västra sidan av ön. Under de hängande klättringsklipporna i Mersini kunde vi ligga ett par timmar på en liten men fin strand som var fylld med bollspelande och badande ungdomar. Blickarna riktades ofelbart mot den sockertoppsliknande ön Telendos som så vackert avtecknade sig mot solnedgången i väster. Undrar hur det är där? Om vinden lägger sig kanske vi kan gå dit i morgon?

Jag talade en stund med en ensamresande äldre dam från landet som många greker känner aversioner mot just nu. Hon var på hemresa ifrån en längre vistelse på ön Astepalaia som hon utnämnt till sitt paradis. Ett ypperligt boende i en designad byggnad med pool, och fantastisk b&b här i Kalymnos, hade hon funnit på hotels.com.

 

Konflikt på Telendos

Ironiskt nog blev det nu ett lugnare väder i nästan fyra dagar. Vi hade ju kunnat vänta med överseglingen…. Istället var det nu semester och njutning som gällde. NOVA och ny besättning begav sig till den lilla byn på Telendos. På denna plats kunde man uppleva ro och fred, och betrakta livets gång bland de som bebor den toppiga svårtillgängliga ön om sommaren. På den låglänta tiondelen av öns raggiga yta fanns några få små gulliga hotell och restauranger, fiskebåtar, ett par stränder, några små kapell och en oändlig mängd ruiner. Det var det. Illusionen om att detta var ett lugnt ställe fick byta plats med en illsint verklighetsdramatik. En restaurangägare beskrev hur han etablerat 18 bojar för fritidsseglare, vilka nästan alla hade saboterats, det vill säga brutalt avskurits, av den lokala fiskarbefolkningen som ville emotsätta sig sådan etablering av turismen. Vid den enda kvarvarande brukbara bojen låg nu NOVA. Vi hade hamnat mitt in i en lokal konflikt, och valt sida utan att vi visste om det.

 

Kommentera inlägget