Så långt allt väl, men nu började strulet. På något sätt blev allt försenat vid gaten. Bagaget blev inte lastat ombord i tid, och sedan kom man på att man behövde tanka planet lite mer eftersom man tankat för lite vid första tankningen.
Ok, sådant kan ju hända.
Ungefär 30 min efter utsatt tid taxade planet ut mot start. Men strax före vi kom fram till startbanan svängde piloten in på en taxibana vid sidan av och stannade. Det meddelades att på grund av åska kunde vi inte starta utan var tvungna att vänta. Dess då konstigare var det att vi såg Lufthansa starta mot Frankfurt och Air France drog i väg mot Paris. Kanske är de inte känsliga för åska.
Den verkliga orsaken var säkerligen att SAS missat sin slot-tid. Alltså det tidsintervall man fått att passera genom New Yorks luftrum. Har man missat den kan det ta sin tid att få ny slot. Vi fick stå på taxibanan i 2 timmar och vänta i ett stekhet plan. För att inte förbruka något bränsle i onödan stängdes alla motorerna av och då går det inte att köra ventilationssystemet. Ute var det 39 C i skuggan varför det snart blev bastuvarmt inne i kabinen. Passagerarna blev surare och mer irriterade för varje minut som gick. Det var flera småbarn ombord och de skrek i högan sky. Det började snart närma sig lynchstämning och det enda som lugnade ner lite grann var att kabinpersonalen drog fram sina drinkvagnar och började servera drycker.
Efter två timmars olidlig väntan fick vi äntligen starta. Kaptenen meddelande lite lamt att om man tittade ut på vänster sida kunde man se åskmolnen. Eftersom vi satt vid fönstret tittade vi ut och kunde se ett lager av ganska låga stratusmoln. Inte ett enda CB-moln någonstans. Efter några tusen timmar bakom spakarna själv vet jag ganska bra hur det ser ut när det är risk för åska. Lite bättre får man allt ljuga om det skall vara någon framgång med det.
Maten som sedan serverades var bland det uslaste vi ätit på ett plan. En trist och tråkig massa av potatis, kyckling och fullständigt söderkokta grönsaker.
Ungefär två timmar efter utsatt tid landade vi 8.30 på morgonen i Köpenhamn. På grund av den långa väntan på marken i Washington missade vi naturligtvis vårt anslutningsflyg till Göteborg.
Vi fick ställa oss i en kö av flera hundra passagerare som missat sina anslutningar för att boka om. 2 personer från SAS skulle fixa detta för flera hundra passagerare. Hur lång tid tror ni det tog? Vi fick stå 1,5 timme i kö innan det blev vår tur. Vi blev inbokade på väntelista på ett plan som skulle gå 14.15. Det var inte säkert att vi kunde komma med eftersom planet var överbokat. Naturligtvis kom vi inte med planet utan vi skulle behöva vänta till 17.20 i stället. Eftersom vi inte kom med planet 14.10 var vi tvungna att ställa oss i ombokningskö en gång till. Nu på ett annat ställe. Ännu värre, det fanns totalt 21 servicediskar på detta ställe. Gissa hur många som var öppna? Jo en endast en var öppen och det stod över hundra personer i kö. Uslare service har vi aldrig varit med om.
När vi äntligen kom fram till Göteborg halv sju på kvällen så saknades allt vårt bagage. Det var bara att ställa sig i kön och anmäla. Vi anmälde och uppgav adress och telefon nr o.s.v. Vi blev lovade att få bagaget levererat nästa morgon. Inte kom det något bagage. När vi på eftermiddagen ringer SAS och frågar visar det sig att det referensnummer vi fått på vårt försvunna bagage går till en för oss helt okänd person. Otroligt, SAS har lyckats blanda bort oss totalt och har ingen aning om var vårt bagage befinner sig.
Bagaget har nu kommit tillrätta med det är inte SAS förtjänst. När taxichauffören försökte leverera vårt bagage till en felaktig adress, i alla fall inte vår, fattade han att det var fel. Han läste på våra adresslappar och kunde på så sätt lista ut vart han måste köra.
Vi har flugit mycket genom åren och SAS slår alla bottenrekord i dålig service. Inte konstigt att passagerarna sviker SAS.