Att vi valde att avstå från Salty Dawg rallyt var nog väldigt klokt. Vi har fått lite uppgifter vad som hänt även om rapporterna långt ifrån är fullständiga.

Två båtar har fått överges och besättningarna har plockats upp av helikoptrar från USCG (UC Coast Guard). Två eller möjligen tre båtar har förlorat sina master. Tre eller fyra båtar har tappat sina roder. En del av de skadade båtarna har kunnat linka tillbaka för egen maskin, andra har behövt bogsering av USCG. En bruten arm rapporteras också.

En av de båtar som behövt bogsering är våra goda vänner Helen och Dave på ombord på Jammin. Det tappade som jag tidigare nämnt sitt roder i tuffa förhållanden när det korsade golfströmmen.

Vi fick i morse ett mail från dem där de berättar att bogseringen tog 40 timmar tillbaka in till Norfolk. De första 24 timmarna var de ombord på sin båt men blev sedan förflyttade till kustbevakningsbåten. Anledningen var att man inte längre kunde garantera deras eller Jammins säkerhet i de svåra förhållandena.

Dave rapporterar vidare om skadorna som uppstod på grund av det tappade rodret. Invertern dränkt i saltvatten och ur funktion. Värmesystemet ur funktion. Antagligen måste hela rullfockssystemet bytas. Storskotsystemet kvaddat. Skörad genua. Vindgeneratorn tappad över bord. Madrassen till dubbelsängen så dränkt i saltvatten att den inte gick att rädda. Alla durkar totalt dränkta i saltvatten, kanske måste de bytas. Utombordare helt dränkt i saltvatten och behöver renoveras.

 Trots alla skador är Helen och Dave naturligtvis tacksamma att de överlevde och att de fortfarande har kvar sin båt. Skadorna går att reparera även om det kommer att ta lite tid.