Nu har jag, åtminstone tillfälligt, lyckats reparera watermakern. Det är troligen ingen reparation som kommer att hålla permanent, men just nu kan vi köra den utan läckage.
Vad jag gjort är att applicera silikontätningsmedel på de o-ringar som inte höll tätt. Sedan har jag monterat tillbaka alla delar och låtit tätningsmedlet härda. På så sätt har jag fått stopp på läckaget.

 När jag skulle provköra gick det inte så bra till att börja med. Jag hade missat att montera tillbaka en slang som matar pumpen med sjövatten. Därför sprutade vattnet som en fontän inne rummet bakom toaletten. Det tog några sekunder innan jag fick stängt av igen, men det hann ändå spruta ut några liter saltvatten. Det var bara att börja torka och sanera.

Igår fick vi också lite efterlängtad bra snorkling. Vid slackvatten tog vi jollen till något som kallas för Rangers Garden och hoppade i vattnet. Det var fantastiskt mycket att se. Mycket fiskrikt och vi räknade till inte mindre än fem stora hummrar. Vi såg också haj, en Nurseshark. Men trots att vi använder våtdräkter blir det ganska snart kallt. En halvtimma är max vad man klarar av att ligga i vattnet.

Nu har fronten dragit förbi och det är lugnt igen. Vi har tänkt att flytta oss ner till Warderick Wells som ligger i "The Exuma Land and Sea Park". En förutsättning är dock att vi kan få oss en boj tilldelad av parkvakterna. Ankring är förbjudet utom på vissa platser i parken. Warderick Wells tillhör de förbjudna områdena.

Igår ropade vi upp parkhögkvarteret via radio och satte upp oss på väntelista. Vid niotiden får vi besked om hur det går med bojen. Inne i parken är allt fiske och jakt dessutom förbjudet. Det gör att djurlivet är oerhört rikt. Snorklingen är på en del platser helt fantastisk. Men man får vara uppmärksam på tidvattnet. Strömmarna kan bli starka och svåra att orka simma mot. Den bästa tiden att snorkla är vid slackvatten.

Skickat via SSB-radio

Dagen efter vi kommit fram till Bahamas hade fronten dragit förbi och vädret hade lugnat sig. Vi tog därför Unicorn in till tullkajen i Spanish Wells och la till där. Naturligtvis var det stängt. Men eftersom Anna-Karin var den som gått i land charmade hon direkt några lokala killar som ringde efter vederbörlig personal. Killen som skötte både tull och immigration anlände i minst sagt inofficiell klädsel. Shorts och T-shirt. Han bad så mycket om ursäkt för att han inte hade uniform, vilket vi naturligtvis accepterade. Han visade i alla fall upp sin legitimation så vi inte skulle tro att det var någon "fake".

Proceduren gick sedan som på räls, även om det är en faslig massa formulär att fylla i. Morris jamade hela tiden uppfordrande från sin bur nere i förpiken. Detta hörde naturligtvis killen som satt i sittbrunnen och fixade inklareringen. Det var tur att vi hade ett "import permit" för Morris, annars kunde vi ha fått problem. Morris fick t.o.m sitt pass stämplat. Det är första gången.

Efter avklarad inklarering lyckades Anna-Karin få tag på två hummrar för 4 dollar/st. Hummer har vi inte ätit sedan tiden uppe i Maine.
Vi gick sedan tillbaka till Royal Island och ankrade där.


Skickat via SSB-radio

Eftersom bloggen krånglar kommer detta inlägg senare än vad som var avsett.

Nu har vi lämnat USA för den här gången. Men innan vi gjorde det firade vi nyår hemma hos Helén och Bosse. Totalt var det ett 20-tal personer som samlats för att fira in år 2014.
Dagen efter, den första januari, drog vi upp ankaret och körde ner till Miami. Det var inte långt, bara sex sjömil så det tog inte mer än drygt en timma. I Miami ankrade vi bara över natten och redan morgonen därpå lättade vi ankare, fortfarande i mörker. Vi ville hinna ut på öppet vatten innan motströmmen satte in för starkt och då gällde tidig avgång.

Redan så här tidigt på morgonen var det fullt med trafik i den stora hamnen. Allt ifrån containerfartyg, kryssningsfartyg, fiskebåtar och andra seglare. Det blev en ganska skumpig resa innan vi var ute på öppet vatten och flera gånger blev vi rejält översköljda. Men så fort vi var ute lugnade det ner sig och vi kunde börja segla.

Vi siktade på att ta oss till Spanish Wells i Bahamas som låg 190 sjömil öster ut. Vi seglade hela dagen och natten i en fin S-SV vind på 6-8 m/s. Helt perfekta förhållanden. Men vi visste att en front med nordlig vind skulle komma, frågan var bara när. Den kom inte förrän på förmiddagen nästa dag och då hade vi inte mer än 25 sjömil kvar.
Vi såg fronten på långt håll och förberedde oss genom att ta ner storseglet och rulla in lite på genuan. När den väl slog till ökade vinden till 15-18 m/s på bara 30 sekunder. Dessutom vred vinden till NV. Den enda vi behövde göra var att gippa över förseglet och fortsätta slöra för babords hals istället för styrbord.

Vid tvåtiden på eftermiddagen var vi framme och kunde ankra i den skyddade viken på Royal Island. Incheckning fick anstå till dagen efter. Vi hade ingen lust att gå in på det grunda området framför Spanish Wells och sedan in i den trånga kanalen i den hårda vinden. Dessutom var det på eftermiddagen lågvatten.

Så länge vi befinner oss i Bahamas kommer internet att vara en bristvara. Vi kan inte, som i USA, köra mobilt internet då vi inte har något SIM-kort för Bahamas. För kommunikation är vi därför beroende av vår kortvågsradio. Vi kan göra inlägg på bloggen via den, men inte ladda upp några bilder.

Skickat via SSB-radio