Igår kväll åt vi vår Thaksgivingmiddag på Mad Mongoose. Vi var 18 seglare från 9 olika båtarsom bänkade oss vid ett långbord.
Traditionen bjuder att man äter kalkon med tillbehör. Inte alla ville dock vara med på det. Några var vegetarianer och åt varken fisk eller kött. Några kunde tänka sig fisk men inte kött.

 Anna-Karin var en de som bytte ut kalkon mot grillad Wahoo. Hon var orolig att kalkonen skulle vara torr och seg. Men farhågorna kom på skam, kalkonen var jättegod. Saftig och mör, men förstås inte lika god som den vi åt hos Nancy och George i Hobe Sound förra året.

Nu på morgonen har 3 av båtarna redan givit sig av. Själva går vi senare upp till Jolly Harbor på östra sidan av Antigua för att checka ut. Sedan blir tidig avgång imorgon bitti mot St Barthelemy.

Efter blåsiga vädret , som vi haft en längre tid har det nu blivit helt lugnt. Det blir antagligen motorgång i två timmar för att komma fram.

Under natten har Morris lyckats tappa sin favoritleksak överbord för den är borta. Den har överlevt kulingvindarna vi haft men klarade sig inte när det blev lugnt.

Idag vandrade vi turen som går till Rendezvous Bay. Vi har gjort den många gånger förut och det är andra gången vid detta besök. Det är en fin sträcka på drygt 10 km. På väg tillbaka gjorde vi en avstickare till det italienska bageriet för att köpa färskt bröd. Det är det enda bröd som går att äta här på Antigua. Det vanliga lokala brödet är som att äta tvättsvamp. Helt oätbart.

Vinden blåser fortfarande med 10-15 m/s, men skall börja avta inatt. Vi stannar kvar i morgon för att äta Thanksgivingmiddag med våra vänner, men på fredag lämnar vi Falmouth Harbour. Vi går runt till västar sida på Antigua för att därifrån kunna ta sikte mot antingen St Barthelemy eller St Martin. Avgång fredag morgon får bli 04.00 på morgonen för att vi skall hinna fram.

Förmiddagens motion var en hike upp till Monk Hill. Där har vi varit flera gånger förut och utsikten över Falmouth Harbour är vidunderlig. Tyvärr regnade det till och från så vi har inte några bra bilder att visa. Att det regnar gör i och för sig inte så mycket, varmt är det ju ändå. Det är nästan att föredra framför gassande sol.
8 km blev det totalt idag.

 Vi har gjort en ny trevlig bekantskap här. Det är Jan och George från Texas. Vi var i går kväll ombord på deras katamaran Wild Cat på en Sundowner. Båten är enorm, 60 ft. De har till och med jacucci ombord. Som vanligt var det BYO, bring your own. Det innebär att man tar med sig vad man vill dricka själv. Man har också med sig något att tugga på som man delar med sig av på ett gemensamt bord. Jag hade gjort Buljol på saltad torsk. Den var mycket populär och försvann i ett nafs.

Den saltade torsken marineras i limejuice och blandas sedan med hackad lök, pepparfrukter, vitlök, tomat och olivolja.

 Att tala med George är som om det vore JR Ewing själv, oljebaronen i Dallas. Exakt samma dialekt och sätt att tala. Skillnaden är att George är en oljebaron från Texas på riktigt. George har i hela sitt liv jobbat inom oljeindustrin och är fortfarande ägare till flera fyndigheter.
George var mycket kunnig i geologi ock kunde berätta varför varenda sten såg ut som den gjorde. Viktiga kunskaper när man letar olja.

George var med oss och hikade idag medan hans fru Jan valde att stanna hemma. De är båda verkligen trevliga och vi är glada att ha blivit bekanta med dem.

Vi ligger kvar i Falmouth Harbour på Antigua. Det ser inte ut som om vi kan komma härifrån förrän tidigast i slutet på nästa vecka. Vinden blåser stadigt frisk och ibland kommer det squalls som ger extra tillskott av både vind och regn.
Vi fördriver tiden med att gör hikes, fixa med båten och umgås med våra vänner. De dagar vi inte hikar kör Anna-Karin också vattenjympa, eller ”noodeling” som det kallas här.

 En av de största amerikanska högtiderna förutom Jul är Thanksgiving. Vi firade det första gången för sju år sedan i Marmaris Turkiet. Där var gott om amerikanska båtar och det var alltid stort firande. Sedan dess har vi firat Thanksgiving i stort sett varje år.
Ett jippo är att den amerikanska presidenten varje år benådar en kalkon så den slipper hamna på tallriken.

I år infaller högtiden nu på torsdag och det ser ut som blir vi kvar här i Falmouth till dess. Eftersom vi har en hel kader med amerikansk vänner runt omkring oss här kommer det att bli firande.

En av restaurangerna har åtagit sig att arrangera allt. Man äter, som alltid, kalkon med tillbehör.

För övrigt kan jag rapportera att Morris föll överbord i går kväll. Vi har tappat räkningen på vilken gång i ordningen det var. Vi hade precis gått och lagt oss och låg och läste. Morris galopperade fram och tillbaka på däcket som den värsta kapplöpningshäst när det plötsligt hördes ett plask.
Anna-Karin for upp som en raket men innan hon var ute stod redan Morris dyblöt i sittbrunnen. Det är tur att han lärt sig att ta sig ombord snabbt och enkelt.

Dagens cruiser:

"You know your friends' boatname but not their last name"

Kathy och John har vi känt ända sedan vi träffade dem när vi kom till Karibien för flera år sedan. Vi har gjort otaliga hasher, hikes och andra aktiviteter tillsammans.

Så sent som i slutet av juli gick jag på några yogapass som John ledde nere på Grenada. Jag hade egentligen ingen lust, yoga är inte min grej. Men jag ville hålla Kathy och John på gott humör eftersom Morris skulle bo hos dem när vi var i Sverige.

Efter att Morris flyttat ombord hos dem seglade jag ner till Trinidad och flög kort därefter till Sverige. John hade några gånger klagat på ryggont när vi gjorde yoga men skyllde det mest på åldern. Tyvärr blev det värre och Morris fick redan efter två veckor ombord på Oceana flytta till Jade. Tanken var att han skulle stannat hos Kathy och John 4-6 veckor innan flytt.

Kathy och John blev istället tvungna att flyga hem till USA för att ordentligt läkarundersöka John. Beskedet var inte bra, John hade drabbats av skelettcancer. Vi höll mailkontakt med Kathy och hon var trots allt hoppfull och behandlingen såg ut att gå bra.

Sedan blev det tyst ett tag och igår fick vi ett mail från Kathy där berättade att John tyvärr förlorat kampen mot cancern. Mindre än tre månader efter beskedet.

 Ett mycket ledsamt slut.

Nu har vi spanat in Cathrine och Anders hus. Man kan med fog säga att ett visst renoveringsbehov föreligger. Men det har har de ju vetet hela tiden. Det kommer säkert att bli jättefint med tiden. Läget är ju det allra bästa.

Tyvärr fick vi lämna Les Saintes lite tidigare än vi tänkt oss. Anledning är ett ett blåsväder som är på väg in. Det hade gått att stanna men våghöjden skall ligga på 2-3 m, och då blir det väldigt rulligt i Les Saintes. På två dagsetapper har vi därför seglat upp till Falmouth Harbour, Antigua. Där ligger man i skydd för alla vågor. Blåsten är det inte så mycket att göra åt. Den kommer vi att få på oss här också.

 Det skall börja blåsa i morgon eftermiddag och sedan hålla i sig så långt som prognoserna sträcker sig. Vi kommer att bli kvar här i säkert 10 dagar innan det lugnat sig. Men det är Ok, det finns flera fina hikes som vi kan göra här.

 En hel hög av våra amerikanska kompisar är också på väg, alternativt ligger redan här, och vi kommer inte att sakna sällskap. Vi kommer vara 10-12 båtar.

Dagen cruiser-citat:

" You don't understand why anyone would want to go the beach where it is too sunny and too sandy"

Nu har vi fortsatt en bit norr ut. Vi seglade igår de 20 sjömilen från Portsmouth till Les Saintes. Vi hade fin vind och snäll sjö hela vägen. Det betyder att vi nu är i Frankrike.

Morris tyckte det var en bra idé och skickade strax efter klockan sex på morgonen in oss till bageriet. Där köpte vi en baguette och några croissanter. Baguette är det enda, förutom sin vanliga kattmat, som han verkligen gillar. Det gör förresten vi också.

Nu skall vi åka iland och titta på det hus som våra kompisar Cathrine och Anders köpt här. Tyvärr missade vi dem med en dag och de hann resa tillbaka till Sverige. Men de kommer tillbaka och då får vi ses.

 Dagens cruiser-citat:

"You depend on public transportation ashore which is usually an old minivan that seats 22 and costs 1$."

Dagens inlägg kan jag inte skryta med att ha skrivit själv. Det är en intressant artikel som jag hittade på nätet som handlar om ankarhistoria. Den är läsvärd.

Sedan 1,5 år pryds Unicorn av ett 25 kg Rocna. Jag måste säga att vi är extremt nöjda med det. Ankaret har inte svikit oss en enda gång trots vindar väl över full storm.

Läs artikeln nedan.

Anna-Karin är medlem av en Facebook-grupp som heter "Women who sail". Där har hon hittat en kul lista på vad som utmärker en cruiser.
Jag tar dem i original och översätter inte. Här kommer den första.

"Your husband cuts your hair"

Igår kom några lokala fiskare förbi i sin båt. De hade dragit upp en enorm svärdfisk. Hur de lyckas bärga ombord ett så stort byte är en gåta. Bara två män i en öppen båt utan andra hjälpmedel än muskelkraft.

Nu var svärdfisken lite stor för oss och därför nöjde vi oss i stället med en något mindre Mahi-Mahi. Vi hade dessutom köpt några bitar utav just den sorten inne på marknaden i lördags.

I förra veckan fick vi ju också upp en fin tonfisk som räckte till fyra middagar. Det är mycket fisk på menyn just nu.

Annars ligger vi kvar på Dominica och väntar på att vädret skall bli bättre. Det har regnat och blåst mycket de senaste dagarna.

Det skall bli bättre senare i veckan lovar rapporterna. Då seglar vi till Les Saintes för att äta baugetter.

I går startade Anna-Karin videoklippet ovan i sin dator. Morris blev totalt skräckslagen av att höra den ylande katten. Han kom nehoppandes i båten med uppspärrade ögon och var helt förtvivlad. Han var helt säker på att en arg katt tagit över Unicorn.

Han spenderade resten av dagen med att leta och nosa sig igenom båten på jakt efter den främmande katten.
Idag har han lugnat ner sig.

När vi passerde Martinique i måndags såg vi ovanligt många fartyg från Kustbevakning och Tull ute på havet. Vi kunde inte riktigt fatta varför. Vi trodde höll på med någon övning. Nu vet vi varför de var ute.

De tog en engelsk Hallberg Rassy lastad med kokain värt 40 miljoner £.
Tydligen skulle de just starta sin färd över Atlanten. Att korsa Atlanten mot England verkar dock lite konstigt med tanke årstiden. Man riskerar ju att hamna i hårda vinterstormar.

Häromåret var det en svensk båt som åkte fast på liknande vis.

Läs om historien på länken nedan.

Vi lämnade Carriacou i förrgår och seglade rakt upp till Portsmouth, Dominica. Det tog totalt 36 timmar. Det var fin segling nästan hela vägen. Det var bara på slutet som vinden dog och vi stötta med motorn.

Som syns ovan hade vi turen att få en fin fångst. Färsk fisk är alltid lika välkommet.
Nu stannar vi här några dagar eftersom vädret skall bli lite ostadigt. Men det gör inget Dominica är en av våra favoritöar i Karibien.

Nu har vi lämnat Grenada bakom oss för den här gången. I fredags seglade vi de 35 sjömilen upp till Carriacou och Tyrell Bay. Vi hade fin vind och kunde segla med god fart nästan hela vägen.

I Tyrell Bay har vi kunnat köpa säsongens första hummer. Vi köpte den av Simon, som vi känner sedan tidigare. Han kom förbi Unicorn redan på kvällen och lovade att leverera en lagom stor nästa dag. När han kom var hummern alldeles för stor. Vi ville inte ha den och absolut inte till det pris han begärde. Simon sa att den vägde 2,5 kg, vilken nog var sant.

Efter mycket dividerande erbjöd vi oss att betala vad en normalstor hummer kostar. De brukar väga mellan 0,5-1 kg. Det blev till slut det vi betalade, för annars vägrade vi att ta emot den.

Nu hänger den bakom båten i sumppåsen och väntar på tillagning senare idag.

Häromdagen var det Halloweenparty för "cruising kids". Det anordnades i Secret Harbour Marina. Det fanns allt från skummaskin till hoppborg.

Dagen efter var det motsvarande party för de vuxna. Men vi var bjudna på ett födelsedagskalas där våra vänner Trudy och Dave stod för underhållningen.

Det var vi på och bjöds på en fantastiskt god buffé. På väg hem slank vi som hastigast in på Halloweenpartyt för att kolla läget. Men vi hade inte spökat ut oss. 

Jag har aldrig varit mycket för det där med att klä ut sig när man skall på party.

Trudy och Dave sjunger och spelar.