I måndags lämnade jag Grenada för att segla ner till Trinidad. Förhållandena var perfekta och jag hade fin segling hela vägen. Det blåste 6-7 m/s ostlig vind och sjön var under 1 m.

Jag lämnade Mt Harman Bay vid 5-tiden på eftermiddagen medan det fortfarande var bra ljus för att ta sig ut mellan reven. Seglen hissades jag gjorde 6 knop.
Som vanligt höll jag upp ordentligt österut i början för att kompensera för den västgående ström man alltid får längre ut.

Vid tvåtiden på natten passerade jag oljeplattformarna som ligger 30 sjömil norr om Trinidad. De är upplyst som stora julgranar.

När det började ljusna låg jag strax norr om Bocas Del Dragon som är infarten till Chaguaramas. Där fick jag motströms på nästan 4 knop så det var lite segt att ta sig igenom. Men så småningom gick det. Vid åttatiden kunde jag lägga till i Coral Cove Marina, där Kenneth från El Cordero tog emot tamparna.

Tyvärr visade det sig vara helgdag i Trinidad, det hade jag ingen aning om. Det kostade mig 300 kronor extra i övertidsavgift för att checka in.

Som jag nämnde finns det en hel del aktiviteter man kan delta i om man har lust. Nedan följer ett utdrag på vad man kan göra. Jag har säkerligen missat flera saker.

Man kan spela Mexican Train Domino tre gånger i veckan om man känner för det. Jag har spelat detta dominospel några gånger men det är inget som jag tycker är speciellt kul.

En schackturneringen pågår som bäst, inger för mig.

Bingo kan spelas en kväll i veckan, inget för mig.

Frågesport en kväll per vecka, kan vara kul, men jag har inga lagkompisar att delta tillsammans med. De som jag umgås med här vill inte vara med.

Trumlektioner två gånger per vecka. Alltså spela på lokal trumma. Kunde kanske vara kul men jag var inte med från början och då är det lite svårt att hoppa in.

Jamsession 2 ggr/vecka. Visserligen har vi en ukulele ombord, men mina musikaliska talanger räcker inte riktigt till.

Något som heter Texas Hold'm Poker spelas två gånger i veckan. Av namnet kan man utläsa att det är någon sorts poker, men jag känner inte närmare till hur man spelar.

Man kan ”nudla” fem gånger per vecka. Det är vattenaerobic där man använder en flytkorv medan man tränar. Faktiskt ganska bra träning, men just nu har jag ingen noodle. Anna-Karin slängde våra eftersom Morris sakta men säkert åt upp dem. Han fick ont i magen.

Man kan gå på matlagningskurs varje torsdag. Jag har varit med några gånger, men nu tröttnat.

Varje dag kan man gå på yoga. Det gillar jag inte. Men jag släpar mig ändå in till land en gång i veckan för att starta ett yogapass 06.30 på morgonen. Det är bara för att John från Oceana har passet. John och Kathy skall ta hand om Morris när jag åker till Sverige så det är endast för att visa min goda vilja som jag deltar.

En aktivitet som jag däremot är med på är volleyboll. Tre gånger i veckan samlas de som vill vara med vid planen inne i Secret Harbour Marina. Vi spelar på en plan där underlaget är sand från stranden. Precis som beachvolley. Skillnaden är att vi spelar 5-6 personer i varje lag. Jag tycker det är kul, och det är jobbigare än vad man kan tro att spela på det mjuka underlaget.

Varje lördag är det också hash. Det är kul, men de senaste gångerna har jag inte deltagit. Det beror på platserna för hasherna legat ganska långt ifrån södra Grenada. Det kan då 2-3 timmar enkel resa att ta sig dit. Jag har ingen lust att sitta så länge i Shademans skrangliga buss och skumpa fram på de ibland ganska dåliga vägarna.

Nästan alla restauranger i närheten har också s.k. "specials" för cruisers. Det är pizzanight, burgernight, fish and chips night, chicken with fries night, Sunday roast, movienight, ladies movienight, happy hour 17-18, vinprovning, betala för en få två pizzor night, friendshiptable, musikkvällar m.m. Det finns nästan ingen ände på allt.

Dessutom serverar de cruisers lunch varje dag.

Men att gå på allt detta skulle snabbt tömma kassan. Det är inte ofta vi är med på dessa evenemang. Man jag var faktiskt och åt fish and chips på Taffys i fredags. Jag övertalad av några vänner att följa med. Det var mycket gott. Råvaran i den friterade fisken bestod av Mahi Mahi.

Det har inte hänt så mycket den senaste tiden och därför blivit lite tunt med blogginlägg. De finns visserligen många aktiviteter att delta i om man har lust men de flesta tilltalar inte mig. Jag återkommer i nästa inlägg med vad som står till buds.

Men i förrgår natt var det action. Jag vaknade vid ettiden av att det började regna kraftigt. Jag steg upp för att ta in sittbrunnskuddarna i skydd. När jag som bäst håll på kom också vinden. Hårda vindkast och skyfall till regn. Dessutom började det att åska. Blixtarna lyste upp ankarviken så att det var ljusare än mitt på dagen. Vinden bara ökade och ökade, det började kännas riktigt otäckt.

Ett av mina bekymmer var att runtikring Unicorn ligger många båtar på bojar. Jag ligger för eget ankare och har 45 m kätting ute. Det innebär att jag har mycket större svingradie än vad bojliggarna har. Normalt är det inga problem då vinden pendlar stadigt mellan NO-SO. Då ligger jag fint. Men mitt i det värsta ovädret vred vinden över på sydväst, mycket ovanligt.

Det dröjde inte länge innan VHF-radion började gå varm. Båtar draggade överallt i vikarna på södra Grenada. Inne i Prickley Bay drev två båtar upp på ett rev och blev fast där.
Jag visste att det skulle mycket besvärligt om mitt ankare släppte eftersom jag var ensam ombord. Morris är ju inte till så stor hjälp i sådana här lägen. Han satt för övrigt under sprayhooden och spanade under hela ovädret. Han var helt cool och verkade inte ens vara rädd för åskan.

Eftersom vinden gått över på en så ovanlig riktning hamnade jag mycket nära en bojliggare, bara några få meter ifrån. Om ankaret släppte skulle jag inte ha många sekunder på mig innan en kollision skulle vara ett faktum. Jag startade därför motorn för att vara beredd. Oväsendet från stormen var så öronbedövande att jag inte ens kunde höra om den var igång eller inte.

Ibland såg det ut som jag närmade mig grannbåten, och då körde jag lite framåt. I efterhand kan jag konstatera att ankaret aldrig släppte utan det höll. Jag satt ute i regnet, stormen och åskan i två timmar innan ovädret dragit förbi. Jag hade inte på instrumenten så jag har inga egna uppgifter om vindstyrkan. Men andra båtar rapporterade att det sett vindbyar på 25 m/s, full storm.

När det äntligen lugnade sig var jag dyblöt och jag frös så jag skakade.
Innan jag gick och la mig igen drack jag ett litet glas rom för att få upp värmen.

Inne i marinan knäcktes ett träd som syns på bilden ovan.

Nu är det bara Morris och jag ombord på Unicorn. Anna-Karin flög till Sverige i veckan som gick. Det gick bra även om det var en lång resa.

Hon började med enkelbiljett ner till Trinidad. Sedan vidare till Tobago. Därifrån hade hon bokat en t.o.r. till Göteborg med Condor. Planet mellanlandade på Barbados där det var uppehåll på några timmar, för att sedan flyga vidare till Frankfurt. Sista etappen gick sedan till Göteborg.

Totalt tog resan 34 timmar, och Anna-Karin var ganska trött vid framkomst.

Jag passar under tiden på att göra en del underhåll på Unicorn. Igår plockade jag ut sjövattenpumpen och bytte axeltätningar i den. Den har läckt vatten en längre tid och läckaget har bara blivit värre. Därför var det dags att göra något åt det. Dessa packningar har jag bytt några gånger förut och jag vet hur det går till.

När jag fick ut axel hade den lite ytrost och det är ju inte bra. Det kan ju äta upp en packning på kort tid. Jag fick därför ägna en god stund att med polerpasta och polertrissa på Dremmeln ta bort rosten. Men till slut såg den ut som ny igen.

Efter återmontage var det tätt och allt frid och fröjd.

Helst skulle vi snart vilja ha en ny motor, men det har visat vara svårare än man kan tro. Vår motor är 3-cyl medan nästan alla nya med samma effekt är 4-cyl. Det gör att det är svårt med längden. Men ännu värre är det nästan med plats för oljesumpen. Det verkar som om vår båt är skräddad kring motorn. Alla motorer från Volvo Penta är t.ex. omöjliga att få plats med. Sumpen är alldeles för djup.

Även Yanmar är det besvärligt med om vi inte går ner i effekt. Nu levererar vår motor säkert inte de 43 hkr som den hade när den var ny, men helst skulle vi velat gå upp istället för ner. Besvärligt att hitta ett alternativ är det hursomhelst.

Någon som har något bra tips på en kompakt motor 40-50 hkr?

Igår gjorde vi en hash igen. Den andra för säsongen. Vi tog den korta banan och det blev bara 4,8 km. Kanske lite i kortaste laget och vi ångrade efteråt att vi inte tog banan på 7,5 km istället. Men vi fick desto mer tid att umgås med våra vänner efter hashen.
Vi drack ett par öl och åt en jättegod fisksoppa. Här kallas soppan för ”fishwater”. Soppan var kokad i en stor kittel över öppen eld.

Hashen var denna dag tillägnad Frankrikes nationaldag 14 juli. Därför serverades också crêpes och petit chouer.

Idag skall Anna-Karin packa färdigt sina saker, hon flyger till Sverige tidigt imorgon bitti. Sedan skall vi också hinna titta på VM-finalen i fotboll som startar 15.00 lokal tid.

Jag stannar kvar några veckor till innan vi har kattvakter som tar hand om Morris när också jag flyger till Sverige.

Nu när vår generator fungerar igen kan man koncentrera sig på lite roligare saker än reparationer, t.ex. matlagning.

Jag har alltid tyckt mycket om grillade revbensspjäll. Tyvärr har vi har inte hittat någon riktigt bra tillagningsmetod. Vi har försökt med förkokning, låta dem ligga länge på grillen, marinering och annat. Men de har aldrig blivit riktigt lyckade.

 I förra veckan lyckades jag övertyga Anna-Karin om ett nytt försök trots att hon rynkade på näsan. Denna gång la jag reven i en stekpåse efter att Anna-Karin hade marinerat dem. Vi har haft dessa påsar liggandes ombord i många år utan att någonsin använda dem. På med mer kryddor och sedan in i ugnen i en timme på svag värme. Tro det eller ej men de blev helt perfekta.

Till reven åt vi stekt plantain som också kallas matbanan. Den smakar inte alls sött som vanlig banan. Man steker den tillsamman med riven osötad kokos.

Nu har vi även hunnit prova hel kyckling i stekpåse som också den blev mycket lyckad. Men det bästa av allt var när vi häromdagen köpte getkött från Junior som brukar köra runt i viken och sälja ägg, grönsaker och getkött.

Det fick stå på mycket låg värme i två timmar innan vi tog ut det. I påsen hade vi rikligt med krossad timjan. Lukten som spred sig ombord var ljuvlig. Sedan gräddstuvade Anna-Karin köttet med trattkantareller. En av de bästa måltider vi ätit ombord på Unicorn.

Extra roligt var det att vi hade bjudit in John från Syd-Afrika på middag just den kvällen. John träffade vi första gången för flera år sedan nere på Itaparica i Brasilien. Han ligger ankrad med sin katamaran Stingo i viken bredvid.

Ett lager med stekpåsar står nu på inköpslistan vid stundande besök i Sverige.

I söndags var vi, som jag tidigare berättat om, på jollekonsert. Ovan finns en video som är utlagd på Youtube. Det är inte vi som tagit den, vi bara delar.

Nedan följer, förhoppningsvis, sista kapitlet om våra generatorproblem.

I måndags lämnade jag Unicorn vid sjutiden på morgonen och tog jollen till Clark Courts Bay. Efter en kort promenad var jag uppe vid vägen och kunde ta en buss in till St Georges, huvudstad i Grenada. Där bytte jag buss för vidare transport norr ut upp till Gouave. Chauffören släppte av mig direkt vid Al's verkstad och jag klev in.

Den syn som mötte mig var bland det värsta jag sett. Gamla generatorer, startmotorer och annan bråte var staplat från golv till tak. På ett ställe mitt i lokalen låg den hög med generatorer som var två meter hög, det måste ha varit många hundra.

 Al spände raskt upp min generator i en hemmagjord testbänk för att kolla den. Den gjorde som vanligt och varningslampan slocknade inte.

Nästa steg var att plocka isär den för att kolla diodbryggan. När den väl var bortplockad mätte vi upp den och den testade OK. Mycket konstigt då det i stort sett inte fanns något annat att välja på. Men Al menade att felet kunde var att den inte fungerade ordentligt när det kom på last.
Al kollade i en katalog, och tro det eller ej, i all sin röra trollade han fram en en ny brygga passande till just min generator. Han lödde fast den och sedan var det dags för nytt test.

Så fort Al drog i gång generatorn slocknade lampan direkt. Fantastiskt bara att buga och tacka. Ja naturligtvis också betala.

Sedan var det bara att sätta sig på bussen för färd hem till Unicorn. Det var spännande att starta motorn efter återmonteringen för att se resultatet. Men det var inga problem allt fungerade perfekt.
Troligtvis har felet kommit och gått under en ganska lång period. Laddningen har inte varit vad den skulle, även om det har laddat med reducerad styrka..

Nu kunde man märka en avsevärd skillnad. Betydligt högre värde på Amperemetern. Spänningen klättrade också upp mot de 14,7 volt som Sterling regulatorn tvingar upp generatorn till. Jag lät motorn gå för att ladda fullt och när den gått ett par timmar gick regulatorn över i ”float” på 13,7 Volt.

Jag önskar att jag vid mitt besök hade haft med mig en kamera. Det berättade jag för Anna-Karin när jag kom hem. Hon pekade då på min ficka och frågade vad jag hade där.

- Min telefon, svarade jag.
- Varför använde du inte den och tog några kort då, svarade hon.
- Eh, tänkte inte på det.

Så är det väl när man tillhör en generation som inte är uppvuxen med mobilkameror som används i tid och otid.

Fjärde juli, som är amerikanska nationaldagen, firades lugnt på Grenada. Vi tog dock en drink tillsammans med några amerikanska kompisar. Bartendern lyckade blanda en ”amerikadrink” i färgerna rött, vitt och blått.

Det senaste på generatorfronten är att en elektriker som heter David var ombord och kollade. Vi mätte och kollade i några timmar för att 100 % kunna fastställa orsaken till problemen. Allt pekar dock på att det iallafall är själva generatorn som är defekt. Det verkar vara något fel med regleringen.

Jag har nu monterat ur den och skall på måndag ta den den med mig till ett ställe som heter Goave. Där bor Al Bernadine som har rykte om sig att vara den bäste i hela Karibien på generatorer, startmotorer och liknande. Det sägs att om inte han kan laga den trasiga delen så går det inte att laga överhuvudtaget.

Igår eftermiddan var vi Hash. Det har jag skrivit om många gånger förut. En vandring/löpning i Grenadas terräng. Denna gång var det en väldigt fin sträckning som vi klarade på en och en halv timma. Tyvärr kom varken kamera eller telefon med så vi varken spår eller bilder.

Dagen program består av att vi börjar med ”boatjumble” klockan 11. Det är en sorts loppmarknad för båtprylar. Alla som vill sälja något tar med sig det till en av marinorna och dukar upp. Ibland kan man göra verkliga fynd, men det brukar också vara ganska mycket skräp.

I eftermiddag är det sedan jolle konsert i Le Phare Bay. Alla som vill vara med binder samman sina jollar till en stor flotte. Musikerna spelar från en flytande scen. Vem som skall spela idag vet vi inte. Det för vi se när vi kommer dit.

En hike vi gjorde igår. Egentligen mer av en promenad än hike. Vi har gått den här rundan många gånger förut. Men den är trevlig och vi klarar av den på drygt en timme.

 På generatorfronten intet nytt. Kanske får vi en tekniker ombord i morgon som kan hjälpa mig att felsöka. Men det ligger rekordmånga båtar i Grenadas vikar och det svårt att få duktigt folk till sin båt. De har sina kalendrar fullbokade. Men vi håller tummarna.

 Anna-Karin har precis givit sig av till matlagningslektion. Hon skall lära sig mer om det Västindiska köket. Vi har flera gånger varit med på detta förut. Jag har dock valt att stanna hemma för att tillverka lite vatten.

Om en timma åker jag sedan i land för att spela volleyboll. Det tycker jag är kul och försöker spela tre gånger/ vecka när vi är i Grenada.

Vi spelar med femmannalag på en plan som har strandsand som underlag. Det är mycket jobbigare än vad man kan tro.