Vår skorsten hade en en ganska rostig konstruktion. Därför tog vi kontakt med ett plåtslageri i Svenljungas för att få hjälp. De lovade att komma att titta för att se vad som kunde göras. Efter ganska många påstötningar utan att något hände blev vi lite uppgivna. Det är ju inte alltid så lätt med hantverkskontakter på ett nytt ställe där man inte känner till företagen så bra.

Som tur var fick vi tips från Mats, en av grannarna nere i Axelfors. Han gav oss ett telefonnummer och en rekommendation. Det gick till Björn som kom redan dagen efter. Han hade hela verkstaden med sig i bilen och kunde skrida till verket omgående.

På några timmar hade Björn fixat en ny skorstenskupa till oss. Det hjälper med granar som har lokalkännedom.

 Nya skorstenskupan.

Från stora fina plåtslageriet har vi fortfarande inte hört ett ljud tillbaka. Trots alla löften.

Idag har vi också gjort en ny fin promenad på 10 km längs, för oss, en ny sträckning. Det behövdes lite motion efter all den goda mat vi åt hos våra goda vänner Camilla och Johan igår kväll.

Nej, vi har ingen traktor. Men ett stort traktordäck låg nere i skogen på tomten. Vi trodde först att det bara var dumpat där, men så är det antagligen inte. Jag började gräva ur allt som fanns i däcket och fann då att det mesta var fin sand. Traktordäcket har troligtvis varit en sandlåda för förra ägarens barn/barnbarn. Efter en timmes ösande hade jag fått bort den mesta sanden. Med gemensamma krafter lyckades Anna-Karin och jag sedan resa upp det gamla däcket på högkant. Sedan rullade vi det nertill carporten.

Där står det nu i väntan på transport till destruktion eller återvinning. Gamla däck kan ju användas till sprängmattor eller malas ner och bli fyllmaterial i konstgräsplaner.

Vi har nu också sett att årets första varning kommit för ett lågtryck som eventuellt kan utvecklas till en storm.

Klicka på bilden så syns den bättre.

På husets ena sida har vi anlagt ett nytt stenparti. Det är mest Anna-Karin som skött arbetet. Jag har endast hjälpt till med att flytta dit de större stenarna. Tidigare stod en gran på samma plats. Det stod väldigt nära huset och den började bli ganska hög. Den tog jag ner för att slippa rötter som växte in i husgrunden. Dessutom hade den växt förbi taknocken med nästa en meter och skymde parabolantennen.

Granen har jag kapat upp och huggit till ved. Veden ligger nu på tork nere i carporten. Det blir mer än vad man tror, även om trädet inte var jättestort.

Målningen av snickarboden är nu klar. Nu återstår lite fönsterluckor och karmar på huset. Men jag är lite trött på målning just nu och det får vänta ett tag.

Är det inte Unicorns botten som skall målas så är det något annat. De senaste veckorna har det varit mycket målning i Revesjö. Först målade Knut, Anna-Karins pappa, och jag den stora carporten. Sedan målade jag vår brunn. Det är därifrån vi får vårt vatten till hushållet Brunnen är djupborrad till 80 m och vattnet håller mycket god kvalitet. Vi vet för vi har låtit testa det.

Brunnen där vi tar vårt vatten.

När detta arbete var klart gav jag mig på alla vindskivor på huset. Alla skivor har nu fått dubbla strykningar av täcklasyr. Det har inneburit ett fasligt klättrande upp och ned för stegar. Det är tur att vi har tre stycken i olika längder.

Förstubron har också fått sig en omgång med färg och blivit riktigt fin.

Naturligtvis är själva målandet inte det största jobbet, utan det är det tråkiga förarbetet. Det sägs ju att man bör lägga 75% av tiden på det och resterande 25% på målningen. Det stämmer ganska bra, men det är inte mitt favoritjobb.

Hitintills har det gått åt 20 L Falu-rödfärg och 6 L vit täcklasyr. Men det finns mer målning kvar. Fönsterluckor och snickarbod står på tur.

Med värmen som nu har kommit har det  fullkomligt exploderat i skogarna kring Revesjö. Det finns otroliga mängder svamp. Anna-Karin är fenomenal på att hitta dem. Själv är jag inte alls lika bra på det.

Dessutom är det ett blåbärsår utan dess like. Vi behöver bara gå en kort bit från huset och där finns bären i mängder. Trots att det är gott om blåbär är det tidsödande att plocka dem. Anna-Karin plockar dem bär för bär och det tar sin tid. Men de är väldigt goda att äta.

Själv ägnar jag mig istället åt huset. Nu när det äntligen är lite bättre väder har jag satt igång att måla alla vindskivor. Också det ganska tidsödande, men det blir fint.

Morris sköter sig fint och har tagit flera möss. Fast egentligen är det bara en lek för honom. Han vill inte äta upp dem. Det duger bara med kattfoder från Whiskas.

För drygt en månad sedan hjälpte jag Anna-Karins bror Sture med en biltransport. Sture hade hittat en Ford Deluxe Tudor Sedan från 1939. Den hade en V8 Flathead-motor. Jag vet inte mycket om äldre bilar, men för Sture var det, enligt honom själv, en drömbil som länge velat lägga vantarna på.

Bilen fanns i trakterna av Viborg på Jylland i Danmark, och det var där den skulle hämtas. Färjan från Varberg till Grenå gick 07.00 på morgonen så jag fick masa mig ur sängen strax efter klockan fyra på morgonen. Efter 4 timmars båtfärd kunde vi köra iland i Danmark. Vi fortsatte sedan mot trakterna av Viborg.

När vi kom fram provkörde Sture bilen och bestämde sig för att han ville genomföra köpet. Problem uppstod direkt då det visade sig att det blivit för sent på eftermiddagen för att göra en överföring av köpeskillingen mellan bankerna. Nästa problem var att de tillfälliga registreringsskyltar som ägaren beställt inte kommit fram. Bilen var nämligen avställd.

Efter många turer fram och tillbaka kom Sture och ägaren överens om hur betalningen skulle ske. Nästa problem var att få en oskattad och oförsäkrad bil upp till Fredrikshamn där vi skulle ta färjan till Göteborg. Det slutade med att ägaren själv satte sig bakom ratten med Sture bredvid, medan jag fick köra Stures Audi. Drygt 200 km hade vi upp till Fredrikshamn. Det började bra och det rullade på som det skulle. När vi hade 100 km kvar och låg på motorvägen tog det dock tvärstopp. Fordens motor tvärdog och gick inte att få igång igen. Nu var goda råd dyra. En färjetid att passa och en bil som inte kunde köras för egen maskin.

Det fick bli bogsering, trots att det, liksom i Sverige, är förbjudet att bogsera på¨motorvägen. Men vi hade inte mycket val. Sture fick nu ta över ratten på Audin medan jag tog plats bredvid säljaren av Forden. I 70 km/h gick sedan färden vidare mot Fredrikshamn. Jag har för mig att max hastighet vid bogsering är 30 km/h. Men då hade vi aldrig hunnit fram.

Vi hann, men var trots det inte självklart att vi skulle få komma med ombord. Personalen var mycket tveksamma till att låta oss bogsera bilen ombord på färjan. Till slut gav de med sig och lät oss följa med. Vid 23.30 på kvällen kunde vi till slut bogsera Forden iland i Göteborg. Där stod Stures kompis Micke med en lastbil som kunde transportera Forden till Stures verkstad i Skene. Men det var inte utan problem. Sture hade ju räknat med att kunna köra sin bil uppför de ganska branta lämmarna. Det gick ju nu inte med en icke fungerande motor. Istället kopplade vi Forden till en wire som gick till ett block uppe på Mickes flak. Därifrån ledde vi andra ändan till dragkroken på Audin.

Sture satt i sin nya bil och jag satt bakom ratten på Audin. Till slut fick vi upp den tunga bilen på flaket. Men kopplingen på Audin luktade ganska bränt innan vi var klara. Efter att ha lämnat Sture hemma i lägenheten i Örgryte körde jag vidare med Audin hem till Revesjö. Klockan hann bli över två på natten innan jag var framme. En nätt liten tur till Danmark t.o.r. På 22 timmar.

Felet på bilen visade sig inte vara så allvarligt. Nya kol i fördelaren så startade motorn fint igen.

Svampsäsongen är nu inledd. Igår plockade Annna-Karin Karljohan, Stensopp, Brunsopp och Björksopp. På detta lagade vi jättegoda svamptoasts på kvällen, verkligen gott.

Den mesta svampen fann vi längs den gamla banvallen. I förgående inlägg syns på kartan att vi gått en sträcka som är helt spikrak. Där gick den gamla järnvägen mellan Limmared och Falkenberg. Det var en smalspårig järnväg, 891 mm, som var i drift mellan 1894 och 1961.

Vi har också fått svar på frågan vad det var vi såg under vår vandring. Det var en vildsvinsåtel. Den är fylld med majs som sprids ut på kvällen. Vi har sett mycket spår av bökande vildsvin, ,men ännu inte sett några i verkligheten. Som tur är har vi sluppit dem på tomten.

Vi tackar våra läsare för informationen.

Nu står blåbärsplockning på programmet. Det är ett fanatiskt blåbärsår. Massor av bär i skogarna. Men det blir nog mest Anna-Karin som plockar, hon är jätteduktig. Bärplockning har aldrig riktigt varit min grej.

Till sist, var inte oroliga. Vi plockade inga exemplar av svampen på bilden ovan. Vit flugsvamp.

Under en promenad i Revesjös skogar träffade vi på ett föremål som vi inte vet vad det är. Möjligen kan det hänga samman med jakt, men som sagt vi vet inte. Är det någon som vet så kommentera gärna nedan.

Vi försöker att varje dag gå/jogga 5-10 km. Det är ett bra sätt att lära känna omgivningarna samtidigt som man får motion. Tyvärr har vädret varit ganska trist de senaste veckorna med mycket regn. Det gör att det är blött i markerna. Men vi kan konstatera att det blir mycket blåbär i år. Det ser också ut att kunna bli ett fint svampår.