Den senaste tiden har det inte blivit mycket seglingsrelaterat skrivet på bloggen. Det har ju sina naturliga orsaker. Men här kommer lite nyheter om Turkiet där vi spenderade två vintrar och en sommar för 8 år sedan.
Vi har nyligen fått lite nyheter från vår vän Gwen Bylund som bor ombord på sin Nauticat 38:a KW i Netsel Marina, Marmaris. Hon meddelar att Marmaris håller på att återvända till att vara en sömnig fiskeby som det var före landturister och cruisers gjorde sitt intåg. På båda områdena har det minskat med över 80 %.
Detta har säkert många orsaker och den senaste tidens oroligheter i Turkiet spelar nog bara en mindre roll eftersom tillbakagången börjat för många år sedan.
När vi låg i Netsel Marina hade vi ett årskontrakt. Vi betalade 2.100:- € för 12 månader inklusive el. Dessutom ingick en fri upptagning med en vecka på land. När jag kollade nuvarande pris så var det 4.400:- € / 12 mån. exklusive el. Elen tar de nu 0,44 € / kWh. Det blir en dryg elnota då det är ganska kallt på vintern i Marmaris. Dessutom inga fria lyft inkluderade. På ganska få år har priset mer än fördubblats.
När vi var i Marmaris kunde det lätt bli 200-300 personer vid de olika arrangemangen som seglare organiserade för andra seglare. Nu går det knappt att få ihop 5-10 personer och de flesta aktiviteterna har därför dött ut. Jag kommer ihåg då Anna-Karin hade vernissage på galleriet i marinan. Då kom det hundratals cruisers/lokalbefolkning för att titta. Anna-Karin sålde hela sin produktion.
En annan bidragande orsak till att cruisers lämnar Turkiet är de nya reglerna för att vistas i Turkiet. Utan att ha satt mig in bestämmelserna i detalj verkar det som att det nu bara går att vistas i landet i tre månader. Sedan måste man vara ute ur Turkiet i minst tre månader innan det går att komma tillbaka. På vår tid gjorde vi, fullt lagligt, en resa t.o.r. med snabbfärjan till Rhodos över dagen. Då fick vi tre nya månader. Dessutom var vi fullastade med en del delikatesser som inte gick att få tag på i Marmaris. Vill man nu stanna längre än tre månader måste man ansöka om ”recidensy”. En ganska kostsam och byråkratisk procedur enligt vad vi hört.
Vi har också fått berättat av flera andra källor att om inget görs kommer hela den industri som varit uppbyggd kring cruising och segling att dö i Turkiet. Ett hårt slag då seglare bidragit till att skapa många jobb i kustsamhällena.
Vi är mycket glada för den tid vi fick möjlighet att spendera i Turkiet. Vi tycket mycket om landet och människorna där även om inte allt var perfekt.