Den fjärde dagen såg vi verkligen fram emot att få segla runt Bequia. Då skulle Allegro kunna komma till sin rätt med längre ben och inte så många slag och manövrar. Allt detta gick om intet. Tävlingskommittén beslutade att vi skulle segla samma triangelbana som dagen före. Besvikelsen var stor ombord, men vi kunde inte göra något åt banvalet. Det var bara att bita ihop och köra på. Eftersom startlinjen inte alls var vinkelrät mot vinden föreslog jag att vi skulle göra babordsstart vid lämärket. Det är normalt ganska vanskligt och kan lätt gå fel. Nu visade det sig vara helt perfekt. Vi gjorde den överlägset bästa starten och låg långt före resten av båtarna. Detta varade så länge vi slapp slå och det tog inte många minuter innan vi var tvungna till det. Alternativet vore att hamna uppe på stranden. Efter flera slag upp mot första märket så hamnade vi längre och längre bak i fältet. Så mycket var vår perfekta start värd.

 

Allegro deltog i regattan för att alla skulle ha kul. Kapten Lee är emellertid väldigt tävlingsinriktad. En annan kille som också var extremt tävlingsinriktad var den amerikanske ubåtskaptenen Rich. Han var ung och stark och skötte det tunga vinschandet i sittbrunnen. Tillsammans med mig som också kappseglat mycket var vi ett ganska taggat team därbak i sittbrunnen och vi var inte helt nöjda med vårt resultat.

 

Totalt slutade vi trea i vår klass på åtta båtar. Ägare Lee och Sharon fick ta emot några flaskor rom samt ett par riktigt fina keramikmuggar i pris. Muggarna var drejade i den keramikverkstad som vi flera gånger besökt när vi varit ute och hikat.

 

Det är alltid intressant att kappsegla med engelska som språk ombord. Vi har gjort det ganska många gånger vid det här laget. Resultatet är att Anna-Karin och jag slänger in ganska många engelska ord och uttryck när det bara är vi två ombord på Unicorn. Vi blandar lite hit och dit.