Båten står blickstilla. Det känns konstigt. Vi sträcker oss som missanpassade tumlare efter grabbräcken och andra fasta punkter utan någon som helst anledning. Om några minuter slumrar vi in, tryggt förankrade vid en ponton i Cherbourgs marina.

Det är nu snart en vecka sedan vi lämnade Amsterdam, tisdagen den 1 juli. Innan dess hann vi bland annat med att delta i en Couch surfing-kväll på en bar med olika nationaliteter, driva runt i centrum till fots och till cykel, besöka Van Gogh-muséet samt se matchen Holland-Mexiko på utomhus-tv i ett hav av orangea supportrar.

På vägen ut från huvudstaden gjorde vi ett försök att montera en nyinköpt Windex (för den oinvigde är en Windex en vindriktningsindikator som man fäster i toppen av masten), vilket är något av en liten historia i sig. Vår gamla Windex fick sig en törn redan i Bremerhafen medan masten var nedtagen och vi prövade därefter att lappa ihop den med en blandning av superlim och epoxy. Det verkade gå riktigt bra, sånär som på att vi hela tiden råkade stöta till den, tappa den eller rent av trampa på den innan lagningen hade torkat. I Bingum fick vi nog och förpassade den till Nordtysklands sopsortering. När vi sedan i Amsterdams utkanter äntligen skulle få upp den sprillans nya visade det sig att akterstagsfästet var i vägen så det ändå inte gick utan att vi tog loss det. Hade vi haft tillgång till en mastkran hade vi kanske gett oss in på det företaget men som det var fanns bara båtens egna fall att tillgå. Vi bestämde oss för att det var vanskligt för tillfället och har sedan dess helt enkelt seglat på utan indikator.

Det har blivit en hel del motorgång. Vi var överens om att det var dags att börja avverka längre sträckor och då kunde vi inte alltid vänta på vindarnas gunst. Vi skulle nå Frankrike. Utanför Belgiens kust tog vi resans andra bad och stävade sedan in i den fransk-engelska ärmen. Dover-Calais passerade vi i skymningen och först framåt tretiden på natten mellan onsdag och torsdag togs vi emot av de inbjudande ljusen från Boulogne-sur-mers kustlinje medan en stjärnklar himmel bjöd ut en stadig ström av pyttesmå, presenningstäckta fiskefartyg till havs. Vi sov gott den morgonen.

Efter en solgassande dag och fransosostfrosserifylld kväll i hamn gav vi oss av vid fredagens första fördelaktiga tidvattenström. Kvar på bryggan i Boulogne stod Jacob och vinkade till oss. De kommande dagarna skulle han spendera på landbacken för att studera kinesiska i lugn och ro. Faktum är att alla i besättningen läser kurser på distans, såväl nu som under hösten, och ibland behövs det läggas lite extra tid på plugget. Men Jacob blir inte borta länge: vi möter snart upp honom på nytt längs kusten.

Från Boulogne var tanken att vi skulle ligga i raka vägen till Cherbourg men ovankrafterna ville annat. Efter att i ihärdigt regn ha tagit oss halvvägs mellan Le Havre och Pointe de Balfleur i södra Normandie fick vi till slut ge upp mot sefyren som blåste oss rakt i ansiktet. Istället vände vi fören söderut och fick så fin halvvind ner till byn Ouistreham vid kanalinloppet till Caen. Vi slussade in till gästhamnen på lördag eftermiddag och trots att vi tvingats tillbaka i vårt eget kölvatten ett par sjömil var vi ändå glada över den sträcka vi tillryggalagt.

Idag (eller snarare igår för klockan passerade visst midnatt för över två timmar sedan) gick det desto bättre att ta sig fram. Vi kom iväg redan innan solen gått upp och har under dagen skiftat mellan att segla och gå för motor längs kusten. När vi äntligen rundade nämnda Pointe de Balfleur åkte vi berg- och dalbana i de tidvattensvågor som byggdes upp emot vinden och vi fick på så vis en försmak på vad som väntar imorgon (idag) eftermiddag. Då lägger vi nämligen ut från Cherbourg för det så kallade Alderney-racet: den hisnande snabba tidvattensvepning som kommer föra oss bort emot kanalöarna Guernsey, Jersey och resten av sällskapet. Men då kommer inte Anders vara med. Han lämnar Maja lite längre än Jacob för att ta en tur hem till nära och kära i Uppsala där han stannar under två veckor. Under tiden, och kanske än lite längre, kommer vi ha en ny besättningsmedlem ombord: kusin Lena som mönstrar på den 11 juli. Det är spännande tider i Frankrikes kustvärld.