Medelhavet
Friday 7 September 2018 - Written by Tom Eneberg
I västra Medelhavet
Marinan i La Linea Concepcion

I Västra Medelhavet.

Efter sju månader i Lagos Portugal seglade jag in i Medelhavet den 25 juni. Färden dit gick via Ilha da Culatra Portugal, Rota och La Linea Concepcion i Spanien. I Rota for jag in till den gamla historiskt intressanta hamnstaden Cadiz, vilken är en av världens äldsta sjöstäder anlagd av fenicierna omkring 1100 f. Kr. Cadiz är också den äldsta stad i Europa vilken varit bebodd oavbrutet. Här besökte jag bland annat resterna av en romersk teater och katedralen. I La Linea gjorde jag några besök i Gibraltar. Gick ett par turer till fots upp på The Rock. Hälsade på hos aporna samt tittade på minnen från olika krig. Från Napoleonkrigen till Falklandskriget då de stora underjordiska förråden användes för sista gången. Idag är de flesta tunnlarna museer, en del används dock fortfarande av engelska krigsmakten. En tur till Trafalgar Cemetery och Amiral Nelsons staty blev också intressanta.

Den 27 juni förtöjde jag i Almeria efter 159 Nm. Almeria har en bra marina med god service. Staden är gammal och ovanför ligger en gammal morisk borg, Alcazabar. Här kan man se hur morerna byggde avancerade system för vattenförsörjningen. Uppsamling av vatten i djupa underjordiska cisterner som sedan pumpades upp och fick rinna i sluttande rännor. Ett annat mycket intressant ställe att besöka är skyddsrummen från spanska inbördeskriget. De är belägna under gatorna i centrum. Staden fick utstå flera bombardemang av bland annat tyska flottan.

I Almeria mönstrade min fru Ingrid på för den fortsatta seglingen.

Den 10 juli seglade vi iväg med kursen inställd på Isla de Formentera i ögruppen Balearerna.

I början hade vi god akterlig vind med slör och ibland läns. Av och till fick vi starta motorn då vinden försvann tillfälligt. Hela fredagen 13 juli kryssade vi i motvind till klockan 19.00 då vi ankrade i Cala Saona på öns västra sida. Dagen därpå seglade vi runt sydspetsen och ankrade i Ensenada de Tramontano på östra sidan. Bra ankarplatser men beroende av vindriktningen.

Söndagen den 15 juli seglade vi runt öns norra del och förtöjde i marinan i La Savina efter 296 Nm.

Marinan där var bland det dyraste jag upplevt. En kostnad på 105 Euro per natt, vatten och elektricitet oräknat. Duscharna och toaletterna var ostädade. Hela platsen präglades av turismen. En bra strand fanns dock på kort gångavstånd. Två dygn här kostade totalt 2445 Skr.

Den 17 juli seglade vi över till den vackra ön Ibiza. Här ankrade vi på två olika platser, Cala de Port Roig på Ibizas sydsida och Cala de Portnax på norra sidan. Vi gick inte iland utan fortsatte mot Mallorca den 19 juli.

Med ett rev i storseglet och fullt utrullad genua fick vi en bra halvvinds överfart och ankrade i Puerto de Andratx ytterhamn klockan 03.30 den 20 juli. Under förmiddagen gick vi till kaj i marinan där vi hade stämt möte med Anita och Lars Stillman ombord på S/Y Tindra.

Tillsammans med dem hade vi två trevliga kvällar.

Marinan i Andratx är ganska stor med långa avstånd till duschar och toaletter. Hamnavgiften låg på över 50 Euro per natt. I Andratx centrum finns en kommunal marina med betydligt lägre hamnavgift. Här måste man boka flera dagar i förväg under högsäsong. Centrum har också bra affärer för proviantering. Till Palma de Mallorca åker man lätt med buss.

Den 25 juli seglade vi runt till Mallorcas norra sida och ankrade i Cala de Calobra.

Cala de Calobra är en fantastisk vik som skär djupt in och slutar med en badstrand. Höga klippor omger ankarplatsen vilken dock är öppen mot norr. Bra sandbotten ger gott fäste åt vårt Rocna -ankare och badvattnet är fantastiskt. Jag passade på att göra bottenrengöring. På kvällarna rodde vi iland och promenerade. En liten by med restauranger och barer finns i en angränsande vik. Vi åt en svart paella med gambas, kalamares och bläckfiskbläck. Man måste dock vara ute i god tid då restaurangerna stänger tidigt.

Badstranden kan man nå genom en lång tunnel i berget från byn. Tunneln består delvis av en spricka i berget och är belyst med färgat sken om natten.        

Efter två härliga dygn fortsatte vi seglingen utmed Mallorcas norra kust. Vi rundade Mallorcas nordöstra udde Cabo de Formentor och satte sedan kursen söderut mot Puerto Alcuida.

Marina Alcuida är välordnad med bra serviceutrymmen. Badstranden ligger ett stenkast bort. Dygnskostnaden ligger på 45 Euro. Lätt att proviantera då ett köpcentrum ligger på promenadavstånd. I slutet av juli kan hettan vara påtaglig med temperaturer kring 30 – 35 grader. Det blir nästan bara att sitta i skuggan eller bada dagtid. Först efter solnedgången kommer folklivet igång och fyller gator, torg och restauranger.

Vid middagstid den 30 juli seglade vi mot nordost med kurs på Sardinien. Den goda vinden utanför Menorcas norra sida gjorde att inte ankrade där utan seglade vidare.

De följande dagarna seglade på alla bogar i den skiftande vinden. Då vinden i korta perioder dog ut startades motorn. Vi undkom inte hettan trots att vi långt ut till havs. Prövade alla slags solskydd i sittbrunnen. Allt från att hålla en paraply i handen till uppmonterade solsegel.

”Färskvattnet” man tankar i hamnarna är odrickbart på grund av den starka smaken av klor. Det inköpta flaskvattnet var smaklöst och vi kände oss ständigt törstiga trots att vi drack ordentligt. Varje morgon blandade vi mineralpulver för att kompensera saltförlusterna.

Efter 267 Nm kom vi till Porto Torres på Sardiniens norra sida. Klockan 10.00 förtöjde vi i Comoran Marina den 3 augusti. Trots att vår ankomst föranmälts via email fanns det inte någon som visste någonting. En lokal båtägare visade oss en ledig båtplats på en mycket dålig flytbrygga. Delar av bryggan lutade på grund av läckage. Svallet från passerande båtar fick bryggan att slingra sig. Dusch och toalett var i dåligt skick och smutsiga. Priset på över 40 Euro per natt var högsta laget.

Trots detta stannade vi några nätter för att ta en dag med hyrbil runt öns norra del.

Kustvägen var helt präglad av turismen. Den var full av parkerade bilar med folk som skyndande sig mot stränderna. För att slippa detta körde vi upp i bergen där blev växtligheten genast blev grönare. Vi körde genom glesbygdsbyar med ruiner av tidigare verksamheter. Ett kraftigt åskväder gav stora regnmängder som forsade i gatorna.

Dagen innan avresan upptäckte vi att det fanns rester av en romersk stad på promenadavstånd från marinan. Dessvärre kom vi dit efter stängningsdags och fick nöja oss att se denna genom stängslet.

Den 7 augusti seglade vi norrut mot Korsika. Under natten låg vi ankrade i Cala de Orzu. En mycket bra ankringsplats innanför Cap Muro på sydvästra Korsika.

Dagen därpå förtöjde vi i Marina Tino Rossi i Ajaccio på Korsika. Trots att vi föranmält vår ankomst via email fanns det inte någon som kände till detta.

Allt i Ajaccio präglas av Nabulione Buonaparte vilken föddes här 15 augusti, 1769. Ön tillhörde Italien vid den tiden vilket ännu syns tydligt i dagens arkitektur. Hans namn förfranskades sedan till Napoleon Bonaparte. Huset han föddes i är idag museum och är värt ett besök.

Marina Tino Rossi är välskött men dyr. Tyvärr besväras man av ständigt svall från turistbåtar som kör ut och in i hög fart. Ajaccio är trångt, bullrigt och dyrt.

Ingrid flög hem den 11 augusti via Nice. Samma dag satte jag åter segel mot Liguriska kusten i Italien. Kryssade mig ut ur Golfe D´Ajacio i strålande solsken. Efter passagen Passe des Sanguinaires dog vinden helt ut kom inte åter förrän vid midnatt. Då hade jag för motor nått Korsikas nordvästra del. Den sydliga vinden stod sig ända till klockan 19.00 följande kväll.

Den 13 augusti klockan 03.00 förtöjde jag i Andora Marina efter 150 Nm. En vän till mig hade i förväg anmält min ankomst. Efter anrop på VHF 09 stod två av hamnpersonalen på kajen beredda att hjälpa mig förtöja.

Andora Marina är mycket välskött. Det är rent och snyggt. Dygnspriset under högsäsong ligger på 24 Euro per natt. In till staden Andora är det gångavstånd.

Här låg jag kvar under 10 dagar. Jag besökte en gammal bekant i hennes hus uppe i en by i bergen ovanför Andora med svalare väder än nere vid kusten.

Den 23 augusti seglade Alba Nova västerut mot Cap de Ferrat i Frankrike. Fick en bra vind som gav ett kryssben ända fram till destinationen. Min plan var att ankra i viken Rade Villefranche, dock vågade jag inte gå in dit i mörkret på grund av flera fiskeredskap i vattnet.

Med minskade segel, endast 1/3 dels utrullad genua seglade jag sakta söderut. Vid soluppgången dagen därpå vände jag båten norrut och ökade segelytan. Under natten hade jag endast rört mig 6 Nm.

Den 24 augusti klockan 11.00 ankrade jag inne i Anse de l´Espalmodor strax under Cap Ferrat.

Omgivningarna därinne är mycket vackra. Klippor med gröna träd, husen ser italienska ut. Ankringsplatsen är populär med många båtar på dagsbesök. Vid solnedgången tunnas besökarna ut. Stundtals kom en besvärande dyning in från söder och gav båten kraftig sidorullning.

Trots dyningen blev jag kvar till den 27 augusti då jag drog ankaret och gick för motor in till Port Vauban i Antibes. Här hade bokning via email fungerat bra. Jag fick en bra plats i innerhamnen med endast 200 meter upp till gamla stan. Port Vaubans marina är mycket välskött. Rena och snygga duschar och toaletter, väl fungerande sophantering. Det kostar 22 Euro per natt, elektricitet samt en turistskatt på 0,13 Euro per dag.

I Antibes har det funnits etruskiska bosättningar från tidigast under 500-talet f. Kr. En stad grundades som handelsposten Antipolis på 300-talet f. Kr. av grekerna från Massilia. Romarna erövrade södra Frankrike och skapade 121 f. Kr. Provinsen Transalpinska Gallien där Antipolis officiellt inkorporerades år 43 f. Kr. Staden försågs med teater, amfiteater och termer eller badinrättningar försörjda med vatten från akvedukter.

Från slutet av 1500-talet till 1860 var Antibes en viktig gränsstad för Frankrike. Fort Carre uppfördes på en kulle på en halvö strax norr om stadskärnan i slutet av1500-talet och i slutet av 1600-talet påbörjades uppförande av en ringmur och befästningar runt själva staden. Från 1895 började befästningarna rivas för att inte hindra stadens utveckling, och nya bostadsområden uppfördes på de 25 hektar som rivningarna frigjorde, samt längre ut från gamla Antibes. Idag är således Antibes en blandning av gammalt och nytt. Här finns härligt trånga gränder med barer och restauranger. I en gammal borg finns ett museum som inrymmer verk av Picasso. Evert Taube bodde här i långa perioder för att låta sig inspireras.

Jag passade på att rösta på konsulatet i Nice och tänker övervara valet här. Under vecka 37 kommer jag att segla vidare söderut mot södra Korsika.

 

 

 

  

    

 

 

 

 

         

 

 

Link to photo album: Västra Medelhavet
Comment
Portugal och Spanien
Monday 21 May 2018 - Written by Tom Eneberg
Lagos Algarvekusten södra Portugal
Lagos Marina

 Efter att ha tillbringat vintern i Lagos närmar sig avseglingsdagen. När denna dag verkligen inträffar vet jag först efter att den har inträffat.

Jag kom till Lagos Marina den 9:e November 2017 efter att ha seglat direkt hit från Lissabon. Efter att ha rundat Cabo San Vincente tyckte jag att vädret blev både lugnare och något varmare än tidigare.

Lagos Marina är beläget ca. 0,9 distansminuter uppströms Riberiera de Bensafrim. Detta gör att hamnen fri från svall och sjögång. Flytbryggor med fingerpontoner och 462 båtplatser. Elektricitet och vatten på alla pontoner. Service byggnaden har duschar, toaletter och tvättstuga. Passage till marinan sker via grindar och passerkort. Säkerheten är hög då väktare patrullerar området både dag och natt. Ett antal barer och restauranger ligger alldeles utanför grindarna. Ett högljutt nattliv blir följden av detta. Dock ej så illa som nästan vilken svensk småstad som helst en vanlig fredagskväll.

Alldeles i närheten finns en stormarknad med nästan allt man behöver. Går man via gångbron upp i staden Lagos finns resten av det man behöver.

Staden Lagos är mycket gammal. Människor har bott i området sedan neolitiskt tid, eller yngre stenåldern. Cirka 2000 år före Kristi födelse grundade kelterna en stad som kallades Laccobriga. Denna anses vara en föregångare till Lagos. Platsen har bebotts av kartager,  romare och visgoter innan den intogs av morerna under åttahundratalet. De muslimska morerna befäste Lagos. Delar av stadsmuren finns ännu kvar. Morerna kallade platsen Zawaia vilket kan översättas med lagoa (sjö) på portugisiska. Hela regionen kallades al–Gharb eller som vi säger idag Algarve.

När man idag vandrar runt i Lagos äldsta kvarter kan man tydligt se morernas inflytande på arkitekturen. Trånga vindlande gränder med små vita hus tätt ihop. Som vilken Medina som helst på andra sidan av Gibraltar sund. Till och med skorstenarna i Algarve har arabisk särprägel. Morerna öppnade även viktiga handelsförbindelser med Nordafrika.

År 1174 tillät den lokala ståthållaren de kristna invånarna att bygga sin kyrka utanför stadsmuren. Kyrkan uppkallades efter Johannes Döparen, är idag Algarves äldsta kyrka.

Kung Alfonso III av Portugal erövrade Zawaia år 1241. Efter detta kallade härskarna sig för Kung av Portugal och Algarve.

På 1400-talet blev Lagos centrum för de portugisiska upptäcksfärderna och därmed koloniseringen av Afrika. Man seglade söderut längst den afrikanska kusten i sin strävan att finna sjövägen till Indien.

Prins Henrik sjöfararen skapade en sjöfartsakademi i närbelägna Sagres. Här utbildades navigatörer för expeditionerna. Lagos blev också hemma hamn för Gil Eanes vilken var den första att segla runt Cabo Bojador 1434.

År 1443 fördes 275 afrikaner som slavar till Portugal. Koloniala Europas första slavmarknad öppnades i Lagos år 1444. Denna genererade goda inkomster till både kungahuset som till sjöfartnäringen vid den tiden. Både Prins Henrik och flera av upptäcksresandena blev ivriga slavjägare. Numera finns ett museum vid torget där slavmarknaderna hölls.

På 1500-talet dominerade Portugal europeisk slavhandel. Under 1600-talet övertogs den av England, Frankrike och Nederländerna.

1773 avskaffade Portugal den transatlantiska slavhandeln. I Brasilien, vilket vid den tiden fortfarande var en portugisisk koloni, fortsatte den dock till 1888. Brasilien blev självständigt 1822.

På den svenska kolonin Saint-Barthélemy i Karibien avskaffades slaveriet 1813.

Det dröjde dock till den 9 oktober 1847 innan alla slavar på svenskt territorium var friköpta.

Om detta hörde jag aldrig något under min skoltid.

Mellan 1576 till 1755 var Lagos fortfarande Algarves huvudstad även om merparten av handeln långsamt flyttade till Lissabon.

Alla Helgons dag den 1 november 1755 klockan 0940 förstördes delar av Lagos i den stora jordbävningen med efterföljande tsunami. Samma jordbävning förstörde även stora delar av Lissabon. Efter jordbävningen förlorade Lagos sin betydelse politiskt då guvernörens slott och andra administrationsbyggnader låg i ruiner. Algarves guvernör flyttade till Tavira som ligger längre österut närmare den spanska gränsen.

En stillsam period för Lagos följde med fiske och valfångst som huvudnäring.

Staden började utvecklas efter att en modern flygplats öppnats i Faro. Turismen kom under 1970 talet. Efter Nejlikornas revolution 1974 kom många av de återvändande från kolonierna att bosätta sig i Algarve regionen. Lagos befolkning blandades upp med en grupp innovativa människor av olika ursprung. Ekonomin började långsamt att åter blomstra. Motorvägar byggdes både till Lissabon och Spanien. Under 1990 talet började utländska medborgare bosätta sig i Lagos. Lagos Marina öppnades år 2000 och befäste därmed som ”Tourist resort”

Under mina sju månader här har jag trivts bra här. Klimatet är bra för övervintring med båten kvar i vattnet. Här finns all service det är också lätta att resa omkring här och i södra Spanien. Lätt att ta sig till den moderna flygplatsen i Faro. Järnvägsstationen ligger alldeles bredvid marinan. Som fyllda 65 år betalar jag endast halva priset på tåget. Lätt att hyra bil och vägarna har god standard. Tillsammans med min fru Ingrid har jag gjort bilresor i både södra Spanien och  Portugals norra samt västra delar.

Priset på tandläkare behandling är hälften av det svenska. Själv har jag passat på att ”renovera” min tandstatus.

Jag har haft nöjet att träffa andra svenska seglare. Kalle och Katarina Pettersson ombord i S/Y Peter Pan. Lars och Anita Stillman ombord i S/Y Tindra. Samt Ewa och Göran Waldemar ombord i S/Y New Sun för att ta efternamnen i bokstavsordning.

Vi har naturligtvis diskuterat segling och hamnar och tagit några glas vin tillsammans. Vi har även pratat om båtlivets praktiska göromål. Matrecept, elektrisk toalett kontra handpumpad dito, att ha hund ombord och mycket annat. En kväll besökte vi en vegetarisk matmarknad med musikunderhållning. En annan kväll lyssnade vi på den portugisiska sången Fado.

Nu har dock alla seglat iväg på olika håll. Jag ligger kvar ännu några dagar för att avsluta min tandläkarbehandling.

Jag känner att nu är det dags att fortsätta in i Medelhavet för nya mål.


          


 


Link to photo album: Portugal 2018
Comment
Kloster öar
Monday 5 March 2018 - Written by Tom Eneberg
Selje och Iona. Kloster på avlägsna öar.
Tornet på Selje kloster på norska vestlandet.

Under min segling 2016 norrut längst norska kusten passerade jag klosteranläggningen på ön Selje strax söder om den fruktade udden Stadt.

Klostret började byggas av Benediktinermunkar tidigt på 1100 talet. Kan vara Norges äldsta kloster. Norge har två manliga helgon och ett kvinnligt. St. Olav, St. Halvard och St. Sunniva Vestlandets skyddshelgon. Enligt legenden var hon en irländsk kungadotter på flykt undan ett oönskat äktenskap. Eller som det står i den norska översättningen av ”Acta Sanctorum in Selio” Det var en hel flokk , menn, kvinner og barn, som gav seg havets bølger i vold for å unnslippe det verdslige livs brottsjøer….  

Till slut kom följet till ön Selje och sökte skydd i en grotta vilken tidigare var vigd åt St. Michael. Så småningom avled hon här. Hennes oskadda kropp återfanns här av den norske kungen Olav Tryggvason. Platsen blev helig och hon lades i skrin. Den 8 juli firas ännu något som kallas ”Seljumannamesse”  

Om detta får man ju tro vad man vill. Idag finns dock en fantastisk plats att besöka för den som kommer på egen köl. Kvar står det intakta tornet. Runt om detta ligger ruinerna av klostret. Grottan ligger högt upp i en bergslänt. Platsen är väl underhållen och vyerna fantastiska.

Selje har genom tiderna både varit biskopssäte och pilgrimsort. Dåliga tider gjorde att klostret blev nedlagt redan innan den norska reformationen. Klostret plundrades, murstenarna användes på annat håll. Den danske astronomen Tycho Brahe fick Nordfjord i förläning av kung Fredrik den II av Danmark under unionstiden. Förutom att ta skatt av befolkningen tog han även sten från klostret. Dessa förde han med sig till ön Hven i Öresund. Där användes de i både observatoriet Stjerneborg och slottet Uranienborg.

Sedan 1930 har både den Katolska som den Ortodoxa kyrkan Selje som titulärbiskopsdöme med egen titulärbiskop. Sedan 1993 innehas den av biskop Pero Sudar i Sarajevo Bosnien Hercegovina.

I den närbelägna staden Selja på fastlandet finns idag två ortodoxa munkar.

På Selja finns en flytbrygga att tillfälligt förtöja vid ifall vädret passar. Man måste dock flytta på sig ifall turistbåten från fastlandet kommer. Ett bättre alternativ är att förtöja i den utmärkta gästhamnen i staden Selja och sedan ta turistbåten dit ut. Då får man också utmärkt guidning på platsen.

 

Då jag 2017 seglade söderut längst den skotska västkusten besökte jag klostret på ön Iona, beläget väster om ön Mull i Inre Hebriderna.

År 563 kom den irländske munken Colum Cille eller Columba seglande med sin Curragh vilket är en skinnbåt uppspänd över ett träskelett. Han och hans 12 medhjälpare planerade att missionera i Skottland. De inrättade ett kloster på ön Iona. I början var klostret enkelt med en träkyrka vilken idag tros ligga under den medeltida som ligger på platsen.

Efter Columbas död år 597 utvecklades och utvidgades klostret. Flera byggnader restes.

Under åren fram till cirka år 800 skrevs The Book of Kells. Ett påkostat rikt illustrerat bokverk innehållande evangelierna enligt Matteus, Markus och Lukas samt en del av Johannesevangeliet. Munkarna skrev av Vulgata vilket är en latinsk bibel färdigställd omkring år 400. Tanken var att bokverket skulle vara klart till 200 års högtidligheter av Columbas död år 597.

Vikingarna slog till mot klostret år 795 plundrade och slog ihjäl munkarna. Under de följande åren 802, 806 och 825 attackerade vikingarna åter Iona. Vid attacken år 806 slogs 68 munkar ihjäl på en plats som heter The Martys Bay på Iona.

Av säkerhetsskäl flyttade flera munkar och tog med sig The Book of Kells till Irland. Idag finns den att beskåda på Trinity College i Dublin.

År 1203 inviterade dåvarande Lord of the Isles, Ranald, Benediktiner munkar och Augustine ordens nunnor att etablera kloster på Iona.

Från cirka 1200 till mitten av 1400 talet byggdes och utvecklades klostret fram till reformation år 1560 då klostret övergavs och förföll.

Under 1630 talet gjorde kung Charles ett renoveringsförsök som dock blev kortlivat.

År 1899 överlät den dåvarande 8:e Duke of Argyll, George Campbell, ruinerna till The Iona Cathedral Trust. I och med detta sattes omfattande renoveringar igång.

Reverend George MacLeod startade Iona Community 1938. En ekumenisk kristen rörelse med människor från olika samhällsskikt.

Idag är församling fortfarande aktiv och har även utvecklat Iona till ett pilgrims- och turistmål.

Förutom kyrkan, klosterbyggnaderna och St. Columbas kapell, finns Reilig Odhrain, en gammal begravningsplats. Här har många stormän blivit begravda sedan vikingatiden.

Första gången vi var här 1993 försökte vi ankra mellan Iona och Mull. Då tidvattenströmmarna är starka blev det ett hopplöst företag. Vi seglade då istället till Bendoran Boatyard på Mull norra sida. Här fanns bojar i en skyddad vik och bussförbindelse till Iona färjan. Numera är detta dock nedlagt. Ett bra alternativ är att gå till den utmärkta marinan i Tobermory belägen i norra delen i Sound of Mull. På tre timmar med buss når man Iona- färjan.    

  

   

             

 

     

 

Link to photo album: Klosteröar
Comment
Shetland
Wednesday 7 February 2018 - Written by Tom Eneberg
I Shetlands - Larsens spår
Leif Andreas Larsen eller Shetlands Larsen

Vid mitt besök i Bergen for jag ut med vänner till Telavåg. Ett litet kustsamhälle cirka fyra mil utanför Bergen. Här finns Nordsjöfartmuseet vilket speglar trafiken mellan Shetland och Norge under den tyska ockupationen. Ifrån norska kusten fördes flyktingar över till Shetland. Andra vägen kom sabotörer och materiel till de norska frihetskämparna. En av de mest legendariska skepparna var Leif Andreas Larsen eller ”Shetlands - Larsen”

Född 9 januari, 1906 i Bergen, död 12 oktober, 1990.

Trafiken kallades populärt Shetlandsbussen och besättningarna kallades Shetlandsgänget.

I slutet av april 1942 förstördes Telavåg av tyskarna på grund av en sammanstötning de haft med motståndsmän där. Alla män mellan 16 och 60 fördes till koncentrationsläger i Tyskland. Kvinnor och barn internerades i Norge. Hela Telavåg jämnades med marken. Fiskebåtar förstördes och boskapen slaktades. Av de bortförda männen dog 31 i tyska läger.

Ute på Shetland försökte jag segla i Shetlands - Larsens spår. Efter Lerwick seglade jag upp till Lunna Voe, en avlägsen vik på Shetlands östra kust. Här hade Shetlandsgänget sin bas till oktober 1942 då de flyttade till Scalloway på Shetlands västkust.

Idag ser man inga spår av trafiken i Lunna Voe förutom Lunna House vilket användes som högkvarter och för inkvartering.

I Scalloway är spåren desto flera. Förutom flera minnesmärken kan man se Norway House där besättningarna bodde. Slipen Prince Olav Slipway används fortfarande. I det lokala museet finns en mycket intressant utställning om Shetlandstrafiken.

Leif Andreas Larsen blev en av Norges mest dekorerade sjömilitärer

Links
Övrigt Nordsjöfartmuseet
Link to photo album: Shetland 2017
Comment
Svalbard 2016
Friday 19 January 2018 - Written by Tom Eneberg
Svalbard
En vacker men ej så varm dag vid Sammarin glaciären i Hornsundet på södra Svalbard
https://www.youtube.com/watch?v=EbHXeMJaUN8

I Augusti 2015 seglade jag upp till norska Vestlandet via Limfjorden i Danmark. Efter någon veckas seglande på Vestlandet övervintrade jag i Tananger utanför Stavanger. Våren 2016 seglade jag upp längst Norges kust till Skjervöy ovanför Tromsö. Under sommaren seglade jag till Svalbard tur och retur för att sedan under hösten segla söderut till Tananger för ytterligare en övervintring.

Våren 2017 styrdes färden söderut via Shetland, Orkney, Skottland och Irland. Från Crosshaven Irland seglade jag direkt ner till Cabo Finistere på Iberiska halvön.  

 

Link to photo album: Svalbard 2016
Comment