Portugal och Spanien
måndag 21 maj 2018 - Skrivet av Tom Eneberg
Lagos Algarvekusten södra Portugal
Lagos Marina

 Efter att ha tillbringat vintern i Lagos närmar sig avseglingsdagen. När denna dag verkligen inträffar vet jag först efter att den har inträffat.

Jag kom till Lagos Marina den 9:e November 2017 efter att ha seglat direkt hit från Lissabon. Efter att ha rundat Cabo San Vincente tyckte jag att vädret blev både lugnare och något varmare än tidigare.

Lagos Marina är beläget ca. 0,9 distansminuter uppströms Riberiera de Bensafrim. Detta gör att hamnen fri från svall och sjögång. Flytbryggor med fingerpontoner och 462 båtplatser. Elektricitet och vatten på alla pontoner. Service byggnaden har duschar, toaletter och tvättstuga. Passage till marinan sker via grindar och passerkort. Säkerheten är hög då väktare patrullerar området både dag och natt. Ett antal barer och restauranger ligger alldeles utanför grindarna. Ett högljutt nattliv blir följden av detta. Dock ej så illa som nästan vilken svensk småstad som helst en vanlig fredagskväll.

Alldeles i närheten finns en stormarknad med nästan allt man behöver. Går man via gångbron upp i staden Lagos finns resten av det man behöver.

Staden Lagos är mycket gammal. Människor har bott i området sedan neolitiskt tid, eller yngre stenåldern. Cirka 2000 år före Kristi födelse grundade kelterna en stad som kallades Laccobriga. Denna anses vara en föregångare till Lagos. Platsen har bebotts av kartager,  romare och visgoter innan den intogs av morerna under åttahundratalet. De muslimska morerna befäste Lagos. Delar av stadsmuren finns ännu kvar. Morerna kallade platsen Zawaia vilket kan översättas med lagoa (sjö) på portugisiska. Hela regionen kallades al–Gharb eller som vi säger idag Algarve.

När man idag vandrar runt i Lagos äldsta kvarter kan man tydligt se morernas inflytande på arkitekturen. Trånga vindlande gränder med små vita hus tätt ihop. Som vilken Medina som helst på andra sidan av Gibraltar sund. Till och med skorstenarna i Algarve har arabisk särprägel. Morerna öppnade även viktiga handelsförbindelser med Nordafrika.

År 1174 tillät den lokala ståthållaren de kristna invånarna att bygga sin kyrka utanför stadsmuren. Kyrkan uppkallades efter Johannes Döparen, är idag Algarves äldsta kyrka.

Kung Alfonso III av Portugal erövrade Zawaia år 1241. Efter detta kallade härskarna sig för Kung av Portugal och Algarve.

På 1400-talet blev Lagos centrum för de portugisiska upptäcksfärderna och därmed koloniseringen av Afrika. Man seglade söderut längst den afrikanska kusten i sin strävan att finna sjövägen till Indien.

Prins Henrik sjöfararen skapade en sjöfartsakademi i närbelägna Sagres. Här utbildades navigatörer för expeditionerna. Lagos blev också hemma hamn för Gil Eanes vilken var den första att segla runt Cabo Bojador 1434.

År 1443 fördes 275 afrikaner som slavar till Portugal. Koloniala Europas första slavmarknad öppnades i Lagos år 1444. Denna genererade goda inkomster till både kungahuset som till sjöfartnäringen vid den tiden. Både Prins Henrik och flera av upptäcksresandena blev ivriga slavjägare. Numera finns ett museum vid torget där slavmarknaderna hölls.

På 1500-talet dominerade Portugal europeisk slavhandel. Under 1600-talet övertogs den av England, Frankrike och Nederländerna.

1773 avskaffade Portugal den transatlantiska slavhandeln. I Brasilien, vilket vid den tiden fortfarande var en portugisisk koloni, fortsatte den dock till 1888. Brasilien blev självständigt 1822.

På den svenska kolonin Saint-Barthélemy i Karibien avskaffades slaveriet 1813.

Det dröjde dock till den 9 oktober 1847 innan alla slavar på svenskt territorium var friköpta.

Om detta hörde jag aldrig något under min skoltid.

Mellan 1576 till 1755 var Lagos fortfarande Algarves huvudstad även om merparten av handeln långsamt flyttade till Lissabon.

Alla Helgons dag den 1 november 1755 klockan 0940 förstördes delar av Lagos i den stora jordbävningen med efterföljande tsunami. Samma jordbävning förstörde även stora delar av Lissabon. Efter jordbävningen förlorade Lagos sin betydelse politiskt då guvernörens slott och andra administrationsbyggnader låg i ruiner. Algarves guvernör flyttade till Tavira som ligger längre österut närmare den spanska gränsen.

En stillsam period för Lagos följde med fiske och valfångst som huvudnäring.

Staden började utvecklas efter att en modern flygplats öppnats i Faro. Turismen kom under 1970 talet. Efter Nejlikornas revolution 1974 kom många av de återvändande från kolonierna att bosätta sig i Algarve regionen. Lagos befolkning blandades upp med en grupp innovativa människor av olika ursprung. Ekonomin började långsamt att åter blomstra. Motorvägar byggdes både till Lissabon och Spanien. Under 1990 talet började utländska medborgare bosätta sig i Lagos. Lagos Marina öppnades år 2000 och befäste därmed som ”Tourist resort”

Under mina sju månader här har jag trivts bra här. Klimatet är bra för övervintring med båten kvar i vattnet. Här finns all service det är också lätta att resa omkring här och i södra Spanien. Lätt att ta sig till den moderna flygplatsen i Faro. Järnvägsstationen ligger alldeles bredvid marinan. Som fyllda 65 år betalar jag endast halva priset på tåget. Lätt att hyra bil och vägarna har god standard. Tillsammans med min fru Ingrid har jag gjort bilresor i både södra Spanien och  Portugals norra samt västra delar.

Priset på tandläkare behandling är hälften av det svenska. Själv har jag passat på att ”renovera” min tandstatus.

Jag har haft nöjet att träffa andra svenska seglare. Kalle och Katarina Pettersson ombord i S/Y Peter Pan. Lars och Anita Stillman ombord i S/Y Tindra. Samt Ewa och Göran Waldemar ombord i S/Y New Sun för att ta efternamnen i bokstavsordning.

Vi har naturligtvis diskuterat segling och hamnar och tagit några glas vin tillsammans. Vi har även pratat om båtlivets praktiska göromål. Matrecept, elektrisk toalett kontra handpumpad dito, att ha hund ombord och mycket annat. En kväll besökte vi en vegetarisk matmarknad med musikunderhållning. En annan kväll lyssnade vi på den portugisiska sången Fado.

Nu har dock alla seglat iväg på olika håll. Jag ligger kvar ännu några dagar för att avsluta min tandläkarbehandling.

Jag känner att nu är det dags att fortsätta in i Medelhavet för nya mål.


          


 


Länk till fotoalbum: Portugal 2018
Kommentera inlägget
Kloster öar
måndag 5 mars 2018 - Skrivet av Tom Eneberg
Selje och Iona. Kloster på avlägsna öar.
Tornet på Selje kloster på norska vestlandet.

Under min segling 2016 norrut längst norska kusten passerade jag klosteranläggningen på ön Selje strax söder om den fruktade udden Stadt.

Klostret började byggas av Benediktinermunkar tidigt på 1100 talet. Kan vara Norges äldsta kloster. Norge har två manliga helgon och ett kvinnligt. St. Olav, St. Halvard och St. Sunniva Vestlandets skyddshelgon. Enligt legenden var hon en irländsk kungadotter på flykt undan ett oönskat äktenskap. Eller som det står i den norska översättningen av ”Acta Sanctorum in Selio” Det var en hel flokk , menn, kvinner og barn, som gav seg havets bølger i vold for å unnslippe det verdslige livs brottsjøer….  

Till slut kom följet till ön Selje och sökte skydd i en grotta vilken tidigare var vigd åt St. Michael. Så småningom avled hon här. Hennes oskadda kropp återfanns här av den norske kungen Olav Tryggvason. Platsen blev helig och hon lades i skrin. Den 8 juli firas ännu något som kallas ”Seljumannamesse”  

Om detta får man ju tro vad man vill. Idag finns dock en fantastisk plats att besöka för den som kommer på egen köl. Kvar står det intakta tornet. Runt om detta ligger ruinerna av klostret. Grottan ligger högt upp i en bergslänt. Platsen är väl underhållen och vyerna fantastiska.

Selje har genom tiderna både varit biskopssäte och pilgrimsort. Dåliga tider gjorde att klostret blev nedlagt redan innan den norska reformationen. Klostret plundrades, murstenarna användes på annat håll. Den danske astronomen Tycho Brahe fick Nordfjord i förläning av kung Fredrik den II av Danmark under unionstiden. Förutom att ta skatt av befolkningen tog han även sten från klostret. Dessa förde han med sig till ön Hven i Öresund. Där användes de i både observatoriet Stjerneborg och slottet Uranienborg.

Sedan 1930 har både den Katolska som den Ortodoxa kyrkan Selje som titulärbiskopsdöme med egen titulärbiskop. Sedan 1993 innehas den av biskop Pero Sudar i Sarajevo Bosnien Hercegovina.

I den närbelägna staden Selja på fastlandet finns idag två ortodoxa munkar.

På Selja finns en flytbrygga att tillfälligt förtöja vid ifall vädret passar. Man måste dock flytta på sig ifall turistbåten från fastlandet kommer. Ett bättre alternativ är att förtöja i den utmärkta gästhamnen i staden Selja och sedan ta turistbåten dit ut. Då får man också utmärkt guidning på platsen.

 

Då jag 2017 seglade söderut längst den skotska västkusten besökte jag klostret på ön Iona, beläget väster om ön Mull i Inre Hebriderna.

År 563 kom den irländske munken Colum Cille eller Columba seglande med sin Curragh vilket är en skinnbåt uppspänd över ett träskelett. Han och hans 12 medhjälpare planerade att missionera i Skottland. De inrättade ett kloster på ön Iona. I början var klostret enkelt med en träkyrka vilken idag tros ligga under den medeltida som ligger på platsen.

Efter Columbas död år 597 utvecklades och utvidgades klostret. Flera byggnader restes.

Under åren fram till cirka år 800 skrevs The Book of Kells. Ett påkostat rikt illustrerat bokverk innehållande evangelierna enligt Matteus, Markus och Lukas samt en del av Johannesevangeliet. Munkarna skrev av Vulgata vilket är en latinsk bibel färdigställd omkring år 400. Tanken var att bokverket skulle vara klart till 200 års högtidligheter av Columbas död år 597.

Vikingarna slog till mot klostret år 795 plundrade och slog ihjäl munkarna. Under de följande åren 802, 806 och 825 attackerade vikingarna åter Iona. Vid attacken år 806 slogs 68 munkar ihjäl på en plats som heter The Martys Bay på Iona.

Av säkerhetsskäl flyttade flera munkar och tog med sig The Book of Kells till Irland. Idag finns den att beskåda på Trinity College i Dublin.

År 1203 inviterade dåvarande Lord of the Isles, Ranald, Benediktiner munkar och Augustine ordens nunnor att etablera kloster på Iona.

Från cirka 1200 till mitten av 1400 talet byggdes och utvecklades klostret fram till reformation år 1560 då klostret övergavs och förföll.

Under 1630 talet gjorde kung Charles ett renoveringsförsök som dock blev kortlivat.

År 1899 överlät den dåvarande 8:e Duke of Argyll, George Campbell, ruinerna till The Iona Cathedral Trust. I och med detta sattes omfattande renoveringar igång.

Reverend George MacLeod startade Iona Community 1938. En ekumenisk kristen rörelse med människor från olika samhällsskikt.

Idag är församling fortfarande aktiv och har även utvecklat Iona till ett pilgrims- och turistmål.

Förutom kyrkan, klosterbyggnaderna och St. Columbas kapell, finns Reilig Odhrain, en gammal begravningsplats. Här har många stormän blivit begravda sedan vikingatiden.

Första gången vi var här 1993 försökte vi ankra mellan Iona och Mull. Då tidvattenströmmarna är starka blev det ett hopplöst företag. Vi seglade då istället till Bendoran Boatyard på Mull norra sida. Här fanns bojar i en skyddad vik och bussförbindelse till Iona färjan. Numera är detta dock nedlagt. Ett bra alternativ är att gå till den utmärkta marinan i Tobermory belägen i norra delen i Sound of Mull. På tre timmar med buss når man Iona- färjan.    

  

   

             

 

     

 

Länk till fotoalbum: Klosteröar
Kommentera inlägget
Shetland
onsdag 7 februari 2018 - Skrivet av Tom Eneberg
I Shetlands - Larsens spår
Leif Andreas Larsen eller Shetlands Larsen

Vid mitt besök i Bergen for jag ut med vänner till Telavåg. Ett litet kustsamhälle cirka fyra mil utanför Bergen. Här finns Nordsjöfartmuseet vilket speglar trafiken mellan Shetland och Norge under den tyska ockupationen. Ifrån norska kusten fördes flyktingar över till Shetland. Andra vägen kom sabotörer och materiel till de norska frihetskämparna. En av de mest legendariska skepparna var Leif Andreas Larsen eller ”Shetlands - Larsen”

Född 9 januari, 1906 i Bergen, död 12 oktober, 1990.

Trafiken kallades populärt Shetlandsbussen och besättningarna kallades Shetlandsgänget.

I slutet av april 1942 förstördes Telavåg av tyskarna på grund av en sammanstötning de haft med motståndsmän där. Alla män mellan 16 och 60 fördes till koncentrationsläger i Tyskland. Kvinnor och barn internerades i Norge. Hela Telavåg jämnades med marken. Fiskebåtar förstördes och boskapen slaktades. Av de bortförda männen dog 31 i tyska läger.

Ute på Shetland försökte jag segla i Shetlands - Larsens spår. Efter Lerwick seglade jag upp till Lunna Voe, en avlägsen vik på Shetlands östra kust. Här hade Shetlandsgänget sin bas till oktober 1942 då de flyttade till Scalloway på Shetlands västkust.

Idag ser man inga spår av trafiken i Lunna Voe förutom Lunna House vilket användes som högkvarter och för inkvartering.

I Scalloway är spåren desto flera. Förutom flera minnesmärken kan man se Norway House där besättningarna bodde. Slipen Prince Olav Slipway används fortfarande. I det lokala museet finns en mycket intressant utställning om Shetlandstrafiken.

Leif Andreas Larsen blev en av Norges mest dekorerade sjömilitärer

Länkar
Övrigt Nordsjöfartmuseet
Länk till fotoalbum: Shetland 2017
Kommentera inlägget
Svalbard 2016
fredag 19 januari 2018 - Skrivet av Tom Eneberg
Svalbard
En vacker men ej så varm dag vid Sammarin glaciären i Hornsundet på södra Svalbard
https://www.youtube.com/watch?v=EbHXeMJaUN8

I Augusti 2015 seglade jag upp till norska Vestlandet via Limfjorden i Danmark. Efter någon veckas seglande på Vestlandet övervintrade jag i Tananger utanför Stavanger. Våren 2016 seglade jag upp längst Norges kust till Skjervöy ovanför Tromsö. Under sommaren seglade jag till Svalbard tur och retur för att sedan under hösten segla söderut till Tananger för ytterligare en övervintring.

Våren 2017 styrdes färden söderut via Shetland, Orkney, Skottland och Irland. Från Crosshaven Irland seglade jag direkt ner till Cabo Finistere på Iberiska halvön.  

 

Länk till fotoalbum: Svalbard 2016
Kommentera inlägget