Från Limnos till Sporaderna fick vi en fantastisk överfart. Vi hade förliga vindar, slör och halvvind. Det är 66 Nm som vi avverkade på 11 timmar, 6 knop i snitt. Efter ett par veckor kom Lynn, Henrik och Theodor. Det är alltid kul när barnen kommer på besök, men denna gång var det något extra då Theodor var med. Vi hade en trevlig vecka och Theodor verkar ha anlag för sjön, han gillar att bada, gillar att styra och gillar att äta på alla tampar.

Vi bjöd Lynn och Henrik på en delikatess, rommen från sjöborrar, som blir mer och mer eftertraktad på gourmetrestauranger, på sushirestauranger i Japan är det också exklusivt, efterfrågan är omättlig. Smakar är som en blandning av köttet och inkråmet från skaldjur, sött och fylligt med en aning sälta från havet. Utrustad med handskar, cyklop och snorkel plockar man dom på botten och på bergssidorna. Man delar dom med kniv och i honorna ligger det romsäckar som i september är som störst. Det är inte mycket rom i varje så det är förståligt att det är en stor efterfrågan och till en hög kostnad. På restaurang i Grekland serveras det med olivolja och citron, på båten äter vi det naturellt.

Veckan gick fort, det är ju så när man har trevligt. Vem vi saknade mest efter att dom mönstrat av kan ni ju räkna ut!

Efter att vi blivit ensamma seglade vi till Volos, en stad i norra Grekland. Där hyrde vi bil och körde 15 mil till Meteora, ett mycket speciellt område. Det är höga berg/klippor och på topparna ligger det kloster, ett på varje topp. Området är klassat som ett världsarv och det var mycket intressant att se klostren från in- och utsidan. Vi var tvugna att skyla våra syndiga kroppsdelar innan vi fick gå in i klostren. Lägger in en länk för den som vill läsa mer https://sv.wikipedia.org/wiki/Meteora_(Grekland)

Nu är vi inne i september och man känner att hösten är på gång. Detta är bara positivt, lite svalare i luften och mycket mindre med båtar. Vi har varit ute sen i april och det är dags att tänka på hemgång. I år lägger vi Aguila på ett varv i Orei som ligger på norra delen av ön Evia. Varvet har goda referenser och ligger hyfsat skyddat. Vi har upplevt och sett mycket, träffat trevliga människor och haft fantastiska seglingar.

Nu väntar trattkantarellerna.

So long

”Otroligt smidigt att ta lån på Ikeas bank Ikano.

Jag kan hämta pengarna i eftermiddag på hylla F14, fack 9”

” Marriage is like a deck of cards.

In the beginning, all you need is two hearts and a diamond.

By the end you wish you had a club and a spade.”

“Kosttips för dig som vill gå ner i vikt: Kyckling, blodig.”

Nu har vi gjort den nordligaste delen av Grekland och det har varit angenämt, lite med båtar och turister, mycket att se och bra seglingsvindar. Vi har promenerat mycket och ”utforskat” ställena vi varit på, ätit och druckit gott. Vi ligger helst på vaj så att man slipper grannar tätt inpå och så att morgonbad och kvällsdopp kan tas i natura, härligt (inga bilder på det).

När vi närmade oss en vik vi hade tänkt ligga i för natten, såg det på håll ut som det var fiskodling i hela viken. När vi kom närmare så det ut som ett läger med tält och byggda skjul och solskydd. Väl framme såg vi människor och dom var nakna, vi hade kommit till ett nudistläger! Vi ankrade på svaj, åt middag och tog det sedvanliga kvälls doppet tillsammans med andra naturister (inga bilder på det heller).

I nordligaste delen finns det tre halvöar, fingrar som går ned från fastlandet. På den ena halvön, Athos finns det ett 20 tal kloster. På hela halvön gäller regler från år 1060 och ön har varit och är avskild från den moderna värden. Reglerna säger bland annat att inga kvinnor får vistas på halvön och om det finns kvinnor ombord på båt så får båten inte gå närmare land än en sjömil, 1,5 km. Vi höll oss på avstånd när vi seglade förbi, så att munkarna inte skulle komma och ta oss! Reglerna säger också att inga hondjur, barn eller någon med vackert ansikte får beträda halvön. Officiellt gäller reglerna fortfarande, men idag kan man se hondjur i området. Det bor också eremiter i mindre otillgängliga hålor.

Män kan få tillstånd att besöka klostren, efter godkänd ansökan. Ja se dessa religioner!!

Nu ligger vi på Limnos och väntar på lämpliga vinda för att gå sydväst till Sporaderna, för tillfället blåser det 12 till 16 meter/sec med vindbyar på upp till 18 meter/sec, får se om vi kommer iväg i morgon eller om vi blir kvar ytterligare en dag.

So long

”Hört hos fiskhandlaren:

Vilket fiskkött är mest mört?”

”Bygger man pepparkakshus i fullkorn-ja då blir det hus i helvete….”

I Grekland ser man folk som fiskar överallt och alltid. Dom fiskar från bryggor, sandstränder, klippor, kajer, marinor och förstås från båtar. Antingen är det ”vanliga” fiskar eller bläckfisk dom är ute efter, ibland får dom napp, oftast inte, men dom sitter dag ut och dag in och ofta på kvällar/nätter med lysande flöten och pannlampor. Det är sällan vi ser större fiskefartyg, det mesta fisket från båtar är från små och mycket små båtar som är välskötta och nymålade. Ofta lägger dom nät, långrev eller ”ror drag”. Har lagt in bilder på fiskebåtar som dom vanligtvis ser ut.

”Människor som säger att hinder är till för att övervinnas har inte förstått syftet med hinder”

”Va shaan! Alla kräftorna liknar ju varandra. Man kan tro att de är klonade”

Nu är vi i Sporaderna, nord östra Grekland. I Sporaderna ligger bla öarna Skiatos, Skopelos, Alonissos och Kyr-Panayia. Öarna och området är mycket grönt och frodigt med många vikar, små byar och hamnar. Det är fina seglingsvindar i området, lite starkare än i östra Grekland, så det går undan i bra fart.

När vi låg på Skopelos hyrde vi bil och ”gjorde” ön en dag. Smala slingande vägar tog oss rund mellan små byar, badvikar och olivlundar. På ön spelades filmen Mama Mia in, vi åkte till kyrkan där bröllopet spelades in. Kyrkan eller rättare sagt kapellet är mycket litet och ligger spektakulärt på en klippa. Nu förstår man att scenerna inifrån kapellet är tagna någon annan stans, kapellet kanske rymmer fem personer.  Nästa år ska dom spela in en uppföljare med samma skådespelare, ”Mama Mia here we come again”, blir säkert en ny succé.

På midsommarafton låg vi på svaj i en liten vik då vi såg en jolle komma mot oss. Den visade sig vara från en svensk båt som hade sett vår flagga, han ville snacka och undrade om vi ville komma över och fira midsommar med dom. Vi bestämde vad vi skulle ha med oss och vi fick ihop en bra midsommar buffé, det blev en trevlig efm med skratt, sånger och trevlig samvaro, eftermiddagen blev natt innan vi kom tillbaka till Aguila.

Sista juni kom Caroline och Fredrik, vi hade en trevlig vecka med mycket bad, lekar i vattnet, delfiner och mycket snack förstås, det är så roligt när dom är ombord. Fredrik skämde bort oss med lagade luncher och några middagar, mycket gott. Nu, när vi inte vet vad vi ska hitta på till middag undrar vi ”var fan är Fredrik”.

Nu är vi på väg ytterligare norr ut, det ska var fina områden och inte så mycket med båtar och folk. Just nu ligger vi på sydspetsen på halvön Sithonia, den mellersta av det tre halvöarna längst i norr. I dag är vi inblåsta, in regnade och in åskade, det har varit skit väder i ett dyn nu och det är inte över för än om ytterligare ett dygn. Vi har inte upplevt ett så kraftigt och långt regn med åska tidigare. Vi har det varmt ombord, mat och dryck, är bra förtöjda så det går ingen nöd på oss, passa bra att skriva blogg.

” Hur vet man att ens tinnitus blivit bättre?

Har inte en susning….”

”Hur många sexuella referenser har du i din sångtext?

En per vers…..”

I bland är det gott med något annat än grekisk eller båtlagad mat, hittar vi en kinesisk restaurang så blir det gärna ett besök. När vi låg i Porto Rafti, en liten typisk stad, ej turistinvaderad som hotell mm, så sprang vi på en Sushirestaurang, inget vi förväntat oss i en liten grekisk ”håla”. Fin inredning, stor meny och två japaner i köket som gjorde fantastisk sushi. Vi gick förbi några gånger och så aldrig några gäster, undrar hur länge den orkar överleva?

Grekerna är normalt trevliga och hjälpsamma, ett exempel på detta är när vi låg i Orei. Orei är en liten by/samhälle med en genuin atmosfär, bra hamn och utan hatt- och solglasögonförsäljning. Den ligger bra till som avstamp innan man går ut till Sporaderna, med bla Mamma Mia öarna. Vi satt på en liten restaurang och valde mellan rött vin eller retzina, vi gillar inte retzina speciellt, men sa vi skulle prova. Ägaren, Dimitri pratade varmt om vinerna, excellent retzina and a heavy red, som var gjorda av Dimitris onkel som bodde straxt utanför byn. Vi fick bra kontakt med Dimitri som satt vi vårt bord i omgångar, han pratade bra engelska och vi hade det trevligt och fick mycket information om byn mm mm. Retzina faller inte oss i smaken, men det var säkert ett bra vin.

Vi gick till restaurangen ett par dagar senare och hade bestämt oss att prova det ”heavy red”, till Dimitris bestörtning talade han om att det röda för tillfället var slut, det blev ett annat vin, dock inte producerat av Dimitris onkel. När vi skulle åka dagen efter, vem står inte då på kajen om inte Dimitri. Med sig har han 1,5 lit ”heavy red”, önskar oss ”safe sailing” och vi fick absolut inte betala för vinet. The ”heavy red” är riktigt bra för att var egenproducerat, ofta är dom blaskiga.

År 1965 fastnade en fiskares nät på botten utanför Orei, det visade sig vara en skulptur i marmor av en tjur. Tjuren togs upp och står nu på torget i Orei, tjuren är från 4th c. B.C då Grekerna hade en stor befästning i Orei. Tänk att hålla andan i 2.400 år…………..

”Carving a figure from a tree would be pretty cool.

Wooden it”

“Sonen: Pappa, vad är en alkoholist?

Pappan: Ser du dom fyra träden där borta? En alkoholist skulle se åtta träd.

Sonen: Men pappa, jag ser bara två träd”

Nu ligger vi i Porto Rafti och väntar ut ett oväder som ska passera, regn, åska och hårda vindar, 16 gr ute och 23 gr i båten. Vi ligger skyddat och bra så det går ingen nöd på oss, vi har nära till restauranger, supermarkets och konditorier!

På vägen till Porto Rafti stannade vi vid Tempel of Athena och Poseidon. Athena var vishetens och krigets gudinna, Poseidon var havets gud. Templen ligger 60 meter över havet och har utgjort ett landmärke för sjöfarare i 2500 år.

I går brakade det till på kajen och det visade sig att en bil var på väg över kajkanten och ner i en båt. Det blev stor kalabalik och full aktivitet, folk som skrek och drog i bilen och bilen blev hängande på kanten. Det hela slutade bra, ingen blev skadad, inga skador på båten endast ett skrapat underrede på bilen, bilen drog dom upp med en annan bil. Det gäller att ha tur när man väljer förtöjningsplats.

So long

”Vi måste få in kompetens i företaget.

Men vi har väl redan inkompetens så det räcker”

”My girlfrend disliked my obsession with Japaneses food.

Sushi left me”

På vår väg öster ut stannade vi i Itea som är en liten stad som ligger 30 min med buss från templet Apollon där oraklet i Delfi höll hus. På Grekernas tid var man övertygad om att Delfi var värdens centrum. För att hitta jordens mittpunkt släppte Zeus två gyllene örnar som flög åt motsatt håll, där örnarna möttes släppte han ned en sten för att markera jordens centrum, stenen finns fortfarande kvar!

Oraklet i Delfi satt vid denna sten i Apollon tempel och gav svar på frågor om framtiden. Det fanns orakel på många platser på den tiden, men Oraklet i Delfi var det mest kända och trovärdiga. Många välbärgade reste långa vägar för att få svar om framtiden och hjälp med beslut. När man ville ha svar och råd ställde man frågorna till vise män som gick till Oraklet som satt i källaren, brände örter och andades in röken blandad med svavelhaltiga gaser från marken. Hon började tala osammanhängande, vise männen tolkade henne och förmedlade ”sanning om framtiden” till de som ställt frågorna.

Påtänd flicka säger sanningen om framtiden, hm, ja vem vet…………………

Det var i alla fall intressant att se Apollon som byggdes 600 år före Kristus, sten verkar var ett hyfsat byggnadsmaterial.

Vi fortsatte öster ut norr om Peloponnisos till Korint kanalen. Passerade kanalen som är drygt 3 Nm lång och vips så var vi i SV Aegeiska havet söder om Athen.

Nu ligger vi väl skyddade vid en liten by, Korfos och det är efter en kort siesta dags att ro in i land och få en matbit, en av restaurangerna är känd för Greklands bästa fisksoppa.

So long

”What to call a fish with no eyes?

Fsh”

“Det enda som är bra med att bli gammal är att man åtminstone slipper dö ung”

Nu har vi kommit ner till Aguila för en ny säsong.

Det är alltid spännande att ”öppna upp” båten efter sex månader på land. Det kan hända så mycket, skador, läckage, mögel, lukt mm, men allt varv ok, hon var inte ens speciellt smutsig på utsidan. Det var bara att sätta igång att fixa inför sjösättningen.

Det är vår här nere allt blommar som mest och det är inte för varmt på dagarna, runt 20 grader. Ett par nätter hade vi 3 och 4 grader, då är det bra med värmare ombord!!

Det är en hel del att göra, det tekniska, motor mm, städa, tvätta och alla 1000 saker som ska i ordning. Varvet fick fixa bottenmålning och polering av skrovet, det räcker med allt det andra. Varvet vi ligger på är ett gammalt ”hederligt” varv som gått i arv från far till son, där man jobbar enligt gamla principer för pallning mm. Man bygger pallningen av virke och stöttor, till skillnad från moderna varv som använder stålvaggor. För ett antal år sedan var det jordbävning i området och flera båtar som låg på stålvaggor trillade omkull, men ingen som hade byggda träpallningar, känns tryggt. När vi ligger på varvet bor vi på båten, kopplade med vatten och el, toaletter och duschar finns på varvet nära båten. På gångavstånd har vi en topprestaurang och med cyklarna tar vi oss på 7 min till en stor supermarket.

Så var det sjösättningen som gick galant och hon flöt!! Sen kommer nästa fas med segel som ska på, jolle som ska pumpas mm mm.

En efm när vi låg på svaj kom det en jolle till oss, ombord var det en kvinna som körde och vid sidan satt en man i bar överkropp som hölls sig för huvudet och blödde ymnigt. Hon förklarade att dom haft en olycka, vilket vi inte tvivlade på. Hon bad oss ha koll på deras båt då dom skulle åka in till stan och ta en taxi till sjukhuset. Vi visste var sjukhuset låg och det var onödigt att åka till stan, istället kunde dom åka direkt till stranden, gå upp för en slänt och där låg sjukhuset, dom sparade säkert 30 min på den vägen. Vi frågade om dom ville vi skulle följa med men han var förhållandevis ok så dom avböjde.

Vad hade hänt, jo han hade var ute i jollen ensam och skulle öka farten till planing. Han lutade sig framåt och styrde med ”fingertopparna”, då får ha ett kast och åker ur jollen som kommer tillbaka och kör över honom, han får ett jack i huvudet, propellern tar tag i tröjans krage och sliter av honom den. Tröjan trasslar in sig i propellern så att motorn stannar och han kan ta sig till båten. Han hade inte dödmansgreppet kopplat vilket han sa att han kommer att ha i fortsättningen.

På sjukhuset funkade det perfekt, trevlig, snabb personal, röntgen av skallen, stygn och förband, allt tog 40 min och dom fick inte betala något.

Vi pratade med om flera gånger efteråt och han repade sig helt ok. Man kan prata om ”under statement” men detta är nog ett bra exempel när han flera gånger sa att ”jag hade nog tur”…………………………

Nu ligger vi Lefkas, bunkrar och gör oss klar för att komma iväg.

So long

”Hörde ni förresten att påven skaffat en hund som inte är kattoilk?”

”Who needs a wife anyway? How difficult can it be to boil a toast?”