Hösten har kommit och med den alla höstgöromål.  Septitanken är tömd och rengjord, sängkläder och madrasser uttagna, kyl och frys tömda och rengjorda. Christer håller på med träräcke till akterdäcket. Kommer bli fint när det är färdigt. De rostfria rören som ska bli till biminitopp har också kommit. 

Och så har blästern kommit. Att hyra en sådan maskin kostar 6000kr/dygn Exklusive sand. Att be en firma komma och blästra kostar närmare 50000kr! Vilket är hutlöst. Så vi köpte en egen. Den är tung och rätt stor men kommer göra jobbet. För att se om den fungerade som den skulle provblästrades en boddörr. Ett bra sätt att ta reda på hur mycket sand det kommer gå åt och kostnad för det. 

Det blir mycket sand har vi räknat ut men ändå betydligt billigare än de andra två alternativen. Nu väntar vi egentligen på två saker. Uppehåll i vädret och själva upptagningen. Den är tidigt i år. Redan den 3/10 åker hon upp. 

Semester kan tyvärr inte bara bestå av båt och nöjen. Inte när man äger ett hus med allt vad det innebär. Vilket betydde att carporten som nu har torkat i ett år fick ett lager falu rödfärg. Vädret var perfekt för just målning. Det blev himla bra och ännu bättre blir det när knutar och vindskivor är på plats.

Vi behövde dock inte klippa gräs när vi kom hem. Det har torkan skött åt oss. Trädgården har fått sköta sig själv och buskar och rosor har inte bara överlevt utan de växer så det knakar. 

Nu är det två dagar kvar på semestern och SMHI och lovat soligt och fint. Inte för att jag vill ha det när jag jobbar. Jag sover så illa när det är varmt. Men nu i dagarna två ska vi bada och njuta av vädret.

Det har varit ömsom vin ömsom vatten. Som det brukar under en semester. 

Minus: mycket strul vad gäller slussar och broar. Väntetider och förseningar har vi haft flera stycken mest beroende på att passagerarbåtarna får alldeles för mycket tid. De har tider att passa, jovisst är det så. Men då får man ha öppet längre så de som ligger mittemellan två gästhamnar kommer dit de ska. Man ska inte behöva "kunna" kanalen för att komma fram dit man vill. Trots att vi "kan" kanalen och vet när man bör lämna senast för att komma dit man vill har vi blivit fast. 

Folk lägger till lika illa som de parkerar sina bilar. Under högsäsong bör man lägga sig mycket nära framförvarande båt så andra har en möjlighet att få plats. 

Ett minus som orsakade oss lite extra stress var den trasiga gasvajern. Men när den väl blev fixad uppförde Alice sig som vanligt. 

Ett och ett annat gräl mellan mig och Christer hör väl inte till plussidan direkt. Vi grälar kort och intensivt men det blossar över snabbt. 

Plussidan: vi har träffat så många trevliga människor vilket har satt guldkant på semestern. Vi har ätit god mat både på båten och ute på restaurang. Den nya lilla spisen visade sig vara en liten guldklimp. Vädret har varit helt underbart! Det kan ingen klaga på. Vi ser ut som pepparkakor både Christer och jag. 

Christer som normalt har myror i byxorna har varit ovanligt social och lugn. Vi har haft många goda samtal på akterdäck. Ramses var lite muttrig i början men vande sig sedan med att vara ensam hund och tog för sig av världen. Till och med lite för frimodig ibland. 

Resan har varit mycket lärorik på olika sätt. Vad fungerar, vad vill vi ha, vad kan vi strunta i och så vidare. Att semestra "hemma" är faktiskt inte helt fel. Vi kom också på att kanalen mot väst ska undvikas om det går. Nu har jag bara 4 dagar kvar och Christer har en vecka till. De kommer ägnas åt båtvård och tömning av densamma. 

Vi har fått många kommentarer om båten när vi ligger vid olika bryggor. De flesta uppfattar Alice som stor. De kommenterar ofta på akterdäcket som är hyfsat stort. Där sitter vi faktiskt bra. Men vi upptäckte nu under värmeböljan som var, att en biminitopp måste prioriteras. Soliga dagar kan bli tuffa om man inte kan gå undan från solen. 

Det som vi har fått mest kommentarer om och alltid i positiva ordalag är båtens namnskyltar som Christer gjorde i vintras. De blev verkligen jättefina. Många har stannat och tagit kort. Vem hade kunnat tro att "Alice" skulle vara ett sådant populärt namn. Det verkar som var och var annan flicka heter Alice i år. 

En kille som vi samtalade med blev lite lyrisk över det faktum att det är en stålbåt. Han ansåg att hon var i gott skick vilket var roligt att höra. 

Det roliga är att när man sitter där på akterdäck, verkar man trots att man syns tydligt, vara helt osynlig. De verkar inte tänka på att vi faktiskt hör vad de säger. Nu har ingen sagt något elakt. Men man ska vara försiktig så att man inte sårar någon. Oavsett storlek, material eller typ så är båten man kommenterar någons stolthet och man måste inte alltid göra en oönskad åsikt hörd. 

När vi skulle lämna Brådtoms sluss första gången vi åkte förbi, råkade jag tappa mina glasögon i kanalen. Så handikappad man blir av att inte se ordentligt. Som tur var hade jag ett par gamla med mig och klarade mig således hela semestern ändå. Vi beslutade idag att åka tillbaka bilvägen och bada lite för att se om vi kunde hitta dem. 

Det var för djupt och hade gått för lång tid. Jag får anse mig vara utan just dessa par. Vattnet var ljuvligt. När vi ändå var där passade vi på att ta en kaffe med hembakt kladdkaka. Åh så gott i värmen! 

Det kändes lite vemodigt på något vis att vara tillbaka men utan båt. Under de tre timmar vi var där passerade bara tre båtar. Verkar som värsta anstormningen är över.  Vi hade funderingar på att ta en extratur till Söderköping men struntar i det. Vi har inte den tiden riktigt och speciellt med tanke på att broar och slussar brakar ihop varje dag. Järnvägsbron i Norsholm går sönder i parti och minut verkar det och det har vi inte lust med. 

Vi nöjer oss nog med att ta ut jollen och bada i Roxen alternativt åker till båten och badar i Stångån. Det är inte så illa det heller. 

Vilken underlig känsla att vara hemma igen. Skönt och ovant på samma gång. Och så trötta vi har varit idag. Att en morgondusch kan vara så härlig känns ovant. Precis den temperatur jag vill ha, bra tryck i slangen, ingen kö eller trängsel. Härligt. Och istället för att ställa mig och diska lade jag allt i diskmaskinen. Små vardagliga ting man uppskattar hemma. 

Vi var inne vid båten idag och tömde den på lite grejer. Undrar hur länge jag hade tänkt vara borta med tanke på den mängd kläder jag hade packat. Vi har under dessa tre veckor levt i badkläder i stort sett. Men samtidigt saknar jag livet på båten. Det har varit mycket torrt så vi kommer inte behöva klippa gräset i alla fall. Finns inget att klippa. En veckas semester är kvar och en liten tur hinner vi med. Imorgon ska vi bege oss tillbaka till Brådtom sluss och försöka fiska upp mina glasögon. Jag tror inte vi får tag i dem men doppet kommer nog kännas skönt. Värmen verkar bestå.

Under högsäsong blir det snabbt full och ibland överfullt i hamnarna. Då gäller det att båtägarna tänker till lite och framför allt hjälps åt. Att angöra en brygga kan ibland vara problematiskt i alla fall mer eller mindre. Vissa är duktiga, andra beter sig som yra höns. 

Då hjälper det inte till att båtarna lägger till med stora luckor. Så mycket mellanrum behövs inte. Om de lade sina båtar lite tightare skulle alla få plats. När vi kom till Norsholm fick vi lägga oss vid stenpiren eftersom de andra hade lagt till så klantigt. Vilket betydde att den ena båten blev väckta kl 9:30 eftersom de låg vid tankstället. 

Vi trodde ju då av naturliga skäl att han skulle tanka båten. Så var dock inte fallet utan han skulle tanka en liten dunk! Dumbomar har vi mött en hel del på den här resan. En hamnkapten behövs helt klart för att styra upp verksamheten. 

Nu är vi hemma i huset och det känns mycket konstigt. Men skönt samtidigt. Vi åker dock tillbaka till båten imorgon och tömmer den på kläder och dylikt. Nu är det lugn som gäller. Vi är båda trötta efter en lång dag. Det blev en mycket sen kväll igår och vi vaknade redan 08. 

Vilken underbar semester! Vi kan verkligen inte klaga. Soligt och varmt har det varit mest hela tiden. Två dagar med ostadigt väder är inget att klaga över. Vi har träffa en hel del trevliga sällskap vilket har förgyllt semestern. Vi har även haft trevligt ressällskap och fått lite hjälp på vägen. 

Men som summering kan jag säga, åka västerut på Göta Kanal kommer jag inte göra om jag inte absolut är tvungen. Passagerarbåtarna ställer till med för mycket. En evig väntan på dessa båtar. Bortsett från det, krånglande slussportar, sura slussvärdar, trasiga broar har det helt enkelt varit toppen. Vi har också stött på en hel del folk som inte borde vara på sjön överhuvud taget. 

Till slut åkte Wilhelm Tham och vi kunde flytta på den stora båten. Eftersom inget fungerade fick vi dra henne på plats för hand. Men det gick smidigt och smärtfritt. På em kom de nya batterierna och Christer hjälpte ägaren att ta ut de gamla (10st), och sätta i nya (10 st). Det tog ett par timmar och som tack för hjälpen bjöd de oss på middag. Efter middagen visade Christer hur ankarspelet kan användas som vinsch vid slussning. 

Efteråt blev det glass från Smultronstället. Idag var det aningens svalare på dagen mest tack vare molnsjoken som kom. Vilket var en lättnad faktiskt. Man blir lite mätt på sol när man inte kommer undan. Till nästa år får vi nog prioritera en biminitopp. Dagen har dock varit bra. 

Ett skepp kom lastat med familj. Ännu en som köpt en båt och var på väg hem. Saker och ting fungerade tydligen inte. Batterierna laddades inte, elverket funkade inte, bogproppen funkade inte heller. Han behövde således ström. Han valde den största och stabilaste båten att lägga till vid, alltså vår. Vilket betydde att för andra gången den här resan är vi pollare och landgång. Inte kul.

Vi och alla andra med lite större båtar betalar extra för vår längd och bredd. Men vi är tydligen inte berättigade till samma service som andra. Det är ont om platser för stora båtar och där det finns plats finns ingen el och vatten. Men extra betalt vill de ha. Vilket jag tycker är skrutt. Nej, måste säga att servicenivån på kanalen har minskat. 

Slussvakterna är rara men har ingen auktoritet vilket gör att folk inte lyssnar på dem. I hamnarna är det rena High Chaparall.

En segelbåt av normal storlek, 11X3,40 låg på en stor plats. Vägrade flytta och ge plats åt den större båten eftersom han ansåg att han inte fick plats. Karln var helt enkelt dum i huvudet och vägrade samarbeta. Varför han inte kunde hjälpa till när han ändå ska slussa ner och ut på kusten fattar inte jag. 

Nej, det behövs en hamnkapten som anvisar plats, basta.