M/Y Cayenne
onsdag 17 april 2013 - Skrivet av Zarih
M/Y Cayenne

2011 på sensommaren blev vi med båt. Vi var så entusiastiska och glada över vår lilla båt. M/Y Cayenne var en Riwall 34. En lagom stor båt för oss båda, tyckte vi då. Vi hann segla hem henne från Hampetorp till Linköping och lyckades klämma in en liten sväng på Kinda Kanal innan säsongen var slut. 

Cayenne själv såg ut som ett flytande projekt. Vi hade att göra under vintern med det gjorde oss inget. Vi såg så fram emot många år med denna båt och mycket pyssel och framför allt många lädomar. 

Resan på Kinda Kanal är något jag kan rekommendera. Otroligt vackert, lugnt och sansat och alla slussar sköts manuellt. Slussvakten förväntar sig hjälp av slussaren och det måste man vara beredd på. Det finns dock restriktioner vad gäller segelfri höjd och djupgående. Båten får inte vara högre än 3,09 m hög och inte gå djupare än 1, 50 m. Vi klarade oss med god marginal på djupgåendet men klarade inte av höjden.  Men klarar ni dessa restriktioner, åk och slussa!

Vi fick helt enkelt montera ner kepsen för att komma under de lägsta fasta broarna och det var inte mer än ett frimärke emellan. Phu, där höll vi andan kan jag intyga. 

Annars var Cayenne rymlig. En akterruff med en säng som var 140 cm bred, en liten soffa och en liten garderob. Batteribanken var under fotändan vilket var en aning bökigt när man skulle in dit. Vi hade funderingar att ändra på det. 

Styrhytten var rymlig med en liten soffa. Under taket i aktern fanns ett utrymme där det låg kuddar. Lite som en säng. Underbart att sitta i den friska luften, under tak och läsa med vi sakta puttrade fram. Maxhastigheterna på kanalerna är 5 knop.

En trappa ner förut, en brant trappa ska tilläggas, fanns dinetten och det lilla köket. I förpiken kunde man bädda för två personer, men vi använde det som hundskuff. Där fanns också toaletten som var förvånande rymlig. Överallt var det full ståhöjd.

Hösten kom och hon plockades upp. Vi lyfte henne med hjälp av kran och det kändes lite underligt att se båten hänga och slänga i luften. Det gick dock bra och en vinter av pyssel väntade. Vi såg fram emot sommaren 2012.  

Länk till fotoalbum: Vår första sommar
Kommentera inlägget
M/Y Cayenne
tisdag 16 april 2013 - Skrivet av Zarih
Drömmen om Medelhavet

Under vintern vaknade lusten att för egen köl ta oss hela vägen via de Europeiska kanalern til Medelhavet. Vi har läst många böcker, pratat med andra som gjort resan, surfat på nätet. Detta ville vi verkligen göra. Vi kom dock snabbt fram till att det egentligen inte var målet som var viktigast utan själva resan dit. 

Vi bestämde oss för att använda sommaren 2012 till att komma underfund med hur vi skulle utrusta båten, fungerade hon som hon skulle och så vidare. Vi skulle bland annat slussa hela Göta Kanal, om inte annat för att testa; klarar vi av att vara tillsammans 24/7 utan att gå varandra på nerverna? Klarar vi av lugnet kanaler innebär? Men framför allt ville vi lära oss att samarbeta utan att hamna i luven på varandra. Slussning kan orsaka en viss stress har vi märkt. Och hur fungerar det att vara hundägare och båtägare. Går detta att kombinera? Gillar hundarna att vara på båten överhuvudtaget?

Brace är en liten pointertik och hur lätt som helst att ha att göra med. Hon är dessutom liten och nätt och det var inga problem att få henne att gå ombord på båten. Hon hittade sitt hörn och låg där och njöt.

Hasse, som nu tyvärr är borta, var en riesenschnazer hane på 45 kg. Hur skulle detta gå? Jodå, inga problem. Dit vi gick, gick han utan att lyfta ett ögonbryn. Att vara hundägare och båtägare visade sig vara inga problem. Under vintern som var vaccinerade vi båda mot rabies. För oss är det självklart att hela familjen ska med på äventyret.

Jag har jobbat på sjön i många år och såg fram emot att få lägga till i samma hamnar men med egen båt. Jag jobbade på lyxkryssare i ett par år och har seglat jorden runt. Tänk att få lägga till i Sorrento, eller Nice eller någon hamn utmed Italiens kust. Åh, det hade varit häftigt. 

Christer är inte lika resvan som jag är men mer än villig att ge sig ut. Men han är en klippa vad gäller att vara händig. Det han inte kan lär han sig vilket är attans så bra. Vi bestämde också att det är viktigt att båda kan framföra båten tryggt och säkert. För ska vi vara ärliga, jag som är tre äpplen hög är inte lika stark som honom. När man slussar är det mycket smartare att han som orkar hoppar i land och lilla jag kör. 

Cevni, förarintyg, VHF-intyg för oss båda är en självklarhet, även kustskeppare och utsjöskeppare kommer att fixas. Jag var lite oroad över förarintyget för jag fattade inte. Men, det visade sig på provet att jag hade förstått mer än jag trodde. Ett fel får jag vara nöjd med. 

Vintern bestod av pyssel. Hela elsystemet var tvunget att dras om. Kråkbo är inte ens i närheten hur det såg ut. Snyggt och prydligt blev det och framför allt säkert. Nya fendrar köptes in och lite annat som vi skulle behöva under sommaren. Styrplatsen fixades till med en smart förvaring av sådant vi behövde nära men inte ville ha liggandes framme. En skiva till sängen i akteruffen sågade Christer till. Han tillbringade många dagar på båten, fixandes än det ena än det andra. Alla trädetaljer på båten slipades, oljades och fernissades in. Hon blev riktigt fin av en liten renovering. Såg genast fräshare ut. När det var dags för sjösättning var glädjen stor. 

Vi hade också anmält oss att vara med i programmet om Göta Kanal som skulle filmas sommaren 2012. Vore väl en rolig grej?

Och så kom då dagen vi skulle ge oss iväg....

 

Kommentera inlägget
M/Y Cayenne
måndag 15 april 2013 - Skrivet av Zarih
20120701

Vi gick upp tidigt på morgonen. Packade bilen med det som skulle med, stoppade in hundarna och åkte iväg till Linköpings motorbåtsklubb där Cayenne låg. Första dagen på semestern och vi var så glada. Vår första semester tillsammans! Dessutom sken solen och det såg ut att bli en fin dag.

Filmteamet skulle möta oss på klubben. Väl där gick vi igenom vad som skulle ske under dagen, vad de förväntade sig av oss, vilket inte var mycket. Var er själva och låtsas inte om oss var ordern. Vi skred til verket. Vi satte upp gardinerna och pysslade lite innan vi gav oss iväg. Lagom tills vi lade ut, kom regnet. Förstås. 

Väl ute på Roxen kom Christer på att han hade glömt ta fram kikaren. En av killarna i teamet, som hade båtvana fick ta över rodret en liten stund medan Christer hämtade det som skulle hämtas. Eftersom solen hade kommit fram igen och värmen steg inne i styrhytten begav jag mig ut på däck för att rulla upp det helt nya kapellet. Då kom smällen och så en till. Hela Cayenne studsade och jag ramlade nästan överbord. Vi hade gått på grund!

Killen hade inte haft koll och körde ca 50 meter på fel sida om den gröna pricken. Läckan var ett faktum och febril aktivitet bröt ut. Vi tog oss dock ända fram till Bergs första sluss där vi försökte bedöma skadorna. Försäkringsbolag ringdes och det bestämdes att vi skulle ta oss hela vägen till Motala varv för att bedöma skadorna. 

Dagen var minst sagt stressig. Inte nog med att vi skulle slussa, vi hade dessutom en båt som tog in vatten. Av en händelse hade vi Stay afloat ombord och utan detta tänker jag aldrig vara. Ett superbra medel och med hjälp av det begränsades intaget av vatten. Vi fick springa ner i akterruffen och kontrollera hur mycket vatten som kom med jämn mellanrum.

Vi tog oss upp för alla sju slussar utan större fadäser. Hungriga och trötta var vi. Hundarna hade under den här tiden varit lugna och det första vi gjorde var att gå en liten promenad med dem. Vi skulle fortsätta mot Motala nästa morgon.

Vi blev bjudna på middag av teamet och köket hade öppet bara för oss. En underbart god middag. Christer hade dock svårt att njuta av maten. Han var helt enkelt för stressad. Trots detta behöll vi vårt goda humör. Ingen idé att sura och vara dumma mot varandra eller andra för den delen. Båten läckte ju inte mindre för det.

Dag två tog vi oss till Borensberg där vi lade till för natten. Där såg vi drömbåten. En holländsk stålbåt, en Pedro! Så fin! Vi tog en lång promenad med hundarna, nöjt av den vackra naturen och grillade gott på kajen. Ett par på grannbåten kom förbi och fikade. Mycket trevligt. Det är väl ändå en av fördelarna med att vara båtägare. Så många trevliga människor kan möter, så många goda tips man får och det är verkligen mycket givande. 

Det blev inte många timmars sömn. Jag är otroligt lättväckt och vaknade då och då till ljudet av porlande vatten. Bara att vakna till och täppa till sprickan vi hade hittat. 

Dag tre var strålande, varmt och soligt och vi tog det lugnt. Vi lade till vid Motala varvs hamn och svisch så var Cayenne uppe i luften. Skadorna var betydligt värre än vad vi hade trott. Kölen var knäckt, rodret hade tryckts upp i skrovet vilket förklarade läckan. Skeddan var helt sned och det var med nöd och näppe rodret ens satt fast där det skulle. Inte underligt att Cayenne hade varit lite svårstyrd i slussarna. Vi var dock glada över att vi var framme och vi alla var helskinnade. Jag räknade ut att jag hade fått 4 timmars sömn under dessa tre dygn. Inte underligt att man var sliten.

Nu började väntan på besked. Går hon att laga? Hur mycket kostar det? Vad säger försäkringsbolaget? En fight utan dess like började och det slutade med att hela semestern förstördes. De ville helt enkelt inte ersätta oss med ett öre. Produktionsbolaget vars medarbetade faktiskt hade kört på grund kunde inget göra. Där stod vi som fån. 

Vi fick till slut beskedet att båten skulle skrotas. Vi fick en symboliskt summa som kompensation men det räckte inte ens i närheten till en ny båt. Resten av sommaren deppade jag mest. Christer byggde och fixade med huset. Det var en pärs och kunde ha slutat precis hur illa som helst. Vi fick lära oss den hårda vägen att man ska vara noggrann med vart man försäkrar sin båt. Nästa båt ska försäkras i ett bolag som enbart håller på med båtförsäkringar och som faktiskt har kompetensen. Något Länsförsäkringar saknar helt. 

En sak som vi upptäckte när programmet sändes var att man ska inte tro allt man ser. De är otroligt duktiga på klippbordet. Själva grundstötningen finns inte ens med på film. De tog en paus då men allt går att klippa ihop. Det tog oss dessutom inte hela dagen att komma iväg; vi höll på i knappt två timmar.  Men annars kan jag inte klaga. Killarna tog knappt någon plats alls och var dessutom mycket trevliga. Trots grundstötningen hade vi det mycket trevligt med många skratt och kommentarer. Och det är lite roligt att ha Cayenne på bild. 

Drömmen om Medelhavet fanns dock kvar även om vi insåg att den drömmen just för tillfället hade krossats. Vi började titta efter andra båtar och bestämde oss för att åka till Holland för att titta på utbudet som fanns. De holländska stålbåtar som varit till salu i Sverige under sommaren var hutlös dyra, eller vanskötta eller både ock. 

Om du vill sälja din båt; varför inte ta fräsha bilder, städa båten, släng allt skräp? Varför tar man inte hand om sin båt undrar jag? Vi kom snabbt på att vi kunde få en båt i betydligt bättre skick, för rimligare priser i Holland. Trots att vi då hade transporten att tänka på. Säger lite om de svenska överpriserna. 

Vi har också bestämt vad det är vi vill ha. Båten ska vara mellan 11 och 13 meter lång, 3,50m bred, gärna bredare. Jag som är av den klumpigare sorten uppskattar breda skarndäck. Inte vara för hög, och inte gå för djup. Vi vill ha sådan stor rörelseförmåga som möjligt att vi klarar de flesta broar och kanaler. Vi vill ha bogpropeller, ankarspel, skydd över akterdäck (Christer kallar det växthus), gärna dusch, elektrisk toa, septiktank, dubbla styrplatser och utgång åt sidan och gärna akterut också. Vi vill gärna ha tillräckligt med plats för gäster. 

Detta har vi nu hittat i Holland. Och till Kristihimmelsfärdshelgen ska vi åka dit och kika på en hel hög som vi har sett ut som lämpliga objekt. Det ska bli spännande. Om inte annat vet jag att vi får fyra härliga dagar i underbara Holland och det är inte heller helt fel! 

Vad det blev för båt återkommer jag till. 

Kommentera inlägget