Loggbok
söndag 20 maj 2018 - Skrivet av Christine Landstedt
Från Elba till Pisa
Tidig morgon i Porto Ferrario på Elba

Bilden ovan är tagen tidigt i fredags morse. Från vår plats vid kaj längst in i Portoferrarios hamn hade vi en underbar utsikt. 

Vi lämnade Marina di San Rocco på onsdagsmorgonen efter att förgäves ha försökt få duscha. Vi hade kvällen innan fått lämna deposition för att få nyckel till duschanläggningen, men den nyckeln fungerade inte så vi fick en ny. Nu visade det sig att inte heller den här funkade. Nåja, vi fick iaf tillbaka våra 10€ och sen satte vi kurs mot Elba.Vi hade tänkt gå in i viken på östra sidan, Porto Azzurro, men det skulle blåsa från ost så vi beslöt gå in i den stora viken på norra Elba istället. Det var många stora färjor som kom och gick till och från Portoferrario. Rostfärgade berg längs insegling till PortoferrarioVi höll oss ganska nära landet, där de rödfärgade klipporna skvallrade om järnmalmsrikedom. Vi lade oss på svaj utanför stranden i Magazzini, det sydöstra hörnet av viken. Vi var ganska ensamma denna kväll. En bit bort låg ytterligare en svajbåt och på stranden såg vi några personer som rastade sin hund. Solnedgång i ankarvik på ElbaHimlen fylldes stundtals av mörka moln, det har varit -och är - ganska mycket åska i närområdena. Natten blev lugn. Utsikten mot Punta Falcone var mäktig.

Vår plats i PortoferrarioTorsdag morgon gick vi in till Portoferrario för att få känna historiens vingslag på gatorna där Napoleon tillbringat sina månader i exil för nästan exakt 200 år sedan. Vi hade trott det skulle vara jättedyrt, men blev positivt överraskade av hamnavgift på 30€. Visserligen kostade toalett och dusch extra, men vatten och el ingick. Bra hjälp vid tilläggning och fantastisk känsla att ligga mitt i stan.

Lasse utanför Napoleons residensVi fick ett fint dygn i Portoferrario. Det var gott om cafeer och restauranger. Fina butiker och mycket blommor. Vi promenerade upp till Napoleons residens, som man kan gå in i, men vi kom tyvärr precis som man stängde. Vidunderlig utsikt över hamn och hav och hustak. 

Egentligen borde vi stannat flera dagar, men det gäller att passa på när vädret tillåter. Vädret just nu är inte helt lugnt och stabilt. Det är mest nord- och nordvästvindar och dessutom en hel del åskvarningar. Temperaturen ligger på 20-25 grader, vi har förstått att det faktiskt är varmare i Sverige. Vi lämnar Elba fredag morgonVi lämnade den fina hamnen i Portoferrario vid 12-tiden på fredagen efter att ha bunkrat lite käk och tagit en cappuccino i stora hamnen där kryssningsfartyg lade till.

Solnedgång Sam VincenzoI Marina Di Vincenzo betalade vi den dyraste hamnavgift hittills, 49€. Jättefin marina, bra duschar och väldigt skyddat. Här kunde vi göra oss riktigt rena innan vi tog en sedvanlig promenad "på stan". Fin solnedgång.

LivornoIgår eftermiddag gick vi in i den stora hamnen Livorno, där färjor och fritidsbåtar samsas om kajplatser. Lade till vid bensinbrygga, som var rostig och obemannad, men det gick att ringa efter personal, som kom efter en halvtimme. Fick sen plats hos Porto Mediceo för 22€/natt.

Lutande tornet i PisaIdag har vi firat Pingst i Pisa, dit vi kom med buss och tåg på mindre än en timme. En fantastisk upplevelse att få se det lutande tornet på riktigt. Extra roligt var att se hur alla försökte fånga en bild när kompisen försökte "hålla emot". Vi stannar här ytterligare en natt. Ikväll kluckar det rejält i båten, vi har vind akterifrån. 

Länk till fotoalbum: Livorno Pisa
Kommentera inlägget
Loggbok
tisdag 15 maj 2018 - Skrivet av Christine Landstedt
Monte Argentario i Toscana
Ett kryssningsfartyg ligger för ankar utanför Porto delle Valle i Santo Stefano

Segling runt hörnetNär vi kastade loss från Riva di Traiano lämnade vi Lazio och seglade in i Toscana. Vi satte kurs mot Monte Argentario, som är en halvö utanför Orbetello ca 25 Nm norrut från Civitavecchia. Väderprognoserna spådde blåst och åska från nordväst i några dagar framöver.

Bluesette på svaj utanför Marina du Cala Galera

Vi lade oss på svaj utanför vågbrytaren till Marina di Cala Galera. Det blåste upp till 9 m/s men inga höga vågor, så det var ok. Nästa morgon sjösatte vi jollen och tog oss in i marinan för att kolla förutsättningar för en bryggplats följande dag. Det skulle inte vara några problem. Marinan var välskött och fin, men kanske aningen off från stadsliv.

På väg till veckans dyraste cappuccinoVi gick en promenad halvvägs till den närliggande hamnen Porto Ercole, men kom aldrig ända fram, tänkte att vi kunde göra det nästa dag när vi kommit in i hamn. Så vi tog en cappuccino på ett hotell, god men lite väl dyr (5€/st). Det var varmt och svettigt, skönt att komma ut till båten efter promenaden. Två ytterligare båtar hade lagt sig på svaj för natten, det är alltid skönt med sällskap. 

Höga klippor segla vi förbi

Söndag morgon ändrade vi oss. Vinden skulle vrida mot syd kommande natt, vi beslöt gå runt halvön till den kända hamnen Santo Stefano istället. När vi kom dit några timmar senare lade vi oss vid bränslebryggan i väntan på att få tanka diesel. Vi träffade ett italienskt par, mannen var väldigt förtjust i Hallberg Rassy-båtar - han fick ta en titt ombord.

Där nere ligger Bluesette förtöjdVi gick en sväng på stan och köpte lite mat som vi åt i båten innan mack-föreståndaren kom tillbaka från sin söndagslunch. Så småningom hittade vi också en kille som kunde ge oss en plats på gästbryggan.

Natten bjöd på blåst och regn. På lightningmaps.org kunde vi följa åskvädren som drog in över italienska kusten utifrån Korsika och Sardinien. Lasse gick upp och hängde ut extra fendrar när vinden vände temporärt och vi trycktes mot grannbåten. 

Färjan till Isola Giglio kom och gickMåndag morgon skrev vi in oss på hamnkontoret och betalade 73€ för två nätter - ett överpris tyckte vi med tanke på att det var långt till toaletter och dusch och inget särskilt märkvärdig bryggplats. Men levande stad och mycket att titta på. Färjorna till Isola Giglio gick regelbubreg och skyttelbåtarna med passagerare från det stora kryssningsfartyget likaså.

 

Ett av de många spanska försvarsforten

 

Vi tog oss upp för de vindlande trapporna till Forte Filippo, som är ett av de många försvarsfort, som spanjorerna lät uppföra på 1500-talet på Monte Argentario.

Många fort på Monte Argentario

 

 

 

 

Det är nu ett museum, som bjöd på mycket intressant information och svindlande utsikt. Inträdespriset; 1€/pensionär var svindlande lågt och prisvärt.

Den utsikten var värd trapporna

 

 

 

Vi undrade om vi skulle kunna ge oss iväg nästa dag - havet såg lugnt och fint ut från vår utkiksplats. 

 

I Stefano klättrar husen på bergen

 

 Santo Stefano är en väldigt fin och trevlig plats att tillbringa några dagar på, speciellt den gamla hamnen är fin och det är häftigt att se husen som klättrar upp för bergen. 

Kommunhuset by night

 

 

 

 

Kvällspromenad till en restaurang under molntunga skyar bjöd på skådespel, vackra färger och god mat.

Mörka moln över Stefano

 

 

 

 

 Månne skulle vi kunna dra vidare nästa morgon? Skulle åskvädret dundrar in eller skulle det dra förbi?

 

 

 

Det blev en lugn natt. När vi vaknade i morse beslöt vi dra vidare. Efter dusch och matinköp på Punto Simply sade vi arrivederci till Santo Stefano och satte segel norrut. 

På plats innanför kontrolltornet i Marina du San Rocco

Det blåste inte särskilt, faktiskt för lite, vilket gjorde att gammal sjö krängde båten. Efter ca 20 Nm kom vi till Marina di San Rocco, där vi nu ligger i en hamnbassäng innanför kontrolltornet - till det facila priset av 25€.

Den spaghettin var god!

 

 

En bit nordväst om oss ligger Elba. Om allt går som det är tänkt drar vi dit i morgon. Ikväll sover vi gott efter att ha smällt i oss pizza (Lasse) och Spaghetti ale Vongele (jag) hos den mycket trevlige napolitanaren som hade restaurangen, som inte kunde någon engelska, men som naturligtvis visste vem Zlatan är.

 

Länk till fotoalbum: Toscana
Loggbok
torsdag 10 maj 2018 - Skrivet av Christine Landstedt
Så kom vi iväg till slut - men var har jag lagt mina sjöben?
Tillbaka på havet

Klockan 15 igår eftermiddag kom Fulvio över till vår båt och lämnade över ett paket som kommit med UPS från Hallberg-Rassy-parts i Sverige. Vi vågade inte ropa hej förrän vi öppnat paketet och sett att det innehöll det som vi beställt - en nivågivare till vattentanken. Allt stämde och Lasse monterade den omedelbart! Vilken lättnad!

Reservdel på plats - värt att fira!Vi fyllde på vatten, sköljde ur tvätten och gick iväg till Conad för att handla färskvaror. Efter att ha tackat Fulvio för att han varit så bussig och låtit oss ligga kvar i väntan på reservdelen öppnade vi en flaska Prosecco för att fira att vår väntan nu var över.

Madonna på trottoaren utanför kyrkanDärefter gick vi ut och åt Spaghetti med Vongele i Fiumicino. Det var lite vemodigt att inse att det var sista gången vi travade på dessa gator, sista gången vi letade upp en tom papperskorg för våra sopor, sista gången vi gick över bron, sista gången vi såg Madonnan på trottoaren utanför kyrkan, sista natten vi väcktes av flygplan en gång i kvarten. Efter 24 dygn på samma plats får man lite speciella känslor.

Vi ställde väckarklockan på 7.30. Broöppning är endast två gånger per dag; kl 09.00 och kl 20.00. Så det gällde att vara på hugget . 

Lågt flygande plan över TibernVi kastade därför loss ungefär kvart i 9 i morse och lade oss att vänta för att visa att vi ville passera. Det var inte alldeles lätt att hålla båten, det är ordentligt strömt i Tibern och det gäller dessutom att hålla undan för all bråte som flyter omkring. Vi kastade en sista blick på varvet som varit vår adress, Fulvio stod och vinkade, flygplanen passerade lågt som alltid.

Halv broöppningDen första bron passerade vi under, den höjdes upp i skyn och vi fick klartecken av vakten att köra - trots att det var rött ljus (det är det alltid, det gröna fungerar visst inte). Sen fick vi ligga och vänta länge på att gångbron skulle öppna - den är inte helt ok utan kan bara öppnas på ena sidan...

Vid 10-tiden var vi i alla fall ute ur Tibern och kunde sätt kurs norrut mot Civitavecchia, ca 25 Nm bort. Det blåste inte nåt särskilt, men OJ vad det gungade! Gammal sjö i kombination med ganska grunt vatten var ingenting för en landkrabba som jag! Jag hade suttit längst fram och hållit utkik efter bråte som vi inte fick köra på. När jag skulle ta mig tillbaka till sittbrunn var mina sjöben försvunna! 

Framme i Riva du TraianoNåja, jag hittade dem så småningom och vid 15-tiden tog vi oss in i Riva du Traiano där vi fick en plats. Efter att ha betalat hamnavgift på 30€ gick vi en promenad och sen blev det middag i båten. Hamnen är stor och full med båtar, men det är förvånansvärt lugnt och tomt. De flesta butiker och restauranger är stängda.

Inatt sover vi gott efter årets första trip. Vi planerar att fortsätta ca 30 Nm till i morgon. 

 

Loggbok
söndag 6 maj 2018 - Skrivet av Christine Landstedt
Vi väntar fortfarande
Långtansfulla blickar ut över ett blått hav

Trappa ner till ossDen som väntar på nåt gott...brukar man säga och mena att förr eller senare får man det man väntar på. I vårt fall verkar det bli senare. Nivågivaren till vattentanken, som vi beställde från Sverige låg fem dagar i Malmö innan den av okänd anledning returnerades till avsändaren i Sundsvall! Det känns som att vi trampat upp en egen gångstig på varvet och på grannbåten, som vi måste kliva över för att komma till oss.

Rosor i RomDet är inte så att vi varit sysslolösa. På Valborgsmässoafton tog vi buss och tunnelbana till Rom. Vi hade tänkt besöka Påven, eller i alla fall St Peterskyrkan och museet, men gissa om det var mycket folk! Fanns inte en chans att komma in. Men vi fick en fin promenad genom den eviga staden.Och det fanns mycket annat att se. Det finns fler bilder i albumet Rom på Valborgsmässoafton.

Varmt och skönt på strandenVi har lärt känna Fiumicino lite närmare. Många promenader längs gatorna, dels för att slänga sopor, dels för att handla. Vi strosade en hel dag i solsken och värme längs Lungomaren och dess alla strandrestauranger och solbadande italienare. Fler bilder i album Fiumicino.

ShoppingVi har gjort en ny beställning av den nödvändiga nvågivaren. Hallberg Rassy-parts har ordnat med leverans via UPS så nu håller vi tummarna att vi på onsdag denna vecka ska få ta emot rätt del och montera den så att vi kan börja planera segling. På onsdag blir det 3 veckor sedan vi kom hit, det hade vi inte räknat med när vi lämnade Sverige. Under tiden passar vi på att bunkra för långresa.

Flytande skräpVi har också tvättat i den lokala tvättomaten, för 150 kr fick vi våra lakan och handdukar tvättade och torra. T-shirts och annat 40-graders tvättar för hand i båten. Vi har gott om färskvatten. Och det är skönt, för vattnet i Tibern är allt annat än rent. I flera dagar flöt allsköns bråte förbi.

Men framförallt har vi jobbat med att hitta och stoppa en envis vattenläcka i båten. Som jag berättade tidigare hade vi en läckande varmvattenberedare, som vi nu kastat ut. Men vi hittade trots det vatten i kölsvin och bakom motorn och det har tagit mycket kraft och tid att hitta läckan - eller läckorna som det visade sig. Både infästningar till fartreglage och piedestal visade sig släppa igenom vatten, alltså från sittbrunn och ner i motorrummet. Efter att ha lossat och tätat verkar vi nu - peppar, peppar - ha fått stopp på eländet och har nu en torr båt.

Ljusblått vatten längs Lungamaren i  CivitavecchiaIgår tog vi buss till flygplatsen och hyrde en bil för två dygn. Det känns skönt och roligt att passa på att se sig omkring i omgivningarna. Igår tog vi en tur norrut och tittade på två möjliga hamnar för oss när vi så småningom kan lämna Tibern. 

Ett måsteOch idag har vi besökt Ostia Antica och vandrat runt i det imponerande området från 500 år före Kristus och där romarna tog emot skeppsleveranser till Porto di Roma.

Många fotograferDenna fantastiska vandring var dessutom gratis - den första söndagen i varje månad är det fri entre, något som vi inte hade en aning om. Men kanske förklarar det den stora publiktillströmningen? Fler bilder i Ostia Antica.

Fiskebåtar trängs i hamnenEfter den kulturella upplevelsen tog vi bilen och körde söderut till Anzio Nettuno, utanför vilken vi låg för ankar en natt i augusti utan att åka in till land. Nu fick vi se platsen från landsidan och det var trevligt att strosa runt i hamnen bland fiske - och fritidsbåtar.

Annorlunda bänkklädselVi hann med en fika och lite gatupromenad förbi söndagsfirande familjer och öppna affärer som sålde allt från skor, skjortor, klänningar, väskor och bälten...

I morgon ska vi handla tunga saker på Supermercado innan vi lämnar tillbaka bilen och börjar en ny väntan på reservdel från Sverige... 

 

 

Loggbok
tisdag 24 april 2018 - Skrivet av Christine Landstedt
Lata dagar fyllda av arbete...
En promenad i Darsena hamn

Vårt hem i TibernDet är inte ett dugg synd om oss! Trots att vi har mycket att göra med att ställa iordning båten för vidare havs- äventyr tar vi oss också tid att njuta av sol, värme och färska jordgubbar i yoghurten till frukost. Vi är nog ensamma om att bo i båten i vattnet, vi ligger tryggt utanpå en annan båt. Det finns en man till som bor på området - på sin båt på land sedan många år - men honom ser vi knappt till. Varvspersonalen är bara här dagtid. På kvällar och natt är det vi och Bisonråttan som bestämmer.

I den här parken kan man hitta papperskorgarVarje dag har vi en viktig uppgift - att hitta någonstans att slänga soporna. Som jag berättat tidigare finns inga kommunala sopstationer här i Fiumicino, utan det gäller att hitta en papperskorg, som ännu inte är överfylld. Vi har en fin park alldeles i närheten, och där lyckas vi för det mesta hitta en korg att trycka ner vår soppåse i.

Härlig blomsterpraktIgår gick vi en promenad till västra delen av Fiumicino, för det finns en fritidsbåtshamn som heter Darsena och där segel- och motorbåtar ligger säkert i en skräpfylld bassäng. Bilden högst upp är därifrån. Vi tog en cappuccino och glass på hamncafeet efter att ha inhandlat lite nödvändigheter i en båttillbehörsaffär. Det finns mycket fina blommor att titta på.

Rengöring av vattentankIdag har vi monterat förseglat och rengjort vattentanken i båten. En ny nivåvakt är beställd hos Hjertmans i Sverige och kommer förhoppningsvis i slutet av veckan. 

 

Ingen tjusig entré, men här bor viKanske är foton från vår nuvarande "resort" inte vad man skulle lägga på omslaget till en turistbroschyr, men vi är nöjda med tillvaron. Mitt humör steg dessutom 180 procent idag när jag kunde tvätta håret och skölja med hjälp av den nyinköpta slangen kopplad direkt till vattenledningen på varvet. Tänk att kunna bli kär i en slang...

 

Fiumicino by nightIkväll har vi ätit friterad bläckfisk och torsk med pommes och grillade grönsaker på en av fiskekrogarna längs Tibern. Nu är klockan 22 och det är lika många grader i luften. Natten sänker sig över stan och fiskarna slår i vattnet.

I morgon är det helgdag i Italien, frihetsdag och då är affärerna stängda. Godnatt!

Loggbok
söndag 22 april 2018 - Skrivet av Christine Landstedt
Lyckad sjösättning - sen avlöser problemen varann
Bluesette hänger i luften

Varvsspersonalen förbereder lyftI fredags, efter en rekordsnabb vaxning och polering av skrovsidorna tog Lasse itu med att slipa propellern. När klockan var 14.45 hissade vi ner ankaret och kollade att ankarspelet funkade. Klockan 15 startade Fulvio kranen och det var bara för oss att göra som de tävlande i Sveriges Mästerkock - att snabbt släppa det vi hade för händerna och lämna över till experterna. Fulvios medhjälpare hoppade upp på båten, lossade akterstaget och monterade lyftremmarna.

Lasse övervakar sjosättningenSen var det bara för oss att sätta oss ner och se på när Bluesette lyftes högt upp i luften och krånglades ut från sin plats mellan sina grannar. Fulvio styrde med spakarna och lyckades sakta men säkert vrida ekipaget och föra ut det över vattnet. Det är klart att man är lite nervös, men efter så många olika lyft och sänkningar i olika medelhavshamnar är vi luttrade. Hittills har det gått bra - så även denna gång. 

Bisonråttan tuggar gräsMedan Bluesette sakta sänktes ner i vattnet tuggade Bisonråttan outröttligt på och verkade inte bry sig det minsta om vare sig högtflygande båtar, lågflygande flygplan eller att jag sprang fram och fotograferade. Hans partner - för det har visat sig att de är två - var dock inte lika modig. Han/hon dök snabbt ner i det allt annat än rena vattnet.

Det är inte gott om utrymmeMotorn gick igång och spann som den ska. Vi flyttade oss några båtlängder och lade oss utanpå en av långliggarna här. Strax upptäckte vi att det var ganska mycket vatten i kölsvinet! Efter att oroligt ha kollat att vattnet inte kom utifrån började vi felsökningen. Lasse fick krångla ner sig i stuvutrymmet i aktern. Det är inte precis walk-in-closet-standard, snarare Hoodini-konst.

Den varmvattenberedaren har gjort sittDet visade sig att varvattenberedaren läckte i skarvarna. Efter mycket arbete och avsevärda akrobatiska konster lyckades han få loss beredaren och få ut den ur det trånga utrymmet. Den är nu skänkt till skrothögen på varvet, inget mer varmvatten för oss den här resan.

Så började jobbet med att koppla ihop de slangar som varit kopplade till beredaren. Inte precis ett arbeta man längtat efter kl 18 på kvällen efter en lång dag och snart blir det mörkt. Vårt kölsvin har nog aldrig blivit torkat så många gånger på en och samma dag!

Lördag morgon tog Lasse en promenad till en välsorterad tillbehörsaffär och köpte kopplingar till slangarna. Själv var jag försedd med en dunkande huvudvärk och var inte till någon hjälp. Efter att slangarna kopplats tog Lasse tag i nästa "skitgöra": att byta packningar i toaletten. Jag bidrog inte alls, inte förrän Lasse fyllde på vatten och jag hörde hur det small till i vattentanken - och sedan hur vatten rann under soffan i salongen! Det visade sig att nivågivaren sprängts loss från sin gänga. -  Tur att det inte hände ute till havs, har vi sagt flera gånger. En ny tur till tillbehörsaffären, men den här gången blev det nobben. Så nu får vi vänta till måndag och beställa.

Mirakelmedel funkar på fendrarIdag har vi i alla fall varit två som har jobbat. Jag har dammsugit och städat skåp. Lasse har använt mirakelmedlet på fendrarna, som blivit skinande rena. De var fruktansvärt smutsiga och ingrodda, nästan som cement-belagda.   

En bussig granne bjuder påtryckluftVi har tidigare flera gånger försökt få tag i någon som kan hjälpa oss att blåsa upp våra kulfendrar, men det har visat sig omöjligt. Idag såg vi att en som arbetade på en av grannbåtarna hade tryckluft och han var bussig och lät oss låna. Mannen berättade att det varit upp till 5 minusgrader här i vinter, kanske det är förklaringen till att vårt duschmunstycke gått sönder? Det blir ytterligare en post på morgondagens inköpslista.

Det flyter mycket i TibernEtt jätteprojekt är att hitta nånstans att slänga soporna. Vi har producerat åtskilliga soppåsar med papper och trasor från våra upptorkningar. Men ingenstans finns sopstationer. Visserligen verkar Tibern vara en enda flytande soptipp, men det finns ju gränser...Vi får väl göra som alla andra - ställa soporna på gatan under en papperskorg. 

Som det ser ut dröjer det ett tag innan vi kan ge oss ut på kristallklart vatten, men det går ingen nöd på oss. Solen är varm, vindarna milda och vi äter jordgubbar till frukost!

 

 

 

Loggbok
torsdag 19 april 2018 - Skrivet av Christine Landstedt
Sjösättning imorgon!
Utsikt från vårt fördäck på land - där nere Tibern, där borta Medelhavet

Överums kyrktorn bakom två bröderIgår morse klockan 6,12 lämnade vi Överum för att ta oss till Fiumicino och Bluesette. Bengt var hygglig och körde oss till busshållplatsen för Kustpilens ersättningsbuss. Via tåg från Linköping och Stockholm kom vi snabbt till Arlanda, där flygplanet lyfte kl 13 och landade kl 16 i Fiumicino Aeoroporto utanför Rom. Lokalbussen Cortral tog 1,2 Euro per person för att köra oss Fiumicino centrum förbi bokat rum på B&B för två nätter på promenadavstånd från varvet.

 

Bluesette på land efter vintersömnEfter att ha vilat fötter och rygg en halvtimme gav vi oss ut för att titta till båten, som vi inte sett sen hon låg i vattnet i augusti förra året. Ganska smutsig, men i övrigt fin där hon såg ut att vila tryggt i vagga på land. Vi hann med att hälsa på Fulvio och förvarna om att vi ska jobba med att göra Bluesette klar för sjösättning.

 

Gnocchi med snäckor och zucchiniEn runda in på närmaste Supermercado för att bunkra lite frukt, vatten och smörgåsmat innan vi uppsökte en restaurang för en för oss sen, för italienarna tidig, middag var vad vi förmådde. Gnocchin var handgjord och smakade jättebra efter denna långa dag. Det kändes skönt att törna in någon timme senare.

Lasse tvättar med mirakelmedelNu - ett helt dygn senare - är vi ännu tröttare. Vi har tillbringat hela dagen på varvet och tvättat, tvättat, tvättat. När vi rotade igenom vårt förråd av tvättmedel hittade vi nåt italienskt som vi trodde var impregnering (det är inte lätt att förstå språket på flaskorna och glömt var vi köpt såklart), men efter att ha frågat Fulvio fick vi veta att det var ett utmärkt tvättmedel för däck och sidor. Och gisses vad effektivt det var! Smutsen bara rann bort. Jag törs inte ens föreställa mig vad det innehöll...

En ganska stor Bisonråtta käkade gräs mellan väggarna, den såg i alla fall både fet och välmående ut innan den dök ner i den allt annat än rena Tibern.

Det är full fart på varvetVädret har varit härligt. Sol och ca 25 grader. Vi har gått i shorts och T-shirts. Och sandaler. Fast det är klart, det är bara vi som tycker det är sommar.  Varvspersonal och italienarna i allmänhet är mer påklädda. Det har varit full fart runt om båten idag. Medan vi käkade en macka 2,5 meter upp över marken kunde vi kolla på när man mastade på en segelbåt, som låg i vattnet strax nedanför.

Arbete på hög höjdTyvärr glömde de att montera vindexen när masten låg ner, så det fick man lösa på höjden, så att säga... 

Eftermiddagen att ha tvättat båten och tagit ner och kasserat den 9 år gamla spray-hooden kände vi oss ganska möra i både armar och fötter (det känns att stå på stege i flera timmar) så vi packade ihop och gick hem och duschade. Vi hade nog fått en ganska rejäl dos mirakelmedel på oss så sanering var nödvändig.

Maxi-pizza för tvåKvällen avslutades med en maxi-pizza för två. Vi blev proppmätta men delade ändå på en liten god kaka efteråt (servitören övertalade). Vid grannbordet satt ett par som åt tre gånger så mycket, antipasti, primi, segundo och allt vad det heter. Hur de orkar? Ja inte vet vi - vi är ju svenskar i sandaler...

Imorgon är det sjösättning vid 16. Dessförinnan ska vi vaxa, polera och slipa propellern. Inatt sover vi i ovaggade, i morgon flytande. 

 

 

 

 

 

Loggbok
tisdag 29 augusti 2017 - Skrivet av Christine Landstedt
Stängt för vinter - välkommen åter i vår!
Lasse stänger dörren för i år

Ett hål till Tyrrenska havetVi kom till Porto di Roma, som är en hamn i Ostia, alldeles strax intill Fiumicino. Det blev en kort och okomplicerad trip från vår ankringsplats utanför Anzio. Via VHF fick vi klartecken att komma in i hamn, där man höll på att muddra. Inloppet till hamnen slammar tydligen igen ganska ofta.

Big LarsPriset - 45 Euro per natt - kändes överkomligt.Det fanns toaletter och duschar med jämna mellanrum längs den långa kajen, till vilka vi fick nyckel mot deposition. När vi lite senare gick på upptäcksfärd i marinan, där butiker och restauranger avlöste varandra och Lasse upptäckte McDonald's  kändes det som om vi närmade oss civilisationen på riktigt. Sköldpaddor i damm

Det verkade i och för sig som om hamnen haft sin glansperiod, en del butiker och restauranger verkade ha slagit igen och rean pågick för fullt i de flesta shopar, men det var ändå en levande marina, dit Ostia-borna vekade söka sig på kvällarna för att äta middag och promenera. Sköldpaddorna i dammen väckte barnens munterhet - ja vår också.

På Medelhavsseglarnas hemsida kan man se att många seglare vinterförvarat sin båt hos Fulvios Boatyard i Fiumicino och därför hade vi kontaktat denne Fulvio per mail och fått veta att det fanns plats. Lite enfaldigt hade vi nog trott att vi skulle kunna gå över till varvet från Porto di Roma, men så nära var det inte. Receptionisten i marinan sa att det var omöjligt att ta buss dit. Möte med grannarSå nästa morgon åkte vi taxi för 300 kronor, 9 km, till Via della Scafa 19, Tre Effe Elle Sri, som är det officiella namnet. Medan vi väntade på att Fulvio skulle dyka upp pratade vi med ett danskt par, som har sin Najad här sedan flera år. De berättade att det visst går att åka buss, de gav oss t o m varsin bussbiljett, som de inte behövde (à 1.50 E). 

På besök i FiumicinoSignor Fulvio visade sig vara en mycket trevlig person, han gav ett gott och stabilt intryck. Hans huvudsakliga inkomst är segelmakeri och han tävlingsseglar. Varvsområdet är dock inte highclass, men det finns el och vatten. Vi kom överens med Fulvio att lämna båten här. Kranen är på reparation, men vi fick parkera i vattnet så länge.

En promenad i omgivningarna fick oss på gott humör. Det finns många restauranger, järnaffärer, tillbehörsaffärer och supermarkets alldeles i närheten. En gångbro över Tibern gör att man har tillgång till båda sidorna. Närheten till Flygplatsen Leonardi da Vinci är ytterligare ett plus - 10 minuters bussresa för 1Euro per person

Annorlunda stävankareMen det är klart - kontrasterna blir ju stora när man kommer från rent kristallklart vatten där man ser botten på 10 meters djup och kommer in i denna kanal, som i princip är en enda lång flytande soptipp. Floden rinner västerut från Rom till havet och speciellt på vårarna för den med sig både skräp, sopor och t o m träd. Bilden bredvid är från bassängen vid Darsena Fiumicino. Observera det annorlunda stävankaret!

BroöppningLördag morgon gick vi de 3,5 distanserna på årets sista "seglats" från Ostia till Fiumicino. Det kändes naturligtvis ganska underligt, kanske t o m en aning snopet, att avsluta årets seglingar med så kort varsel, men på det här sättet har vi något att se fram emot nästa år - Korsika och Rivieran i lågsäsong innan vi tar oss in i kanalerna och börjar slussningarna genom Europa. 

Det är två broar in till varvet och de öppnas två gånger per dag. Den första (som vi passerar här intill) är en gångbro och den andra (längre bort i fotot) är även för fordon. Vi passade morgon-öppningen kl 09.00 och lade till utanpå en mindre segelbåt utanför Fulvios Boatyard. 

Vi började genast göra i ordning Bluesette för vintern och det tog flera dagar. Vi tog ner segel och packade ihop jollen. Tvättade däck och torkade ur skåp och slängde massor av skräp som underligt nog samlats. Monterade ner bimini och solcellerna på den, konserverade motorn. En bisonråtta simmade omkring i vattnet - den bor väl i bråte under kajen - och ankorna kvackade efter bröd. Italienarna åkte förbi i sina fiske- och fritidsbåtar, det var ju helg och man ville väl ut till det renare vattnet. Temperaturen stod på 30 grader även här, men det fläktade faktiskt så det var inte alltför obehagligt.

Flygplanen går in för landningNärheten till Leonardi da Vinci, flygplatsen, medför tät lufttrafik. De flesta planen går över havet rakt västerut så de ser man bara, men ungefär var tredje minut passerar ett plan strax ovanför våra huvuden och just då går det inte att prata med varann. 

Bussen som tar oss till flygplatsen för 1E per personPå måndagen träffade vi Fulvio och skrev kontrakt för 8 månader. På kvällen åt vi vår allra sista italienska måltid på en restaurang i Fiumicino och tisdag morgon kl 7 tog vi vårt handbagage och klättrade över grannbåten till kajen. Lämnade de sista matvarorna till mannen som bor på området och promenerade över bron till busshållplatsen, där vi steg ombord på den lilla flygbussen, som körde oss till terminal 3, där vårt flyg till Stockholm Arlanda avgick 8.55. 

Nån som vakar över Bluesette i vinterDet känns alltid lite konstigt att lämna båten "ensam" i främmande land. Efter några år börjar vi dock bli vana och vi har ingen anledning att oroa oss. Kommer dock att kännas skönt när vi vet att hon är på land. 

Vi förlitar oss på att den heliga Madonnan håller sitt vakande öga över vår båt. 

Tack än en gång för att ni följer oss på vår resa. Fortsättningen följer nästa år!

Länk till fotoalbum: Ostia och Fiumicino
Loggbok
torsdag 24 augusti 2017 - Skrivet av Christine Landstedt
Högsäsong!
Det är trångt på badstranden i Gaefa

Campinggas kräver VespaSom jag skrev sist så tog gasolen - helt otippat - slut, när vi låg för ankar i Salerno, som för övrigt var en gemytlig liten stad. Vi fick parkera jollen hos den trevlige båtuthyraren inne vid kajen, och han ordnade så att en av hans kollegor skjutsade Lasse och gasolflaskan till ett påfyllnadsställe. Man tycker väl annars att det borde kunna gå att fylla på gasol när man tankar bränsle, men så funkar det inte här. Lasse var jätteglad att äntligen få åka Vespa.

När vi bestämde oss för att genomföra vår medelhavsseglats var vi beslutna att undvika de värsta semestermånaderna juli och augusti - av flera skäl; det är trångt i vikar och dyrt i hamnar och det är lite för varmt (i alla fall för mig) - och dessutom är det ju fint hemma i Sverige just den perioden. Fram t.o.m 2016 Har vi följt vår plan. I år har vi gjort tvärtom, eftersom reparationen av båten inte var klar förrän i slutet av juni. Så nu har vi fått prova på att tillbringa snart två månader i värsta högsäsongen.

En titt på Capri

Det har gått förvånansvärt bra, många gånger har vi hittat ankarplats utanför en hamnpir och där varit nästan helt eller delvis ensamma på natten, eftersom lokalbefolkningen åker in till hamn i solnedgången när det blir dags för pizza och pasta. På Capri var det dock alldeles för trångt. Vi kom dit vid 16-tiden och kryssade runt bland hundratals båtar (stora och små) som låg tätt tätt med ankare på 20 meters djup. 

Solröda segel styr bort ifråm land

Vi tog oss istället in i Neapelbukten. På vägen in mötte vi den här båten med sina fina röda segel. Eftermiddagsbrisen drog upp vågor och när vi kastade ankar utanför Sorrentos höga klippor blåste det 9 m/s och det var rejält guppigt. Känns lite olustigt att ankra utanför klippor och stenkaj, men vågorna lade sig och natten blev hyfsat lugn.

Med Vesuvio i bakgrunden

Vi hade planerat att gå längre in i bukten och lägga oss i en marina i två nätter, för prognoserna varnade för starka nordvästvindar i ett par dygn. Samtidigt hade vi tänkt besöka Neapel och Pompeji. Med Vesuvio i bakgrunden lättade vi ankar nästa morgon - och bestämde oss för att skippa Neapel och istället gå direkt till Gaeta och på så sätt undvika alltför mycket hård blåst. Våra vänner i La Vie, som faktiskt hittat ankarplats på Capri, skulle göra likadant.

Lasse fotograferar vattenbombplanen

Det har varit väldigt mycket bränder i bergen runt Neapel med omnejd. Vi har stundtals känt oss väldigt besvärade av brandlukt och vissa morgnar har sotflagorna letat sig in genom luckorna i båten. Bombplanen jobbar hela tiden, landar på havet och tar upp vatten för släckningsarbetet. I sjökortet finns vissa områden utmärkta för just detta, det gäller att undvika att vara i vägen. Vi passerade ön Isola d'Ischia. Många passagerarfärjor och motorbåtar åkte fram och tillbaka i skytteltrafik i sundet - Canale di Procida. Vi såg att det låg många båtar i hamnarna och sa till varandra att man kanske borde ha tittat in, men vi hade en bra bit kvar till Gaeta och ville komma fram före solnedgång. Dagen efter fick vi veta att det varit jordbävning på Ischia samma kväll.

Lungomare i Gaeta

I Gaeta tog vi in på hamnplats i tre nätter, till en kostnad av 50€ per natt. Ett antal båtar ankrade strax utanför, bl a La Vie och första natten var lugn och problemfri. Natten efter slog blåsten till, flera ankare släppte och våra vänner fick ta sig ut i 16m/s kl 3 på natten för att inte driva in i stenkajen. Vi ångrade inte vårt beslut. Det blev långa promenader på dagarna, bl a till den knökfulla playan på andra sidan staden (se bilden högst upp).

Vi lämnar Gaeta i soluppgång

I går morse lättade vi förtöjningarna efter tre nätter vid gnisslande pontonbrygga och rundade udden på bilden här bredvid. Vi gick över 40 Nm norrut till Anzio, där vi ankrade utanför en beach mellan två marinor. Vi tog oss inte in till land utan åt kvällsmat i båten, medan färjorna passerade på behörigt avstånd.

Obligatoriskt fyrverkeri

Det obligatoriska fyrverkeriet avslutade gårdagen och natten på ankar har varit lugn. Inga varningar är utfärdade för den närmaste tiden.

Nu är vi på väg mot Fiumincino, där vi tänker tillbringa en natt. Vi har druckit förmiddagskaffe och ska snart äta en sallad. I Sverige är det strax lunch-eko.

Loggbok
torsdag 17 augusti 2017 - Skrivet av Christine Landstedt
TACK!!!
Det trodde vi aldrig

Den 15 augusti passerade vår blogg 100.000 klick sedan starten i juni 2013! När vi startade vår resa och började berätta om våra upplevelser hade vi aldrig i vår vildaste fantasi kunnat föreställa oss att få så mycket uppmärksamhet. Det är därför med stor glädje och ödmjukhet som vi riktar vårt tack till alla er, som klickar, läser och lägger kommentarer. Det är otroligt uppskattat att veta att ni finns och att det som en gång skulle bli minnesanteckningar har lästs och läses av så många. Tack!

Ulrika och Joel och hundarna på La Vie

I dessa tider av ständig uppkoppling, facebook, instagram, fungerande mobiltelefonnät osv är det i och för sig lätt att hålla kontakt med släkt och vänner trots att man är långt borta. Och vykort fungerar ju också - om man hittar en brevlåda. Men det är ändå något särskilt med att träffas öga mot öga. Det har därför varit extra uppskattat att få tillbringa flera dagar i sällskap till och från med Ulrika och Joel och deras hundar, som seglar omkring i La Vie och som oförskräckt tagit sig till Medelhavet på utsidan, över Biscaya och genom Gilbraltar. Som klättrar på lodträta bergsväggar och utforskar grottor och tillverkar kombucha.

En mäktig och imponerande kuststräcka

Vi träffades i Certraro och seglade sedan norrut mot Isola di Dino, ett populärt mål för grottbesökare och turister. När vi kom dit var det knökfullt och vi gamlingar lade oss på svaj en bra bit ifrån infernot - tillbringade en gungig natt utanför en badstrand, där det obligatoriska discot och fyrverkeriet höll på till fram på småtimmarna. Bilden här bredvid visar dock hur fint det också är.

Vi tog oss över Golfo di Policastro och tillbringade en svajnatt utanför piren i Camerota. Så länge vädret tillåter ankrar vi och tar jollen in till land. Det är högsäsong och hamnpriserna höga. När vi kommer fram till målet för dagen är det ofta fullständigt tjockt med båtar och ankarkättingarna ligger tätt. Men framåt 19-tiden lämnar de flesta sin ankringsplats och åker hem eller in till hamn - och då blir vi ensamma. På gott och ont. Det är ganska mysigt att ha åtminstone en båt i närheten i den kolsvarta natten.

I brist på champagne firar vi med husmanskost

Den gångna natten låg vi nedanför klipporna i Palinuro. La Vie låg en bit bort och längre in i viken var ytterligare ett 30-tal båtar, som ankrat. När vi gav oss av vid 7-tiden var det inte mycket rörelse.

Ikväll har vi ankrat upp inne i Salerno, mellan två marinor. Lite längre bort brummar färjornas motorer, tidigare såg vi flygplan som gick ner på ytan för att hämta vatten till vattenbombning av de eviga markbränderna uppe i bergen. Stan är upplyst, discodunket har börjat, småbåtarna har åkt "hem", vi har ätit raggmunk och fläsk, mörkret är kompakt, luftfuktigheten hög och gasolen är slut.

Vi har lämnat Kalabrien och är nu i Kampanien, vars huvudstad heter Neapel, som ligger "runt udden" - Capri. I fotoalbumet "Kampanien" finns bilder från de senaste dagarna.

Länk till fotoalbum: Kampanien