Loggbok
onsdag 18 juli 2018 - Skrivet av Christine Landstedt
Vi känner oss också som vinnare!
Ren och skär vinnarglädje, Nancy 15 juli kl 19.30

Världsmästerskap ska firasDet var inte bara fransmännen som sökte sig ut på gatorna i söndags kväll för att fira. Även besättningarna på Lucy och Bluesette tog tillfället i akt för att fira att vi lyckats ta oss först upp och sedan ner genom Canal des Vosgues dryga 93 slussar och in i Nancy, som ligger ca 10 mil från gränsen till Luxemburg/Tyskland. Vi hann med att se andra halvlek på lokal i stan och kunde inte låta bli att ryckas med av segerruset som ljöd när Frankrike blev världsmästare i Fotboll 2018! 

Färd genom grönskande landskapCanal dessa Vosges hade dessförinnan bjudit på en färd genom lummig grönska på smala kanaler genom det franska landskapet. Start klockan 9 varje morgon och ankarplats senast 18, eftersom det inte är tillåtet att använda de automatiska slussarna på andra tider.

Fin installation vid en av slussarna på Canal dessa VosgesMånga slussar blev det, som sagt; 44 upp och 44 ner. Vi delade upp "ledarskapet" mellan båtarna - Bluesette gick in först i uppförsslussarna och Lucy i nedförs-dito. Fungerade utmärkt. Vissa slussar var beväxta intill "Ernst--entusiasm", andra rensade och fina. Det är lättare att slussa nerför - man behöver inte klättra på slippriga stegar. En del fd slussvaktarstugor är bebodda och väl underhållna, på andra ställen är förfallet totalt. 

Vi firar att vi är på toppTorsdag den 12 juli nådde vi högsta toppen, 370 m över havet. Vi hittade en tilläggsplats längs kanalen mellan slussarna 1 och 1 och där firade vi naturligtvis. Lasse hade lite svårt att acceptera att vi på en hel slitsam arbetsdag från 9 till 18  endast tagit oss 8 Nm, men jag tycker man ska räkna i klättrade meter - då blir resultatet betydligt mer imponerande. Varje slussr ju 3 m på höjden.

Det är nationaldagVi har varit lyckosamma i att hitta ankarplats för natten längs Canal ses Vosgues. Gratis och trevligt, ofta finns bord och bänkar typ rastplats, så vi har kunnat äta tillsammans och planera nästa dags rutt. På lördagen tog Christine på sig finklänning till middagen. Passande - det var ju Frankrikes nationaldag, kronprinsessan Victorias födelsedag och Gefle Metal festival...fast jag tror nog inte det var därför hon klädde sig så fin.

Fonteny le Chateau är full av tänkvärda citatDet går inte att berätta om allt vi upplever, det är knappt vi hinner lägga allt på minnet själva. I Fonteny le Chateau har man satt upp en massa citat av kända personer. Jag tyckte det här passade.

Vi stannade i Nancy två nätter. Dagen efter det stora firandet av Vm-finalen ägnade vi åt tvätt av båtar och kläder - samt inköp av matvaror för kommande resor. På kvällen gick vi till Place Stanislas, där vi åt Pizza och tittade på den fantastiska ljusshowen som visas varje kväll klockan 22,45.

En promenad över broarna i fina MetzIdag är vi i Metz, en bit upp på Moselle. En förvånansvärt fin stad med 300000 invånare och en intressant historia, som vi fick oss till livs när vi åkte med ett sånt där litet turisttåg som tar en runt alla fina platser medan man lyssnar på information på valfritt språk i individuella hörlurar. Vi ligger i en fin gästhamn med jättebra dusch och toalett.

I morgon far vi vidare. Det lär vara lite svårt att hitta natthamnar men det ska nog gå.  Fortsätt håll tummarna!

Lägger lite fler bilder i fotoalbumet Moselle - Mosel.

 

Länk till fotoalbum: Moselle - Mosel
Kommentera inlägget
Loggbok
tisdag 10 juli 2018 - Skrivet av Christine Landstedt
Vi slingrar oss genom Frankrike
En av många små fina byar längs de franska kanalerna

Dieseltankning tidig morgon i LyonNu har det gått en vecka sedan vi styrde ut från gästhamnen i Lyon och gjorde ett snabbt stopp vid bränsle-och-tillbehörspråmen, där vi fyllde dunkar med diesel och köpte en ny båtshake, för den gamla hade tagit slut.

Vackert är detTillsammans med våra vänner i Lucy har vi tuffat fram genom den franska landsbygden. Det var ganska skönt att lämna Rhone, som ju bjöd på ganska mycket motstånd i ström och avsaknad av ordentliga natthamn. När vi kom in på Saone krympte flodbredden och flodbädden blev lummig och grön. Vinfälten byttes mot majsfält och slotten mot mindre städer och byar. Vattnet blev lugnare. vi

NatthamnSlussarna blev krångligare. Inte längre bekväma flytande pollare som det bara var att klamra sig fast vid och hänga med upp. Nu gällde det att flytta med tampar i fasta pollare som sitter med någon meters mellanrum i höjdled. Lite vingligt innan man får in snitsen, men det gick bra. Antalet övernattningsmöjligheter ökade - enkla ponton-bryggor finns med någorlunda jämna mellanrum.

Middag i Chalon-sur-SaoneI fina Chalon-sur-Saone satsade vi på restaurangbesök, dusch och tvånätters hamnavgift samt storhandling på Carrefour. Ett regnväder drog förbi, det var skönt att vila lite.

En sluss-van sluss-svanAnnars går dagarna och är ganska lika med start efter frukost och stopp för slussning. När vi lämnade Grand Soane och gick in i den smalare Petit Soane kröp vegetationen ännu närmare och slussarna blev automatiska, dvs obemannade. Man annonserar sin ankomst genom att vrida på en plastslang, som hänger ner från en lina. Väl inne i slusskamnaren klättrar man upp ca 3 m, lägger fast linor och drar sedan i spaken för slussning. Vi hade vanan inne för fem år sedan och takterna sitter i. På ett ställe fick vi med oss en svan, som verkade sluss-van. Han fick några brödbitar för besväret.

Väntan på slussningDjurlivet består av svanar, hägrar, sumpråttor, ankor och kor. Cyklister vinkar från kanten, metare riskerar sina fiskelinor, mötande hyrbåtar med semesterfirare tränger ut oss mot kanten och sjögräset är stundtals så långt att det bromsar farten. Ibland får vi vänta på slussöppning, ibland går det direkt.

Utsikt från bro i AuxonneLivet går sin gilla gång. Vi har slutat räkna dagstripper i distans eller km. Nu är det antal slussningar som gäller. Naturen bjuder på vackra tavlor i kvällsljus. Det känns bra.

Igår gick vi in i Canal des Vosges. Där får vi öppna slussar med fjärrkontroll istället för plastslang. Djupet är 2,2 m - vi sticker 1,71... 

Så det är bra att ni håller tummarna för oss därhemma!

Länk till fotoalbum: Saone och Canal des Vosges
Loggbok
måndag 2 juli 2018 - Skrivet av Christine Landstedt
Inte bara framåt - nu går det uppåt!
Naturens egen spegel bjuder på underbar vy

Tidig morgon i väntan på slussning i Port Saint LouisVi lämnade Port Napoleon strax före 5 på tisdagsmorgonen den 26 juni, som planerat. Kvällen innan hade vi tagit oss in till Port Saint Louis för att bunkra mat, så vi hade gott om proviant för några dagars tuffande. Vi kom igenom slussen kl 06.20 och var ute på Rhone kl 07.00. 

När Rhone är som bästVi kände direkt att det gick bra! Rhone visade sig från sin bästa sida, vattnet var nästan blankt och motströmmen inte alls lika besvärlig som förra gången och som vi befarat. Vi sa båda två att - det är ju så här det ska vara! Det var en fröjd att köra uppåt och att känna att båten funkade som den ska.

Vårt mål för dagen var att ta oss så långt som möjligt. Onsdag eftermiddag skulle vinden öka - inte till mistral-nivå, men dock uppåt 13 m/s i byarna. Vi ville gärna hinna till Port2 för att där ligga i lä. Vi hann inte ända fram, men kl 21 slussade vi upp i Exluse d'Avignon och tog natthamn vid väntebryggan, 26 m över havet.

Tillbaka i Port2Vid lunchtid nästa dag kom vi till l'Ardoise Port2 och fick en bra plats. Det var trevligt att återse Ariane och Benjamin (hamnvärdarna), Dieter och Rosita och Gustaf (gåsen). Beslöt stanna två nätter för att låta blåsten dra vidare. Varmt som sjutton, vi fick söka skugga i hamnrestaurangen. Njöt naturligtvis av att se Sverige besegra Mexico - vilken härlig match!

Fullmåne över Port2Kunde inte låta bli att åka till Lidl nästa dag, vi var liksom bara tvungna att få en tur med gamla B22-bussen till Roquemaure Centro Commerciale. Saknade Börge och Christine, bussresan blev inte riktigt densamma utan dem...Vatten stod högt upp på inköpslistan, vi hade inte kunnat ta så mycket på cyklarna i Port Saint Louis - och vatten går åt i värmen! När kvällen kom och fullmånen lyste över viken gick vi till sängs, beredda att starta tidigt nästa morgon.

Det är varmt i slussarnaVi kom iväg vid 7 och slussade i Ecluse Carderousse till 38 meter. Färden fortsatte och vi upplevde den ena fina vyn efter den andra. För varje skutt upp kändes luften klarare och landskapet finare - eller kanske är det bara som man tycker efter att ha svettats sig sjöblöt i slusskamrarna? För varje slussning blev vi bättre och säkrare och jag kom över min nervositet inför att anropa slussvakterna via VHF på franska.

Det sa va gött att leva...Vi mötte en del båtar på väg till Medelhavet, bl a två svenska segelbåtar i projektet Ship to Gaza. De vinkade glatt. Vi mötte pråmar och kryssningsfartyg med gäster som vinkade glatt. Vi såg hägrar och svanar. Vi väjde för stockar och pinnar och skräp. Vi åt kallskuret till lunch och sen middag när vi äntligen tog natthamn i anslutning till slussar.

Ibland får man hämta diesel i dunkVi stannade till i Valance för att bunkra diesel. Var osäkra på djupet vid tankbryggan så vi bar dunkar och fyllde på. Insåg att det var för varmt på land - lika bra att fortsätta köra så länge det bara gick. Hela tiden i kontakt med Börge och Christine på Lucy som hejade på och gav oss tips.

Framme i LyonIgår lördag klockan 16 lade vi så till i Lyon. På 5 dagar (varav 1,5 liggedag i Port2) hade vi tagit oss 323 km och slussat 10 gånger upp till 181 m över havet. Det var jätteskönt att styra in på Saone och tas emot i gästhamnen av besättningen på Lucy.

Efter alldeles för mycket välkomst-vin, välbehövlig dusch, middag på indisk restaurang och - tyvärr - förlust för Danmark somnade vi sött.

Planering av nästa tripIdag har vi bunkrat (ja, igen), handlat kanalkort och planerat nästa etapp. I morgon klockan 8 öppnar tankstationen, då ska vi vara på plats. Det går åt mycket bränsle uppströms. Och sen kör vi vidare norrut. 

Utsikt över Saone, LyonDet är fint i Lyon. Vi kunde kanske stannat, men nu stundar nya upplevelser.

Tack till alla som följer oss!!!

Det finns lite fler kanalbilder i fotoalbumet Rhone.

Länk till fotoalbum: Rhone
Loggbok
söndag 24 juni 2018 - Skrivet av Christine Landstedt
Ett steg fram - och två.tillbaka...
Bluesette på väg upp för att fira Midsommar på land i Port Napoleon

Vår resa hem till Östersjön kan nästan liknas vid att sy efterstygn eller att dansa linedance - eller för er som inte förstår liknelsen - som att spela oavgjort mot Tyskland fram till sista sekunderna då " lagen om alltings j-ighet" sätter krokben för en. Tur att vi - liksom svenska fotbollslandslaget - inte tappar sugen utan reser oss och kommer igen. Men det känns lite surt, det ska jag villigt erkänna.

Hamnfest hos Ariane i Port 2, l\'ArdoiseVår vistelse i Port 2 l'Ardoise varade i 11 dygn på grund av den rasande Mistralen, som hindrade oss och övriga kanalfarare att sticka ut stäven i Rhone och trotsa motströmmen. Men vi hade det bra och roligt med våra nyfunna vänner. Onsdagens ostfondue-fest blev riktigt lyckad, nästan som en blåsig midsommarkväll under tältet på bryggan i Norrviken. T o m huvudvärken nästa morgon kändes bekant...

Den busslinjen kan vi nuTillsammans med Börge och Christine på Lucy fyllde vi dagarna med utflykter. Vi lärde oss snabbt tidtabellen för buss B22, som tog oss till Supermarche och/eller Lidl i Roquemaure samt även till Avignon. Enkel resa kostade 1,50€ oberoende hur långt man skulle åka. Enkelt och billigt.

Fiskmarknad i AvignonDet var kul att komma tillbaka till Avignon och känna igen sig. Inte mycket hade förändrats sedan vi låg där längs stadskajen för fem år sedan. Vi hann med att titta in i Les Halles och kolla in fiskmarknaden samt festa på Moules Frites till lunch. Ölen därtill smakade utmärkt men gjorde oss lite dåsiga, som vanligt.

Bakom busshållplatsen i l\'ArdoiseVarje dag kollade vi noggrant prognoser för väder, vind och strömmar. Positivt var att kunna konstatera att strömmen sakta men säkert minskar i flöde. Från att ha varit närmare 3000 m3/s på vissa strategiska mätpunkter i början av vår färd kröp värdena ner under 2000. Och eftersom Mistralen också skulle pausa den 20 började vi så småningom - efter en vecka i Port 2 - planera att gå vidare då.

Lasse passade på att kolla oljan i S-drevet och upptäckte - tyvärr - att den var grå, nästan vit. Det betyder att den innehåller vatten, vilket inte är bra. Först ville vi nog inte riktigt acceptera, det blev ganska mycket sökning på internet och läsning i handböcker och manualer för att försöka konstatera hur akut läget var. Vi förstod att vi skulle bli tvungna att ta upp båten på land och byta packningar - frågan var bara -Var?? Det fanns ingen möjlighet i Port 2, möjligtvis i Valance som ligger ett bra stycke norr ut - men var djupet där tillräckligt för våra 1,72? Vi hade vår grundkänning från 2013 i minne. Eller skulle vi bli tvungna att återvända till Port Napoleon - och gå tillbaks hela den sträcka vi så mödosamt tillryggalagt?

Lutande tornet i UzesUtan att ha tagit beslut genomförde vi en måndagsutflykt med buss till den lilla pittoreska byn Uzes. Det var Claus - en av långliggarna i hamnen som tipsade oss och det är vi tacksamma för! Claus var också hygglig och körde en vända med sin bil då att vi fick bunkra diesel på bensinstation i närliggande by. Klart att vi hade tankarna på S-drevet i huvudet hela tiden, men utflykten var väl värd busspengarna och vi fick en jättefin dag tillsammans med våra kära kamrater.

Svindlande utsikt från UzesEfter att ha sovit ganska dåligt beslöt vi oss tisdag morgon för att hyra en bil i Avignon och åka ner till Port Napoleon och prata med den auktoriserade Volvo-penta-servicen som finns på marinan. Börge och Christine hängde med. Det tog bara 1,5 timme att tillryggalägga den bit vi kämpat i tre dagar! På Volvo-penta Service var man helt införstådda med vårt problem - de hade reservdelar och tid att hjälpa oss. Det var bara att boka upptagning på capitaineriet. Så det gjorde vi - kl 14,30 torsdag 21 juni var vi välkomna på ett lyft! Snabbt tillbaka till l'Ardoise för bunkring av mat och vatten till båtarna - och sen ordnade Lasse och Börge med återlämning av hyrbil medan Christinerna stuvade in varor och förberedde nästa morgons avfärd.

Medströms blir det tummen uppKl 07,00 onsdag morgon vinkade vi adjö (= på återseende) till besättningen på Lucy, som skulle fortsätta norrut som planerat medan vi tog några steg bakåt. Oj - det gick undan! Med strömmen med oss formligen surfade vi fram i 8-9 knop utan att vi behövde anstränga motorn alltför mycket, vilket kändes extra viktigt just nu. Slussningarna gick utan problem eller väntetider. Snart körde vi förbi Aramon. Vid lunchtid passerade vi Arles och restaurangbåten, där vi legat första natten på uppfärden. 

Trots motvind på ca 10m/s gick det  så snabbt att vi kom för tidigt till slussen i Port Saint Louis, som inte kunde släppa igenom oss förrän 18,45. Vi fick ligga och vänta/cirkulera nästan två timmar innan vi som enda båt åkte ut i Medelhavet igen och lade till vid stadskajen och åt en sen middag. 

Lasse monterar bort propellernMorgonen därpå åkte vi ut till Port Napoleon, det är en färd på ca 1 timme. Klockan 14,30 lyftes Bluesette upp på land (se bild ovan) och kördes snabbt till en parkeringsplats nära huvudbyggnaden med restaurang och sanitetsanläggning. Vi var naturligtvis nyfikna på i vilken kondition botten och framförallt drevet skulle vara. Inga snäckor i alla fall! Såg ok ut.

Lasse satte igång med att lossa propellern och jag tvättade skrovsidorna, dom var rejält smutsiga och med ordentliga märken efter gummi från fendrarna. Volvo-penta-killen tänkte komma först kl 8 på midsommarafton, så efter några timmars jobb lade vi ifrån oss verktyg och borstar och gick på grillmiddag med trubadur på restaurangen. 

S-drevet töms på vattenblandad oljaSå satte blåsten igång igen! Med vindbyar upp till 22 m/s är man tacksam att man ligger väl förankrad i säker vagga på en marina som är van att hantera dessa styrkor! Blåsten påverkar dock inte de som jobbar - arbetet fortsätter som vanligt. Mekanikern kom som beräknat på fredagsmorgonen, kollade motorn och tömde snabbt ur den vattenblandade oljan. Skruvade loss axel och försvann för att montera nya tätningar.Jag fyllde en tvättmaskin med lakan och handdukar och flydde blåsten. Gick upp på hamnkontoret och bokade om sjösätta ingen till lördag eftermiddag - vi ville inte sjösätta i storm.

Kl 11 var allt klart och åtgärdat och propellern på plats igen! Jätteskönt att veta att Bluesette nu är redo att trotsa motströmmen än en gång. Visst är det både streck i räkningen och lite hål i plånboken, men det är ytterligare något att berätta på gamla dar för den som orkar lyssna. Efter långpromenad i blåsten - vilket inte var lätt - klättrade vi upp i vårt hem och sov tryggt om än lite skakigt när vindarna tjöt i master och presenningar.

Nu kvar blåsten lagt sig i Port NapoleonNär jag skriver det här är det söndag eftermiddag och vi ligger sedan ett dygn i vattnet på gästbryggan. Sjösättningen igår eftermiddag gick lugnt och fint - hanterades av en ensam man med sin lille son (!).Vinden är lagom fläktande, tyskarna i en grannbåt är glada och det är vi också. Vi följde matchen på storbildsskärm igår kväll på restaurangen. 

Om allt går som vi tänkt ska vi börja om från ruta 1 på tisdag morgon, dvs ut och upp på Rhone igen. Vi måste ju ifatt våra kompisar!

 

 

 

 

 

 

 

Länk till fotoalbum: Rhone
Båten
Skrivet av Christine Landstedt
På väg - sakta men säkert (?)
Tour de l'Hers strax finns kvar

Lasse blickar ut över RhoneNu har vi varit kanalfarare i 5 dagar och börjar räkna distanser i kilometer istället för nautiska mil. Vi tuffar fram på den mäktiga Rhone, som förutom motström bjuder på 12 stora slussar innan vi når Lyon och kan gå in i den kanske lite lugnare Saone. Vi får nog erkänna att vi inte riktigt hade räknat med att det skulle gå så sakta som det gör i verkligheten - när vi blickade ut över floden från Port Saint Louis såg det inte så märkvärdigt ut...

Lasse lossar Furlexen.Vi hade beställt avmastning hos Port Napoleon kl 15,30 på tisdagen och vi anlände i god tid och med alla nödvändiga förberedelser avklarade. En avmastning kostar 120€ för en halvtimme - för varje extra kvart debiteras 55€.  Segel och bom hade vi tagit ner kvällen innan. En kranskötare, en "avmastare" och en skeppare klarade jobbet på utsatt tid.

Masten är väl inplastad inför transport till TravemundeVi stannade i Port Napoleon i två nätter och passade på att äta både middag och lunch på den utmärkta krogen Restaurant Josephine, som vi minns sen förra gången vi hade båten här. Vi köpte bubbelplast och tejp för flera hundra spänn och packade in masten enligt alla konstens regler inför transport på lastbil till Travemunde, en transport som numera kostar tre gånger så mycket som för fem år sedan...

Vi slussar ut från MedelhavetTorsdagen den 7 juni kl 8.45 slussade vi ut genom Ecluse Port Saint Louis och därmed avslutade vi vår medelhavssegling med Bluesette för gott. I lätt duggregn började vi den 32 mil långa färden mot Lyon.

Jag lyckades klättra upp!Det gick saktare än vi räknat med. Motströmmen gjorde att vi stundtals var nere i 2 knop trots att vi körde med full gas. Det var kul att återse floden och vissa landmärken man glömt, men det gick oj så sakta. Efter 8 timmar nådde vi Arles och hoppades innerligt att vi skulle kunna lägga till utanpå restaurangbåten, som är det enda ställe man kan stanna på. Den för fritidsbåtar avsedda bryggan är ju sedan flera år ockuperad av lokala fiskebåtar. Tack och lov - det fanns plats för oss - och mot att vi betalade för middag fick vi ligga gratis.

En fika på Van Goghs Nattcafe - dyrt men ett måsteVi hann med en tur över bron och in till stan där vi ville återse Van Goghs trädgård och dessutom ta en fika på det så fint avbildade Nattcafeet. Inte var det billigt, men det var gott. 

Första anhalt Arles, vi ligger utanpå restaurangbåten - den lille längst fram är viStrömmen vid restaurangbåten var stark hela tiden. Vi har hittat en tabell på en sida som heter InfoRohne och där kan man få löpande information om vattenflödet, djup i slussar, höjd under broar osv för att kunna planera en säker resa. På vissa strategiska ställen är flödet så stort som 2900 kubikmeter per sekund - går det över 3000 så fixar man det inte med vår motor. Vi kände oss ganska små där vi lagt fast utanpå den röda båten (det är Bluesette längst fram).

Slussning med flytande pollare är enkeltEfter att ha köpt lite bröd på stormarknaden på freagsmorgonen åkte vi vidare och nådde ganska snart  den extra starka strömmen och virvlarna mellan broarna i Tarascon strax före Ecluse de Beaucaire som skulle ta oss 15 meter upp. De stora slussarna i Rhone är försedda med flytande pollare, som man bara behöver göra fast vid och sen är det bara att följa med upp. Trots att vi var lite ringrostiga gick uppfärden bra.

Hade hoppats att strömmen skulle minska - och visst - stundtals kunde vi göra över 3 knop, men ofta mindre. Fredagens natthamn blev Aramon, varifrån vi har så fina minnen sen förra gången, när Bluesette och Fridag ensamma låg tryggt och lugnt förtöjda vid nya bryggor, helt gratis och lät ett åskväder med dimma dra förbi. Nu var här fullt med mindre pråmar och plåtbåtar och strömmen tryckte på vår babordssida hela natten. Inte lika mysigt som sist.

När vi stack från Port Saint Louis visste vi att det är en Mistral med starka nordvindar på gång. Vi hade hoophophinna ta oss till en säker hamn innan dess, siktat på La Cruas eller Valance. Men vi insåg i lördags morse att med den takt vi håller nu är det ett önsketänkande. Här i Port 2 ligger vi säkertVi beslöt därför att gå förbi Avignon och ta oss till Port 2 vid den lilla byn lArdoise. Den kvinnliga hamnkaptenen Ariane blev jätteglad när vi kom vid 17-tiden på lördagseftermiddagen och välkomnade oss med öppna armar. Här ska vi nu tillbringa minst en vecka med Mistralen drar förbi. Här är vi skyddade och säkra. 

En promenad till LaudinVi har fått sällskap av Börge och Christine på den danska båten S/Y Lucy, som liksom vi är på hemväg efter många års segling i Medelhavet. De har en lika stor (=liten) båt som vi och samma starka (=svaga) motor så vi har ungefär samma förutsättningar att ta oss uppströms. Idag gick vi på upptäcktsfärd tillsammans, fick skjuts till nästa by -Laudin- av en vänlig kvinna som vi träffade på byfiket. I Laudin finns traktens stormarknad. Trist bara att den stängde precis som vi kom dit. Och ännu tristaste att Lasse glömde sin ryggsäck i bilen..

Vi vandrar längs vinodlingarVi fick vandra tillbaka de 6 kilometrarna tomhänta. Men efter många dagars stillasittande i båten var det nyttigt att använda apostlahästarna och det är inte helt fel att gå längs grönskande vinodlingar. 

Väl tillbaka i båten fixade vi käk och fick sen tillfälle att vila fötterna. Så småningom kom Börge över med Lasses ryggsäck, den snälla kvinnan hade kommit hit med den! Vid 18-tiden kom så åska och skyfall, men ingen blåst. Vi har vänt båten så att den ligger med fören mot norr och annalkande Mistral.

Lugnet efter åska och regnNu är det lugnt i hamnen. I morgon tänker vi ta bussen till Avignon. På onsdag är vi bjudna på knytkalas hos hamnkaptenen - hon ska fixa ostfondue. Det är ett tiotal båtar här, många långliggare, och alla tar med sig nåt. Blir nog en bra vecka hoppas vi.

 

 

 

Länk till fotoalbum: Rhone
Loggbok
söndag 3 juni 2018 - Skrivet av Christine Landstedt
Vår allra sista vecka i Medelhavet
Utsikt från terrassen framför Picasso-museet i Antibes

Bluesette tillbaka på GÅIdag på eftermiddagen lade vi till i Port Saint Louis du Rhone, nästan exakt på samma bryggplats som för 5 år, 8 månader och 3 dagar sedan, då vi gick genom den sista slussen efter att ha färdats på Europas kanaler och lade till här. Nu kan vi sätta en bock vid Medelhavet i vår egen historiebok.

Vi har haft en jättefin sista vecka. Efter Menton gick vi 22Nm till Antibes, där vi efter lite väntan fick en säker plats i Port Vaubin, gamla hamnen, som visade sig vara knökfull. Det skulle bli regatta "Les Voiles d'Antibes" som genomförs under fyra dagar varje år med riktigt fina stora träsegelbåtar. 

Picasso-målningVi hann med ett besök hos Picasso, det fina museet hade massor av foton, skisser, målningar och skulpturer av mästaren.

 

Vem bor här?Museet-byggnaden-borgen i sig var värt ett besök. Att sen få se alla fina konstverk var i allra högsta grad värt de 3€ (!) det kostade i inträde

Rivierans badstrand AntibesDet var varmt och fint och rent. Folk badade på stranden, båtar kom och gick på det blå havet, vindarna var mjuka. Ankarliggarna hade det lugnt - inte alls som de vi såg i Monaco, där det blåste betydligt mer för några dagar sedan. 

Vi lämnade Antibes tidigt på onsdagsmorgonen - inte för att vi egentligen ville, utan för att passa på i en lucka mellan blåsväder. Sista etappen längs franska Rivieran går nästan rakt västerut och vi ville inte vinden rakt i nosen. 

Årets första och enda medelhavsdoppEfter en etapp på 39 Nm gick vi in i en bukt, som heter Baie de Cavalance och där vi sett att det gick att ankra. Vinden skulle vara svag nordlig, så vi beslöt chansa. Det var varmt, jag var svettig efter 7,5 timmes resa så jag hoppade i spat och tog årets första - och sista -dopp i Medelhavet från Bluesette. Vår termometer har gått sönder, så jag vet inte, men det kändes svalt.

Natten blev sådär. Det rullade när det inte blåste, och det blåste utifrån, d v s från syd, när det blåste. Visst är det bra att spara in en hamnavgift då och då, men nattsömn är också viktig...Vi stack iväg kl 6 på morgonen när vinden började gå upp mot 7 meter och ankarkättingen spändes.

CiotatVi skippade St Tropez. Klockan 16 - efter 50 Nm -gick vi in i Ciotat och insåg att vi hamnat i omslagsbilden på Heikells Mediterranean France and Corsica Pilot! Vi lade till vid kajen nedanför receptionen, där vi fick stanna. Priset var förvånansvärt lågt - 15€.

Stor katamaran i CiotatVid kajen där vi låg var ett flertal stora skutor och katamaraner parkerade, de flesta med personal ombord som jobbade med att putsa och stuva och städa och styra och köra. En stort inhängnat område med scen var uppbyggd på kajen och där innanför pågick dans-uppträdande till dånande diskomusik till 02 på natten.

Grönt ljus vid inloppet till CiotatVästan 10m/s gjorde att vi stannade en extra natt. Fast då kostade det 27€, eftersom det blivit juni och högsäsongsprislistan började gälla! Vi gick flera promenader längs kaféerna, restaurangerna och barerna. Gröna och röda ljus leder in sjöfarare på natten och blandar sig med diskodunket.

Imponerande klippaLördag morgon klockan 8 lämnade vi Ciotat och seglade ut förbi den alldeles speciella klippan som ligger utanför hamnen. Vindarna var vänliga och dyningarna inte alls svåra så det blev en fin avslutningsseglats på vårt långa medelhavsäventyr.

Vi närmar oss Port de BoucEfter 34 Nm passerade vi skorstenarna och lastfartygen vid Port de Bouc, som är det sista ställe där man kan tanka diesel innan Rhone. Konstigt nog finns inte den möjligheten i Port Saint Louis - om man inte vill bära dunkar från bensinstation utanför stormarknaden förstås. Tankbryggan vid Port du Bouc är jättedumt placerad - på utsidan av vågbrytaren - och naturligtvis tryckte den envisa eftermiddagsbrisen på med sina modiga 8 m/s. Efter tankning beslöt vi stanna en natt inne i hamnen och fick en plats längst ut på bryggan. 

Insegling Port Saint LouisI morse tog vi så det sista skuttet! Med försegel seglade vi de allra sista 8 distanserna. Det var med nyfikenhet vi gick in i rännan mot den gamla staden. Trodde det skulle förändrats på drygt 5 år - men det mesta är sig likt. Det ligger många båtar i hamnen, flera med masten på ställning på båten. Vi träffade några danskar som just kommit genom kanalerna och ska vidare till Mallorca.

I morgon ska vi ta tag i det praktiska för nästa etapp - kanalfarare norrut. Men än så länge är det söndag och vilodag.

 

Länk till fotoalbum: Antibes & Ciotat
Loggbok
måndag 28 maj 2018 - Skrivet av Christine Landstedt
Grazie mille Italia - Bonjour encore La France!
Den franska gästflaggan hissas när vi närmar oss Menton

Kontrolltornet i  Port GavaronNär jag skriver det här har vi redan tillbringat två nätter i Port Garavan i Menton. Klockan är 21.35 på måndagskvällen och ett stilla regn faller sedan några timmar på däcket ovanför oss. Jag har just varit och lämnat tillbaka nyckeln till toa och dusch och därmed fått tillbaka båtens registreringsbevis, som vi fick lämna i pant när vi skrev in oss i lördags eftermiddag. I morgon bitti lämnar vi Menton och siktar på Antibes, ca 20 Nm västerut på franska Rivieran. 

LaigIeglia i morgonsolVi fick en fin färd från Laigueglia, får vi låg på svaj natten till i lördags. Morgonen var så vacker, havet var blankt och de fina husen speglade sig i vattnet när vi lättade ankar. Tänk att detta var vår sista natt i Italien! 

Fiskare på blankt vattenDet är ännu inte så mycket trafik på havet. Det är mest fiskebåtar och tankers som vi ser på vardagar. När vi närmade oss gränsen till Frankrike mötte vi en dock en del segelbåtar med fransk flagg. 

Kära arbetskamrater går i pensionNågra sjömil innan vi kom till Menton bytte vi ut vår italienska gästflagg mot en ny fransk. Det var nog i sista minuten - den stackars grön/vit/röda var sorgligt sönderblåst och blek - nu har den - liksom RoddanHeikells pilot gjort sitt och får en plats i Bluesette-museet.

Strax därefter hälsades vi välkomna av två delfiner!

Vi gick in till bensinbryggan i Port Gavaron och kunde fylla på bränsle. Kvinnan som skötte macken var mycket noga med att rulla in slangarna efter varje tankning, det tog lite tid innan vi fick hjälp. Vad hann låna ut vår korkskruv till kunden före oss - han skulle ut med sin kvinna och hade glömt det viktigaste...När vi så småningom fick vår diesel tipsade kvinnan oss om att om vi tänkte åka till Monaco så var det bäst att ta tåget - det var final i Grand Prix! Tänk att vi skulle lyckas pricka in det!

Badstranden är stenig men finVi fick en bra plats på brygga nr 3 och betalade för två nätter. 18.70€/natt - härligt! Efter dusch och lite vila gick vi in till stan och letade så småningom upp en restaurang på ett livligt torg, där vi åt en turistmeny för 23€ per man exklusive dryck. Konstaterar att i Frankrike är hamnpriserna låga och maten lite dyrare - i Italien är det precis tvärtom. 

Vi tog tåget till MonacoKlart man måste passa på! Vi tog tåget till Monaco nästa dag, som tanten sagt. Det gick smidigt och kostade 4€/person. När vi lämnade tågstationen var det säkerhetsvakter som kollade väskor och kläder.

Fullt med folk på gatorna. Lyckades pricka in Grand Prix-finalOmöjligt att ta sig till hamn eller att komma i närheten av tävlingsbanan utan biljett, som kostade 450-750€.

Vi fick ett erbjudande från en kille som hade en terass på sitt företag där vi kunde få titta - för 300€ styck. Vi tackade nej. Utsikt över Hamnen i MonacoVi letade istället upp en plats uppe vid stationen där vi hade utsikt över hamnen och alla jättebåtar. Om vi tittade riktigt noga kunde vi skymta Formel1-vidundren jaga fram under en tunnel. Vi promenerade upp och ner för Monacos gator, där så många berömdheter känner dig hemma.

Det var både fascinerande och främmande för mig. Röda korset i Monaco har en genomtänkt planteringGillade  planteringen utanför Monacos Röda Korsets huvudkontor. Vi såg upplösningen på loppet på storbildsskärm i baren på ett hotell där vi drack en öl som kostade över 100 spänn styck (33cl).

Kyrktrappa MentonDärefter tog vi bussen "hem" till Menton, där trappan upp till kyrkan bjöd på en ljus-upplevelse. Vi var trötta och åt spagetti och köttfärssås i båten, kollade vädret och beslöt stanna en natt till.

 

Jag sov som en stock - när Lasse sa godmorgon till mig var klockan 10.30. Det kostar på att röra sig i de fina kretsarna..

En borg här också - MentonVäderprognosen hade skvallrat om åska blåst och regn, och det var lite svarta moln och tjut i master på förmiddagen.

Fina smågator MentonGick eftermiddags-promenad och hittade trevliga gator, tittade på restaureringsarbetet av strandpromenaden, som kommer att bli jättefin till sommaren och bunkrade livsmedel på U Express - stormarknaden vid hamnen. Där fanns allt utom havregryn - eller, det fanns det säkert, men jag hittade inga.

Nu har vi bytt Grazie mot Merci, Si mot Oui, Buongiorno mot Bonjour, pizza mot moules. Det ska väl gå.

 

Loggbok
fredag 25 maj 2018 - Skrivet av Christine Landstedt
Italienska Rivieran i Ligurien - grönt, färgglatt och ibland lite grått
På promenad i underbara Arenzano

Kanalerna i Livorno är fina att strosa efterVi hann gå en fin promenad längs kanalerna i Livorno och handla frukt och grönt på måndagsmarknaden innan det förutspådda regnet kom. Natten till tisdagen regnade det konstant och på morgonen upptäckte vi att vi fått in lite vatten via skruvarna till skotskenan på däck. Så nu har vi ytterligare lite att göra. 

Svajankring i Le GrazieVi lämnade Livorno tidigt och styrde mot La Spezia. Det blev en bra färd, nattens regn gav med sig och solen torkade upp. Efter 38 Nm ankrade vi i den fina viken Le Grazie, som ligger på västra sidan av viken strax innan La Spezia. Det var härligt att uppleva lugnt och fint vatten. Ytterligare tre båtar låg på ankare här. Vi tog jollen in till "stan" som visade sig vara närmast öde. Många stora träskutor låg vid kaj och det fanns ett varv som kunde ta emot stora båtar. Vi hittade en bar som serverade öl och spelade engelsk rockmusik.

Porto Venere med typiska husNästa morgon var Lasses födelsedag. Gratulationer ramlade in via Facebook,  Messenger och sms. Vi lämnade Le Grazie och passerade förbi fina Porto Venere, som visade upp sina fina och för den här kusten typiska hus i gult, rött och orange.

Lasse fyller årNågon tårta fanns inte ombord, det fick bli en traditionell fika med croissant under gång till nästa hamn, Lavagna, där jag utlovat både bakelse och restaurang dagen till ära. Marinan var säker men ganska intetsägande och vi tyckte att 45€ var i häftigaste laget - inte heller stan motsvarade våra förväntningar. Men Lungomaren bjöd på fin utsikt, bakelsen var god och pastan likaså.

Trångt i PortofinoLämnade Lavagna tidigt och tog svängen förbi Portofino, som är en av de finaste - och trängsta - hamnarna längs denna Cinque Terra-kust. Vi gjorde bara en sväng in och ut igen, häftigt att få se!

Vår fina hamnplats i ArenzanoVi beslöt skippa Genua med sina stora lastfartyg och industrilokaler, även om vi säkert skulle fått en fin upplevelse där i någon av de marinor som finns. En dagsetapp på runt 30Nm är vad vi behöver avverka för att nå Port Saint Louis innan högsäsongen börjar. Via nätet fick vi en plats i den lilla hamnen Arenzano, som visade sig vara en riktig pärla. Rent och snyggt och välskött, bra toalett och dusch, vänlig hamnvärd och en dygnsavgift på 30€. Staden var underbart pittoresk och den fina parken runt kommunalhuset (se ovan) var en grön oas.

Ikväll ligger vi på svaj utanför en badstrand i den lilla orten Laigueglia. Det är lugnt och stilla. Båten kränger från babord till styrbord i dyningarna. Vi har sällskap av ytterligare en segelbåt.

Tur att det finns selfies - så vi får vara med båda tvåVi är ungefär 30Nm från Menton. Om allt går som vi tänkt lämnar vi antagligen Italien i morgon och hissar fransk gästflagg. Så konstigt det känns.

 

Loggbok
söndag 20 maj 2018 - Skrivet av Christine Landstedt
Från Elba till Pisa
Tidig morgon i Porto Ferrario på Elba

Bilden ovan är tagen tidigt i fredags morse. Från vår plats vid kaj längst in i Portoferrarios hamn hade vi en underbar utsikt. 

Vi lämnade Marina di San Rocco på onsdagsmorgonen efter att förgäves ha försökt få duscha. Vi hade kvällen innan fått lämna deposition för att få nyckel till duschanläggningen, men den nyckeln fungerade inte så vi fick en ny. Nu visade det sig att inte heller den här funkade. Nåja, vi fick iaf tillbaka våra 10€ och sen satte vi kurs mot Elba.Vi hade tänkt gå in i viken på östra sidan, Porto Azzurro, men det skulle blåsa från ost så vi beslöt gå in i den stora viken på norra Elba istället. Det var många stora färjor som kom och gick till och från Portoferrario. Rostfärgade berg längs insegling till PortoferrarioVi höll oss ganska nära landet, där de rödfärgade klipporna skvallrade om järnmalmsrikedom. Vi lade oss på svaj utanför stranden i Magazzini, det sydöstra hörnet av viken. Vi var ganska ensamma denna kväll. En bit bort låg ytterligare en svajbåt och på stranden såg vi några personer som rastade sin hund. Solnedgång i ankarvik på ElbaHimlen fylldes stundtals av mörka moln, det har varit -och är - ganska mycket åska i närområdena. Natten blev lugn. Utsikten mot Punta Falcone var mäktig.

Vår plats i PortoferrarioTorsdag morgon gick vi in till Portoferrario för att få känna historiens vingslag på gatorna där Napoleon tillbringat sina månader i exil för nästan exakt 200 år sedan. Vi hade trott det skulle vara jättedyrt, men blev positivt överraskade av hamnavgift på 30€. Visserligen kostade toalett och dusch extra, men vatten och el ingick. Bra hjälp vid tilläggning och fantastisk känsla att ligga mitt i stan.

Lasse utanför Napoleons residensVi fick ett fint dygn i Portoferrario. Det var gott om cafeer och restauranger. Fina butiker och mycket blommor. Vi promenerade upp till Napoleons residens, som man kan gå in i, men vi kom tyvärr precis som man stängde. Vidunderlig utsikt över hamn och hav och hustak. 

Egentligen borde vi stannat flera dagar, men det gäller att passa på när vädret tillåter. Vädret just nu är inte helt lugnt och stabilt. Det är mest nord- och nordvästvindar och dessutom en hel del åskvarningar. Temperaturen ligger på 20-25 grader, vi har förstått att det faktiskt är varmare i Sverige. Vi lämnar Elba fredag morgonVi lämnade den fina hamnen i Portoferrario vid 12-tiden på fredagen efter att ha bunkrat lite käk och tagit en cappuccino i stora hamnen där kryssningsfartyg lade till.

Solnedgång Sam VincenzoI Marina Di Vincenzo betalade vi den dyraste hamnavgift hittills, 49€. Jättefin marina, bra duschar och väldigt skyddat. Här kunde vi göra oss riktigt rena innan vi tog en sedvanlig promenad "på stan". Fin solnedgång.

LivornoIgår eftermiddag gick vi in i den stora hamnen Livorno, där färjor och fritidsbåtar samsas om kajplatser. Lade till vid bensinbrygga, som var rostig och obemannad, men det gick att ringa efter personal, som kom efter en halvtimme. Fick sen plats hos Porto Mediceo för 22€/natt.

Lutande tornet i PisaIdag har vi firat Pingst i Pisa, dit vi kom med buss och tåg på mindre än en timme. En fantastisk upplevelse att få se det lutande tornet på riktigt. Extra roligt var att se hur alla försökte fånga en bild när kompisen försökte "hålla emot". Vi stannar här ytterligare en natt. Ikväll kluckar det rejält i båten, vi har vind akterifrån. 

Länk till fotoalbum: Livorno Pisa
Loggbok
tisdag 15 maj 2018 - Skrivet av Christine Landstedt
Monte Argentario i Toscana
Ett kryssningsfartyg ligger för ankar utanför Porto delle Valle i Santo Stefano

Segling runt hörnetNär vi kastade loss från Riva di Traiano lämnade vi Lazio och seglade in i Toscana. Vi satte kurs mot Monte Argentario, som är en halvö utanför Orbetello ca 25 Nm norrut från Civitavecchia. Väderprognoserna spådde blåst och åska från nordväst i några dagar framöver.

Bluesette på svaj utanför Marina du Cala Galera

Vi lade oss på svaj utanför vågbrytaren till Marina di Cala Galera. Det blåste upp till 9 m/s men inga höga vågor, så det var ok. Nästa morgon sjösatte vi jollen och tog oss in i marinan för att kolla förutsättningar för en bryggplats följande dag. Det skulle inte vara några problem. Marinan var välskött och fin, men kanske aningen off från stadsliv.

På väg till veckans dyraste cappuccinoVi gick en promenad halvvägs till den närliggande hamnen Porto Ercole, men kom aldrig ända fram, tänkte att vi kunde göra det nästa dag när vi kommit in i hamn. Så vi tog en cappuccino på ett hotell, god men lite väl dyr (5€/st). Det var varmt och svettigt, skönt att komma ut till båten efter promenaden. Två ytterligare båtar hade lagt sig på svaj för natten, det är alltid skönt med sällskap. 

Höga klippor segla vi förbi

Söndag morgon ändrade vi oss. Vinden skulle vrida mot syd kommande natt, vi beslöt gå runt halvön till den kända hamnen Santo Stefano istället. När vi kom dit några timmar senare lade vi oss vid bränslebryggan i väntan på att få tanka diesel. Vi träffade ett italienskt par, mannen var väldigt förtjust i Hallberg Rassy-båtar - han fick ta en titt ombord.

Där nere ligger Bluesette förtöjdVi gick en sväng på stan och köpte lite mat som vi åt i båten innan mack-föreståndaren kom tillbaka från sin söndagslunch. Så småningom hittade vi också en kille som kunde ge oss en plats på gästbryggan.

Natten bjöd på blåst och regn. På lightningmaps.org kunde vi följa åskvädren som drog in över italienska kusten utifrån Korsika och Sardinien. Lasse gick upp och hängde ut extra fendrar när vinden vände temporärt och vi trycktes mot grannbåten. 

Färjan till Isola Giglio kom och gickMåndag morgon skrev vi in oss på hamnkontoret och betalade 73€ för två nätter - ett överpris tyckte vi med tanke på att det var långt till toaletter och dusch och inget särskilt märkvärdig bryggplats. Men levande stad och mycket att titta på. Färjorna till Isola Giglio gick regelbubreg och skyttelbåtarna med passagerare från det stora kryssningsfartyget likaså.

 

Ett av de många spanska försvarsforten

 

Vi tog oss upp för de vindlande trapporna till Forte Filippo, som är ett av de många försvarsfort, som spanjorerna lät uppföra på 1500-talet på Monte Argentario.

Många fort på Monte Argentario

 

 

 

 

Det är nu ett museum, som bjöd på mycket intressant information och svindlande utsikt. Inträdespriset; 1€/pensionär var svindlande lågt och prisvärt.

Den utsikten var värd trapporna

 

 

 

Vi undrade om vi skulle kunna ge oss iväg nästa dag - havet såg lugnt och fint ut från vår utkiksplats. 

 

I Stefano klättrar husen på bergen

 

 Santo Stefano är en väldigt fin och trevlig plats att tillbringa några dagar på, speciellt den gamla hamnen är fin och det är häftigt att se husen som klättrar upp för bergen. 

Kommunhuset by night

 

 

 

 

Kvällspromenad till en restaurang under molntunga skyar bjöd på skådespel, vackra färger och god mat.

Mörka moln över Stefano

 

 

 

 

 Månne skulle vi kunna dra vidare nästa morgon? Skulle åskvädret dundrar in eller skulle det dra förbi?

 

 

 

Det blev en lugn natt. När vi vaknade i morse beslöt vi dra vidare. Efter dusch och matinköp på Punto Simply sade vi arrivederci till Santo Stefano och satte segel norrut. 

På plats innanför kontrolltornet i Marina du San Rocco

Det blåste inte särskilt, faktiskt för lite, vilket gjorde att gammal sjö krängde båten. Efter ca 20 Nm kom vi till Marina di San Rocco, där vi nu ligger i en hamnbassäng innanför kontrolltornet - till det facila priset av 25€.

Den spaghettin var god!

 

 

En bit nordväst om oss ligger Elba. Om allt går som det är tänkt drar vi dit i morgon. Ikväll sover vi gott efter att ha smällt i oss pizza (Lasse) och Spaghetti ale Vongele (jag) hos den mycket trevlige napolitanaren som hade restaurangen, som inte kunde någon engelska, men som naturligtvis visste vem Zlatan är.

 

Länk till fotoalbum: Toscana