Loggbok
lördag 11 augusti 2018 - Skrivet av Christine Landstedt
Cash is King i Glasscafeernas hemland Tyskland
Vi frossar i glass i Münster

Det är lördag kväll och vi ligger vid en sk Liegeplatz för Sportbooten, som finns på många platser längs kanalerna i Tyskland. De är gratis och är försedda med bra förtöjningsmöjligheter och soptunnor. Ibland finns vatten och någon enstaka gång el, men det är inte vanligt.

Installation högt upp på husvägg i MünsterI Münster låg vi vid stadskaj. Det var gratis, centralt i stan och nära till supermarket. Gamla magasinsbyggnader var under renovering och hamnen kommer om några år att vara mycket trevlig. Vi trotsade värmen och gick en lång promenad och hittade ett härligt glasscafe, där vi smällde i oss varsin jätteglass. Vid kaj i MünsterDärefter handlade vi i närliggande supermarket och packade in i båten  Det var dessutom extremt nära till restauranger, så när Lasse och jag kom tillbaka till båten efter att ha ätit på en asiatisk restaurang med fantastisk buffe, så var kajen lika proppfull av festande människor som vi var proppmätta. Utanför vårt sidofönster pågick en diskussion till kl 3 på natten och utanför Lucy var det bröllopsefterfest med bad i kanalen till kl 4...

Klockan 6 började man städa upp på kajen och klockan 7 kastade vi loss. Vi lyckades få tanka 46 liter diesel vid slutet av Dortmund-Elms Kanal innan två pråmar kom och trängde undan Lucy. Yrkestrafik går före, det vet vi, men det var lite snopet för Börge och Christine som blev utan.

Liegeplatz BramscheEfter tankningen svängde vi in på Mittellandkanal och lade efter 10 timmars båtfärd till på Liegeplatz vid Bramsche, en plats som framkallar blandade minnen - det var där jag för fem år sen blev av med mitt bankkort (se loggbok). Natten blev lång och lugn och skön, pråmarna gör inga svall och fritidsbåtarna kör bara i dagsljus.

Söndag eftermiddag kom vi till Minden och lade även här till på tidigare känd plats precis vid kanalseparationen. Det var ont om plats, Lucy fick ligga utanpå oss. Bakom oss låg en motorbåt vars skeppare fått böta 30€ för att han inte stannat när en pråm lagt sig på tvären i Mittelweser.

På jakt efter glass i MindenVi gick nästan genast på glass-jakt. Minden är en fin liten ort och vi hade promenad-vägarna i gott minne, så vi hittade snabbt in till den gamla stadskärnan med sina fina hus och många cafeer. Det är absolut inte svårt att få tag i glass i Tyskland! Vi ville dock hitta just det rätta - och det gjorde vi.

Fina gamla hus i MindenTrots att vi var duktigt mätta efter att ha slukat glassen gick vi en "trappa upp" till de riktigt gamla delarna av stan där husen är sneda och vinda och gatstumparna trånga. Det var värt ansträngningen, dels för att få se det fina och dels för att få igång benen efter allt stillasittande. 

Efter Minden kom vi till Hannover, där vi lade till i gästhamnen, samma som tidigare.. Känns som vi går i våra egna fotspår, och det är kul att känna igen sig. Bussresa i HannoverEn  efterlängtad dusch och kroppsrengöring, sen tog vi bussen in till Hauptbahnhof. Lasse hade tagit på sig sin stråhatt dagen till ära. Den här kvällen var det inte glass, som var målet. Ända sedan vi träffade Börge och Christine i Port Napoleon och bestämde att vi skulle göra sällskap genom Europa så hade skepparna pratat om att ankomsten till Hannover skulle firas med Schweinhaxe und Sauerkraut. 

I Hannover äter man SchweinhaxeVi hittade ganska snart en restaurang som serverade genuin tysk mat och medan de tre andra tuggade i sig sin efterlängtade Schweinhaxe brottades jag med min schnitzel med champignonsås, som hade räckt till en hel familj. Herregud, hur bär de sig åt för att få i sig dessa jätteportioner? 

Paus i hemtransport av matvarorVi hade planerat lite kulturella aktiviteter till nästa dag, men orken räckte inte riktigt till. Vi gick en bra bit i värmen för att handla, tvättade upp lite kläder, tankade lite diesel och tog sedan en ny sväng in till stan. Börge fick sig en Kiwi-becher och vi andra satsade på jordgubb. Avslutade med en korv på Wurzt-Basar och sen satt vi i Lucy och planerade morgondagens rutt. Strax före sängdags kom en regnskur, som gav min tvätt en extra sköljning...äh det gjorde inget - det är så himla skönt med lite svalka. 

Vi styrde ut från Hannover som vanligt vid 7-tiden på morgonen och kunde efter 7 mil svänga in på Elbe-seitenkanal, som är en ganska tråkig raksträcka med endast två slussar nedåt till Elbe. Vi tog natthamn ca 10 km in på kanalen, hoppade i vattnet och svalkade oss. När vi åkte ner för  fem år sedan badade vi aldrig i kanalen - det har vi ändrat på nu.

Vi brukar inte behöva bry oss så mycket om väderprognoser när vi kör på kanalerna, men nu hade vi sett att det skulle bli oväder med åska, regn och vindar upp till 18 m/s i byarna. Vi ville gärna ligga bra förtöjda och på rätt sida så vi gasade på och nådde Bad Bevesen i torsdags eftermiddag. Då hade vi också klarat av ett "fall" på 24 meter i Schleuss Uelzen.

Här blev återigen ett kärt återseende, kul att komma tillbaka. Det är sig likt, men lite förändringar, man bygger villor nära hamnen och vi tror att kajen förbättrats och förlängts för yrkestrafiken. Det regnar i Bad BevesenVi beslöt ta det lugnt och invänta ovädret och avvakta med besök i byn. Det var klokt, frampå kvällen började det tjuta i träden och så kom åska med blixtar och rejält med regn. Men vi låg helt rätt och stormen Johanne drog snart förbi, men efterlämnade ganska mycket blåst.

I Bad Bevesen äter vi grekisktGratis Liegeplatz och promenadavstånd till Eiscafe och Lidl- besättningarna var nöjda.

Igår gick vi först och handlade och tog en fika. Efter siesta blev det middag på Balkan-restaurang, grekisk mat var ett tag sen. Portionerna var INTE små. Hur skepparna lyckades klämma i sig varsin jätteglass efteråt är en gåta...

NäckenIdag har Lasse och jag promenerat in till själva Bad Bevesen och vandrat i de gamla fina kvarteren vid Kur Park. Detta såg vi inte förra gången!

I morgon ska vi åka vidare och slussa 38 meter ner vid Luneburg. Slussen är ett Hebewerk, alltså en hiss som lyfter/sänker ett helt "badkar" , dvs slusskammaren, i vilken båtarna ligger fast. Det ska nog gå bra, det gjorde det förra gången. Därefter är det inte långt till Elbe, som vi ska forcera motströms i några km innan vi svänger in på Elbe-Lubeck, vår sista kanal innan vi ska bli segelbåt igen och summera våra upplevelser.

Det man kan säga om Tyskland redan nu är att här finns fantastiska glass-cafeer, jättemånga olika broar över kanalerna, bra tilläggsplatser för fritidsbåtsr, justa slussvakter, stora portioner, ordning och reda. Men - när det gäller internet och kortbetalning - då släpar utvecklingen. Inget annat land kräver så mycket cash-betalning som Tyskland, det är ett evigt besökande på bankomater!!! Och internetmottagningen känns sådär.

 

 

 

Länk till fotoalbum: Koblenz till Travemunde
Loggbok
torsdag 2 augusti 2018 - Skrivet av Christine Landstedt
Förtrollade av Mosel, surfandes på Rhen, trygga i kanalen - nu är vi på g!
Fährturm i Schweich i vattenspegel

Kärleksfullt planterade vinstockarTack för alla uppmuntrande tillrop och omtänksamma kommentarer! Det är så skönt att bli lite tyckt synd om ibland. Men - peppar peppar - nu är problemen lösta och vi närmar oss norra Tyskland med stormsteg (eller i alla fall i gott tempo...)

Vinodlingar längs MoselEfter mycket om och men visade det sig att generatorn faktiskt var trasig. Dessutom hade boxen som fördelar laddningen till batterierna brakat ihop. När klockan var 17 på fredagskvällen var Bluesette ok igen och räkningen betald. Så lördag morgon klockan 8 kunde vi lämna - den i och för sig mycket trevliga hamnen i Schweich - och sätta fart nedför Mosel. En underbar resa mellan höga gröna berg med vinodlingar och mäktiga slott.

Receptionen i välskötta Traben TrarbachVi tog natthamn i Traben Trarbach dit vi kom sent men möttes av den mycket trevliga kvinnliga hamnkaptenen Hanne, som förutom frukostbröd och cykelutlåning även erbjöd oss köpa några flaskor Moselvin - vilket vi gjorde. Förutom gästhamn drev hon ett företag som också representerar Nimbus. Trevligt att se svenska flaggan vaja på flaggstängerna!

Parkeringsplats i CochemEgentligen hade vi gärna stannat och utnyttjat erbjudandet om cyklar, men vi ligger efter i schemat och vi visste att Börge och Christine väntade på oss. Så vi gav oss iväg tidigt söndag morgon och avverkade 3 slussar och 5 mil till Cochem, där vi lade till vid stadskajen. Vad är upp och vad är ned?En tur över bron in till den fina stan, där vi åt god schnitzel på en restaurang med spektakulär inredning. Kändes skönt att vara på resa igen. Vi sov gott den natten och stördes inte alls av förbipasserande pråmar. Det är snarare de små privata motorbåtarna som drar upp svall. Pråmarna kan trycka undan vatten så att man "sjunker till", men de orsakar för det mesta inga problem.

Vi kände oss trygga med den nya generatorn och laddningsfördelaren - men nåt var inte helt ok ändå! Lasse började misstänka att våra förbrukningsbatterier faktiskt var slut. Moselbad i KoblenzHumöret gjorde en ny djupdykning. När vi kom till Koblenz lade vi till hos en båtklubb längs kanalen och hoppade i vattnet. Alla andra badar ju i floden - så varför inte vi? Vi har ju Medelhavet och dess turkosa vatten som måttstock - då lockar inte ogenomträngligt grönt vatten - men värmen avgjorde och det var gudomligt skönt!

Vi fick hjälp av en båtgranne att kontakta en elektriker, som kom och mätte våra batterier. Han konstaterade att det ena var helt slut och därmed sög musten ur det andra. Det blev en ny djupdykning i vår allt tunnare plånbok, men klockan 10 nästa morgon (tisdag) hade vi två friska batterier på plats! Gästhamn i KoblenzVi lämnade Koblenz utan att ha sett stan, men utsmyckningen i hamnen var gullig.

Elektrikern som fixade batterierna körde oss till en bank (han skulle ju ha betalt) och dessutom till en supermarket så vi fick handla lite nödvändiga färskvaror. Det är inte alltid så att båtklubbarna som erbjuder gästplatser ligger på promenadavstånd till basala nödvändigheter. 

Det gäller att hålla undan för containerfartygEfter Koblenz kom vi ut på Rhen och nu blev det åka av!! Äntligen medström, inga slussar,  vi gjorde 8 knop utan att behöva anstränga motorn nämnvärt. Men nu lämnade vi den i och för sig flitigt trafikerade Mosel och kastade oss ut på Autobahn! Pråmar och passagerarfartyg i en aldrig sinande ström - här gällde det att hålla utkik! Stora pråmarMan håller till höger i farleden - men om ett fartyg fäller upp en blå skylt - då byter man sida. Det går fort - det är stort - och själv är man liten och har inget att sätta emot. Efter ett tag lärde vi oss och det blev riktigt kul, även om vi inte gillade när det började gå sjö och gunga...

Våra vänner på Lucy väntade på oss i Köln, men när klockan blev 18 och vi hade ytterligare 2 mil kvar beslöt vi ta natthamn i Mondorf strax norr om Bonn. MondorfVi hade fått tips av båtgrannen i Koblenz att där var djupet ok för oss. Det är lågvatten på Rhen och våra 1,71 kan vara kritiska i hamnarna, dom ju oftast är dimensionerade för motorbåtar som inte sticker så djupt. Garanterat djup på sträckan Koblenz- Köln är faktiskt bara 2,10. Vid inseglingen till Mondorf visade djupmätaren 2,0, men längre in blev det djupare igen. Fick en fin och prisvärd plats, nära till restaurang och livsmedel. En pärla!

Igår nådde vi Duisburg och Lucy! Ett kärt återseende. Nu får vi friska upp vår danska igen - man glömmer snabbt. Nu får vi hoppas att vi kan följas åt ända till Klintholm på Mön och att vi ska slippa fler irriterande stopp. 

Låga broar på kanalen .- denna är 3,70Idag har vi klarat av Rhein-Herne-kanal. 5 slussar uppför och nästan 5 mil. Nu går det inte lika fort som på Rhen, men vi känner oss trygga. Hela dagen har vi slussat med pråmen Eiltank 77, som legat före oss i konvoj. Vi har natthamn strax norr om sista slussen. Här härskar gässen och jag undrar hur Gustav i Port 2 har det...

I morgon styr vi in på Dortmund-Elms Kanal. Målet är Münster, där vi var för 5 år sen.

Loggbok
onsdag 25 juli 2018 - Skrivet av Christine Landstedt
Vi når Tyskland - och sen tar det stopp - igen!
Den tyska gästflaggan går åter i tjänst.

Kanske var det dumt att utropa oss som vinnare i förra blogginlägget. Tänk att man aldrig lär sig att inte ta ut segern i förskott!

Luxemburg vid MoselVi kom så fint över gränsen, lämnade Frankrike och gled ner från Moselle till Mosel efter slussen vid Apach och tuffade fram med Luxemburg på babord och Tyskland på styrbord. Såg genast hur Moseldalen skulle bjuda på svindlande vackra vyer och välordnade stränder. Det kändes riktigt bra - förutom att laddningslampan började tjuta allt oftare och intensivare. Vi insåg att vi skulle behöva hitta någon som kan undersöka och åtgärda.

Brygg-kompisar i SchwebsangeVi lade till i en gästhamn och campingplats, som heter Schwebsange. Fick två bra platser längs kajen, vatten och el och sanitetsanläggning för ca 15€. Taxan baseras på längd (1€/båtmeter), antal personer ombord samt om man vill ha el. Vatten och dusch ingår. Åt middag i båten men unnade oss en öl på restaurangen på kvällen. 

Porta Nigra, TrierVarken i Schwebsange eller i nästa gästhamn som låg strax innan Trier fanns någon möjlighet att få tag på någon Volvo-penta-service. Däremot skulle det finnas kunnigt folk i Schweich, ca 6 mil in på Mosel, från gränsen räknat. Vi skickade ett mail till firma Kreusch och frågade om de kunde ta emot oss på måndagen och sen tog vi taxi in till Trier och tittade på både Porta Nigra och Karl Marx som står staty i sin födelsestad. Trier är mycket fin och väl värd ett längre besök än våra timmar.

Lucy på Mosels vattenVi fick inget svar från Kreusch, men det var kanske inte så konstigt eftersom det var helg. Vi beslöt åka till gäst-och-vattensporthamnen i Schweich på söndagen för att kunna hänga på låset kl 8 måndag morgon. Lucy med Börge och Christine beslöt gå lite längre så vi sade Auf Wiedersehen och hoppas på återseende lite längre fram.

FelsökningNär jag skriver det här är det onsdag kväll och vi ligger på samma plats sedan vi kom hit till Schweich i söndags. I måndags konstaterade teknikerna från Kreusch att vår generator var slut, så de fick beställa en ny. Igår hände ingenting och idag kom den. Efter 8 timmars arbete konstaterade montörerna att det inte är nåt fel på generatorn. Så de satte tillbaka den gamla. Nu ska chefen ta hjälp från Volvo. 

Vindruvorna mognar i soleni känner oss trötta, sega och missmodiga. Trots vackra omgivningar, billig kajplats, bra serviceinrättningar och närhet till by med stormarknad, restauranger och andra affärer. Trots att vindruvorna pryder husväggar och skapar egna tavlor.

Trots allt det fina så är vi för tillfället inte så glada. Det  är över 30 grader och vi längtar efter att få fortsätta den fina färden genom Moseldalen. 

 

Länk till fotoalbum: Moselle - Mosel
Loggbok
onsdag 18 juli 2018 - Skrivet av Christine Landstedt
Vi känner oss också som vinnare!
Ren och skär vinnarglädje, Nancy 15 juli kl 19.30

Världsmästerskap ska firasDet var inte bara fransmännen som sökte sig ut på gatorna i söndags kväll för att fira. Även besättningarna på Lucy och Bluesette tog tillfället i akt för att fira att vi lyckats ta oss först upp och sedan ner genom Canal des Vosgues dryga 93 slussar och in i Nancy, som ligger ca 10 mil från gränsen till Luxemburg/Tyskland. Vi hann med att se andra halvlek på lokal i stan och kunde inte låta bli att ryckas med av segerruset som ljöd när Frankrike blev världsmästare i Fotboll 2018! 

Färd genom grönskande landskapCanal dessa Vosges hade dessförinnan bjudit på en färd genom lummig grönska på smala kanaler genom det franska landskapet. Start klockan 9 varje morgon och ankarplats senast 18, eftersom det inte är tillåtet att använda de automatiska slussarna på andra tider.

Fin installation vid en av slussarna på Canal dessa VosgesMånga slussar blev det, som sagt; 44 upp och 44 ner. Vi delade upp "ledarskapet" mellan båtarna - Bluesette gick in först i uppförsslussarna och Lucy i nedförs-dito. Fungerade utmärkt. Vissa slussar var beväxta intill "Ernst--entusiasm", andra rensade och fina. Det är lättare att slussa nerför - man behöver inte klättra på slippriga stegar. En del fd slussvaktarstugor är bebodda och väl underhållna, på andra ställen är förfallet totalt. 

Vi firar att vi är på toppTorsdag den 12 juli nådde vi högsta toppen, 370 m över havet. Vi hittade en tilläggsplats längs kanalen mellan slussarna 1 och 1 och där firade vi naturligtvis. Lasse hade lite svårt att acceptera att vi på en hel slitsam arbetsdag från 9 till 18  endast tagit oss 8 Nm, men jag tycker man ska räkna i klättrade meter - då blir resultatet betydligt mer imponerande. Varje slussr ju 3 m på höjden.

Det är nationaldagVi har varit lyckosamma i att hitta ankarplats för natten längs Canal ses Vosgues. Gratis och trevligt, ofta finns bord och bänkar typ rastplats, så vi har kunnat äta tillsammans och planera nästa dags rutt. På lördagen tog Christine på sig finklänning till middagen. Passande - det var ju Frankrikes nationaldag, kronprinsessan Victorias födelsedag och Gefle Metal festival...fast jag tror nog inte det var därför hon klädde sig så fin.

Fonteny le Chateau är full av tänkvärda citatDet går inte att berätta om allt vi upplever, det är knappt vi hinner lägga allt på minnet själva. I Fonteny le Chateau har man satt upp en massa citat av kända personer. Jag tyckte det här passade.

Vi stannade i Nancy två nätter. Dagen efter det stora firandet av Vm-finalen ägnade vi åt tvätt av båtar och kläder - samt inköp av matvaror för kommande resor. På kvällen gick vi till Place Stanislas, där vi åt Pizza och tittade på den fantastiska ljusshowen som visas varje kväll klockan 22,45.

En promenad över broarna i fina MetzIdag är vi i Metz, en bit upp på Moselle. En förvånansvärt fin stad med 300000 invånare och en intressant historia, som vi fick oss till livs när vi åkte med ett sånt där litet turisttåg som tar en runt alla fina platser medan man lyssnar på information på valfritt språk i individuella hörlurar. Vi ligger i en fin gästhamn med jättebra dusch och toalett.

I morgon far vi vidare. Det lär vara lite svårt att hitta natthamnar men det ska nog gå.  Fortsätt håll tummarna!

Lägger lite fler bilder i fotoalbumet Moselle - Mosel.

 

Länk till fotoalbum: Moselle - Mosel
Loggbok
tisdag 10 juli 2018 - Skrivet av Christine Landstedt
Vi slingrar oss genom Frankrike
En av många små fina byar längs de franska kanalerna

Dieseltankning tidig morgon i LyonNu har det gått en vecka sedan vi styrde ut från gästhamnen i Lyon och gjorde ett snabbt stopp vid bränsle-och-tillbehörspråmen, där vi fyllde dunkar med diesel och köpte en ny båtshake, för den gamla hade tagit slut.

Vackert är detTillsammans med våra vänner i Lucy har vi tuffat fram genom den franska landsbygden. Det var ganska skönt att lämna Rhone, som ju bjöd på ganska mycket motstånd i ström och avsaknad av ordentliga natthamn. När vi kom in på Saone krympte flodbredden och flodbädden blev lummig och grön. Vinfälten byttes mot majsfält och slotten mot mindre städer och byar. Vattnet blev lugnare. vi

NatthamnSlussarna blev krångligare. Inte längre bekväma flytande pollare som det bara var att klamra sig fast vid och hänga med upp. Nu gällde det att flytta med tampar i fasta pollare som sitter med någon meters mellanrum i höjdled. Lite vingligt innan man får in snitsen, men det gick bra. Antalet övernattningsmöjligheter ökade - enkla ponton-bryggor finns med någorlunda jämna mellanrum.

Middag i Chalon-sur-SaoneI fina Chalon-sur-Saone satsade vi på restaurangbesök, dusch och tvånätters hamnavgift samt storhandling på Carrefour. Ett regnväder drog förbi, det var skönt att vila lite.

En sluss-van sluss-svanAnnars går dagarna och är ganska lika med start efter frukost och stopp för slussning. När vi lämnade Grand Soane och gick in i den smalare Petit Soane kröp vegetationen ännu närmare och slussarna blev automatiska, dvs obemannade. Man annonserar sin ankomst genom att vrida på en plastslang, som hänger ner från en lina. Väl inne i slusskamnaren klättrar man upp ca 3 m, lägger fast linor och drar sedan i spaken för slussning. Vi hade vanan inne för fem år sedan och takterna sitter i. På ett ställe fick vi med oss en svan, som verkade sluss-van. Han fick några brödbitar för besväret.

Väntan på slussningDjurlivet består av svanar, hägrar, sumpråttor, ankor och kor. Cyklister vinkar från kanten, metare riskerar sina fiskelinor, mötande hyrbåtar med semesterfirare tränger ut oss mot kanten och sjögräset är stundtals så långt att det bromsar farten. Ibland får vi vänta på slussöppning, ibland går det direkt.

Utsikt från bro i AuxonneLivet går sin gilla gång. Vi har slutat räkna dagstripper i distans eller km. Nu är det antal slussningar som gäller. Naturen bjuder på vackra tavlor i kvällsljus. Det känns bra.

Igår gick vi in i Canal des Vosges. Där får vi öppna slussar med fjärrkontroll istället för plastslang. Djupet är 2,2 m - vi sticker 1,71... 

Så det är bra att ni håller tummarna för oss därhemma!

Länk till fotoalbum: Saone och Canal des Vosges
Loggbok
måndag 2 juli 2018 - Skrivet av Christine Landstedt
Inte bara framåt - nu går det uppåt!
Naturens egen spegel bjuder på underbar vy

Tidig morgon i väntan på slussning i Port Saint LouisVi lämnade Port Napoleon strax före 5 på tisdagsmorgonen den 26 juni, som planerat. Kvällen innan hade vi tagit oss in till Port Saint Louis för att bunkra mat, så vi hade gott om proviant för några dagars tuffande. Vi kom igenom slussen kl 06.20 och var ute på Rhone kl 07.00. 

När Rhone är som bästVi kände direkt att det gick bra! Rhone visade sig från sin bästa sida, vattnet var nästan blankt och motströmmen inte alls lika besvärlig som förra gången och som vi befarat. Vi sa båda två att - det är ju så här det ska vara! Det var en fröjd att köra uppåt och att känna att båten funkade som den ska.

Vårt mål för dagen var att ta oss så långt som möjligt. Onsdag eftermiddag skulle vinden öka - inte till mistral-nivå, men dock uppåt 13 m/s i byarna. Vi ville gärna hinna till Port2 för att där ligga i lä. Vi hann inte ända fram, men kl 21 slussade vi upp i Exluse d'Avignon och tog natthamn vid väntebryggan, 26 m över havet.

Tillbaka i Port2Vid lunchtid nästa dag kom vi till l'Ardoise Port2 och fick en bra plats. Det var trevligt att återse Ariane och Benjamin (hamnvärdarna), Dieter och Rosita och Gustaf (gåsen). Beslöt stanna två nätter för att låta blåsten dra vidare. Varmt som sjutton, vi fick söka skugga i hamnrestaurangen. Njöt naturligtvis av att se Sverige besegra Mexico - vilken härlig match!

Fullmåne över Port2Kunde inte låta bli att åka till Lidl nästa dag, vi var liksom bara tvungna att få en tur med gamla B22-bussen till Roquemaure Centro Commerciale. Saknade Börge och Christine, bussresan blev inte riktigt densamma utan dem...Vatten stod högt upp på inköpslistan, vi hade inte kunnat ta så mycket på cyklarna i Port Saint Louis - och vatten går åt i värmen! När kvällen kom och fullmånen lyste över viken gick vi till sängs, beredda att starta tidigt nästa morgon.

Det är varmt i slussarnaVi kom iväg vid 7 och slussade i Ecluse Carderousse till 38 meter. Färden fortsatte och vi upplevde den ena fina vyn efter den andra. För varje skutt upp kändes luften klarare och landskapet finare - eller kanske är det bara som man tycker efter att ha svettats sig sjöblöt i slusskamrarna? För varje slussning blev vi bättre och säkrare och jag kom över min nervositet inför att anropa slussvakterna via VHF på franska.

Det sa va gött att leva...Vi mötte en del båtar på väg till Medelhavet, bl a två svenska segelbåtar i projektet Ship to Gaza. De vinkade glatt. Vi mötte pråmar och kryssningsfartyg med gäster som vinkade glatt. Vi såg hägrar och svanar. Vi väjde för stockar och pinnar och skräp. Vi åt kallskuret till lunch och sen middag när vi äntligen tog natthamn i anslutning till slussar.

Ibland får man hämta diesel i dunkVi stannade till i Valance för att bunkra diesel. Var osäkra på djupet vid tankbryggan så vi bar dunkar och fyllde på. Insåg att det var för varmt på land - lika bra att fortsätta köra så länge det bara gick. Hela tiden i kontakt med Börge och Christine på Lucy som hejade på och gav oss tips.

Framme i LyonIgår lördag klockan 16 lade vi så till i Lyon. På 5 dagar (varav 1,5 liggedag i Port2) hade vi tagit oss 323 km och slussat 10 gånger upp till 181 m över havet. Det var jätteskönt att styra in på Saone och tas emot i gästhamnen av besättningen på Lucy.

Efter alldeles för mycket välkomst-vin, välbehövlig dusch, middag på indisk restaurang och - tyvärr - förlust för Danmark somnade vi sött.

Planering av nästa tripIdag har vi bunkrat (ja, igen), handlat kanalkort och planerat nästa etapp. I morgon klockan 8 öppnar tankstationen, då ska vi vara på plats. Det går åt mycket bränsle uppströms. Och sen kör vi vidare norrut. 

Utsikt över Saone, LyonDet är fint i Lyon. Vi kunde kanske stannat, men nu stundar nya upplevelser.

Tack till alla som följer oss!!!

Det finns lite fler kanalbilder i fotoalbumet Rhone.

Länk till fotoalbum: Rhone
Loggbok
söndag 24 juni 2018 - Skrivet av Christine Landstedt
Ett steg fram - och två.tillbaka...
Bluesette på väg upp för att fira Midsommar på land i Port Napoleon

Vår resa hem till Östersjön kan nästan liknas vid att sy efterstygn eller att dansa linedance - eller för er som inte förstår liknelsen - som att spela oavgjort mot Tyskland fram till sista sekunderna då " lagen om alltings j-ighet" sätter krokben för en. Tur att vi - liksom svenska fotbollslandslaget - inte tappar sugen utan reser oss och kommer igen. Men det känns lite surt, det ska jag villigt erkänna.

Hamnfest hos Ariane i Port 2, l\'ArdoiseVår vistelse i Port 2 l'Ardoise varade i 11 dygn på grund av den rasande Mistralen, som hindrade oss och övriga kanalfarare att sticka ut stäven i Rhone och trotsa motströmmen. Men vi hade det bra och roligt med våra nyfunna vänner. Onsdagens ostfondue-fest blev riktigt lyckad, nästan som en blåsig midsommarkväll under tältet på bryggan i Norrviken. T o m huvudvärken nästa morgon kändes bekant...

Den busslinjen kan vi nuTillsammans med Börge och Christine på Lucy fyllde vi dagarna med utflykter. Vi lärde oss snabbt tidtabellen för buss B22, som tog oss till Supermarche och/eller Lidl i Roquemaure samt även till Avignon. Enkel resa kostade 1,50€ oberoende hur långt man skulle åka. Enkelt och billigt.

Fiskmarknad i AvignonDet var kul att komma tillbaka till Avignon och känna igen sig. Inte mycket hade förändrats sedan vi låg där längs stadskajen för fem år sedan. Vi hann med att titta in i Les Halles och kolla in fiskmarknaden samt festa på Moules Frites till lunch. Ölen därtill smakade utmärkt men gjorde oss lite dåsiga, som vanligt.

Bakom busshållplatsen i l\'ArdoiseVarje dag kollade vi noggrant prognoser för väder, vind och strömmar. Positivt var att kunna konstatera att strömmen sakta men säkert minskar i flöde. Från att ha varit närmare 3000 m3/s på vissa strategiska mätpunkter i början av vår färd kröp värdena ner under 2000. Och eftersom Mistralen också skulle pausa den 20 började vi så småningom - efter en vecka i Port 2 - planera att gå vidare då.

Lasse passade på att kolla oljan i S-drevet och upptäckte - tyvärr - att den var grå, nästan vit. Det betyder att den innehåller vatten, vilket inte är bra. Först ville vi nog inte riktigt acceptera, det blev ganska mycket sökning på internet och läsning i handböcker och manualer för att försöka konstatera hur akut läget var. Vi förstod att vi skulle bli tvungna att ta upp båten på land och byta packningar - frågan var bara -Var?? Det fanns ingen möjlighet i Port 2, möjligtvis i Valance som ligger ett bra stycke norr ut - men var djupet där tillräckligt för våra 1,72? Vi hade vår grundkänning från 2013 i minne. Eller skulle vi bli tvungna att återvända till Port Napoleon - och gå tillbaks hela den sträcka vi så mödosamt tillryggalagt?

Lutande tornet i UzesUtan att ha tagit beslut genomförde vi en måndagsutflykt med buss till den lilla pittoreska byn Uzes. Det var Claus - en av långliggarna i hamnen som tipsade oss och det är vi tacksamma för! Claus var också hygglig och körde en vända med sin bil då att vi fick bunkra diesel på bensinstation i närliggande by. Klart att vi hade tankarna på S-drevet i huvudet hela tiden, men utflykten var väl värd busspengarna och vi fick en jättefin dag tillsammans med våra kära kamrater.

Svindlande utsikt från UzesEfter att ha sovit ganska dåligt beslöt vi oss tisdag morgon för att hyra en bil i Avignon och åka ner till Port Napoleon och prata med den auktoriserade Volvo-penta-servicen som finns på marinan. Börge och Christine hängde med. Det tog bara 1,5 timme att tillryggalägga den bit vi kämpat i tre dagar! På Volvo-penta Service var man helt införstådda med vårt problem - de hade reservdelar och tid att hjälpa oss. Det var bara att boka upptagning på capitaineriet. Så det gjorde vi - kl 14,30 torsdag 21 juni var vi välkomna på ett lyft! Snabbt tillbaka till l'Ardoise för bunkring av mat och vatten till båtarna - och sen ordnade Lasse och Börge med återlämning av hyrbil medan Christinerna stuvade in varor och förberedde nästa morgons avfärd.

Medströms blir det tummen uppKl 07,00 onsdag morgon vinkade vi adjö (= på återseende) till besättningen på Lucy, som skulle fortsätta norrut som planerat medan vi tog några steg bakåt. Oj - det gick undan! Med strömmen med oss formligen surfade vi fram i 8-9 knop utan att vi behövde anstränga motorn alltför mycket, vilket kändes extra viktigt just nu. Slussningarna gick utan problem eller väntetider. Snart körde vi förbi Aramon. Vid lunchtid passerade vi Arles och restaurangbåten, där vi legat första natten på uppfärden. 

Trots motvind på ca 10m/s gick det  så snabbt att vi kom för tidigt till slussen i Port Saint Louis, som inte kunde släppa igenom oss förrän 18,45. Vi fick ligga och vänta/cirkulera nästan två timmar innan vi som enda båt åkte ut i Medelhavet igen och lade till vid stadskajen och åt en sen middag. 

Lasse monterar bort propellernMorgonen därpå åkte vi ut till Port Napoleon, det är en färd på ca 1 timme. Klockan 14,30 lyftes Bluesette upp på land (se bild ovan) och kördes snabbt till en parkeringsplats nära huvudbyggnaden med restaurang och sanitetsanläggning. Vi var naturligtvis nyfikna på i vilken kondition botten och framförallt drevet skulle vara. Inga snäckor i alla fall! Såg ok ut.

Lasse satte igång med att lossa propellern och jag tvättade skrovsidorna, dom var rejält smutsiga och med ordentliga märken efter gummi från fendrarna. Volvo-penta-killen tänkte komma först kl 8 på midsommarafton, så efter några timmars jobb lade vi ifrån oss verktyg och borstar och gick på grillmiddag med trubadur på restaurangen. 

S-drevet töms på vattenblandad oljaSå satte blåsten igång igen! Med vindbyar upp till 22 m/s är man tacksam att man ligger väl förankrad i säker vagga på en marina som är van att hantera dessa styrkor! Blåsten påverkar dock inte de som jobbar - arbetet fortsätter som vanligt. Mekanikern kom som beräknat på fredagsmorgonen, kollade motorn och tömde snabbt ur den vattenblandade oljan. Skruvade loss axel och försvann för att montera nya tätningar.Jag fyllde en tvättmaskin med lakan och handdukar och flydde blåsten. Gick upp på hamnkontoret och bokade om sjösätta ingen till lördag eftermiddag - vi ville inte sjösätta i storm.

Kl 11 var allt klart och åtgärdat och propellern på plats igen! Jätteskönt att veta att Bluesette nu är redo att trotsa motströmmen än en gång. Visst är det både streck i räkningen och lite hål i plånboken, men det är ytterligare något att berätta på gamla dar för den som orkar lyssna. Efter långpromenad i blåsten - vilket inte var lätt - klättrade vi upp i vårt hem och sov tryggt om än lite skakigt när vindarna tjöt i master och presenningar.

Nu kvar blåsten lagt sig i Port NapoleonNär jag skriver det här är det söndag eftermiddag och vi ligger sedan ett dygn i vattnet på gästbryggan. Sjösättningen igår eftermiddag gick lugnt och fint - hanterades av en ensam man med sin lille son (!).Vinden är lagom fläktande, tyskarna i en grannbåt är glada och det är vi också. Vi följde matchen på storbildsskärm igår kväll på restaurangen. 

Om allt går som vi tänkt ska vi börja om från ruta 1 på tisdag morgon, dvs ut och upp på Rhone igen. Vi måste ju ifatt våra kompisar!

 

 

 

 

 

 

 

Länk till fotoalbum: Rhone
Loggbok
söndag 3 juni 2018 - Skrivet av Christine Landstedt
Vår allra sista vecka i Medelhavet
Utsikt från terrassen framför Picasso-museet i Antibes

Bluesette tillbaka på GÅIdag på eftermiddagen lade vi till i Port Saint Louis du Rhone, nästan exakt på samma bryggplats som för 5 år, 8 månader och 3 dagar sedan, då vi gick genom den sista slussen efter att ha färdats på Europas kanaler och lade till här. Nu kan vi sätta en bock vid Medelhavet i vår egen historiebok.

Vi har haft en jättefin sista vecka. Efter Menton gick vi 22Nm till Antibes, där vi efter lite väntan fick en säker plats i Port Vaubin, gamla hamnen, som visade sig vara knökfull. Det skulle bli regatta "Les Voiles d'Antibes" som genomförs under fyra dagar varje år med riktigt fina stora träsegelbåtar. 

Picasso-målningVi hann med ett besök hos Picasso, det fina museet hade massor av foton, skisser, målningar och skulpturer av mästaren.

 

Vem bor här?Museet-byggnaden-borgen i sig var värt ett besök. Att sen få se alla fina konstverk var i allra högsta grad värt de 3€ (!) det kostade i inträde

Rivierans badstrand AntibesDet var varmt och fint och rent. Folk badade på stranden, båtar kom och gick på det blå havet, vindarna var mjuka. Ankarliggarna hade det lugnt - inte alls som de vi såg i Monaco, där det blåste betydligt mer för några dagar sedan. 

Vi lämnade Antibes tidigt på onsdagsmorgonen - inte för att vi egentligen ville, utan för att passa på i en lucka mellan blåsväder. Sista etappen längs franska Rivieran går nästan rakt västerut och vi ville inte vinden rakt i nosen. 

Årets första och enda medelhavsdoppEfter en etapp på 39 Nm gick vi in i en bukt, som heter Baie de Cavalance och där vi sett att det gick att ankra. Vinden skulle vara svag nordlig, så vi beslöt chansa. Det var varmt, jag var svettig efter 7,5 timmes resa så jag hoppade i spat och tog årets första - och sista -dopp i Medelhavet från Bluesette. Vår termometer har gått sönder, så jag vet inte, men det kändes svalt.

Natten blev sådär. Det rullade när det inte blåste, och det blåste utifrån, d v s från syd, när det blåste. Visst är det bra att spara in en hamnavgift då och då, men nattsömn är också viktig...Vi stack iväg kl 6 på morgonen när vinden började gå upp mot 7 meter och ankarkättingen spändes.

CiotatVi skippade St Tropez. Klockan 16 - efter 50 Nm -gick vi in i Ciotat och insåg att vi hamnat i omslagsbilden på Heikells Mediterranean France and Corsica Pilot! Vi lade till vid kajen nedanför receptionen, där vi fick stanna. Priset var förvånansvärt lågt - 15€.

Stor katamaran i CiotatVid kajen där vi låg var ett flertal stora skutor och katamaraner parkerade, de flesta med personal ombord som jobbade med att putsa och stuva och städa och styra och köra. En stort inhängnat område med scen var uppbyggd på kajen och där innanför pågick dans-uppträdande till dånande diskomusik till 02 på natten.

Grönt ljus vid inloppet till CiotatVästan 10m/s gjorde att vi stannade en extra natt. Fast då kostade det 27€, eftersom det blivit juni och högsäsongsprislistan började gälla! Vi gick flera promenader längs kaféerna, restaurangerna och barerna. Gröna och röda ljus leder in sjöfarare på natten och blandar sig med diskodunket.

Imponerande klippaLördag morgon klockan 8 lämnade vi Ciotat och seglade ut förbi den alldeles speciella klippan som ligger utanför hamnen. Vindarna var vänliga och dyningarna inte alls svåra så det blev en fin avslutningsseglats på vårt långa medelhavsäventyr.

Vi närmar oss Port de BoucEfter 34 Nm passerade vi skorstenarna och lastfartygen vid Port de Bouc, som är det sista ställe där man kan tanka diesel innan Rhone. Konstigt nog finns inte den möjligheten i Port Saint Louis - om man inte vill bära dunkar från bensinstation utanför stormarknaden förstås. Tankbryggan vid Port du Bouc är jättedumt placerad - på utsidan av vågbrytaren - och naturligtvis tryckte den envisa eftermiddagsbrisen på med sina modiga 8 m/s. Efter tankning beslöt vi stanna en natt inne i hamnen och fick en plats längst ut på bryggan. 

Insegling Port Saint LouisI morse tog vi så det sista skuttet! Med försegel seglade vi de allra sista 8 distanserna. Det var med nyfikenhet vi gick in i rännan mot den gamla staden. Trodde det skulle förändrats på drygt 5 år - men det mesta är sig likt. Det ligger många båtar i hamnen, flera med masten på ställning på båten. Vi träffade några danskar som just kommit genom kanalerna och ska vidare till Mallorca.

I morgon ska vi ta tag i det praktiska för nästa etapp - kanalfarare norrut. Men än så länge är det söndag och vilodag.

 

Länk till fotoalbum: Antibes & Ciotat
Loggbok
måndag 28 maj 2018 - Skrivet av Christine Landstedt
Grazie mille Italia - Bonjour encore La France!
Den franska gästflaggan hissas när vi närmar oss Menton

Kontrolltornet i  Port GavaronNär jag skriver det här har vi redan tillbringat två nätter i Port Garavan i Menton. Klockan är 21.35 på måndagskvällen och ett stilla regn faller sedan några timmar på däcket ovanför oss. Jag har just varit och lämnat tillbaka nyckeln till toa och dusch och därmed fått tillbaka båtens registreringsbevis, som vi fick lämna i pant när vi skrev in oss i lördags eftermiddag. I morgon bitti lämnar vi Menton och siktar på Antibes, ca 20 Nm västerut på franska Rivieran. 

LaigIeglia i morgonsolVi fick en fin färd från Laigueglia, får vi låg på svaj natten till i lördags. Morgonen var så vacker, havet var blankt och de fina husen speglade sig i vattnet när vi lättade ankar. Tänk att detta var vår sista natt i Italien! 

Fiskare på blankt vattenDet är ännu inte så mycket trafik på havet. Det är mest fiskebåtar och tankers som vi ser på vardagar. När vi närmade oss gränsen till Frankrike mötte vi en dock en del segelbåtar med fransk flagg. 

Kära arbetskamrater går i pensionNågra sjömil innan vi kom till Menton bytte vi ut vår italienska gästflagg mot en ny fransk. Det var nog i sista minuten - den stackars grön/vit/röda var sorgligt sönderblåst och blek - nu har den - liksom RoddanHeikells pilot gjort sitt och får en plats i Bluesette-museet.

Strax därefter hälsades vi välkomna av två delfiner!

Vi gick in till bensinbryggan i Port Gavaron och kunde fylla på bränsle. Kvinnan som skötte macken var mycket noga med att rulla in slangarna efter varje tankning, det tog lite tid innan vi fick hjälp. Vad hann låna ut vår korkskruv till kunden före oss - han skulle ut med sin kvinna och hade glömt det viktigaste...När vi så småningom fick vår diesel tipsade kvinnan oss om att om vi tänkte åka till Monaco så var det bäst att ta tåget - det var final i Grand Prix! Tänk att vi skulle lyckas pricka in det!

Badstranden är stenig men finVi fick en bra plats på brygga nr 3 och betalade för två nätter. 18.70€/natt - härligt! Efter dusch och lite vila gick vi in till stan och letade så småningom upp en restaurang på ett livligt torg, där vi åt en turistmeny för 23€ per man exklusive dryck. Konstaterar att i Frankrike är hamnpriserna låga och maten lite dyrare - i Italien är det precis tvärtom. 

Vi tog tåget till MonacoKlart man måste passa på! Vi tog tåget till Monaco nästa dag, som tanten sagt. Det gick smidigt och kostade 4€/person. När vi lämnade tågstationen var det säkerhetsvakter som kollade väskor och kläder.

Fullt med folk på gatorna. Lyckades pricka in Grand Prix-finalOmöjligt att ta sig till hamn eller att komma i närheten av tävlingsbanan utan biljett, som kostade 450-750€.

Vi fick ett erbjudande från en kille som hade en terass på sitt företag där vi kunde få titta - för 300€ styck. Vi tackade nej. Utsikt över Hamnen i MonacoVi letade istället upp en plats uppe vid stationen där vi hade utsikt över hamnen och alla jättebåtar. Om vi tittade riktigt noga kunde vi skymta Formel1-vidundren jaga fram under en tunnel. Vi promenerade upp och ner för Monacos gator, där så många berömdheter känner dig hemma.

Det var både fascinerande och främmande för mig. Röda korset i Monaco har en genomtänkt planteringGillade  planteringen utanför Monacos Röda Korsets huvudkontor. Vi såg upplösningen på loppet på storbildsskärm i baren på ett hotell där vi drack en öl som kostade över 100 spänn styck (33cl).

Kyrktrappa MentonDärefter tog vi bussen "hem" till Menton, där trappan upp till kyrkan bjöd på en ljus-upplevelse. Vi var trötta och åt spagetti och köttfärssås i båten, kollade vädret och beslöt stanna en natt till.

 

Jag sov som en stock - när Lasse sa godmorgon till mig var klockan 10.30. Det kostar på att röra sig i de fina kretsarna..

En borg här också - MentonVäderprognosen hade skvallrat om åska blåst och regn, och det var lite svarta moln och tjut i master på förmiddagen.

Fina smågator MentonGick eftermiddags-promenad och hittade trevliga gator, tittade på restaureringsarbetet av strandpromenaden, som kommer att bli jättefin till sommaren och bunkrade livsmedel på U Express - stormarknaden vid hamnen. Där fanns allt utom havregryn - eller, det fanns det säkert, men jag hittade inga.

Nu har vi bytt Grazie mot Merci, Si mot Oui, Buongiorno mot Bonjour, pizza mot moules. Det ska väl gå.

 

Loggbok
fredag 25 maj 2018 - Skrivet av Christine Landstedt
Italienska Rivieran i Ligurien - grönt, färgglatt och ibland lite grått
På promenad i underbara Arenzano

Kanalerna i Livorno är fina att strosa efterVi hann gå en fin promenad längs kanalerna i Livorno och handla frukt och grönt på måndagsmarknaden innan det förutspådda regnet kom. Natten till tisdagen regnade det konstant och på morgonen upptäckte vi att vi fått in lite vatten via skruvarna till skotskenan på däck. Så nu har vi ytterligare lite att göra. 

Svajankring i Le GrazieVi lämnade Livorno tidigt och styrde mot La Spezia. Det blev en bra färd, nattens regn gav med sig och solen torkade upp. Efter 38 Nm ankrade vi i den fina viken Le Grazie, som ligger på västra sidan av viken strax innan La Spezia. Det var härligt att uppleva lugnt och fint vatten. Ytterligare tre båtar låg på ankare här. Vi tog jollen in till "stan" som visade sig vara närmast öde. Många stora träskutor låg vid kaj och det fanns ett varv som kunde ta emot stora båtar. Vi hittade en bar som serverade öl och spelade engelsk rockmusik.

Porto Venere med typiska husNästa morgon var Lasses födelsedag. Gratulationer ramlade in via Facebook,  Messenger och sms. Vi lämnade Le Grazie och passerade förbi fina Porto Venere, som visade upp sina fina och för den här kusten typiska hus i gult, rött och orange.

Lasse fyller årNågon tårta fanns inte ombord, det fick bli en traditionell fika med croissant under gång till nästa hamn, Lavagna, där jag utlovat både bakelse och restaurang dagen till ära. Marinan var säker men ganska intetsägande och vi tyckte att 45€ var i häftigaste laget - inte heller stan motsvarade våra förväntningar. Men Lungomaren bjöd på fin utsikt, bakelsen var god och pastan likaså.

Trångt i PortofinoLämnade Lavagna tidigt och tog svängen förbi Portofino, som är en av de finaste - och trängsta - hamnarna längs denna Cinque Terra-kust. Vi gjorde bara en sväng in och ut igen, häftigt att få se!

Vår fina hamnplats i ArenzanoVi beslöt skippa Genua med sina stora lastfartyg och industrilokaler, även om vi säkert skulle fått en fin upplevelse där i någon av de marinor som finns. En dagsetapp på runt 30Nm är vad vi behöver avverka för att nå Port Saint Louis innan högsäsongen börjar. Via nätet fick vi en plats i den lilla hamnen Arenzano, som visade sig vara en riktig pärla. Rent och snyggt och välskött, bra toalett och dusch, vänlig hamnvärd och en dygnsavgift på 30€. Staden var underbart pittoresk och den fina parken runt kommunalhuset (se ovan) var en grön oas.

Ikväll ligger vi på svaj utanför en badstrand i den lilla orten Laigueglia. Det är lugnt och stilla. Båten kränger från babord till styrbord i dyningarna. Vi har sällskap av ytterligare en segelbåt.

Tur att det finns selfies - så vi får vara med båda tvåVi är ungefär 30Nm från Menton. Om allt går som vi tänkt lämnar vi antagligen Italien i morgon och hissar fransk gästflagg. Så konstigt det känns.