Mot Panama 2008 - 2010 - juli 2009
fredag 31 juli 2009 - Skrivet av SSB från Ellinor
Himmel och helvete
I Stockholms Skärgård för länge sedan kunde man ligga ensam i vikar. När skärgården i vårt tycke blev för full och seglingssäsongen för kort styrde vi kosan till Medelhavet. Även Medelhavet förändrades stort under våra (14) år och kom mer och mer att domineras av seglare som är där mycket korta perioder vilket påverkar seglingsmiljön oerhört.

I framför allt Västindien är det samma sak. Västindien ligger mycket tillgängligt för amerikaner och följaktligen dominerar de bland seglarna och har gjort så en tid. De allra flesta amerikaner är förståss jättetrevliga men överallt startar de sina nätverk med sociala aktiviter och ständig radiokommunikation. Aktiviteter som pot luck, domino, dinghy drifts mm mm.

Här i Kuna Yala finns de numera också i stora mängder. Man kommunicerar hela tiden både i kortvågsradion och VHF. Nu är det wolleyboll, pot luck, pizzakvällar, strandparties (finns massor med olika anledningar till ett att träffas) mm mm. Och så är man igång igen med samma aktiviteter som överallt annars.

Vi försöker undvika vikarna där de träffas för att njuta av den oerhörda omgivningen i vår egen takt, men uppskattar ändå att höra dem på radio för det är mycket värdefull information som kommuniceras.

I går natt bröt helvetet lös igen med åska och blixtar i en -återigen- icke tidigare skådad omfattning. Vind som snurrar 360 grader, ständiga blixtar som slår ner överallt omkring oss och vindbyar. Inte av den värsta sorten men upp mot 40 knop i alla fall.

Vi ligger ensamma bland våra korallrev och kan snurra obehindrat i de ständiga vindvridningarna och har gott om draggutrymme om så skulle behövas, vilket det också gjorde på morgonkvisten när vi hade snurrat runt med ankaret tillräckligt många varav.

Men gissa vad som hände i viken bredvid. Jo just det, tre båtar på reven och kalabalik på radion. Som tur var alla oskadade utom en som fick en roderskada. Dock icke allvarigare än att han kan segla vidare för egen maskin.

Det är tveeggatt det här. Skönt att ha nära till hjälp om det skulle behövas, skönt med väderrapporter och den mycket fina informationen vi får, men det tar också bort en hel del av vildmarkskänslan.

Vi fortsätter vår strategi att söka ensamma vikar i närheten av pizza parties, happy hour och wolleyboll. Vem vet kanske vi också snart blir sugna på lite hälsosamma sociala aktiviteter. Och vem vet snart kanske vi också är den som ropar på radion efter hjälp. Då vet vi att de ställer upp mangrant
Kommentera inlägget
tisdag 28 juli 2009 - Skrivet av SSB från Ellinor
Elände i paradiset
Vi ligger fortfarande kvar bland dessa paradisöar. Vi har beslutat att ligga kvar tills det kommer någon annan båt, då sticker vi vidare.

Ön närmast har en brunn, så hit kommer kanoter från alla håll, fyller sina dunkar och seglar ut mot havet igen för att sedan försvinna i horisonten. Ut på havet med bara några centimeters fribord och för de som inte seglar en tung paddling. Man ser att de inte är lättpaddlade de här trästockarna. Men man ser att tiden inte betyder något för dem och det ger en ro som man förnimmer. Det var också "molamakerns" svar när vi frågade hur lång tid en mola tar att tillverka. Hans svar var att vi måste förstå att tid inte var så viktigt, det finns andra kvaliteter som betyder mer.

Men lite skadeglädje kan vi bjuda på. I förrgår natt gick ett myggnät sönder utan att vi visste om det. Och i går tillbringade vi dagen ständigt kliande. Ett par myggbett är väl OK men när vissa delar av kroppen är helt täckta blir det outhärdigt.

Vi har lagat alla myggnät nu
Kommentera inlägget
lördag 25 juli 2009 - Skrivet av SSB från Ellinor
Dagsljus på natten
Faktiskt för första gången nu på fyra år ligger vi ensamma bland öar, faktiskt lite likt känslan i Stockholms ytterskärgård med närhet till natur och det lugn som utbreder sig när man ligger med sin båt i en naturhamn med underskön omgivning. Och hela tiden ser man kunaindianerna som färdas lugn och stilla utan brådska i sina faktiskt ganska tungpaddlade trädstammar. Man färdas långa sträckor över öppna fjärdar som dock sällan har någon sjögång pga alla rev.

Skärgården här i norra delen av Kuna Yala ligger innanför ett skyddande barriärrev och trots att det kan blåsa ordentligt är det nästan alltid sjölä.

Men inte något gott som inte har något ont med sig. Året här är uppdelad i den våta och den torra säsongen. Nu är det den våta, som kännetecknas av, gissa: jo just det REGN. Fast mer mot fastlandet med sina höga berg. Där har vi molnen för det mesta och med tillhörande skyfall. Så vi ligger här ute och ser in mot fastlandet och ser hur det blixtrar kontinuerligt. I nordlig vind (som det är för det mesta) orkar sig inte ovädren ut där vi ligger (precis som i Stockholms skärgård) men i natt däremot var det vindstilla och molnen orkade sig ut. Och maken till åskväder har vi aldrig skådat. Gigantiska urladdningar med blixtar i mångdubbla led i alla riktningar långa stunder i sträck. Ibland var det dagsljud i mycket långa stunder. Men vi ligger jättebra just nu så det känndes ganska lugnt. Och eftersom vi ligger ensamma behöver vi inte oroa oss för draggande båtar (egentligen den största faran). Vi hade också tur med vinden: inte mer än 25 knop mot inte så ovanliga 40-50.

Idag har vi haft en Master Molamaker och handlat molas, underbara konshantverk. Så nu börjar Ellinor också prydas av skönhetn här.
fredag 24 juli 2009 - Skrivet av SSB från Ellinor
Nuedi från Kuna Yala
Hej från San Blas alltså, man gillar inte att kallas San Blas här: det var spanjorenas ide en gång i tiden att kalla området det. Vi avvaktade besöket på ön Mamitupu för att göra det på tillbakavägen i stället. Det dyker upp nya människor och nya inbjudningar hela tiden. Om vi inte gör oss fria och seglar vidare kan vi bli liggande hur länge som helst.

Vi har idag alltså avverkat hela 3,9 distansminuter till en ny ögrupp. Navigering som alltid mellan brytande rev. Sjökorten som hittils visat sig hyfsat korrekta stämmer inte längre så nu förflyttar vi oss bara när solen står högt och helst i ryggen. Molniga dagar och i motljus bör man undvika att angöra nya öar.

Just nu ligger vi helt ensamma mellan en grupp helt fantastiska öar med palmer och vita korallstränder. Nyss kom en ensam Kunakvinna i en vackert målad urr (urholkad trädstam)från ingenstans och visade upp sina hantverk (inte så fina dock) men vi köpte en mola (deras broderier som är mycket kända och uppmärksammade överallt). Suckande räknade hon ihop sina dollar och berättade likaledes suckande att nu måste hon iväg till nästa ö för hennes son var sjuk och låg på sjukhus. Vartefter hon försvann ut på havet, i sin minimala trädstam, mot en annan ö i horisonten.

Mot horisonten ute på reven ser vi också Kunaindianer stå i sina urrs och fiska. Något mer idylliskt än det här har vi svårt att tänka oss
Kommentera inlägget
torsdag 23 juli 2009 - Skrivet av SSB från Ellinor
Saila kommer
Som väntat började dagen med nya kanoter i en aldrig sinande ström. Så vi fick berättta att kameran blivit fuktskadad (vilket stämmer). Detta accepterades och man var tacksam för det man fått! Inga problem alltså att tala om att nu räcker det för oss.

Efter en stund kom det vi väntat på (och som var lite baktanken med det myckna fotograferandet). Saila kommer i sin svarta hatt med en officiell inbjudan till hans ö. Saila är hövdingen på ön och känns alltså igen på sin svarta hatt. Nomalt brukar de också ha en svart slips. Eftersom han inte hade någon och vi vet att det är en statussymbol erbjöd honom vi en av våra svarta slipsar! Han accepterade tacksamt och paddlade iväg leende.
Kommentera inlägget
onsdag 22 juli 2009 - Skrivet av SSB från Ellinor
Indianöverfall
I morse möttes vi av en angelägen Kuna indian som ville något viktigt. Väl ombord ville han att vi skulle "fotokopiera" honom! Efter att ha klarat ut situationen, han på kunaspråk och vi på vår utomordentliga spanska, kom vi fram till att hans legimitation (något som byråkraterna har tvingat på dem) skulle gå ut i morgon och som sagt, här ute finns inte så många fotomöjligheter. Hur som helst tog vi några foton som vi redigerade och skrev ut på skrivaren i svartvitt. Han blev nöjd till en början. Under tiden hade hans döttrar, kompisar och diverse andra släktingar kommit ombord så runt båten var det full med urholkade trädstammar och ombord fullt med färgranna kunakvinnor, barn och annat folk.

Sedan tog han mig åt sidan och sa att han ville att vi skulle göra ett nytt ID åt honom! Sagt och gjort fram med photoshop och sedan började vi tillverka nya leg. Vi är numera förfalskare i Panama.

Ryktet spred sig bland öarna och folk kom med sina kanoter från alla håll.

Och på eftermiddagen såg det ut så här: runt andra båtar låg kanoter med infödingar som vilje sälja sina hantverk. Runt Ellinor låg kanoter med festklädda, vackert smyckade vördnadsfulla kvinnor. Stolta och uppskattande kunaindianer. Vi är nu betraktade av shamanerna som "goda människor" och i morgon har de lovat presenter.

Dessutom har vi i vårt arkiv ett stort antal foton på kunaindianer som normalt inte låter sig forograferas och dessutom ganska många identitetshandlingar på kunaindianer. Så kan det bli ibland.

By the way en krabba som två personer blir proppmätta på utan tillbehör kostar 3 dollar!
Kommentera inlägget
tisdag 21 juli 2009 - Skrivet av SSB från Ellinor
San Blas
Framme i San Blas eller Kuna Yala som Kunaindianerna själva kallar landet. Så här i första hamnen är vi redan hänryckta. Lägg ihop alla era föreställningar om hur en korallidyll ska se ut: Nu ser ni vår omgivning. Öar med kokospalmer, ibland bara en eller två, ibland hela ön ut till sista millimetern, vita sandstränder med mjuk korallsand, hyddor, tätt,tätt och utholkade stammar somm alla använder som forskaffningsmedel mellan öarna. Ibland med segel, ibland stakar man, ibland paddlar man. Överallt korallrev som man får sjölä av men inte vindlä. Det betyder att vi nästan alltid har en svalkande bris över båten.

Vi har redan förstått att all proviantering var onödig. Här finns alltid hummer, fisk och frukter. Alltid timfärskt och nästan gratis.
måndag 20 juli 2009 - Skrivet av SSB från Ellinor
Ute på havet igen
Återigen den korta krabba sjön. Och Ellinor vill rusa fram i 7 - 8 knop, men det är för snabbt för då är det natt när vi kommer fram. Och det vill vi inte för San Blas är en samling korallöar insprända i reven med delvis mycket dåliga sjökort. Många mätningar gjordes av spanjorerna på sin tid.
Beräknad framkomst i morgon förmiddag om vi kan tygla Ellinor
Kommentera inlägget
lördag 18 juli 2009 - Skrivet av Anders o Cathrine
Mot Kuna Yala
Avskedsceremoni

Så är då äntligen tiden inne att sticka över till Panama och San Blas eller Kuna Yala som det heter lokalt.

En liten kommitte kom och tog avsked samt önskade oss lycka till. Trevligt tycker vi.

Till vänster ser ni en ny länk "Nuvarande position" om ni klickar på den ser ni alltså var vi är

Kommentera inlägget
tisdag 14 juli 2009 - Skrivet av Anders o Cathrine
Tankrengöring
Huvudet i sanden

Kvar i Cartagena några dagar. Väntar på att avtal och massa saker skall bli klara för våra nya hyresgäster på Grönviksvägen.

Under tiden får båten sitt sedvanliga underhåll. Den här gången vatttentankarna. Tur att man är liten och nätt och vig så man kommer åt alla skrymslen. Men nu är helvetet över och manluckorna igenskruvade.

Det får bli fest ikväll

Kommentera inlägget
fredag 10 juli 2009 - Skrivet av Anders o Cathrine
Strandpromenad
Salsakompisar

Mer muskler som man kan använda. Vi har hittat en fin joggarrunda utmed vattnet  från vår Marina, Club de Pesca. Två km bort, på en öppen plats är det varje morgon 06:30 en Salsaklass som man kan joina. Kul!

Idag höll dock salsakursen på att ta slut pga av lynchhot mot läraren. Han slutade nämlige två minuter för tidigt! Uppror och hot om att bli sliten  stycken. Slutar tidigare gör han nog aldrig om igen

Kommentera inlägget
söndag 5 juli 2009 - Skrivet av Anders o Cathrine
Närmare vattnet
Som sagt nya muskler

Efter några år med staketsegling blev det dags att sätta på sig jollebyxorna och krypa ner i Lasern för två dagars kappsegling Bromma - Björköfjärden och tillbaka. Fem år sen sist! 6 timmar första dagen och 8 timmar andra dagen.

Definitivt nya muskler som behövde användas. Men ack så kul