• Helvetet på land valde vi för att kunna måla botten.  Inte för att vi råkat ut för någon storm
• Anledningen till att vi hade en ilsken hund under kölen var att den fanns där på nätterna
• Ja, vi skall vara rädda om oss, och segla lugnt (Vi har lovat våra mödrar att inte segla när det blåser)
• Det är inte synd om oss
• Tobias bok, en psykologisk deckare, heter ”Osynligheten” och kommer ut i höst. Den kommer bl.a. att finnas på Pocket Shop och Internetbokhandeln
• Pulpon var inte äcklig och munnen skar vi bort för att den smakar illa,  -inte för att hindra pulpon att äta upp oss
• Vi kommer att vara tillbaka i Las Palmas 1:a veckan i september och i Sverige mitten från mitten av september till mitten av oktober. Några andra konkreta planer har vi inte ännu

Och slutligen Lanzarote är en fascinerande ö

… sedan uppstår ett problem som alla vet, nämligen att det inte är så lätt att ta död på dem. Ett bra tips är att göra ett snitt i underdelen på ”kroppen” och vränga säcken ut och in. Då rensar man och har ihjäl dem samtidigt.

Skålla den sedan den två gånger i kokande vatten.

Den tredje gången tillsätter man salt (1dl till 3 liter vatten) och låter den ligga kvar och koka i 10 minuter för att därefter svalna i sitt eget spad.

Skär upp den i små delar (glöm inte att skära bort munnen) och blanda upp med paprika och lök. Tillsätt olja och vinäger.

Och Voila! En underbar bläckfisksallad. (Ensalada del Pulpo)

Nya kunskaper är ovärderliga i nya miljöer.

Hälsar Anders&Cathrine

…ligger två öar: Islas Selvagem. På Madeira kan man söka tillstånd att lägga till där, vilket vi förståss gjorde, hedervärda och laglydiga medborgare som vi är.

Märkliga att angöra i hög havssjö, som det förmodligen så gott som alltid är på detta ställe (ön är nästan helt rund), la vi oss på svaj i en rullande dans. Vi vågade inte lämna båten men hade en fantastisk natt i sällskap med öns fridlysta fåglar (Maderian Petrel) med nästan mänskliga läten. Mitt i natten hör vi alldeles bredvid oss röster som frågade ”vaffödådå?” ”vafför ede på detta viset?” precis som i en Astrid Lindgren saga. Och några som svarade på andra sidan. Vi hade gott sällskap hela natten.

Angjorde sedan ön Graciosa och hittade vår paradis vik med turkost vatten och sandstränder runt omkring.

I solnedgången en vulkan som lyses upp bakifrån i ett skimrande sken.

Äntligen tog vi fram vår dykarutrustning och Cathrine studerade sedan ankaret i två dagar. Tredje dagen vågade vi släppa ankaret ur sikte och gör nu långa utfärder utefter havsbotten.

Igår hade vi knytkalas med några spanjorer. Menyn bestod av carpatio på rökt tonfisk till förrätt och snäckor, musslor och annat som vi plockat under dagen som varmrätt

Livet känns uthärdligt

Anders & Cathrine

I alla fall om man definierar helvetet som båten på land, allt smutsigt, alla skåp med innehåll upprivet och kringspritt. Putsning och polering av skrovet och bottenmålning. Allt giftigt att andas eller få på sig i största allmänhet. Till yttermera visso en sandstrand i lovart som gör att allt som inte skall slipas, blir sandblästrat.

På nätterna en hangarhund som vaktar varvet och som skäller och visar tänder (alla tänder) när vi visar oss. Fånge på den egna båten alltså. Drömmen blev ett fängelse. Men å andra sidan behöver vi inte oroa oss för tjuvar eller annat löskefolk.

Vi har alltså legat i Las Palmas 7 månader. Under denna tid har vi varit hemma och jobbat i tre månader. Under de andra fyra har vi (Anders) skrivit en (tråkig) bok om sitt jobb som nu ligger ute hos några förläggare. Och Tobias ger ut sin bok i höst, så med lite tur kommer familjen Rydin ut med två böcker i höst. Fast vi får se om förläggarna är så kloka att de förstår hur bra boken (Anders’) är!

Övrig tid har vi gjort fantastiska vandringar och har nu en hel del vänner i Las Palmas som det känns tråkigt att lämna,  -vilket vi har gjort. Vi började med att besöka några seglarkompisar i Tenerife som fick barn förra veckan. De kom några dagar innan förlossningen till marinan och efter fyra dagar bad de personalen om hjälp med hundvakt pga WA(ofött)B. Uppståndelse och förundran. Klart vi måste dit och vara med på festandet.

Så återigen, alla möten med dessa fantastiska människor som alla är på resande fot, är en stor del av upplevelsen med resandet.

Från Tenerife och barnpassande kryssade vi vidare till Madeira. Men det blev inte bondkryss som vi trodde utan vi sträckte hela vägen. Förmodade tre till fyra dagar till sjöss blev två. Så nu är vi på resande fot igen. Två dygn bidevind, 7 -12 sekundmeter, 6-7 knop mest hela tiden. Och en båt som dansar även i hög motsjö.

Livet leker igen.

Anders & Cathrine

Nu är vi sedan en tid tillbaka till värmen på sydligare breddgrader. Vi har fram till nu under vår segling jagat söderut för att hålla jämna steg med höst och kyla.

Emellertid, efter vårt besök i Sverige är nu läget det omvända. När vi kom tillbaka till båten är sommaren här med ljumma dagar och kvällar. Och bättre blir det hela tiden (vi har efter våra år i Medelhavet lärt oss att vi inte har några problem med värmen - tvärtom)

Men, kontrasterna mellan jobb och segling, -mellan sommar och vinter, -mellan att helt disponera sin tid själv och inordna sig i jobb och samhälle, -mellan skridskoåkning och segling, innebär enorma omställningar.

Under våra nattseglingar t ex är månen vår ledsagare som sitt varma ljus vägledare i natten. Nästa stund sitter man på pendeltåget till Kungsängen med ryggsäck, pik och skridskor i vintermorgonen och ser samma måne men nu i ett blekgrått ljus, stel och utan värme. Ofattbart, man måste ruska om i huvudet för att förstå var man är någonstans.

I Sverige reviderar jag vad mina kunder gjort sedan sist. Mellan dessa möten förverkligar jag och Cathrine våra seglarplaner. Vi får kämpa med vad Luther och vår uppfostran gjort med våra sinnen. Der är arbetsamt att kasta av sig uppfostran och onödiga pliktkänslor

****

Annars roar vi oss så gott vi kan. Gran Canaria har karneval sedan en månad. Den tog slut igår så nu får vi tillfälle att vila ut oss. Skall bli skönt

Temat för karnevalen var att låta de canariska männen leva ur sina kvinnliga sidor. Och det gör de verkligen. Gatorna är fyllda med de mest fantastiska figurerna där ingen kan vara för avvikande. Normen för vad som är normalt är helt borta. Unga vackra par, där en är man och en är kvinna, -eller tvärtom, -eller av samma kön, -eller varför inte av ett tredje kön. Utseendet, klädval och kroppar ger ingen vägledning. En karneval med människor som festar dygnet runt i de mest fantastiska skepnader.

Mitt i de böljande, dansande människomassorna möter vi dessa fantastiska figurer. Man, kvinna, polis eller utklädd polis, präst eller??  Som sagt de yttre attributen som vägledare är borta, endast fantasin sätter begränsningar.

Gator och torg kokar av ”människor” men alla är vänliga. Aldrig något bråk trots den enorma blandningen av folk, alkohol och förmodligen droger. Alla är glada och festar.

Som sagt kontrasterna är överväldigande.

****

Ang seglingen kan vi meddela att vi hyrt ut vårt hus ytterligare 3,5 år till samma familj, så den delen inklusive ekonomin är ordnad. Vad vi skall göra under denna tid står ännu skrivet i stjärnorna.

Jag har jobb fram till i höst så till september/oktober håller vi oss i Europa.

Anders&Cathrine

PS Kantarellerna frodas fortfarande i bergen och är stora, fasta och med fantastisk smak

Det är lätt att behandla viktiga personer utan vederbörlig respekt. En sådan är Dacia Seamount. Och läser man sina sjökort ordentligt finns mycket information att hämta, inte minst när det gäller namn på öar och grund. Och heter man Dacia Seamount kräver man respekt.

På vår färd mellan Portugal och Gran Canaria ligger ett grund på 80 meter mitt i färdlinjen. Vi vill ju avvika från kursen så lite som möjligt och väljer att korsa ett annat grund på 300 meter.

Atlantvågorna är som vanligt flera meter höga men inte som på Biscaya med långa våglängder. Vi har haft läns ett par dagar med höga och ibland skrämmande och vågor. Man förundras varje gång att Ellinor lyfter så fint, låter vågorna lätt glida förbi så elegant och som en virtuos ballerina dansa med i naturens vilda lek. Vi är nu trygga med henne och gläds åt våra långa dygnsdistanser (150 -160 NM per dygn). Och slappnar av mer och mer.

Men, vid ett tillfälle mitt i natten (förståss) blir sjön brantare och mer oregelbunden och plötsligt kommer jättevågen. Som en vägg i mörkret och sköljer den över oss med ett dån. Vattnet kommer rakt uppifrån ner i sittbrunnen och in i båten genom de öppna luckorna. Och jag som satt i sittbrunnen och tyckte allt gick så bra! Men det var Dacia Seamount vi korsade och det gör man inte ostraffat utan att behandla henne med respekt. Man sitter inte med alla kuddar i sittbrunnen, med luckorna öppna och bara seglar rakt över henne och tycker att allt är som vanligt utan åtminstone respektera hon finns där i sin ensamhet på sina 300 meters djup långt ute i Atlanten.

Sensmoral: Undvik 300 meters grunden. Speciellt om hon har ett namn typ Dacia Seamount.

Nåväl, inne i båten kommer en vit skepnad ut ur sovhytten och frågar vad som händer?? Kan hon kan hjälpa till? ……Är det en ängel? (Eller Vita Frun)…… Nej det ät Cathrine i sina vita sidentrikåer från Siden Sälma. Jag tackar nej och börjar torka upp, men ångrar att jag avböjde när jag ser att vattnet även trängt in i lådor och fack. Överallt. Dacia såg till att vi fick torka saltvatten i olika skrymslen ett par dagar.

…..Men innan dess har vi alltså seglat söderut till Lagos i Portugal, och det är kallt, även utefter Algarvekusten. Vi vill verkligen till Kanarieöarna och värmen. Men lågtrycken kommer tätt och stormarna är kalla och hårda.

Så dyker då en väderlucka upp med högtryck över Azorerna under bildande och tillhörande NW vind utefter Afrikas kust. Vi bestämmer att avsegla på måndagen. Och dagarna innan utvecklar sig vädersystemen precis som vi vill.

Nu infinner sig måndagen och vi går igenom väderprognoserna en sista gång. Fyra Europeiska prognoser visar fortfarande OK. Men, det mycket respekterade NOAA visar en trolig utveckling mot motvind efter två dagar (överfarten var beräknad till c:a 5 dagar) med möjliga vindstyrkor på över 20 m/s. Resonemang, överväganden och beslut. Vad skall vi göra, sticka eller ej?

Vi beslutar oss efter många om och men för att sticka. Fyra europeiska prognoser sa OK och en amerikansk indikerade annorlunda (alltså 4 mot 1 där den som var emot fanns på en annan kontinent!). Dessutom var det mycket viktiga Azoriska högtrycket en realitet och högtryck under bildande ger stabilitet ett par dagar och håller också undan lågtryck. Dessutom måste vi kunna hantera vindstyrkor på 20 m/s, annars har vi inte på havet att göra.

Med viss oro beger vi oss iväg.

Vi får fortfarande, under seglingen, väderprognoser via en speciell mottagare (Navtex). Vi seglar nu i områden som täcks av ”Weather and Sea Bulletins for High Seas, Atlantic Areas South of 35N” (Häftigt namn på seglingsområde, -eller hur?).

Första dygnet gick mycket bra och vi har nu sjöben och ser på överfarten med tillförsikt.

Emellertid, det lågtryck som NOAA varnade för visar sig vara ”Hurricane Epsilon” som nu tagit fart mot Europa. Vi lägger in orkanens prognostiserade väg på sjökorten och ser att vi nog bör hinna ner, men tar fram ett antal reservplaner för den fortsatta resan. För att göra historien kort så fick vi under några spännande dygn följa orkanens väg rakt mot oss, sedan stanna upp, därefter ta ny fart mot oss, för att till slut vända 180 grader och bege sig SW bort från oss. Dessutom nedvärderades den till bara en Tropical Storm (det var en stor lättnad för oss för vi gillar Tropical Storms bättre än Hurricanes). I samma veva kunde vi få in väder från Kanarieöarna som ju specialbevakar sitt område. Dom kunde rapportera att Epsilon inte skulle hota. Lättnad!

Sedan hade vi Bara Dacia Seamount kvar men det visste vi ju inte då.

Nu ligger vi i Las Palmas och det känns mycket bra. Folk (även urinvånarna -ett bra tecken) går i linnen och kortbyxor. Här blir vi i vinter (kanske) och skall utforska naturen öarna och göra bergsvandringar. Men först skall färskvattenpumpen repareras!

Anders&Cathrine

Seglingen ställs in och karriären tar ny fart

Vi har nu förtöjt i Lissabon för att idka ett mer normalt liv en månad (ni vet vad vi menar va?)!. Rydin&Partner lever vidare och vårt normala sociala liv likaså.

Det är verkligen ett annorlunda liv man lever som långfärdsseglare. Ett helt nytt kontaktnät har utkristalliserar sig. Människor man kanske aldrig skulle träffat annars men som man mycket gemensamt med i och med det gemensamma intresset och de projekt man förverkligar. De allra flesta har också alltid har något intressant att bidra med. 

I marinorna får man alltid omedelbar kontakt med alla och beredskapen att hjälpa är enorm. Ett slags helt mobilt samhälle där alla delar med sig av erfarenheter och materiella tillgångar. Man ger hjälp och stöd och man vet att man själv snart kommer att behöva samma sak tillbaka. ”Det är nästan som hemma på Grönviksvägen”: I varje hus vet man att man är känd, välkommen (hoppas jag) och nära till samma stöd och hjälp. Dessutom har vi kul ihop.

I långseglarlivet samma sak men mellan olika människor i olika hamnar. Människor från hela världen. Men här bryter man upp efter ett tag och skiljs även om man har mycket trevligt. Möten och avsked. Oberoendet är också stort och här finns också alltid plats för individualister som snarare är regel än undantag.

Det är sannerligen i en egen kultur vi lever, mitt i de normala samhällen vi besöker.

Vi återkommer när seglingen tar ny fart

Anders&Cathrine

Så har vår investering i djuphavsfiskegrejor givit utdelning: En makrill på c:a 200 gram som måste ha varit mycket hungrig. Krokarna var lika stora som gapet. Man såg att hon tagit sats, kastat sig över bläckfisken men sedan inte lyckats stänga munnen. Tros att hon var så hungrig räckte hon till en middag. Vi ville ju leva på vår fångst.

Annars har vi kommit in i lite mer normalt långseglarliv vilket innebär att man träffar folk får tips och har det trevligt i största allmänhet. De flesta långseglare seglar långt men inte så ofta och inte i så långa etapper om detta kan undvikas. Vi gör nu också lite längre utflykter på land och var t.ex. uppe i de Spansk/Portugisiska bergen. Kom till de mest fantastiska avkrokar med byar där man levde som man gjort i hundratals år. Upplevelser som stämmer till eftertanke om olika kulturer. Har de egentligen en lägre levnadsstandard än oss???

Vi seglar dock vidare och gärna på natten. Det här med att färdas gillar vi. Upplevelser hela tiden. I natt mörknade det t ex inte. En mareld vi aldrig sett omgav oss. Vattnet lös, varje vågkam badade i ljus, båten plöjde ljustunnlar under oss och runt om lekte delfiner som också grävde tunnlar så ljusa att man såg dem tydligt djupt långt där nere samtidigt som andra gjorde språng med fantastiska plask och ljuskaskader. Inne i båten blev vattenledningarna självlysande när de användes.

Så vi reder oss

Hälsar Anders & Cathrine

PS. På begäran

• Vi har seglat La Coruña, Lage, Camariñas, Muros, Bayona, Povoa de Varzim och är nu Lissabon
• Missan är inte med. Hon mönstrade av i Rasta
• Ellinor är inte speciellt begynnelsevek och går alldeles utmärkt mot vind, har det visat sig. Hon seglar fortare än vi vågade hoppas när vi köpte henne
• Nej vi skall inte segla ARC
• Ja vi har radar. Den sitter uppe i masten
• Nej, det går inte någon nöd på oss
• Ni som inte fick några bilder i ett tidigare mail har för små brevlådor

Anders, Ankan Westman blev vår första gäst ombord (efter avseglingen alltså (inga undertoner till er som var med före avseglingen)). Skall bli spännande att se vilka som blir våra nästa gäster! Välkomna om ni törs.

Ankan hjälpte oss med nattspaningarna på Biscaya och det gjorde att Cathrine & jag kunde dela den delade sängen. Fast under nonstoppsegling är det nog bättre med en ensam säng när ens partner hela tiden studsar runt med båtens krängningar och gungningar i sjön.

Annars efter sedvanliga reparationer i Cowes och dito i Falmouth gav vi oss iväg över Biscaya efter att ha hittat en lucka på c:a 4 dagar mellan lågtrycken som numera är mycket frekventa. Spännande att följa lågtrycksbanorna och göra den långsiktiga planeringen baserad på bedömningar av den fortsatta väderutvecklingen.

Sydväst om oss i en nordostlig bana hade vi ex Maria som fördjupades och ex Nate i Marias följe strax efter. Dessa gav en enorm dyning ända till oss. En dyning som gav oss lä i vågdalarna och vind uppe på kammarna. Enorma vattenmasor som kom välvande och vattenberg som syntes mot horisonten. Kontinuerlig berg och dalbana och en resa som vi alltså rekommenderar småbarnföräldrar.

Vinden var varierande mellan 0 – 14 m per sekund i riktning N –  E –  S – SW (slör, sida, motvind alltså) och överfarten tog tre dygn. Mao en helt normal havssegling.

Vilken känsla att komma till La Coruńa och möta värmen. Eftersäsong, gott om plats, folk vänliga och har tid att prata. Satte upp solskydd för första gången. Ett stort mål är nått och idag skall vi inte läsa en väderrapport på hela dagen

Solhälsningar från

Anders&Cathrine

PS för långseglare: Visste ni att en alternator (generatorn som sitter på motorn) behöver en laddningslampa på 4W för att börja ladda. Alltså om alternatorn är helt OK men laddar inte: kolla laddningslampan och sladden på D+. Skickar man på upp mot 2-3000 varv på motorn kan detta kompenseras

PS PS Nu skall vi vila ut efter mailskrivandet. Siesta är en fin tradition

Lägger man sedan till motvind blir det mörker helt. Därför bytte vi detta till medvind genom Engelska kanalen genom att invänta ost i Oostende (!, oavsiktligt). Alltså iväg när vinden vänt i morgondiset som vi hoppades skulle försvinna eftersom himlen var blå rakt upp. Men så skedde inte. Tät dimma och brölande fartyg runt om. Cathrine fick bänka sig vid radarn och jag vid rodret. Därefter fick vi en oförglömlig dag med navigering mellan radarekon och synen av den ena superfärjan efter den andra som dök upp som moster tätt intill oss ur dimman. Intrycken av motorljuden som föregick färjor och fartyg någonstans ute i det grå skall heller inte förglömmas.

Efter korsning av trafiksepareringzonerna mitt i kanalen och efter att ha kommit förbi skytteltrafiken mellan Dover och Calais blev det hyfsat lugnt på radarn och vi fick en lugn natt. Men först firade vi med Ingrids sommarkaktusblom (te), det starkaste vi unnar oss när vi nonstopseglar.

Annars börjar det sakta kännas att vi kommit iväg. Kännas att vi påbörjat vår färd. Härlig känsla.

Att leva är att färdas månne? Färdas till nya platser, människor och intryck. Fast för att möta nya människor och platser måste vi nog landa lite oftare och stanna lite längre. Men det skall vi unna oss snart. Efter Biscaya.

Anders&Cathrine