2020 Karibien
måndag 20 januari 2020 - Skrivet av Håkan Börjesson
Trinidad 2020-4
Tvättdag
Vilodagen.

Söndagar skall man ju ta det lugnt och vila upp sig. Ombord var det arbete som vanligt. Eftersom man svettas en hel del när man jobbar ombord så genererar det en hel del tvätt. Man behöver sätta på sig rena kläder varje morgon för att inte riskera att lukta allt för illa. Under de snart två veckor jag varit i Chaguaramas hade jag samlat på mig en ansenlig hög med smutsiga kläder. Söndagen fick bli tvätt och städdag ombord.
 
Om allt går väl skall Unicorn sjösättas i eftermiddag. Jag är faktiskt lite nervös. Skall motorkylning fungera, är alla genomföringar täta, startar ens motorn. Det finns många frågetecken. Om allt fungerar, kommer det inte att göra, ser jag verkligen fram mot att att kunna segla iväg.
 
Sakta börjar kroppen vänja sig vid värmen. I natt sov jag hela tiden under täcke. Det har jag inte gjort förut.
Kommentera inlägget
2020 Karibien
lördag 18 januari 2020 - Skrivet av Håkan Börjesson
Trinidad 2020-3
Ankare + motor till watermaker
Så ser ankaret ut efter det jag sprayat på kallgalven. Ser ganska snyggt ut för stunden, men det kommer inte att hålla. Naturligtvis skulle ankaret behöva blästras och sedan varmgalvas. Men det får bli en annan gång. På bilden syns också en utbytesmotor till watermakern. Den gamla fungerade inte och visade sig inte gå att reparera. Det fick bli en utbytesmotor istället.
Som vanligt tar alla projekt mycket längre tid än man tänkt sig. Fram på dagen sjunker också arbetstempot då temperaturen går upp.

I kväll har John från Out of Africa bjudit in mig på Braii. Alltså sydafrikanskt BBQ. Det är 1,5 år sedan jag såg John. Det var i St Anne på Martinique. Då var John där tillsammans med sin fru Joane. Vi brukade varje morgon hämta upp Joane med vår jolle för hiking. Just då var John skadad och kunde inte följa med oss ut och gå.
En dag kände sig Joane inte riktigt kry och ville inte följa med. Hon hade gjort sin sista hike tillsamman med oss. Tre månader senare avled hon hemma i Sydafrika i cancer. En mycket sorglig historia och vi saknar Joane som var en mycket god vän till oss.
 
John ligger på en grannmarina, men det tar bara 10 min. att promenera dit. Nu är det dags för mig att gå till affären för att hitta något gott att lägga på grillen.
 
I nästa vecka gör antagligen John och jag gemensam sak och seglar båda norr ut från Trinidad.
Kommentera inlägget
2020 Karibien
torsdag 16 januari 2020 - Skrivet av Håkan Börjesson
Trinidad 2020-2
Jerk Chicken
Alla arbeten fortsätter. Idag har har jag hissat ner jollen på marken för rengöring och pumpning. Utombordaren har provstartas. Men först fick jag ta några dunkar på kärran bort till grannmarinan för att köpa bensin. Jag har också lagt sista handen vid bottenmålningen. Akterankaret har slipats av med vinkelslip och strukits med kallgalv. Det ser inte så vackert ut längre, men som ankare är det inget fel på det. Detta är bara ett axplock av allt arbete som pågår.
 
Jag vaknade annars vid 05.30 av ett ett kraftigt brak bak i aktern på Unicorn. Det är ju där jag sover. En kraftig squall med häftiga vindar och regn lyckades blåsa omkull stegen. Inte bra, hur skulle jag nu kunna ta mig ner till marken. Jag fällde ner badstegen och klättrade så långt det gick på den, men den räcker ju inte så långt. Sedan blev det till att hoppa resten ca 2 m. Det märks att man inte är 25 år längre. Men ner kom jag utan skador.
 
Ikväll blir det en liten paus i arbetet. Jag skall promenera över till Power Boats grannen för lite BBQ tillsammans med andra seglare. Som syns på bilden har jag marinerat kyckling i jerk-sås. En sorts kryddig grillsås. Jerk-chicken är vida berömt i hela Karibien och det kan man hitta i nästa varje gathörn. Det skall bli trevligt med lite avbrott i allt jobb.
 
Inte vackert
Före slipning. Resultatet kommer i morgon
2020 Karibien
onsdag 15 januari 2020 - Skrivet av Håkan Börjesson
Trinidad 2020-1
På Peake i Chaguaramas

Det känns som det är dags att göra en första rapport från arbetslägret i Chaguaramas ,Trinidad.. Dessutom kan det ju vara läge att starta upp bloggen för säsongen.

Jag kom hit för en vecka sedan. Jag flög från Göteborg till Frankfurt tidigt på morgonen första riktiga arbetsdagen efter Julhelgerna. Flygskam verkade vara helt okänt då planet far fullt till sista plats. Likaså var flyget från Frankfurt till Tobago fullt till sista sätet. Jag fick nöjet att sitta jämte Lu 7 månader som var ute på sin första flygresa. Det var allt från hysteriskt skrik till bajsluktande blöjor.

Efter 22 timmar var jag äntligen framme vid Unicorn. Direkt blev det problem då jag inte hade någon ström i batterierna. Den gamla ganska kassa laddaren visade kortslutning och jag fick famla mig fram i kolsvarta mörkret. Inget annat att göra än att lägga sig och vänta på lite dagsljus. Inga ficklampor jag hittade hade ström i batterierna.

Jag var uppe i gryningen och gjorde en provisorisk inkoppling av den 25 Amp laddare jag hade med i väskan. Efter några timmar hade jag ström igen och kunde till och med starta kylen.

Sedan har det gått i ett. Startar jobbet varje morgon 06.00. Då är det behaglig temperatur och man jobba undan några timmar i bra takt. När jag blir hungrig springer jag ut till gatan och köper ett par ”Doubbles” till frukost. Det är kikärtsröra i bröd som bara kostar ett par kr/st. Jättegoda, men hotta. Men det gillar jag. Killarna som säljer känner igen mig och vet att jag är vitlingen som gillar att äta det riktigt kryddiga Tiniköket.

Jobben avlöser nu varandra slipning av botten, målning av botten. Färgen jag använder är av Trinikvalitet och något giftigare vad som är tillåtet i Sverige. Polering av skrovsidorna är ett annat av jobben. Men tog jag hjälp av några lokala killar som jag hyrde in ett par trimmar. Det är annars oerhört tungt att flytta plankor och ställningar ensam.

propSegel har satts upp och är nu på plats. Jag har lyckats sparka igång dieselmotorn och kört den med kylning via slang. Den var lite trilsk, men till slut hickade den igång.

Watermakern fungerade inte i slutet på förra säsongen och därför har jag plockat ut elmotorn och funnit att rotorn måste renoveras. Tillverkaren finns ju här i Trinidad så jag har lämnat in den för reparation. Troligtvis har för hårda kolborstar använts och det har slitit ut rotorn. Mjukare kol hade nog fungerat bättre.

Ja mina dagar är fulla av projekt från gryning till solnedgång. På kvällarna är jag så trött att jag bara stupar i säng.

Men trots all jobb i värmen är det trevligt att vara tillbaka i Chaguaramas varje morgon vaknar jag till ljudet av svärmar av papegojor som flyger över båten. I skymningen kommer de tillbaka igen.

 

 

2019 Karibien
onsdag 24 april 2019 - Skrivet av Håkan Börjesson
Royal Navy Tot Club of Antigua and Barbuda
Igår kväll var vi inbjudna som gäster till “The Royal Navy Tot Club” här i Falmouth. En Tot är vad som serverades till alla sjömän i engelska flottan varje dag som en markering att arbetsdagen var slut. Detta görs dock inte länge utan upphörde 1970. Tot är ett glas rom, stark rom.
På ett Tot-möte samlar medlemmarna med eventuella gäster för att dricka en Tot tillsammans. Det finns några regler. Ingen får bära någon huvudbonad. Man måste ha skor på fötterna. Mobiltelefoner och kameror är totalt förbjudna.
 
Totalt var vi nog 20-30 personer på träffen. Hur som helst det började med att vi fick varsin Tot och ett glas vatten. Anna-Karin som är kvinna kunde begära en halv Tot vilket hon gjorde. Jag som man kunde inte det. Ordföranden i föreningen höll sedan ett kort anförande om engelsk marinhistoria vilket var intressant att lyssna till. Efter utbringades en skål för “The Queen of England” och vi drack vår Tot. En Tot biter man inte av, den dricks i ett svep. I mitt fall var det nästan ett dricksglas fullt med rom, för Anna-Karin hälften. Ganska tufft för magen. Tur att man hade ett glas vatten i andra handen.
 
Den som bjudit in oss var Dan från båten Eskhaton. Han är medlem och pensionerad marinofficer. Han ensamseglar sin båt. Varje år seglar han Falmouth till Falmouth. Med andra ord Antigua till England fram och tillbaka. Detta har han gjort 14 gånger. Jag vet inte Dans exakta ålder men jag skulle gissa på 70-75 år. Han är verkligen en seg liten gubbe som verkar ha oanade krafter.
 
Jag glömde berätta att efter första glaset Tor serveras ett andra en halvtimme senare. Vi lyckade förhandla oss till en minimal Tot vid andra serveringen. Det var nog bra. Vi hade en trevlig och mycket brittisk kväll tillsamman med medlemmarna i klubben.
Kommentera inlägget
2019 Karibien
tisdag 23 april 2019 - Skrivet av Håkan Börjesson
Mer vattenbekymmer
Vi kan tyvärr inte dricka vattnet från våra kranar just nu. Anledningen är att det smakar bräckt. Vi har mätt med vårt instrument och salthalten ligger runt 800 PPM. På gränsen av vad som är skadligt att dricka. Hur kunde det bli så? Vi fyllde vatten i marinan häromveckan och allt smakade bra. Jag testade inte vattnet, men det smakade helt OK.
Eftersom vår watermaker inte fungerar just nu erbjöd våra goda vänner Bill och Krista på Secoden att vi kunde ta med dunkar till deras båt och fylla på. De har en watermaker som tillverkar 250 L/tim. Det tyckte vi lät som en bra idé.
 
Innan jag berättar vidare måste jag skriva några rader om Bill. Han är den störste perfektionist vi någonsin träffat i Kariben. Inget utom det allra bästa är gott nog för Bill. De senaste två åren har han spenderat USD 400.000:- för att få sin båt i absolut toppskick. Då talar vi inte om inköp av själva båten. Han anmärker på minsta detalj som inte håller toppklass. Vad det än må vara.,
 
När vi fyllde våra dunkar med vatten från Secoden var vi därför helt säkra på att vattnet skulle vara i toppklass och jag mätte inte salthalten på det. Bill hävdade att det låg på 120 PPM, vilket är mycket bra. Det visade sig vara ett stort misstag. Lagom till vi fyllde våra dunkar hade en ventil fallerat för Bill. Jag vet inte exat hur deras system fungerar, men den tank på Secoden vi fyllde från hade ett PPM på 1600. Helt otjänligt som dricksvatten. Detta fick vi nu inblandat i två av våra tankar. Det gör att vi måste köpa vatten för att dricka just nu. Det bräckta vattnet fungerar utmärkt till till disk, dusch och klädtvätt men vi vill inte dricka det. Vår tredje tank på 300 L har fint vatten, men den kan vi inte börja använda förrän vi tömt de två tankarna med kontaminerat vatten.
 
Igår var det stor avslutning på Antigua Classics med prisutdelning. På storbildsskärmar visades Anna-Karins, och andra fotografers, bilder. Tyvärr fungerade tekniken inte helt bra och inga av bilderna kom till sin fulla rätt för någon av fotograferna.
 
Efter prisutdelning var Ann-Karin och jag bjudna till avslutningsparty hos Locman.
Kommentera inlägget
2019 Karibien
söndag 21 april 2019 - Skrivet av Håkan Börjesson
Dag 2 i Classics
Columbia, taget av A-K från pressbåten dagen före.
Dag två var det dags för Anna-Karin följa med ut och fotografera från en av deltagarbåtarna. Hon var bokad för att segla med på en skonare som heter Ocean Star. Men inte heller denna dag var utan en del krångel. När hon kom till båten hade de fått motorproblem och det var högst osäkert om de skulle kunna vara med. Anna-Karin var förstås besviken. På andra sidan bryggan låg skonaren Columbia. Hon fick syn på kapten och frågade snabbt om hon inte kunde få hänga med dem istället. Gå ombord direkt för vi lossar linorna nu blev svaret. Inget tal om att skriva på några dokument, som annars är brukligt, eller annat. Det hjälpte naturligtvis att Anna-Karin kände kaptenen sedan tidigare regattor. Annars hade hon nog inte kommit ombord så enkelt.
 
Nu hör det till saken att Columbia är den största och kanske finaste båten i hela regattan. Så egentligen tog hon ett rejält kliv uppåt. Columbia är en replika på en s.k. Gloucester skonare som förr användes för fiske. Båten är byggd så sent som 2014 och det saknas inga bekvämligheter ombord. Men den är inte inredd med stora lyxiga kabiner för ägarens gäster. Båten är just en replika och byggd så långt det varit möjligt efter de ursprungliga ritningarna.

Columbia är 43 m lång men betydligt längre med sitt bogspröt och enorm långa storbom. Bredden är 7,8 m.
 
Det var också denna dag blåsigt, men besättningen sparar inte på krutet. De seglar Columbia stenhårt med mycket segel uppe hela tiden. Då blir det väldigt blött ombord och hon tar mycket vatten upp på däck. Anna-Karin hade fullt upp med att skydda sina kameror från att bli dränkta och full sjå med att torka linserna från saltspray.
 
Efteråt var hon ganska nöjd. Hon fick till och med behålla kläderna. Naturligtvis hade hon egna kläder på sig när hon gick ombord. Men på en båt av den här digniteten har hela besättningen på sig enhetlig raceuniform. På snålare båtar är det bara lämna tillbaka kläderna efter fullbordat race.
 
Idag skall Anna-Karin fota båtparaden genom English Harbour. Men det kommer hon att göra från land.
 
Jag skulle vilja lägga ut lite fler bilder, men internet är verkligen långsamt här och det svårt att en få ut någonting.
 
Anna-Karin och Clark
clark
Kommentera inlägget
2019 Karibien
lördag 20 april 2019 - Skrivet av Håkan Börjesson
Ingen bra fotodag
Ed
Andra dagen i Antigua Classics blev ingen succé. Åtminstone inte för Anna-Karin. Dag två gick första riktiga racet av stapeln och Anna-Karin var ombord på pressbåten. Hon var inte ensam fotograf ombord utan de var ett tiotal. Hur som helst, det blåser friskt här, 10-15 m/s och det går grov sjö. Alla utom Anna-Karin och Ed, som båda varit med flera gånger förut, blev sjösjuka.
Det spyddes och kräktes överallt på båten. Värst däran var Camilla, och hon var inte ens med för att fota. Hon är representant för huvudsponsorn Locman. Och naturligtvis säger man inte nej när en så betydelsefull person vill följa med.
 
Kaptenen på pressbåten beslöt på grund av detta att avbryta och gå tillbaka till hamn. Naturligtvis rätt beslut.

Ed som har fotandet som sitt levebröd var helt vansinnig. Han menade att amatörer som inte har en aning om vad de ger sig in på skall inte få komma ombord. På väg in drack Ed och Anna-Karin varsin kall öl från båtens förråd. Vid denna åsyn spydde de andra ännu mer.
 
Väl inne blev Camilla hämtad av ambulans, fick dropp och god omvårdnad. Anna-Karin berättar att också hon varit riktigt orolig. Hon satt och baddade Camillas panna med isbitar inlindade i en handduk. Camilla hade varit helt okontaktbar. Det var helt omöjligt att få i henne någon vätska och hon uppvisade värsta symtomen på uttorkning.

Sjösjuka brukar ändå gå över ganska snabbt när man väl kommer iland. Efter några timmar på vårdcentralen hade Camilla kvicknat till. Vi träffade henne senare på kvällen. Fortfarande lite blek men OK.
 
Varför kan det vara bra med lite kunskaper i danska då? Jo nu är det så att Camilla kommer från Danmark men har bott och jobbat för Locman i Italien i 20 år. Att vi kunde samspråka på danska har gett oss några fördelar här.
 
Själv rattade jag under racet Allegro, en Tayana 52. Tyvärr inte som deltagare i racet. Det är våra mycket goda amerikanska vänner Sharon och Lee som äger båten. Lee har problem med ett knä och ville därför inte stå bakom ratten själv för han hade ont. Flera andra vänner ombord som ville fota. En ganska jobbig dag för oss båda. Vi sov mycket gott i natt. Morris är den enda som tar det med fullständig ro.
 
Till sist! Utan att googla, hur många har hör talas om varumärket Locman och vilka produkter de säljer? Skriv gärna en kommentar.
 
 
 
2019 Karibien
torsdag 18 april 2019 - Skrivet av Håkan Börjesson
Concours d’Elégance
Idag är det Concours d’Elégance i Antigua Classics. Man kan beskriva det som att det är en tävling i vem som har den mest välpolerade, mest vällackade och i allmänhet finaste båten både in och utvändigt. Domarna går runt under några timmar och gör sina bedömningar. Ägarna till båtarna tycker inte om att ha en svans av fotografer ombord under detta event. Endast en är tillåten. I år har detta prestigefyllda jobb gått till Anna-Karin. Hon får som enda fotograf komma med ombord på båtarna. När uppdraget är utfört startar mitt jobb med att hjälpa Ann-Karin med redigeringen. De bilder som hon väljer ut måste ha rätt storlek och upplösning. Jag står standby med dator och photoshop.
 
Nyttan av kunna danska har visat sig vara en fördel i Classics denna gång. Både Anna-Karin och jag talar ganska OK danska. Det efter att i våra yrkesliv haft mycket med danska företag att göra. Jag hade en hel samarbete med företaget Werma. Med teknikern Jörgen talade man danska och med chefen Werner var det tyska som gällde. Med engelska kom man inte långt.
Hur som helst kommer vi båda ihåg en hel del danska. Varför det gynnat oss får jag skriva om nästa gång.
 
Jag har för 10 minuter sedan lämnat av Anna-Karin i marinan för hennes uppdrag. Lite nervös var hon allt.
Kommentera inlägget
2019 Karibien
tisdag 16 april 2019 - Skrivet av Håkan Börjesson
Dollar vs Dollar
Vi har blivit blåsta. Här i Falmouth har vi internet från ett företag som kallar sig för InstantNet. Vi behöver internet för att hålla kontakt med våra föräldrar i Sverige, men också för andra ibland viktiga saker. InstantNet vilseledde oss när köpte en månad.

Kanske borde vi fattat själva. Ja det skulle vi.

Priset för en månad var 100 dollar. Eftersom man i Antigua använder East Caribben Dollar utgick vi från att det skulle kosta just 100 ECD. När kollade vad som dragits på kontot igår visade de sig att de tagit 100 US dollar. Alltså över 900 SEK för en månad. Svindyrt, och internet fungerar inte ens bra. Vi har mycket stark signal med vår kraftfulla Bitstorm-antenn, men hastigheten är under all kritik. Detta är i särklass det dyraste internet vi någonsin haft. Men alternativet att att sitta på en bar iland är inte heller tilltalande. Bullrig miljö och svårt att koncentrera sig när man behöver göra viktiga ärenden som är nätbaserade.
Kommentera inlägget