Julafton tillbringade vi för andra året i rad hos våra goda vänner Cathy och Martin med familj i deras hus på St Lucia.
Tillsammans hade vi ordnat ett dignande julbord där intet saknades.

Anna-Karin rullar köttbullar i högsta hugg.

Jag hade lagt in sill enligt mitt egna recept och den var mycket populär. Vidare fanns naturligtvis Jansson, skinka, lax med min hemlagade gravlaxsås, äppelmos olika sorters sill m.m.
Cathy lagade en en hel rad specialiteter från St Lucia som lockade våra smaklökarna till nya höjder och sensationer.

Dagen efter var vi tillbaka hemma hos familjen Walker, då för att fira äkta karibisk jul. Men det får vi berätta mer om en annan gång.

Motorn verkar för tillfället fungera som den skall. Orsaken till överhettningen var en drossel som sitter i det kylvattenrör som går mellan turbokompressorn och termostaten. Mitt på detta rör finns också ett T, där varmt vatten går till varmvattenberedaren. När detta vatten passerat varmvattenberedaren går det till värmeväxlaren och kyls ned för att sedan på nytt cirkulera runt i motorns kylkanaler.

Jag har räknat ut att drosseln gör att det hela tiden spolar en del kylvatten genom turbon, även om termostaten inte öppnat ännu. Hur kunde då detta göra att motorn överhettade? Jo, drosseln som sitter i kopparröret hade lossnat och flyttat på sig. Det gjorde att den delvis täppte till kanalen som via varmvattenberedaren går till värmeväxlaren. Alltså för lite vatten cirkulerade genom densamma och vattnet i motorn blev bara varmare och varmare eftersom cirkulationspumpen bara pumpade i bypass. Till slut så kokade det.

Vad som fått drosseln att flytta på sig är svårt att veta exakt. Kanske var det när packningen till cirkulationspumpen gick sönder. Då rann ju allt kylmedium ner i kölsvinet med kokning som följd. Möjligen blev det då så högt inre tryck i systemet att det fick drosseln att flytta på sig. Men som sagt säker kan man inte vara.
Med hjälp av Frank åtgärdas problemet med drosseln och nu går motorn med normal temperatur igen.

Däremot lyfte vi inte topplocket och bytte kopparhylsor till spridarna, som först planerat. En av Franks montörer kom istället och drog ut den spridare som läckte. Sedan gjorde han rent både spridare och hylsa och tätade i botten med en kopparbricka i passande storlek.
Det är ju samma sak som jag själv gjorde i somras på Bequia, med den skillnaden att jag inte fick tag på en kopparbricka i rätt storlek utan fick nöja mig med en som passade hjälpligt. Än så länge är det tätt.

På grund av alla dessa bekymmer med motorn blev vi ordentligt försenade på vår resa norr ut. Planen var från början att fira jul uppe US Virgin Islands, men dit hinner vi inte. Istället går vi nu tillbaka till St Lucia och firar Jul med våra vänner som bor där.

Skickat via kortvågsradio
-------------------------------------------------

Igår försökte vi oss på en bestigning av Montagne Pelée på Martinique. Med oss hade vi Frank och Bosse.
Bosse är något så ovanligt en svensk långseglande lantbrukare och grisuppfödare från Arvika.
Frank bor på Martinique sedan 22 år och driver företaget Inboard Diesel Service, som sysslar med försäljning och service av Volvo Penta motorer. Han håller också på med Northern Lights dieselgeneratorer.

Var Frank stammar från är inte svårt att höra då han fortfarande har kvar en distinkt göteborgska när han talar svenska.
Franks företag ligger i Case Pilote starx norr om huvudstaden Fort de France.

Vi hade seglat Unicorn från Le Marin upp till Case Pilote för att försöka få hjälp av Frank och hans team att göra något åt vår trilskande motor.

Frank visade känna till det mesta som är värt att veta om både motorer och vandringsleder, och han bjöd in oss till hiken upp mot toppen.

Frank hämtade upp oss med sin bil vid 9-tiden och sedan bar det av mot startpunkten som ligger strax norr om St Pierre. Just som vi parkerat bilen började det att regna. Det var en rejäl skur och vi avvaktade tills den var över.

Sedan började vi gå. Det tog inte lång stund innan det började regna igen och dessutom började det att blåsa en isande kall vind. Tack vare att det var ganska brant uppåt höll vi alla fall värmen uppe. Men det blev bara kallare och kallare ju högre upp vi kom. Uppe på 1100 m började vi frysa ordentligt. När det sedan inte gick lika brant uppåt blev det rent ut sagt skitkallt. På 1200 m hade vi tappat känseln i både fingrar och tår.

Då tog vi gemensamt beslutet att vända. Det var för dåligt väder för en toppbestigning denna dag. En bidragande orsak, förutom kylan, var också sikten. Vi hade för länge sedan kommit in i molnen och såg inte många meter framför oss.
Stigen gick längs en kraterkant på en vulkan och normalt sett har man en vidunderlig utsikt enligt Frank som har gjort turen flera gånger förut.

Det kändes skönt när vi efter 2,5 timmes vandring var tillbaka nere på parkeringen. Aldrig hade vi kunnat drömma om att man kunde frysa så här mycket i Karibien. Men det är alltid intressant med nya upplevelser.

Hur har det då gått med vår motor? Ja, det återkommer jag med i nästa inlägg.

Morris har lärt sig det här med seglens skotning. Vi behöver inte själva kolla, utan vi skickar bara fram Morris på fördäck så kollar han våra tell-tales. Ett mjau betyder ni går för högt. Två mjau, ni går för lågt. Tre maju, allting är perfekt.

Är det inte fantatiskt vad man kan lära en katt?