Nu har jag kommit ner med Unicorn till Trinidad. Med det tog på krafterna. Jag lämnade Martinique redan samma eftermiddag som Anna-Karin flög iväg med Morris. Jag seglade då ner till Rodney Bay på St Lucie för att sova över natten. Trots att det inte var mer 22 sjömil hann jag inte fram innan det var mörkt.

Nästan morgon var jag uppe klockan 05.00. för segla mot Bequia. Det är en gaska lång etapp på drygt 70 sjömil. Inte heller denna dag anlände jag i dagsljus. Men vi har ju varit på dessa platser många gånger förut och vet ganska bra var man kan ankra. Trots det hade jag lite problem att få ankaret att fästa.

Nästa morgon upp tidigt igen för fortsatt färd. Planen var egentligen att segla ner till Carriacou och där vänta på läge att segla direkt till Trinidad. Men när jag lämnat visade sig vara väldigt bra vind för att redan nu segla direkt till Trinidad. Jag hade dessutom bättre vinkel eftersom Bequia ligger 15 sjömil öster om Carriacou. Jag hade nu drygt 150 sjömil framför mig. Det gick fantastiskt bra och Unicorn gjorde fin fart. Natten blev nog den svartaste jag varit med om. Ingen måne och molnigt så jag kunde inte heller se några stjärnor. Det kändes helt overkligt att susa fram i detta kompakta mörker. Men att jag inte var ensam kunde jag se på AIS. Flera lastfartyg syntes där, men inga som riktigt nära.

Vi 10-tiden kunde jag sedan droppa ankaret inne i Chaguaramas. Men jag var mör efter 250 sjömil ensamsegling på så kort tid. Nu blir det lite vila innan alla bestyr med båten tar vid.