I förra inlägget skrev jag om jobbet att stå vakt på Lady B troligen skulle rinna ut i sanden. Det gjorde det inte. Kapten Bill ringde och frågade om vi kunde komma över och lära oss båten. Vi tackade naturligtvis ja. Eftersom vi skulle vara helt ensamma ombord under ganska många timmar så var vi tvungna att veta lite om alla system ombord. Och jag lovar, det är många och komplicerade system. Vi fick komma över och öva oss på att sköta allting, rättare sagt en liten del. Det var allt från att återställa larm, köra de stora generatorerna i maskinrummet, manövrera alla kameror och larm i övervakningssystemet, att via monitorer kolla att alla system som var igång gick som de skulle, köra hydrauliken om det skulle behövas m.m. Hela genomgången tog över 3 timmar.
Ägarparet med familj befann sig ombord och det gällde att göra sig så osynlig så möjligt när de var i närheten. Vi märkte att t.o.m. kaptenen visade mycket stor respekt och adresserade ägarna med Mr. Hines eller Mrs. Hines. Vi fick också lära oss att ägarnas egna rum i aktern på båten var en ”no go zone”. För övrigt hade vi fritt tillträde till båten.
Gerald Hines,ägaren, är fastighetsägare/byggare av stora mått. Han äger mer än 1200 fastigheter i 16 länder, inklusive många skyskrapor. Hans förmögenhet uppges vara 23 miljarder US-dollar. Detta var naturligtvis inte något som han berättade för oss, utan vi tacka Google för hjälpen.
Vid sextiden infann vi oss sedan igen för då var det dags för besättningen att åka iland. Då talar vi om den fast anställda besättningen på sex personer som bor och jobbar på Lady B året runt. Övrig besättning som var inhyrd för tävlingen hade sin inkvartering iland.
Det gick ganska grov sjö når vi kom ut till Lady B, och vår lilla Minicorn hoppade vilt i vågorna. Det löstes elegant med att vi helt enkelt sänkte ner den stora badplattformen i aktern på Lady B och drog upp jollen på densamma. Sedan tryckte vi på en knapp och snart var vår jolle utanför vågornas räckvidd med hjälp av lite hydraulik.
Kapten Bill överlämnade sedan båten och meddelade att jag var tillförordnad kapten i hans bortavaro. Jo, vi visste hur vi skulle kunna nå honom om det behövdes. Nere på kontoret i maskinrummet fanns en lur som det bara gick att lyfta. Då gick det ett samtal via satellitlänk direkt till Bills mobiltelefon.
Så snart vi var ensamma ombord började vi titta runt. På flera ställen ombord fanns monitorer och jag bläddrade igenom de sidor vi fått lära oss för att kolla systemen. Anna-Karin passade på att ta en lång dusch i obegränsad mängd vatten. Watermakern ombord gör 600 L/h, Unicorns klarar 50 L/h. Naturligtvis hade vi också tillgång till internet och TV via satellit. Det måste kosta hur mycket som helst.
Boytan på Lady B är större än något ställe vi någonsin bott på i hela våra liv. Båten är 45 m lång, 9 m bred och djupgående 6 m. Vill man hyra båten är priset 125.000 €/vecka.
Under nästan 7 timmar var kapten Bill och övrig besättning iland och vi hade ansvar denna fantastiska skapelse till båt. Det var kul, men också nästan lite skrämmande. Vilka normalt funtade människor lämnar över ansvaret för en båt värd 500 hundra miljoner till cruisers som oss?
Vi fick betalt för jobbet som båtvakter. Till och med mycket bra betalt. Vi hoppas på nya uppdrag från kapten Bill.
Vi ligger just nu i lagunen på St Martin och väntar på väder för att segla mot Antigua. Men det blir inget med det på åtminstone en vecka på grund av friska vindar.