26 augusti

Idag tog vi oss vidare och hamnade i ordentligt höga svall utanför Ribadeo men de var långa så vi åkte som berg och dalbana upp och ner. Allt var lugnt och vi höll oss en bit ut men gick närmare land när vi skulle angöra Viveiro. Detta var ett misstag då sjön genast ökade och blev riktigt orolig, vågorna gick hit och dit. Man lär sig av sina misstag så nästa gång går vi ut minst 2nm från land. Viverio var en mysig hamn, stilla vatten och trevlig personal. Det första vi gjorde när vi vaknade nästa dag var att gå tilll en bensinmack och handla diesel, två rundor blev det. Därefter gick vi runt i gamla delen av staden med all sin kultur och trånga gränder. Har faktiskt lyckats beställa mat och det smakade bra. Här beställer alla varsin rätt och så äter man av varandras så man får smaka många olika saker. I Spanien försöker alla att hjälpa och förstå även om de inte kan engelska. Vi försöker plugga på vår spanska men det är inte lätt, men vi klarar av att vara artiga och det känns bra att kunna några fraser. Lite nytta av vår kvällskurs har vi allt haft. Vädret har varit växlande med en hel del regn vilket vi får stå ut med.

28 augusti

Vi bestämmer oss för att försöka nå La Coruna idag och förbereder oss på en gungig färd. Det ska blåsa en hel del men äntligen från nordöst.  När vi passerat sundet efter Viveiro som är rätt gungigt får vi vinden rätt i baken och kan surfa fram på höga vågor. Gippningsrisken är rätt stor så det gäller att styra rätt och passa hela tiden. Vi turas om och äter våra förberedda mackor i omgångar. Bernt som har lättare för att vistas nere i båten fixar lite te på vägen. Sista biten blev riktigt blåsig med upp till kuling i byarna men som tur var hade vi det i ryggen. När vi ska lägga till ser vi att våra skottska vänner, Yvonne och Andrew som vi träffade i Gijon, redan är här. Yvonne hälsar med ett glatt leende och hjälper oss att lägga till. Hamnen som är en otroligt stor gästhamn och vanligtvis den som många anländer efter att gått över Biscaya är nu bara delvis belagd. Trötta som vi är efter en heldag av koncentration tar vi oss en dusch, äter och ser ett avsnitt av Rederiet som vi har på vår dator, kul med lite svensk nostalgi, innan vi slumrar in. Nästa dag tar vi våra cyklar och ger oss ut på en lång runda för att fixa vår lilla motor som det franska paret förstörde. Efter vägbeskrivning från hamnkontoret ger vi oss iväg. Bernt helt på det klara med att vi ska dit medan jag är mer tveksam p g a avstånd och chansen att få det gjort. Vi inser att det inte är en stad där cyklister är vanliga så det blir att kryssa sig fram, gå en del och riskera livet bland snabba bilister. Vi lyckas i alla fall och Bernt får rätt. När vi kommer fram till firman är det stängt men vi knackar på dörren och blir ombedda att komma tillbaka kl. 1500 (siesta)så  vi tar en dricka och går därefter tillbaka. På en halvtimma har en trevlig kille svetsat ihop aluminiumdelen som var helt av. Det hela kostade bara 10 Euro, men vi betalade lite extra,ett lyckat besök med andra ord. Kvällen tillbringade vi med Yvonne och Andrew och hade väldigt trevligt. Vi träffade även två svenska killar som precis kommit från Guernsey via Biscaya, de första svenskar vi sett sen kanalerna i Holland.  Sista dagen i La Coruna ser vi oss omkring i den delen som ligger intill hamnen (gamla delen) och gör en del inköp som vanligt, Gardis är en bra matvarukedja som vi hittat här i Spanien. Väldigt likt våra svenska matvaruhus.

30 augusti

Efter en lite orolig natt p g a anspänningen som gärna blir inför varje tur, ger vi oss av i gryningen och havet är fint. Vi möter ett jättestort kryssningsfartyg, 300m,  på vägen ut. Vi har nu två alternativ beroende på hur vädret kommer att bli under dagen. Antingen gå ca 30 nm och ankra eller ta oss till Camarinos  drygt 45 nm. Vi gör valet att gå lite längre och har bra vind men delvis lite stark med oss. När vi ska vända upp och gå in i Camarinos får vi halvvind och riktigt blåsigt 15 m/s, kicktaljan brister och seglet fladdrar rejält, men vi tar oss till slut in. En dansk båt som ligger före väljer att ankra utanför vilket vi är tacksamma att vi inte gjorde trots svårigheterna att lägga till i blåsten. Vi hade tur och fick en plats rätt långt in i den ganska oskyddade hamnen vilket gör att det ändå känns ok. Enligt väderprognosen ska det nu de närmaste dagarna bli starka vindar upp till kuling så vi stannar och ta det lite lugnt. Ikväll lördag ska det vara en fiesta med musik och andra trevliga saker. Detta vill man påkalla genom att smälla högljudda smällare hela dagen, vilket startade redan igår då vi undrade vad som pågick. Hoppas på en trevlig afton.  

Den 22 augusti.

Efter fyra nätter i Gijon är det dags att ta sig vidare. Vi vaknar bryskt kl 600 av att en fransman med en lite för stor båt som ligger intill oss kör sönder vår lilla utombordare när han ska lämna hamnen. Han trycker även till vårt ankarfäste som blir lite skevt. Detta kan ju hända vem som helst men tyvärr smet han och seglade bara iväg fast vi tydligt visade att det inte var ok. P g a detta blev vår avfärd lite försenad så vi valde att efter 45 nm angöra hamnen Luarca där man kunde ligga på boj bakom en vågbrytare. Det var mycket folk på piren när vi kom men inga andra gästbåtar vilket vi snart förstod berodde på den obekväma liggplatsen som gungade värre än ute på sjön. Nästa dag seglade vi vidare till Ria de Ribadeo en resa som bara var 25nm. Vi kom in precis när det var lågvatten vilket gjorde att vi slapp strömmen som annars kan vara ordentligt stark. Här i norra Spanien är det mycket vackert och storslagen natur. Vädret är lite växlande men med en behaglig temperatur på ca 23 grader. Idag hade vi tänkt oss en middag på restaurang men gick än en gång bet på att här äter man inte när som helst utan antingen före kl 1400 eller efter 20.30 så det fick bli en av mina matkompositioner även idag, nu med räkor som bas. Det smakade bra vilket även Bernt tyckte. Nu har vi varit här i två nätter så om vädret inte förändras går vi nog mot nästa hamn imorgon.

Titta gärna in i vårt fotoalbum där du kan se bilderna bättre.

Slutet på Engelska kanalen och Biscaya                                                                                             

Nu ska vi äntligen uppdatera vår blogg vilken har blivit rejält eftersatt p g a svårt med internet och trötta kvällar. Vi lämnar Chichester och det blåser mer än prognosen som vanligt. Vi ska nu passera The Solent som är sundet mellan Isle ot Wight och fastlandet. Där pågår många olika regattor med hundratals segelbåtar över hela sundet att se upp för. Det blir en hel del kryssande men till slut är vi framme i Lymington där vi får en bra plats i en fin hamn. Vi stannar en extra natt och passa på att inhandla vår livbåt på Force4. Tur att vi har vår lilla säckakärra för det blir en tung last vi får dra hem till båten. Resten av dagen går till att montera livbåten på pulpiten, först styrbord sida vilket visar sig inte bli bra då övervikt av alla tunga grejer gör att båten nu lutar lite så vi byter till barbord. Mycket skruvande och lätt att tappa något i vattnet. Allt går bra och vi gör en ny runda till city för inköp  av vatten och mat.

Dags att passera The Nidle Channel, en av alla kritiska passager p g a vågor som skapas av den starka strömmen mot vinden.  Med gynsam vind tar vi oss igenom men visst kokar vattnet på många ställen. Ännu ett av militärens skjutområden gör att vi får gå ut extra långt från land. Hyfsad segling tar oss till Weymouth i bra tid. Vi lägger till i en hamn mitt i stadens myller med fullt av folk som flanerar, handlar, äter och till och med fiskar. Båtarna ligger på varandra och vi lägger oss utanpå en engelsk båt som ska lämna tidigt nästa dag för överfart till Frankrike. Vi bestämmer oss efter lite överläggning för att göra detsamma men att ta vägen via Geurnsey som blir en tur på 65 nm. Eferhand som kvällen går blir det allt fler båtar så vi har snart två till vid  vår sida. 

När vi nästa dag den 7 augusti lämnar Weymoth går vi ut extra långt för att slippa strömracet runt Portland. Vi lägger kursen mot Guernsey och håller 180 grader men strömmen för oss till 140 grader vilket får jämna ut sig i slutet när strömmen vänder. Vi seglar mycket men hjälper till med motorn i separationsleden där fullt av stora båtar passerar särskilt i riktning mot Dover. När vi närmar oss börjar klockan bli mycket och den första hamnen nekar oss att komma in p ga fullbeläggning. Nu börjar motströmmen och vi gör ca 2.5 knop, mökret faller och vi angör St. Peter Port. På vägen in möter vi en stor snabbfärja och en segelbåt, svårt att uskilja mot alla ljus från land. Väl inne i hamnen får vi tråckla oss fram i mökret. En hygglig fransk familj låter oss lägga till vid deras båt i den knökfulla hamnen. Klockan är nu över 24.00 och vi pustar ut. Upp tidigt för att släppa ut familjen som ska gå kl 7.00. Senare samma dag får vi komma in i den inre hamnen och lägga till så vi kan komma iland. Geurnsey visar sig vara en riktigt mysig ö, full av kultur, vattensporter, butiker och mysiga matställen. Vi tar en god fika uppe på en höjd där vi har utsikt över hamnen.

Nu går färden vidare mot franska sidan och vi utnyttjar vinden och går rakt söderut. Nästa hamn blir Lezadrieux som ligger 5 nm upp i en flod. Strömmen är stark och vi kommer inglidande på sidan, ännu en utmaning att lägga till. En engelsk båtgranne tipsar oss om festival i Paimpol dit vi cyklar och får uppleva fransk musik i alla former, fantastiska båtar och inser att vi hamnat på en årligen återkommande festlighet dit många förutom franska även engelska båtar tar sig. Cykelturen blir rätt krävande då terrängen går upp och ned och vägarna är smala med livlig trafik.

Den 11 augusti seglar vi vidare mot  Port Bloscon som ligger vid Roscoff och stannar bara en natt i denna alldeles nya hamnen. Strax efter oss kommer en dansk båt med en hel familj och lägger till bredvid. De har seglat runt Skottland och är nu på  väg hem. En av de få nordiska båtar vi mött. På väg till nästa hamn som är L´abe Wrack vågar vi oss nu på att ta en lite genare väg och det funkar bra. Där blir vi tilldelade en plats av en mycket trevlig man som möter upp med liten båt. Snabbt iväg för att handla så vi kan fortsätta vår seglats nästa dag. Vi har fått tips om en bra matbutik upp på backen. Vi går och går och frågar en dam efter vägen. Till slut är vi framme och har ännu en gång god hjälp av vår lilla kärra. En holländare som precis varit 3 veckor i Camaret tipsar oss om att det är dit vi ska segla istället för Brest. För att komma dit måste vi passera Channel four där strömmen är så stark att man måste gå igenom vid precis rätt tid och helst utan några starka vindar. Jippi vi har räknat perfekt och glider med god fart igenom, vi är uppe i 9 knop. Camatet visar sig vara en mycket härlig plats men vi är trötta och ta det lugnt i båten då vi plötsligt hör väldigt bra musik från hamnområdet. Vi måste upp och titta, det visar sig vara Robin Foster med band och gästartister, värt en cd som vi inhandlar efter konserten. När vi precis lagt oss börjar det smälla utanför och ett fyrverkeri startar. Vi sitter som på första pakett i båten och något liknande har vi aldrig upplevt förr, varar säkert i minst 30minuter, helt fantastiskt. Dagen efter blir det att proviantera för vår stora utmaning, seglingen över Biscaya som vi räknar ska ta 3 dagar och 2 nätter. Vi bestämmer oss för att äta ute och skyndar oss för att hinna få lite tid på kvällen till att prata med våra nära och kära. Det visar sig dock att man inte kan beställa mat före 1900 vilket gör oss lite stressade men maten är god.

Biscaya here we come

Den 15 augusti kl 500 ta vi oss till tankstationen på Camaret för att fylla diesel i båt och dunk. När vi ska lägga till ser vi att en stor finsk båt har lagt till där men de är vakna, visar sig har precis kommit över från andra hållet. Det tar lite längre tid än vi tänkt oss men finnarna hjälper till och snart är vi på väg. Det är fortfarande mörkt när vi går men ljusnar snart. Vi bestämmer oss för att avstå Raz de Sein och går en liten omväg vilket gör att vi kommer ut en bit men får en liten omväg. Kursen blir mot Ria De Vivero och allt flyter på. Det är förhållandevis lugnt och vi stöttar med motor för att inte tappa för mycket fart då vinden är sydväst och vi får gå högt i vind.

Redan första dagen får vi efterlängtat besök av ett gäng glada delfiner som följer oss i flera timmar. De leker, småbråkar och tävlar runt båten. Det känns som man nu verkligen kommit lite mer söderut. Natten blir till en början klar med månen som ger ett härligt sken. När det är Maritas tur att vakta blir det mulet och natten mörk, känns som man kör i ett ingemansland. Tryggt att ha plottern att gå efter. Andra dagen ljusnar och vi känner av en del trötthet p g a att det är svårt att slappna  av och sova. Vi seglar vidare och turas om att vila. Runt middagstid då vi fikat lite (Marita mår lite tjuvtjockt och vi vet att man måste hålla magen igång) händer det som inte får hända. Motorn tvärdör, vi lägger ur växeln och startar motorn men när vi lägger i växeln så blir det åter tvärstopp. Vi inser att något måste ha fastnat i propellern eller att drevet skurit. Då det blåser måttligt bestämmer vi oss för att ta ner seglen och låta båten driva medan vi undersöker vad som hänt. Bernt tar en lina runt magen och dyker ner, ser ett stort, kraftigt nät som lindat sig runt propellern. Jag är hela tiden orolig att något ska hända. Det är inga direkt besvärliga vågor men  ganska höga dyningarna som ställer till det genom att båten gungar fram och tillbaka och upp och ner. Vi beslutar oss för att inte ta fler risker utan använda seglen resten av resan vilket är ca 150 nm då vi precis hunnit halvvägs. Nu kan vi inte längre hålla upp lika högt mot vinden vilket gör att kursen blir mer östlig. Det fortsätter blåsa sydvästliga vindar hela tiden och nu blåser det upp en hel del. Plötsligt när vi deppade som mest får vi se en fontän om babord, Det är en val som simmar mot båten, dyker under den och kommer upp på andra sidan, riktigt häftigt. Vi tar det som ett gott tecken och blir genast lite gladare.

Andra natten går bra men är otroligt mörk. Tredje dagen minskar vinden betydligt och vi gör mellan 2 och 3 knop och det känns som om vi aldrig ska komma fram. Men vi har inget val det är bara att försöka hålla kursen och inte tappa fokus. Vi har turen att vi kan köra motorn på friläge och tomgång så att vi kan hålla batterien laddade, solen är ganska frånvarande och plottern kräver en del ström. Autopiloten strular en del och vi kan inte helt lita på den. Vi försöker sova så mycket vi kan i omgångar under dagen men följande tredje natt blir ändå jobbig. Vi börjar närma oss land och ta sikte mot Gijon dit många stora båtar även är på väg. Känner oss små och rätt hjälplösa p g a att vi har begränsad manöverförmåga. Det blåser väldigt lite men med hjälp av att lysa med en stark lampa upp i seglet visar vi  att vi är en segelbåt när de stora kommer allt för nära. En timme innan det ljusnar somnar jag, Marita, så djupt att Bernt får skrika minst tre gånger innan jag vaknar. Vi bestämmer oss för att be hamnen om hjälp men då de inte svarar på VHF,n kallar Bernt upp Rescue och begär bogsering in till hamnen. De svarar direkt och gör klart för oss allt väldigt tydligt. Vi fortsätter vår långsamma segling med samma kurs och de dyker upp efter ca 45 minuter. Otroligt vänliga effektiva och duktiga tar de oss in i hamnen med en rasande hastighet. Nu har vi även upplevt hur det känns att bli bogserad. Väl inne i hamnen möts vi av marinans personal som hjälper oss att lägga till och senare tar oss till en plats längre in med hjälp av en ribbåt.

Vi lägger oss och sover några timmar för att sedan ta en behövlig dusch. Passa samtidigt på att tvätta en maskin och möter då en trevlig skotte vid namn Andrew. Han börjar prata och det visar sig att han har sett oss bli bogserade in och undrar var problemet är. Vi berättar och han erbjuder sig att hjälpa oss då han har en enklare dykarutrustning med sig. Med gummibåten tar han sig till vår båt där han dyker ner och först undersöker hur det ser ut. Därefter tar han en liten kniv med sig och dyker ner åter en gång. Redan efter några minuter kommer han upp med nätet som han berättar att han lindat upp och vi konstaterar att skära loss nätet hade varit ett evighetsjobb, framförallt utan dykarutrustning. Han blev vår hjälte och vi bjöd han och hans fru Yvonne på middag som tack. Där känns det som vi fick ett par nya vänner, mycket trevliga. Förövrigt är det toppen här i Gijon, varmt och trivsamt. Varit på playan och solat lite idag.

<p >29-31 juli: Vi stannar i Dover tre nätter och hinner under tiden vandra omkring och se en del. Bernt köper sig ett par skor och vi äter hamburgare på en restaurang nära hamnen. Det blåser och är lite allmänt tråkigt väder. Vi trodde nog att Dover skulle vara en större stad. Lastbilar i massor, från många olika länder, kör hela tiden förbi hamnen och naturligtvis är det via färjorna dessa kommer. Från Dover seglar vi vidare och hissa storen innan vi lämnat hamnen, tur för inte trodde vi sjön skulle vara så hög. Vi kämpar oss fram i motvind och höga vågor  plötsligt sjöräddningen går upp jämte oss och be oss att inte gå för nära ett visst område. Det visar sig vara militärt skjutområde med övningar under dagen. Efter 51 Nm tar vi oss in i Eastbourn där vi får slussa oss in i hamnen. Ser att motorn läckt kylavatten men orkar inte mer den kvällen.

<p >1-3 augusti: Stiger upp och mixtrar med motorn, kommer iväg kl. 9.30 vilket är lite sent. Bra vind och hygglig sjö gör att vi får en härlig segling då vi både kan fixa soppa och vila lite i omgångar. Vi bjuds på en härlig utsikt utmed sydkusten. När vi tittar närmare på hamnvalet blir det  Sparks marina i Chichester dit man kan anlända oavsett tidvattnet. Vi var osäkra på hamnarnas tillgänglighet i förhållande till tidvattnet, något vi får lära oss. Med solen i ögonen och en inte helt klar utprickning tar vi oss in mot hamnen i en muddrad ränna. Plötligt får vi se en kvinna mitt i leden och hinner tänka många tankar om grund innan vi ser att hon, fullt påklädd, paddla sig fram på en surfingbräda. Mycket trevliga båtgrannar , ett ungt par med två små pojkar. De ger oss tips om olika hamnar och är allmänt hjälpsamma. Vi passar på att tvätta lite och tumlarn funkar dåligt så det får bli dubbeltumling.

<p >I Chichester stannar vi tre nätter och passa på att ta fram cyklarna. Vi får tips om att Porthmouth är ett fint ställe med massor av kulturella byggnader. Vi cyklar dit och få ta färjan över sundet. Det blir en rejäl runda men sevärd. Vi avslutar med ett besök på D-day museum. När vi cyklar tillbaka blir det en hel del omvägar vilket inte är ovanligt.

>